and now, will i be ready? when everything changes?

ja ni

nu är det natten till den 1 dec 2006, dvs natten till dagen då jag får nycklarna till lägenheten i min hand

min allra första riktigt egna lägenhet, inga sambos eller familjemedlemmar som skall dela bostadsutrymme utan bara jag och mina tankar (vilket kan vara nog med sällskap, believe me)

mycket flyger i huvudet
mest positivt
kommer sakna att ha någon därhemma som man kan säga godnatt till och så att man vet att man aldrig är riktigt riktigt själv
och att vara ensam med alla de egna tankarna jämt och ständigt kan vara destruktivt

men jag tror att allt kommer gå bra
allt kommer verkligen bli som förbytt
no return, verkligen

men jag tror jag är redo

idag så debatterade pappa med ulla hamilton (m) i p4 om miljön i stockholm och hur viktigt det är att bevara miljöförvaltningen

återigen länge jag var så stolt som när jag hörde på webbsändningen och att höra någon som brinner för att vi alla ska få en bättre hälsa och som kan backa upp sina argument och ge konkreta lösningar

nu bör jag sova
innan dess skall jag bara fylla i min flyttanmälan till skatteverket
absolutism celibat och egenflytt
(vuxenpoängen rasslar verkligen in)

god natt!
imorgon ska jag förfesta med coca-cola och bergsprängare med electro på pinnstolar i en tom lägenhet
(galet vart livet kan ta en om man vågar ta risker)

et je me vois dans une lumière nouvuelle

midsommarafton, gisetorpet, 1986

ja snart så är det inte så lång tid kvar minsann

innan lilla rebecka sitter i soffan på disponentgatan och läser en bok istället

nope, inget internet eller hemtele för bställt så det kommer bli några amish first weeks, men jag ser även detta som ett socialt experiment (många såna i lilla rebeckas liv för närvarande!)

annars då är det en oändlig ström av händelser som passerar förbi och jag gör mitt bästa för att försöka vara i ögonblicket men det känns svårare än någonsin

gotta live it before it slips away är något som kräver enorm mental ansträngning
eller, kanske, ingen alls
vet inte

just nu vet jag att jag ska packa lite mer lådor
ha teaterlektion
vara på cafékväll på cuf med representant från greenpeace som gäst
plugga lite musikteori
plugga sångtext till interpret på torsdag

men allt kommer lösa sig
jag måste bara släppa detta kroniska tvivel att allt kommer skita sig
det kommer gå bra

(och som en parantes: att han är borta ur hjärtat har aldrig känts bättre, jag var min egen fånge, nu är jag äntligen fri, och pausen efter detta kommer vara lång)

j'aime mes amis pour toujours

stolt dotter, leendes

mina föräldrar gör mig stolt bara genom att vara dem

men i förra veckan var det max-utslag på stolthetsskalan när jag läste detta (kan inte fatta att pappa glömt säga något om det, han är ack så blygsam...)

för er oroliga stockholmare som naturligtvis börjar undra:
vad ska/kan göras?

satsa på kollektivtrafiken
och
återinför trängselavgifterna

effekterna i folkhälsa av stockholmsförsöket har i undersökningar visat sig vara så positiva att det vore rent ut sagt idiotiskt att ta bort

vilket osökt leder mig in på att ni alla kanske skall ta er en fundrerare på det borgerliga partiet som vill återinföra trängselskatten och förbättre kollektivtrafiken...

inte så pjåkigt, eller hur?
när man inte är i opposition längre så kan saker hända snabbare än man tror, dessutom om man har folkets stöd i ryggen...

love you all!

kaos

(först och främst, en parantes: hur fett är inte detta? äntligen bekräftelse!!! kolla in filmen också!!!)

frågor en söndagseftermiddag med huvudet uppstickandes mellan högarna av kläder, grejer, cd-skivor, souvenirer, skor, skor, skor, fjäderboan, pärmar, noter, slutarbeten från psykologitiden, grupp f, hösten 04 och papper papper papper

hur kan jag lilla rebecka äga såhär mycket saker redan med bara tjugo, snart tjugoett, års samlande?

