supersupersuperficial, but not totally of course

(ey men nu måste nån dra i nödbromsen snart)

igår satt jag hemma och slappde mest hela dagen, men vid 20tiden får jag ett ryck och beger mig till sofo night, närmre bestämt beyond retro (the only shop you'll ever need) och mötte där upp ullis och hennes väninnor carro och rebecca och joinade in i klänningsprövandet. har ju blivit så anal att jag i princip bara köper klänningar på secondhand numera, undantaget ett par basklänningar från h&m tidigare i år, och lyckades nu scora två st femettor i form av plisserade chiffongklänningar, en svart och en rosa, och den förstnämnda utnämndes utan större konkurrans till nyårsklänning 2006

sedan fortsatte sällskapet till nada, där mousserade och rose intogs (kanske inte vanligaste beställningen på nada, när jag bad i baren om "tre glas prosecco" kollade tjejen på mig ovetandes tills jag bah: "ehh... alltså tre glas mousserande" då förstod hon, men var ändå högst skeptisk) det skålades och tjoaes och tjimmades med ullis helt underbara väninnor, men manfallet vart 25% efter rosevinet, så det var bara jag, ullis och rebecca som fortsatte till... ehhh.... riche

det känns på något sätt som jag svikit gamla ideal och att vännerna på barrikaderna mot stureplan, och jag tycker fortfarande att det är väldigt mycket yta i dessa kvarter, men måste erkänna att musiken är rätt så soft och att om man är där med rätt sällskap så kan man faktiskt ha riktigt kul (och så har jag ju faiblessen för stiliga äldre herrar, där sthlms-gräddan representeras i stora baren, och viss utsträckning lilla)

vid stängning kände jag dock att det rätta och vuxna är att ta bussen hem (och inte dra till teatron trots löften om... sällskap), så jag väntade bestämt på 91an och hade lite eulberg i lurarna så inte gick det nån nöd på mig

men detta ska minsann inte bli någon ytlighetsblogg, finns det nog av i cyberspace redan, nyårslöftet till er är att givetvis förtsätta bära pretantionens, kulturens och konstnärlighetens fana så högt, så högt!

jag känner att denna höst och nästa år har handlat och kommer handla mycket om nya vägar. som jag sa till ullis, 2006 var omtänkandets år, 2007 blir omprövandets år

så inga förutfattade meningar eller kval om ställen eller åldrar på killar eller yrkesval eller drömmar, nu måste jag släppa sinnet fritt och bara låta upplevelserna komma till mig istället för att jaga och forcera fram dem. det är sannerligen rebecka v. 2.0 som går in i 2007 med ett öppet hjärta och sinne, och som bär med sig sina gångna nederlag och segrar med lika stor värdighet

och det jag vill säga till er alla är att älska är att våga

om ni tycker att det låter simpelt eller skrattretande, då har ni inte förstått det ordentligt. för så är det. så enkelt, och så otroligt svårt. jag har vågat, oj vad jag har vågat, och mina tidigare nämnda nederlag kan skådas hand i hand tillsammans med segrarna. och på något konstigt sätt så har jag lärt mig lika mycket av dem båda tror jag, om än de lärdomar jag dragit som segrarinna varit skönare psykiskt vid tillfället.

men jag har vågat
och som jag skrev i min julessä, så vet jag att jag kommer våga igen eftersom han fortfarande finns därute, my husband
(den första av dem, iallafall)

idag så ska johanna komma hit, äntligen, gått alldeles för lång tid sen vi senaste sågs, och så ska jag även flytta mig ett par stationer med 1an och slappa hos david och utvärdera julen och dricka lite te. ska bli så grymt skönt

(riche och teatron tar på krafterna)

love to you all of my friends
låt det nya året bringa nya krafter, nytt mod, och nya vägar

att mista själens hem och vandra långt
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanning är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig --
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
ty glädjen är det enklaste av allt.

men den, som söker sig ett hem för sig,
får inte tro, att det finns var som helst --
han måste vandra hemlös någon tid;
och den som är av lögn och vill bli frisk,
han måste hata sig till det han kan
av sanning, som de andra få till skänks.
vad är det värt att sörja så för det?
vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!

