söndag, februari 24, 2008

whatever will be, will be

otroligt skön helg måste jag säga

för det första så gick genuskonserten fullkomligt strålande, fantastisk stor och entusiastisk publik som dök upp, underbara svenna vid pianot och så främst min grymma klass, som kan bjuda på sig själva på sätt jag inte visste möjliga, balansera mellan humor och allvar galant och inte minst vara så begåvade att man bara vill gråta

tack för att jag får vara lillasyster i vår familj

konserten följdes av underbart litet häng i skolan med hela stora scen-klanen, vidaregång till staggen för firande av storebror sleimans 25årsdag med middag och någon öl, och sen vidare på hemmafest hos david i m3, med mycket bra folk, god öl och så grym musik att man kunde stanna hur länge som helst

fulländat

lördagen var mest slappardag, begav mig trots regnet ut i göteborgskvällen för att se melodifestivalen och kolla lite på bästa filmen darling, hemma hos bästa ylva, äta pizza och diskutera livet i allmänhet ända fram till småtimmarna, utan alkohol, mycket skönt

så idag är målet att föra in alla svenska texter till liberettot till the king and i (plugga den lite skulle väl inte skada heller), läsa ut boken som pjäsen är baserad på, handla lite middagsmat och få lite ordning i mitt rum innan min rumskompois ankomst som varit bortrest över helgen då jag varit gräsänka

nästa vecka kör vi lika hårt igen, fortsatt jobb med the king and i och borde fördjupa mig i karaktärsanalys nu av min kära lady thiang

överlag så känner jag även att alla tidigare nämnda bekymmer börjar släppa, nya sidor vända i boken konstant, och efter denna helg så har jag fått lite av den sköna nystart jag längtat efter, nya mål satta med utbildningen, mer distans till saker, och främst gamla jobbiga människor glömda till sist

so over and out for now från studentkvarten i gårda

kärlek

onsdag, februari 20, 2008

the time is now

bra skolvecka hittills

denna dag har spenderats hemma med manus och orginalboken i sängen, då vi bara hade rörelseämnen och jag inte känner mig helt återställd från förkylningen ännu och vågar inte riskera framträdandet på vår klasskonsert på fredag

hade dock öppet seminarium med derek nu på kvällen så då masade jag mig från gårda och blev bortsvept ov olika ljuds effekter på kroppen

annars så är väl saker och ting lite bättre

rösten i bättre skick än någonsin efter förkylningen, hade rösttekniklektion och kom upp till tvåstrukna b (snart trestrukna c alltså) i huvudklang, vilket innebär sopranläge

scary shit alltså

och idag så har det varit min älskade lillebrors födelsedag, vars firande jag tyvärr inte kunde vara nävarande på kroppsligt, men nog var jag närvarande själsligt, med de innersta lyckoönskingarna och ett handskrivet kort som jag gav mamma redan i helgen, men som nu överlämnades (och även en födelsedagspresent givetvis)

men saker sker ändå konstant inombords, har inte riktigt landat ännu sen stockholmstrippen och många intryck vet jag fortfarande inte hur jag ska hantera

vill förnya mig själv inside out, nytt fokus, nya drömmar, lägga alla gamla besvikelser och brustna hjärtan bakom mig

en gång för alla

om det nu överhuvudtaget går

och på önskelistan står även bättre självförtroende inför allt inom yrkesval, utseende och personlighet, oavsett motgångar i form både omvärlds emottagande och reaktioner

att vara nöjd precis som jag är och veta att jag duger oavsett om både jag och andra misstrott det

lättare sagt än gjort vill jag lova


just nu är målet att överleva på 250 kr fram till måndag med allt vad sleimans 25årsfirande, eventuellt gasquebesök och nödvändiga matinköp innebär

jag skickar massa kärlek till min älskade och mycket saknade familj idag, dagar som dessa önskar jag verkligen att jag kunde vara hos er både fysiskt och med sinnet

jag älskar er så mycket, och kommer så göra till tids ände

nu ska jag nöta kudden inför sånglektion, the king and i-genomsjungning, krå och konsertrep imorgon