det är verkligen känslosvallningar att flytta, mer än vad jag trodde

tog mig i kragen och började med att rensa gamla pärmar med kort / barndomsanteckningar / teckningar osv, och hittade massa kort från farmor och morfar

jag saknar dem verkligen
och hoppas att de ser mig, som jag fortfarande ser dem på natten ibland, och att jag gör dem lika stolt fortfarande som de skrev att jag gjorde på alla kort

jag lovar att aldrig sluta underhålla er med alla mina upptåg så att ni har något att le åt på molnet däruppe

annars så är det mycket vänner som kommit och gått
saker man glömt att man haft
saker man velat glömma
saker man blir så nostalgisk och småstolt över
saker som betytt mer än man trott
saker som kan slängas utan större eftertanke

resan tar onekligen en enorm vändning nu och jag vet inte ifall jag hinner med allt trots all energi
trodde aldirg att det skulle kännas så stort och övermäktigt som det gör nu

jag lovar att göra er alla stolta och klara allt
men mest av allt så vill jag bara göra dig stolt rebecka

jag hade ett litet återfall från absolutismen igår, men absolut inte överstyr på något sätt!

efter anders trevliga inflyttningsfest med alldeles för goda ostar och årgångsvinet som jag efter mycket övertalning smakade (gudomligt) så tog jag sören effe och nat oss an the divine cocktail club och dansade tills alla ljus i lokalen var tända, mycket mycket roligt och sören och jag svettades ikapp (hann vann såklart) till den gudomliga dj:n som gick lös på ett sätt jag inte hört sen den numera svunna bar 25 / panorama berghain / delicious donuts - perioden

vad säger man?
världsklass!

nu är jag för andra dagen strandad på minnenas och oorganisationens ö
jag ska klara det trots att ljuset i tunneln känns längre bort än nånsin

lördag 2 dec 2006 kl. 10.00 går flyttlasset
fredag 1 dec 2006 kl. 19.30 så bjuder david till sommarfest och jag kommer givetvis med surrogatsyskonen, s & j, i armkrok

pray that i'll survive la prochaine week-end

om j berg inte funnits i min brokiga itunes så hade jag nog inte överlevt denna helgen heller
men jag är åh så glad att de fem åter trätt in i decembermörkret med mig och är kamrater när jag är solitär

och beskyddaren har nog aldrig varit mer aktuell än nu...

jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är jag född
jag hade nästan glömt
jag ville vara spirituell
en gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag

och det har inte jag

jag ska nog klara mig ändå
(hoppas hoppas hoppas)

calme moi

hur kan det vara så svårt att finna sinnesro

att bara andas in och andas ut

andas in och andas ut

konstant

såhär har det aldrig känts 04.51

inte ens om du sa att du älskade mig skulle jag följa med dig hem

för jag är på väg hem till mitt nu
utan tvekan ens

tänk att jag äntligen är där nu

men vem bryr sig
egentligen?

jag är ju bara en av miljarders miljarder
eller hur?

(nu kanske jag verkligen bara ska hålla käften en gång för alla)

it's better in than out

but now you're finally just a friend at last

om ens det

jag sa till julia att jag fortfarande tappar andan varje gång du kommer in i ett rum

men nu är det på ett helt annat sätt

jag trodde att jag hade sett dig så klart från första början
men det hade jag ju såklart inte
det går ju inte!

jag hade bara en massa mallar i huvudet som du till 80% passade in i och då blev det liksom du, och allt eftersom tiden gick så fylldes de resterande 20% med vad jag nu inser var mina egna förhoppningar och drömmar, men som jag då trodde var ditt potential

men det var det ju inte, det var det aldrig
och det är absolut inte ditt fel, mitt hjärta skenar bara iväg ibland så
förlåt
men nu kommer det nog aldrig hända igen

när jag är borta
är du
potential

jag kan överleva utan att behöva älska
ingen sorg alls
(kanske lite bara, men mest abstinens)

men jag måste spara på allt tills dagen då sanningen verkligen uppenbarar sig
som typ julia och jon

tills dess
solitude

(och det riktigt läskiga var att jag liksom inte ens känner attraktion eller drivet längre, till någon, inget behov av att göra mig till, få uppmärksamhet, känna mig snyggast, nu vill jag bara få flyta ovanpå ett tag och inte dyka ner i något projekt eller jobb, jag vill vara fri)

jag
en
ö

guarding the trenches

ikväll ska det dansas lite är planen

tre gäng är det som är potentiella, känns galet och mycket priveligierat

tänker tillbaks på min uppväxt när jag knappt hade några vänner alls och kände mig utsatt och ensam nästan jämt

nu är ensamheten något jag måste ta mig tid till att vara, för att rensa huvudet och får kraft att hinna träffa och ge till all dem som ger mig såp mycket, konstant

