and summer came again

jag är en dålig bloggare

efter påpekan från både mor och farfar på att bloggen varit så dåligt uppdaterad (= inget liv? eller kanske rentav för mycket?) så tar jag nu äntligen tag i detta och får ner lite ord och tankar i skrift

tänkte att detta inlägg får vara något av ett (ny)startskott på rebeckas resa, som tar sig nya toppar, dalar, vändningar och insikter


så först då en liten uppdatering:

jag har avslutat första året på min yrkesutbildning inom musikal på teaterhögskolan i göteborg, och knöt ihop den påsen med mycket skratt och gråt över de minnen som utgör ett av de bästa och definitivt mest utvecklande åren i mitt liv

jag befinner mig nu i stockholm för att sommarbeta som forkningsassistent, med datainmatning och bullermätningar, samt lite cateringjobb, som jag gjort heltid sedan första dagen jag ankom till stockholm efter

jag letar ny lägenhet i göteborg (bl.a efter att carl-johan flyttat till frölunda), och beger mig imorgon bitti tillbaka för lite browsing och även lite välbehövd semester i form av bokläsning och lite kurering efter förkylningen jag dragit på mig efter dessa gångna intensiva veckor med heltidsjobb och heltidsfestande

jag håller även på att förbereda nästa läsårs projekt, som bl.a kommer bestå av ett showprojekt med tema stephen schwartz, en sondheim-musikal och ett egenprojekt på våren, då jag har stusen tankar och planer, har redan börjar skriva manus, välja musik och tänka ut scener och regi i huvudet, men är fullt medveten om att jag likaväl kan göra något helt annat än det jag tänkte från början

jag tror att min semester kommer bestå av den planerade trippen till göteborg, en tripp till älskade arvikafestivalen i juli, lite varierade aktiviteter under stockholm pride / europride, och så förhoppningsvis lite slappande i en solstol med en bra bok, musikalrepertoar i ipod-lurarna och anteckningsblock och blyertspenna på någon strand / gräsplätt / sjötomt

så det är väl den, till ytan, relativa sammanfattningen


annars så är det väl en rätt så nöjd rebecka som ständigt kontemplerar över livet, det lovar jag, men inte i ord på bloggen utan i sitt huvud

detta år känns som det gått fruktansvärt fort, men samtidigt så har det inneburit så otroligt många förändringar i både livsstil och emotioner att jag inte kan minnas hur mitt liv såg ut innan jag var en del av det som är teaterhögskolan i göteborg, med alla toppar och dalar som det innebär

det jag kan säga är väl att jag varje dag fortsätter vara så tacksam över alla människor som korsat min väg detta år, vissa som jag kommer vandra tillsammans med ett tag till, och vissa som jag kanske inte kommer träffa på ett långt tag

jag har förstått mer än någonsin att uppskatta varje dag i taget, inte försöka stressa fram resultat utan försöka ha så mycket tillit jag kan att allt är en del avdet som är min resa, och att det någon dag kommer falla på plats

eller så gör det inte det, och jag vet faktiskt inte om jag vill att det någonsin ska göra det

over and out for now, så hörs vi snart igen




mina ack så kära medsystrar i ett av tusen artisten-ögonblick, detta innan terminskonserten i maj