hemlös - karin boye

supersuperficial

igår var jag hemma hos ullis och åt middag, drack rödvin, gick till riche och sen dansade vi på teatron

och som att ovanstående referat räckte för att bevisa jullovets nyvunna ytlighet (thank god, kan inte vara såhär pretantiös som jag visat prov på senaste tiden) så hittade ullis en bild på oss, med namn, på stureplan.se

har jag blivit som de jag hatade mest i högstadiet?
osäkert

säkert är dock att om ni scrollar ner lite på denna sida från teatron så hittar ni två riktigt snygga brudar somn var på g igår (en kanske lite för mycket, och det var inte ullis... kommentarer överflödiga)

annars så ska jag slappa idag
läsa och gå promenad
fan va skönt

kärlek till er alla!

/ bec

ps. idag har jag mixat min första houselåt! under mitt nick ms fit givetvis! respect! ds

det största av allt

jag har nu en myspace-sida också:

www.myspace.com/alicerebeckateresia

så mer juvenilt kan det väl inte bli?

igår var jag hos mormor
och hos mamma
och såg "the prestige" (som jag faktiskt tyckte var grym!) med sören på biopalatset söder
sen ska vi bara ta en improviserad öl i mina gamla hoods på söder

slutar med att jag träffar min kusin filippa där, och sen så träffar vi även andreas och klara med posse, och det är dans i luften, så vi slutar på housewifes på teatron (hur grymt som helst!) där jag träffar lady oscar och klaris, och så dansar vi till 05

hehehe
galet hur saker kan utvecklas en annars lugn juldag

nu kommer mer bilder från julafton:



spex med julmust på hög nivå



lite julkaffe smakar bra!



alice, född 1924



alice, född 1952



alice, född 1985

skrev aldrig om klappskörden i förra inlägget, men bland annat kunde man i min hög hitta:
* svinalängorna, susanna alakoski
* svensk-engelsk ordbok på cdrom
* världens snyggaste tavla med marilyn (du är grym, ulrik!)
* dammsugare
* ljusstakar
* tillskott till lamp- och fondväggstapetsfonden av farfar och mormor
* juldukar
* tabletter i tyg med tryck av österrikisk konstnär
* monitär gåva av far
* en svakarapäls (sista presenten, när jag trodde allt var slut, jag grät när jag såg den, mamma du är fantastisk)
* löfte om utlandsresa med mamma till hennes födelsedag 4 april, på påsklovet, troligtvis wien

så man ska inte klaga
och jag tror att mina gåvor var uppskattade dem med

och med risk för att låta klyschig så inser man verkligen med åren att allt som verkligen räknas är gemenskapen

jag älskar verkligen allihopa så mycket, och jag är så tacksam över att få ta del av deras nutid, och även deras förflutna

rätt mäktigt att kunna sitta och prata med någon som minns hur stämningen var på stockholms gator när andra världskriget tog slut

nu när andra julen har passerat utan den institution som var min älskade egensinniga, historieberättande och envisa morfar, så inser jag att jag saknar alla historier så mycket, och vill bara sitta och lyssna när mormor, och mamma och pappa såklart, berättar om hur världen såg ut under deras uppväxt

det är verkligen den bästa julklappen av alla

vi tar del av varann alldeles för sällan


idag ska jag och pappa och ulrik till per-erik för släktträff! ska bli så grymt kul att träffa alla kusiner, som jag också tar del av alldeles för sällan

och sist, men absolut inte minst:

grattis karolina,
min älskade kusin,
som inatt blev mamma för första gången
till en underbart söt liten kille!

kan knappt bärga mig att få se underverket!!!
jag har ett kusinbarn, fatta!!!

the miracle of x-mas just keeps on giving

kärlek och ljus till er alla, vänner!