åh vad jag önskar att jag kunde träffat dig rebecka när du var 14 och varje dag kändes menlös och du undrade varför du kom hit egentligen du kände dig som den misslyckade och ifall det inte bara skulle vara bäst att avsluta det hela

åh vad jag hade velat se dig djupt i ögonen och säga att du inte skulle oroa dig, tusentals vänner och upplevelser hägrar, och du är bättre och mer begåvad än vad du någonsin kan ana

och att jag älskar dig något otroligt

när jag var 14 hade jag ingen rebecka p, 21 år som kunde komma och krama mig och säga allt det där

men jag klarade det rätt bra ändå


dansas ska det nu

och jag är mycket spänd på hur första kvällen i mitt nya liv kan arta sig

och för att ej hålla er alltför mycket på sträckbänken, för ni undrar ju säkert


rebecka pershagen
har fr.o.m 20/11/06 exkluderat:

alkohol
män


från sitt liv

kalla det socialt experiment
kalla det oförutsägbart
kallla det första steget till celibat, absolutism och klosterliv

intressant är det iallafall

nu återstår bara frågan om jag är lika intressant när jag är nykter?

när jag får svar ja på den frågan kan det gamla livet få börja spöka med några sporadiska gästspel igen

tills dess

no drinking
all thinking

och definitivt inget pt/lw

vi ses på dansgolvet mates!
yihaw!

23.11.06

dagen med insikt

dagen jag gick vidare

dagen verkligheten kom

i am open, i am free

*****************************************

ingående:

om det här varar är en ny fas på ingång, en fas jag inte varit i på över fyra år

men det är ambivalens i alla steg, känslan var alltid en förutsättning för mig att känna mig levande, att kunna relatera, att kunna flyta ovanpå ibland

och nu när jag har mer människor i mitt liv än vad jag nånsin har haft så står jag samtidigt mer avsides än någonsin

om jag överlever att lågan försvunnit (att jag tvingats släcka den) så kommer jag komma ut på andra sidan starkare än någonsin

men jag kan inte sluta undra vad som skulle brutit ner mig mest:
att krampaktigt hålla kvar på obestämd tid
eller att klippa alla banden

jag valde det sistnämnda, och nu börjar allting


klartext:

jag har behövt älska för att känna mig levande

någon måste ständigt befinna sig i periferin, eller i blickfånget, för att allt skall vara uthärdligt, vara mitt bidrag till det konstanta samtalsämnet, hägringen i de långsamma timmarna, inspirationen som sporrar till 110% av mig själv när kraften tryter

att släppa inte bara honom, utan behovet och beroendet
är nog det allra jobbigaste jag nånsin gjort

om du klarar detta utan återfall (jag får aldrig mer se dig i ögonen, då är kapituleringen nära) så är du modigare och starkare än du nånsin varit
kämpa, rebecka
gå vidare

och trots att karin bara belyser det allra mörkaste, så finns det mycket sanning:

du går, och ingenting av detta har jag givit dig
jag nådde aldrig dit, där ditt väsen ligger bart
du går, och ingenting av mig tar du med dig -- lämnar mig åt nederlaget

(jag lovar att inte bli bitter)

i try

första dagen på mitt nya liv, everything according to plans so far, inga abstinensbesvär / ågren, bara ännu mer beslutsamhet om att detta är så rätt beslut

(som sagt så yppas ej om vilka förändringar som genomförts / vad de innebär här på bloggen, innersta kretsen vet dock och är mycket positiva)

vill dock påpeka att ovantstående ej syftar till rökning, för att undvika alla eventuella missförstånd eftersom bloggen läses av många nära som kanske ej träffar mig så ofta
trust me, att röka i min sits vore att skjuta sig själv i benet, don't worry

annars väldigt bra dag
klarade min stämma på "ungt kött"
komplimang av främlingar i skolan
sjukt givande teaterlektion
jag älskar johanna och hon lyssnar på mig och jag vet att jag gör avtryck med allt det goda

och så har jag verkligen en surrogatbror som har kommit att betyda mer för mig än vad jag nånsin kunde ana den där kvällen i april på undici då jag fulade till mig en drink och du bara skrattade

sören
anytime anyplace
backgammon med christer petterson
melt! 2006
middagar med dans
sprängda högtalare
politiska debatter och msn-chatter i timtal
och you feel just the same
evigt evigt evigt true to you


jag mår... bra


i remember the crazy days
i danced the night away
not knowing when why or how

but now things are changed
i have been estranged
but all that is changing right now

