måndag, april 21, 2008

spring awakening

ja ni kära läsare, vilken klyschig titel tänker ni säkert

men i ordets bemärkelse är det inte bara den musikal där båda medlemmarna i min familj på artisten fått anställning till hösten/våren (jonas i malmö, mari i karlstad, båda huvudroller, spricker av stolthet)

men det är också det som händer en gång varje år, på ett större eller mindre sätt beroende på vilken state of mind man är i (men gud vad pretantiös jag verkar, nu får jag styra upp detta inlägg)

i helgen var jag och roomien och vandrade och klättrade i skogen utanför utby, och det var en befrielse och ett uppvaknande av sällan skådat slag

insåg inte hur mycket jag saknat att få kunna gå i naturen på regelbunden basis, stå mitt i en skog och andas in alla dess hemligheter, lyssna på tystnaden och bara få känna sig fri på det sättet man inte kan göra bland asfalt och rödljus



mycket som vaknade upp denna helg, som varit på gång en längre tid men av olika anledningar ej har kunnat konkretiseras förrän nu

jag har äntligen vaknat
visserligen till något som jag inte riktigt känner igen
och som jag inte ens vet om det är en bättre känsla i längden
allt jag vet är att jag behöver den just nu

om några timmar är jag i stockholm igen för en veckas vistelse, med allt kaos, lycka, stress, vilsenhet, trygghet, kärlek och minnen som det innebär

och sedan hägrar det extrema faktum att det bara är en månad kvar på det första året av min högskoleutbildning, och att man som god student borde sätta sig ner och sammanfatta vad man lärt sig (vilket det gjorts flertalet tafatta försök till på staggen med början redan för flera måndare sedan)

jag vet verkligen inte vad jag ska säga
jag kan inte komma på någonting

förutom att jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan
och att jag förändrats till det bättre på sätt jag inte trodde var möjliga
och att människor jag inte hade en aning om fanns för ett år sedan
(eller fick reda på idag, för exakt ett år sedan)
kan jag idag inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan

och jag kommer aldrig sluta bli sentimental så fort vi är ute alla 5 på krogen / på pubarna på skolan och jag ska skåla var tionde minut, men jag kan lova att tona ner det lite grann

vi har bara varandra till låns, och vilket lån jag har fått uppleva

nu ska jag ta en vårpromenad och försöka låta alla nya intryck om livet sjunka in

2 kommentarer:

Karl Malmqvist sa...

Nyss hemkommen från stämma och ville bara säga att du var saknad. Men ditt arv, i form av "bögen, bratten, bonden, Maud", lever i alla fall kvar! Hoppas du har det fint.

Anna sa...

Värst vad länge du har hållt dig borta från bloggen nu då... allt bra?