/ bec

the day after dippingday

nu har man vaknat på juldagens morgon efter den bästa julaftonen på länge, givetvis var klapparna mycket uppskattade åt båda hållen, men det var ett otroligt skönt lugn som jag känner infann sig detta år på jesu födelsedag.

började gjorde jag traditionsenligt hos far med gröt, enda skillnaden i år är att det tar lite längre att ta sig från lilla essingen till bjg än från södermannagatan som det varit de senaste åren, men vad är väl julafton utan lite hets-morgon med paniksvepande av chai-théet innan språngmarsch till 1ans buss?




jag och far framför granen



och vad är en jul utan improviserade spontanbilder (ulrik öppnar paket i djup koncentration)

far och bror blev mycket glada för sina resp. klappar från undertecknad: emmylou harris-skiva och presentkort på derbyshopen. de båda fick även presentkort på middag hos undertecknad någon gång under våren med eget val av meny, samt ett par till klappar!

traditionsenligt fortsatte vi sedan till mormor, där mamma väntade och det var att sätta sig till bords direkt för det delikata julbordet) som man jympar resten av året för att kunna gå lös på den tjugofjärde december) underbart! stora behållningen (förutom klapparna) var annars ulrik som gled in i min morbrors gamla kostym från lund & lund och sannerligen såg ut som a million bucks! glassiiiiigt!



who's your daddy?



mamma och mormor @ de x-mas table

nu börjar bildvisaren strula igen (trogen vana) så ni får hålla till godo med detta så länge! har nog med tid i mellandagarna att fortsätta blogga, hehehe...

(orkade inte göra detta inlägg mer pretantiöst, trots att jag saknar mina svunna utsvävningar i ångestens och den olyckliga kärlekens rike så får det fan räcka nu. nu är det jul, enough with the other shit! dixi!)

kärlek och värme till er alla, små barn!

er ömma moder,
rebecka

am i really still that naive? (julessä -06)

nu på förmiddagen, när jag slagit mig ner för att en än gång inta min egenhändigt lagade jultallrik (bestående av prinskorv, köttbullar, potatis, två sorters sill, rödbetssallad, sillsallad och skånsk senap) slog jag även på tv:n, där tv4 visade min barndoms hjältinna: madicken.

jag fann mig själv sittandes och verkligen försvinna tillbaka in i den storögda lilla flickan som för en sisådär 13 år sedan satt i timmar framför tv:n med alla astrid lindgrens berättelser för barn, som var mina absoluta favoriter.

men det som jag slogs av mest var det som när jag var yngre bara passerat i periferin, men som nu blev så mycket mer tydligt, var madickens föräldrars äktenskap. när jag var liten så vissta jag att det var precis så jag ville ha det. inte kanske att jag var hemmafru, men ett stort, vacker villa på landet, med två smår bedårande döttrar som sprang runt i sjömansdräkter, och främst en stilig, känslosam man som älskade mig och som jag älskade.

jag fann mig själv sitta och le, och samtidigt verkligen känna avund och längtar till allt det. på något sätt så anses det ju skamligt att längta efter barn och tryggt familjeliv och det där, när vi ska vara de starka som inte behöver allt det där för att vara kvinnor. de som känner mig vet att jag inte är någon dörrmatta som skulle ge upp mitt eget liv, frihet och karriär i första taget, men som sören sa när han jämförde mig och carl igår: "carl, du är den ultimata cynikern. och du rebecka, du är den ultimata romantikern."

jag blev i princip chockad, har aldrig sett mig själv på det sättet, och förnekade det. men sören tittade menande och påpekade att han aldrig träffat någon som har mer visioner och tankar om saker, och som bestämmer sig i förväg för hur saker skall bli. jag tänkte efter. och jag förstod ju att visst är det så. jag är alltid den som fantiserar ihop långa historier och planer i huvudet av hur upplevelser med min man skulle bli, vad vi skulle göra och säga. om jag kunde få en krona för alla gånger jag drömt mig bort om hur han skulle ta min hand på någon konstutställning där vi strosat runt, bjudit upp mig och spontandansat i vardagsrummet, kysst mig lätt på morgonen precis när jag vaknat, legat skavfötters med mig och läst böcker i hängmattan på sommaren, varit på någon av mina föreställningar och mött mig i kulissen med en bukett blommor och ett stort leende av stolthet, eller bara väntat hemma när jag kom hem från jobbet med ett upptappat bad...

med åren så inser man att allt inte är så lätt som det verkar för madickens föräldrar. man vill olika saker, man är dålig på att kommunicera, man orkar inte ta tag i saker. mina föräldrar skiljde sig när jag var 14, och i år har jag själv för första gången gått igen ett uppbrott efter en längre tids förhållande. och just nu i december, har jag valt att lämna en person bakom mig som spökat i mitt huvud alldeles för länge utan att ens ha haft en konventionellt förhållande med, och med det valt bort att ha ens någon som i huvudet kan spela huvudrollen bredvid mig i alla de där fantasierna.