i never believed
quite what i retrieved
down in the valleys of me

was it raw? was it pure?
had i felt it before?
i was walking upon smithereens

the sun has to rise
can't wear this disguise
and pretend that i know what i do

with peace in my heart
i embrace what i start
i'm reaching the essence of you


kärlek

and it's all coming back to me now

ungefär precis just då man känner sig som allra mest låst och kjättrad och oorginell och förutsägbar och fallandes ur hamsterhjulet långsamt

ungefär då brukar det komma något som ställer allting på sin spets

något som bara är liksom svaret på allt

och räddningen

stockholms poesifestival 2006

när jag trodde att orden inte räckte till längre så kom bara alla ni och visae mig allt det magiska som jag aldrig ens kunnat tänka mig i min vildaste fantasi

ni gav mig kraften tillbaka på det bästa tänkbara sättet
och öppnade allt det stängda

tack


annars så har rätt mycket hänt faktiskt, mycket förändringar här i livet på höstkanten
kan inte gå in på detaljer (eller, bör inte, vill inte, ska inte) men nu får den gamla rebecka kasseras för att ge plats åt

rebecka v 2.0
- mer uthållig, ärligare, mer självförtroende, friare och utan tillsatser

she's gonna blow you away
(ifall det inte blir några virus i systemet dvs)

återvändsgränd

jag ställer mig frågan hur många gånger jag

kan försöka göra om allt
börja om på nytt
se allt med nya ögon
se allt förflutet som banalt och naivt
rensa hjärtat
fokusera
prioritera om

innan det också blir förutsägbart?
innan alla tröttnar på mig?
som jag har tröttnat på mig?
så många gånger förut

i talk as if it's now, but nothing is new


jag kanske bara ska vara tyst istället

perdue

jag har förlorat kompassen, big time

och nu undrar jag om jag någonsin kommer hitta hem

när jag inte ens vet vart jag är på väg eller varför

det enda jag känner är alla de jag aldrig hinner se i ögonen

jag vill kunna titta tillbaka och vila

i don't wanna be on display anymore

älskade

euforin var mycket nära flertalet gånger under gårdagen

jag har en plats i världens bästa distriktsstyrelse, kan inte tänka mig en bättre lördag än att göra budget / planera 2007s kalendarium / prata politik / "visa på dockan" / äta trerättersmiddag / schlagerdansa med er underbart intelligenta, intressanta och fördomsfria människor! ingrid annika andreas all respekt!

centerfanan vajade högt över allas huvuden (hehehe) och när man inte tror att det kan bli bätttre så dansar jag in i ragnar med sällskap, som var i gasen, minst sagt, och jag har träningsvärk idag efter det hårda danspass som stundade

(kiitos för att du bjöd på årets första tequila-shot)

natten avslutades med kiropraktik-samtal på efterdyningarna av vad som enligt hear-say varit årets mest dekadenta fest där kära johanna kommit, sågs och segrat (och stupat) men jag hade roligt ändå!

trots oväntad pigghet var det dock framåt vargtimmen var det dags att gitta hemåt
it's a winding road, onekligen

så mycket som bör göras
så mycket jag inte orkar med
så mycket jag vill
så mycket som aldirg kommer hända

att välja rätt

gjorde just det totalt oberoende testet som jag snubblade över på theadvocates.org

och på enbart uppriktigt 10 frågor så var svaret liksom otvivelaktigt

blev givetvis center

fan vad stolt jag blir över mig själv när mitt val liksom fortsätter bekräfta sig både ideologiskt och i nyskapande idéer!

pour toujours

fortsätt rinna nerför kinden
sluta aldrig
aldrig
allt ska ut
du ser mina tvivel
och allt annat

vad som än händer
du och jag

(allt har blivit jobbigt nu igen
make it stop
just make it stop)

ångest II

just nu går far from heaven på svt1

får sån sjuk, krypande ångest som bara vill explodera varje gång jag ser den

affirmation:
låt mig aldrig finna mig i att vara missnöjd
låt mig aldrig sluta ifrågasätta
låt mig aldrig hindras av konventioner

ångest?