lördag, februari 16, 2008

when it's time to go on with it

mycket intensivt lov i stockholm denna gången


tisdag
rehabilitering efter måndagens insparksfest i form av sömn
lunch med mamma, häng med pappa och bror, käka middag och somna

onsdag
lite mer häng med bror, fika med sören, besök på kulturama, pippi långstrump på operan med mor (helt underbar, i synnerhet herren som dansade hästen lilla gubben) och lite mys med andia

torsdag
andy warhol på moderna muséet med mamma, nostalgiskt valentinfika med söta christian (fattar inte att det var 6 år sen nu), drink med andia ute på obaren och vidare till förfest hos sarah med utgång till kära solidaritet (och efterfest)

fredag
after work med herr habram (long time noo see), middag med far och bror och sen lite fördrink och riche-besök med ullis


så den lätta förkylningen kom ju inte direkt som en överraskning om jag säger så

nu gäller dock intensivkurering med tanke på nästa veckas (inte så nådiga) schema i skolan med sånglektion, dans och i synnerhet startskottet för jobbet på the king and i, m1:s slutproduktion


är dock ännu mer sentimental och nostalgisk än vanligt, var nog insparken som utlöste detta med insikten att nu så har det liksom snart gått ett år av utbildningen som var ens drömmars mål, och att man nu skall vara nån form av veteran, som kan, som vet, som är någon att rådfråga och som är någon som inte kan ursäktas som rookie längre

och resan tillbaka till ens förra hemstad, från en stad som inte ännu känns som mitt hem är också rätt konstig, att vara främling i två städer och den rotlösheten det innebär, och vetskapen att hela mitt kommande yrkesliv förmodligen kommer se ut på samma sätt

och mötet med gamla, gamla känslor i form av ens längsta (och hittills lyckligaste) förhållande, d.v.s ex-sambon peter som jag delade drygt 3 år med, och igår satt och tog en öl med

om jag ska vara helt ärlig så har mycket detta lov känts för jobbigt att ta tag i, och faktiskt t.o.m att ventilera här på bloggen,

så nu blir det en liten paus för att rebecka samla sin tankar

ett tag

fredag, februari 08, 2008

i don't know why i'm frightened

mycket bra sångdag idag

efter en mindre lyckad och en hyfsat lyckad sånglektion denna vecka så toppade jag veckan med att göra ett riktigt bra jobb med as if we never said goodbye ur sunset boulevard (min drömroll om sisådär 30 år)

och det är ju faktiskt så att när rösten funkar och bär så känner man att livet är på topp i alla aspekter, precis som att man känner sig värdelös och misslyckad om man har en dålig dag och känner sig trött och sliten i rösten, då alla tidigare bedrifter är som bortblåsta

sjukt det där egentligen

annars så är det mest peppning inför våra kära sökandes slutaudition nu i helgen, lör - mån
känns jätteroligt och samtidigt helt sjukt
att man för mindre än ett år sen var i deras skor med all nervositet, tvivel, förberedelser, och vacklande hopp som en audtition innebär
på måndag är det liksom dags att lämna över kronan
nu har man burit "färskast på artisten" i snart ett år och nu är det dags att lämna över till dem som är de nyaste, duktigaste, (yngre) och ännu hungrigare personerna som kommer att vara m1 med start i augusti

nu tror jag inte min blogg har någon större genomslagskraft, men vill ändå skicka ut ett litet meddelande till de begåvade och hungriga personer som kommer att fylla min och min klass' skor i höst:

grattis till tre år av stora äventyr
tårar, glädje, murar, gapskratt, osäkerhet och stolthet
oavsett hur säkra ni har varit på ert yrkesval så kommer ni att tvivla, på er talang och på om allt slit verkligen är värt det i slutändan

och större delen av kampen kommer ni behöva utkämpa själva, oavsett om ni lämnat familj och vänner i en annan stad eller inte
men oroa er inte
det kommer finnas en hel skola av underbara människor, fantastiska lärare och främst en familj i form av er klass som kommer lyfta dig och du vet att du aldrig är ensam med dem omkring dig
och främst, glöm aldrig att du kämpat otroligt hårt för att komma hit
och att det finns en jury som ville ha dig där du är just nu
och det är många som tror på dig runtomkring, även om du själv tvivlar ibland
och de kanske inte alltid är nära till hands, men de finns

nu ska rebecka ta och sova lite, och jobba lite på extrakarriären som dj...