ännu en sak att oroa sig för

(eller

kanske inte?)

dags för fokus

är det möjligt att erhålla

en huvudroll i en musikal på någon privatteater i stockholm
en pallplats i vm i fäktning
en riksdagsplats för centerpartiet

(överkurs:
en attraktiv rolig omtänksam intellektuell kultiverad sportig äldre lagom cynisk öppensinnad trofémake)

samtidigt?
om nej, då måste jag nog börja prioritera rätt snart

snart sitter jag dock och bloggar från lilla essingen
sweet
byta plats brukar ge nu luft i sinnet och nya bilder ger nya tankar
många promenader kommer det bli
om jag skall försöka komma lite längre fram till sanningen

(önskar jag kunde klippa bort dig som ett festivalarmband från handleden
något som varit där ett tag, nästan för länge, men nu får det räcka
släpp taget)

önskan

jag vill bara vara lite kär i någon

som är det i mig också

är det så mycket begärt?

je me pose des questions

om jag skaffar en större ipod

om jag skiter i att skaffa internet hemma

om jag låter tiden gå (förbi honom igen)

om jag försöker vara ledig nån helg

om jag byter monolog till göteborg

om jag gör nån form av schema för att träffa kompisar

om jag tänker på annat än 21middagen

om jag blir mer lågmäld med hjärtats innehåll och dess vägar

om jag läser mer bra litteratur

om jag bestämmer mig för att hålla mig till en musik-genre

om jag slutar tänka på alla petitesser

om jag slutar vara split-vision med allting runtom

om jag fortsätter skriva

blir jag lycklig då?

between what i was
and what i will be
i'm held back by your ghost
and what i couldn't be

(och så till parantesen:
leif öppnar hjärtat i godmorgon sverige

1. på västfronten intet nytt, onekligen, bara att nu kom det ut i det öppna
2. grym respekt till leif dock som har modet att kritisera ett parti som inte direkt gjort sig kända för självkritik / självrannsakan i det förflutna (när kritiserade ssu senast ett av socialdemokraterna beslut / kom med en idé som inte är helt stöttad av moderpartiprogrammet?)

mots du jour:
respekt till att kunna ta ett steg tillbaka och kritisera för att kunna utvecklas!)


och nu skall det steppas lite grann!
see you people!

down there

i amsterdam frågar expediten om man vill ha "fresh or not so fresh orangejuice?"

i amsterdam går man på stedelijk museum

i amsterdam äter man på supper club

i amsterdam nätverkar / firar man maktskiftet på american hotel med representanter från democrats abroad

i amsterdam promenerar man vart än man ska, oavsett väder (nästan)

i amsterdam festar man på zebra club

i amsterdam promenerar man i jordaan och shoppar i kitsch kitchen

i amsterdam hinner man mycket mer sightseeing än det ovanstående

i amsterdam är det kanaler och broar överallt

i amsterdam är alla väldigt trevliga

i amsterdam kanske man ska bo?

(mycket lyckad helg
forever grateful)


men nästa gång släpar jag så med dig sören!
dance til you drop!

festina lente

ojojoj

(lite tankar:)

örjan var inte lika bra som väntat, tyckte inte joachim heller

varför festar jag alltid kvällen innan jag åker utomlands?

pilgrimsmusslor på annakhan var jättegott, tack för att du bjöd

är så otroligt glad för mina vänner, ni ger mig kraft och kärlek och inspiration och jag skulle vara åh så handfallen utan er

treenigheten joachim sören david, ni är så bra, allt ovanstående plus en massa annat, kärlek kärlek kärlek att ha sån tur med killkompisar är få få få förunnat

lucky, du förtjänar verkligen allt, saknar dig redan, ta hand om dig over there i korridoren, födelsedagen kommer kick ass, don't you worry!

om typ 25 min sticker jag galet galet, here i come amsterdam!

interpreten igår gick jättebra

jag vann samtliga matcher, både florett och elvärja, mot alla killar min grupp i tisdags på fäktningen

ojojoj har så mycket tankar som snurrar i huvudet men tänkte igår att det är skönt att allt inte kommer ut jämt

men så gjorde det mig så ledsen när jag insåg att ord är det enda jag har till er alla för det räcker liksom inte till för att beskriva allt alltid

men jag känner kärlek

det är allt som räknas

aber

det jag fått med mig är lite fantastisk ny musik iallfall, och det är ju inte helt fel för en sån som jag

och absolut ingen sentimentalism, inte min grej, men jovisst så kan det finnas en liten tanke på dem som svishar förbi i huvudet när jag har

magnetic fields
hidden cameras

jag tar inte kort längre, det blir så definitivt och förutsägbart
je cache beaucoup ici

idag måste jag dock säga att jag sjöng skiten ur maybe this time på rösttekniks-lektionen
var så grymt nöjd som man bara är enbart ett par ggr om året (kanske t.o.m ett parr ggr i livet)

men annars så är jag fortfarande på topp trots livets vedermödor
jag har lite jobb, lite resa, lite cuf, lite vänträffar, lite party och närmast lite fäktning att fokusera på

and for my political side:
lite sent att dementera, jag vet, men nej, cuf har inte släppt ett pressmeddelande där vi kräver saddam hussiens omedelbara frigivning

federley sa igår på tv4 nyheterna att han misstänker någon vänsterorganisation ligga bakom allt, och utesluter inte att detta kan ha samband med de hot och skadegörelse som cuf, centern och RO på stora nygatan blev utsatta för i samband med förslaget om slopandet av las tidigare i år

personligen så tycker jag att skämtet var så banalt att jag inte fattar hur mycket medial uppmärksamhet det kunde bli, men uppenbarligen är allt som rör cuf högst upp på agendan, vilket givetvis är bra, men någon form av skepticism och källkritik inom svenska de medierna måste man ju ha...

i feel so good
right now
i wouldn't wanna be anywhere else but here
i wouldn't wanna change
anything at all
i would'nt take eveything out on you
oh, i know i do
everytime i fall

nu ska jag greppa floretten!
en garde mes amis!

(f.ö älskar jag hur jag ser ut:
när jag landar i öppen femte position efter enkelpirouette
i fäktvästen
när jag är på väg ut till lämpligt ställe med vänner en fredagskväll iklädd nån vintageklänning och de nya stövletterna)

no more talk on corners

dags att lägga locket på lite

nu när darcy dragit sig tillbaka och mccartthys stadie stagnerat lite (men ändå på ett bra plan) och comme des hommes brukar vara vanligtvis

la porte est fermez pour la moment

annars så mår jag ypperligt
jobbutbildningen gick bra, inbokad på 2 jobb hittills
skolan gick även den bra (danslektionerna kommer dock kännas i kroppen imorgon), abba-låten på sång och stil tycker jag personligen att jag sjöng skiten ur (ibland måste man skryta lite)

mycket mycket att göra denna vecka också
fäktning
träffa lucky
örjan andersson på dansens hus med joachim

coh så avresan till amsterdam på fredag
ska bli så sjkut kul alltså, i really need it
och förhoppningsvis så går allt according to plans
(absolutely) no more / no less

men ärligt nu:
jag saknar faktiskt att vara kär
jag saknar att bara få smeka någons hår lätt tidigt en lördagsmorgon när han inte ens öppnat ögonen än och känna att han samtigt smeker mig på ryggen men bara så lätt att jag nästan inte märker det men det gör jag och jag älskar att han gör det trots att han inte tror att jag märker det bara för att han vill känna min hud
jag kan absolut vara utan ett tag till
allt engagemang och saker runtom brukar kräva mer energi än vad jag har just nu, garanterat

men ibland vill jag bara kunna öppna ögonen och ha en sån lördagsmorgon utan några konsekvenser

jetzt ich muss arbeiten
love to you all my friends
now i'm locking the door
and no peep-holes this time

immortalities

juvenilt, jo visst
internt kan även också tyckas

men känns som läge att delge lite av det som roat mig ofantligt den senaste tiden
vissa saker bara vet man att man kommer vilja bevara för alltid

inga nämnda, inga glömda, inga riktningar (behöver inte vara till mig), inga sammanhang (här alltså) olika upphovsmän men ni vet vilka ni är och jag älskar er så

"men vaddå, alltså att festa är ju som min hobby ju"

"du får sluta vara så bitchig, det gillar inte killar"

"man blir ju äldre med åren"

"vet du hur lycklig jag är just nu? jag skulle fan kunna amputera benet och fortfarande vara glad"

"alltså, jag behöver bara veta vilken nivå ni ligger på sa att jag ska veta ifall jag höver kölhala för att komma ikapp eller om jag ska softa"

"alltså, jag fattar fortfarande inte"

bara ett axplock, återkommer med utökande i sinom tid...

slecht gut!

och där faller ännu ett år

sönder till små minnen
alla dagar blir igår

varför väntar du här på ingen speciell,
ingen särskild?


lite töntigt, jag vet, men idag är det exakt ett år sen jag började blogga. känns nästan som lite utav en födelsedag, man tar en stund och reflekterar över vad som hänt sen detta, och hur och varför.



om jag skall göra ett rent ytlig överblick 2005 / 2006:


sysselsättning: arbetar på prime - metro och projektbolaget - knorr / pluggar heltid på kulturama och extrajobbar på f12 och ps communication och har just blivit anställd som ny värdinna för metly (yep!)