stor kram, och ses imorgon bitti för vissa av er!

onsdag, februari 06, 2008

when everything's either a beginning or an end

mycket upp och ner i lilla rebeckas liv just nu

är väldigt tacksam över att få ha mitt lilla musikalkollektiv runt mig, som ger mig allt från kramar och värmande ord till rejäla arselsparkar och tankeställare

jag är er evigt tacksam, och jag vet att imorgon är en annan dag

(middagen igår hos micky var för övrigt en av de godaste och trevligaste jag ätit på mycket länge, kärlek till er alla 4 som vågar visa nya underbara sidor av er själva hela tiden, och att ni står ut med 169 cm lång, 170 db stark rebecka)

eftersom jag mest är i ett vakuum just nu, inväntar kommande lovet nästa vecka och dessförinnan slutaudition för de nya kommande m1:orna (ej riktigt hunnit reflektera över det faktumet ordentligt ännu) så har jag ej så mycket att skriva

mer än att pianospelet med tonika / subdominant / dominant (tonikaparallell / dominantens dominant) går stadigt framåt, mycket att tacka fina pappas julklapp i form av svenska schlagerhits och kan informera om att det tragglas ted gärdestad, chips, lotta engberg, one more time och svenne & lotta på den stackars synthen i gårda, allt i jakt på den perfekta kadensen

så håll till godo med liten självintervju comme toujours...

vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?

hur komplext livet i alla dess skeeden är
hur svårt, och samtidigt superlätt allting är
hur mycket jag oroat mig i onödan över vissa saker, medans jag helt glömt bort att tänka på andra
men mest av allt måste jag nog säga att största negativa förvåningen är hjärtesorg, som gjorde otroligt mycket ondare än vad man kan läsa sig till i någon bok eller få varnat för sig av föräldrar
och mest positiva förvåningen är att folk (så småningom) kan komma att uppskatta en precis som man är, och att man är så fantastiskt mycket bättre, veckrare och starkare än vad man tror


mitt liv skulle bli lättare om?

om jag kunde lite mer självförtroende och riktning i mitt yrkesval, och inte snegla över axeln då det grönare gräset i form av psykolog / läkar / konstvetarutbildning eller karriär som dj / författare

och lite mer cash till semesterkassan tackar väl ingen nej till?

vilket var ditt första jobb?

nisse (= lägre än diskplockare) på en restaurang i stockholm en sommar då jag var 14

hade dock sjungit för betalning dessförinnan, om det kanske räknas...

vad är det bästa som kan köpas för pengar?

upplevelser
med människor man älskar eller bara med sig själv

vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?

att jag alltid tror det bästa om alla jag träffar, tror på alla människors godhet innerst inne och har lätt att förlåta, och att jag alltid lyssnar och försöker mitt yttersta att hjälpa om någon kommer till mig med en hemlighet / problem / förtroende

mitt bästa köp?

svårt att sätta i perspektiv såhär genom 22 år, men högt upp på listan kommer nog mina danslektioner i min ungdom, mitt år på kulturama, min kamera, min ipod med inspelningsfunktion och givetvis min lägenhet på lilla essingen

vad bjuder du på om du får oväntat besök?

mig själv, och en kopp kaffe

vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?

tanken på hur kallt golvet är i köket, att jag nog glömt köpa kaffe och smör igen och att första lektionen för dagen är hård fysisk träning

vad är du mest stolt över i ditt liv?

att jag ibland vågar tro på allt bra som andra säger om mig angående min utbildning och mitt yrkesval, att jag är smart och har självdistans, att jag har en kärleksfull relation till min familj, och att jag har vänner därhemma som jag betyder något för

och mest av allt att jag inte svek den rågblonda flickan som stod framför spegeln med hårspray som mikrofon 1989 (och fortsatt ända sen dess) och vågade tro på att hennes glädje och lycka inför det hon gjorde skulle vara det som bar henne som vuxen i de stunder hon skulle komma att tvivla