boende: i tvåa på södermannagatan, nytorget / inneboende hos far, förbereder flytt till egen lägenhet på lilla essingen

civilstånd: sambo med peter / singel (med inslag av pt/lw)

tankarna: vad ska jag jobba med nu i december och nästa år, måste repa mer inför göteborg, hur blir kryssningen med johanna, måste repa inför julkonserten, fixa llt inför min födelsedagsmiddag, julen med familj och nyår med peter ska bli skönt / hur ska jag hinna allt i skolan, med fäktningen, med cuf, med göteborgsrepetitionerna, med alla vänner som ska underhållas och som jag älskar mer än allt annat, med att planera inför flytten och hur förväntansfull jag är, och vem som kan få flytta in i hjärtat och om det ens är en bra idé...

återkommer med ett bättre inlägg snart. kände att detta inte alls blev det inlägg jag hade hoppats och vet ej hur jag ska rädda det, så jag måste börja om. tack för uppmärksamheten hittills.

allt jag kan säga egentligen är väl
amor fati
man vet verkligen ingenting om var man kommer hamna, eller var man är på väg ens
känn efter därinne innan varje beslut, stort som litet bara, så kommer du hamna precis där du är menad att vara

det enda jag vill är att jag aldrig ser tillbaka på allt gamla och ser en naiv ung flicka som bara skrev och skrev men det blev aldrig något ändå och alla tankar bara flöt förbi

men som trodde att hon var på toppen av spelet och att hon visste allt om hur sakerna omkring henne skulle hanteras och att hon hade full kontroll över sitt hjärta


för henne tror jag att jag är nu
jag vill ha det här som jag har och känner jämt
jag vill växa och se
men jag vill aldrig känna mig så dum som jag har gjort


och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
men av dagarna som går ska jag fylla varje timme

speciellt och alldeles särskild ska jag vara innan det blir kväll igen

tired? no, i just love to love to be a walking corpse

nåväl mina vänner,
har väl blivt lie väl mycket egenorsakad kölhalning denna vecka måste jag medge

lördags utgång på grodan efter 11h-jobb pass, slutade efterfesten 09.00 i söndags morse
tisdags drinkades det lite med johanna i fv, loftgångarna fick sig en rejäl törn!
onsdags blev fika till vitt vin med rudolf (och sen så var man ju nomad också så osäkerheten inför sovplats bidrog), som sdan blev lite pt/lw med absolut ingen speciell
torsdags var ju camparidrinkprovning med darcy (backgammonreglerna måste styras upp bättre nästa gång, lovar!) och så bjöd ju sören på vin sen också...
fredags skulle ju softas lite, men när ullis bjuder in underbara vänner, man får sjunga lite och det visar sig mot alla odds att riche faktiskt inte är så opersonligt efter allt, så var kölhalningen en nödvändighet

so what about tonight then?
trots stor entusiasm så säger krpppen nejnejnej

jag får ju liksom inte bli som tara reid
men jag vill ju bara ha roligt
och ojojoj vad roligt jag har just nu
det kom över mig igår kväll på riktigt
jag måste leva allt fullt ut nu
trots att jag inte känner allt allra längst in (sånt dröjer)
så är allt bara så så bra i hjärtat och hjärnan och kalendern att jag nästan blir rädd ibland


men sen så kan det ju faktiskt inte vara så att bara för att öppningen/hålet i hjärtat inte längre är breddfyllt så börjar något nytt, annat (annan) gro direkt där. så kan det ju inte vara. så kan jag ju inte vara. så vårdslös får man ju inte vara med känslor. så lätt kan man ju inte börja falla.

eller?


middag hos mamma nu
sen massa möjligheter om man orkar
ska fråga

jag vill bara vara intressant
jag vill att de ska lära mig något som jag inte redan vet
jag orkar inte höra samma saker om och om igen
eller lära upp någon
eller ha överseende när saker känns keff
but, oh, i know, it never does with you

(you är någon annan nuförtiden)

så synd att jag inte hade möjlighet att skriva tidigare idag, hade verkligen så mycket att bjuda på då, inspirationen flödade. men det uteblivna koffeinet i kombination i något försök i världsklass att liksom festa sig ett nytt liv gör mig något matt just nu

önskar ibland bara att magic eight ballen kan ta ens beslut så att man slipper göra bort dig för chaps i onödan så att de kanske inte ens vill ha camparidrinksprovning igen

men det tror jag inte (hoppas)
i know i'm fabolous
men att promillehalten kan bidra till att kreativiteten/intensiteten/spontaniteten kan slå över och bara bli galna requests till 118 118 runt midnatt (uppmaning: gör det aldrig, oavsett anledning!)

now all that remins is the wait
och det har jag fefinitivt inte tid med!

can't let it slip away
life or love?

i'm not going back to the hidden place again

this is me.

like it or not.

(i like it. alot.)

så många ytterligheter samlat i en enda storlek 36 (egentligen 38 men 36 sitter tajtare så jag tar alltid 36 istället) att man nästan blir mörkrädd. just when you think you got me figured out, the season's already changing... men det finns de som klarar det trots allt. all cred till er! jag är evigt tacksam!

just nu lyssnar jag på transformer av lou reed.
den är verkligen grymt bra.

och samtidigt så funderar jag på hur jag skulle kunna göra detta blogginlägg ännu mer fjortis än vad den är just nu. tror det är omöjligt.

eller...
så skulle jag kunna berätta att jag fantiserar om lägenheten hela tiden.
alltså, när jag inte fantiserar om att vara världens största musikalstjärna och sjunga maybe this time (sådär klipp) eller and i'm telling you (så bra att jag nästan bölade) eller aldrig inför en publik som bara applåderar tills händerna blöder och gråter tills de får vätskebrist.
och att jag trots min höga ålder har sjukt svårt att hålla ordning och reda runt mig, skyller på platsbrist jämt, t.o.m så att ulrik ger förmaningar.
och att jag kommer vara fullbokad alla helger framöver: amsterdam, styrelsekonferans med cuf, flytten, jobb... fattar inte hur jag kommer orka.

but when there's a will there's a way.

f.ö så blir jag så full i skratt när jag hör sl-chefer och dy.l på nyheterna säga saker i stil med: "jag tycker att vi i år var mycket förberedda för väderväxlingen". vilken planet bor du på?


nu måste jag gå och göra nytta i den riktigt världen, den som finns utanför fönstret där luften är kallare och man möter riktiga människors blickar. trots trötthet så måste jag. det bara är så.

la première neige pour l'hiver

tack till alla de som huserar mig under mitt nomadliv denna vecka:

johanna, i will love you for ever and ever och du är den enda som kan skruva upp volymen på rix fm samtidigt som vi lever christer petterson-liv med bacardi apple-groggar en tisdag i loftgångar, någonstans i fogdevreten

mad respect!

sören, jag är verkligen jätteledsen över att jag inte kom igår och tröstade dig efter att du suttit fast på centralbron i 3 h

but a woman's gotta do what a woman's gotta do
och jag vet att du förstår mig
that's why you're my brother

mamma, att du bara kan se det på mig, det där lilla
och insisterar att det är ok att jag lägger mig och vilar en stund på soffan
och att du sedan väcker mig igen med en kopp kaffe och kanelbulle efter att jag sovit i 1,5 h
är bara en av alla anledningar igår, och evigt, till att jag älskar dig
jag menade det jag sa igår, du gör mig stolt också, och jag vill kunna se på min dotter en dag och veta att hon känner lika mycket kärlek från mig som jag gör när du tittar på mig

pour toujours


hier:

kollade på möbler med mamma
likaså åt lunch
fikade med rudolf på non solo (var alldeles för länge sedan, underbart var det!)
tätt följt av pt/lw (inget nämnt, inget glömt, and no regrets)


aujourd'hui:

museidags (nationalmuseum i tisdags didn't quite do the whole trick for me), lutar nog åt östasiatiska alt. armémuseet
fika med mormor
dinera och spela backgammon med darcy (säger ingeting så har jag ingenting sagt)


demain:

travailler dans älvsjömässan
middag med mormor och mamma


samedi:

travailler dans älvsjömässan
utgång med de käraste i någon form(?)


dimanche:

travailler dans älvsjömässan


m.a.o är detta sista egentliga ledighetsdagen på lovet
gotta live it before it slips away


men störst av allt (eller egentligen minst)
är att

samtidigt som solen gick upp
och snön låg på taken för första gången
kunde jag titta på hans ansikte
med ett leende
och ett helt hjärta (igen)
och vara säker på
att han verkligen är en vän till slut
no more / no less

nu vet jag äntligen hur sinnesro känns
det tog en resa från hägg till syren till enbärsbuskar till höstlöv till snö
men det kunde inte ha gjorts på något annat sätt
nu är du äntligen borta från den platsen därinne där du inte skulle finnas på ens från början
and it's for real this time
(but oh, i know, it never was with you)