och det var jobbigt, mycket jobbigare än jag trodde. när man är van att konstant älska någon och kuna fylla den rollen i huvudet närhelst det behövts, så är känslan av att helt plötsligt ha rollen tom i huvudet ofta mycket starkare än att inte den personen fysiskt vid sig. hoppet är ju som sagt det sista som lämnar människan enligt utsago, och med detta medvetna val så väljer jag även att utesluta de fantasierna som varit en del av min vardag så länge, som hägring i de döda timmarna.

men trots att fantasierna inte spökar i mitt huvud nu längre, och att jag heller inte har någon vid min sida som jag haft under en väldigt lång tid, så inser jag att hoppet dock inte lämnat mig. jag skulle ha kunnat bryta ihop när jag såg allt på tv idag, tänkt på att jag lämnat detta bakom mig två gånger bara i år, och undra om det någonsin kommer finnas någon som är allt det, eller som bara är och finns, som han som levt sedan urminnestider i mitt huvud.

och jag har ju som sagt ingen klar bild i huvudet, men ja.
jag tror att han finns.
och jag kan inte se något som skulle kunna få mig att tro att motsatsen. jag och en väninna pratade länge och väl om kärlek, och om vilka saker som sagts om kärlek som man kan relatera till, och jag nämnde det som lyssnat till väldigt många gånger: att när det väl är kärlek, så vet man det. då finns det liksom inga tvivel. och min väninna höll med mig.

och det är i det jag vilar. jag utesluter absolut inte jag kommer ha mer än ett långt förhållande med barn i framtiden, men när jg träffar han som ska bli min (första) man, pappa till mina (första) barn, då kommer jag veta. jag tror, och känner det.

och jag vet inte hur, eller när eller varför. eller ens om jag är redo just nu, vilket jag inte tror. jag tror att solitud är det som stundar för mig nu ett bra tag framöver, oavsett hur svårt det än må vara stundtals så vet jag att det är nödvändigt just nu iallafall för att sätta saker och ting i perspektiv.

men jag vet att jag har hoppet. och det kommer aldrig lämna mig, oavsett hur många gånger hjärtat kan börja vandra en väg som den inte var menad för.

jag hoppas.
jag vet.



alice rebecka teresia, 23 dec 2006, lilla essingen, stockholm

tänka sig

jag orkar / vill / kan inte ens skriva om dig längre

real progress in the land of the condemned

bonne chance

(pour moi
et pour toi
mais pas pour nous)

je fais bon accueil à noël à ma maison de nouveau

dagen
före dagen
före dopparedagen

fika med david
handla sörens julklappar
städa lite?
diska lite?
rensa efter min one-man-glögg-party igår kväll (eller helt ensam var jag ju inte, andia, sören och christian var ju med flertalet timmar över skärmen)

detta år vaknar jag i en tom lägenhet på julafton
eller just det, det gjorde jag ju förra året också, peter hade ju redan åkt ner till lund då, just det
men eftersom vi liksom var sambo så kändes det inte riktigt som att man var helt själv iallafall
alla telefonsamtal och sms som var liksom känslofyllda
obligatoriska
förbisedda nästan
det skulle ju vara så
stannade jag nånsin upp
som jag stannat nu
och bara tittar
runt
och
rakt fram

men jag har älskat absolut
definitivt
men det var länge sedan rebecka fick min kärlek i slutet
hon har saknat den tror jag
och jag kan inte tänka mig en bättre julklapp
hon skall få all min kärlek
inspiration
disciplin
förtroende
spontanitet
värme

je promets que je ne vous laisse vers le bas jamais encore

this year all the tables are really turned
away from me
for good
only for good

finally
i am open
i am free from you for good

(det enda jag önskar på riktigt är att du ger mig kraften att hålla ut så länge jag behöver den)

not even

inte ens i vargtimmen har jag ångrat mig
eller velat tillbaka till platsen jag varit varje natt när jag bara blundat och velat så mycket att handflatorna i mina knutna händer nästan börjar blöda

om jag bara visste att jag kunde få vila här för resten av året så vore ingen gåva större

jag vill vila nu
allt är bra
allt är verkligen bra

de drifter som drev mig bort har drivit mig tillbaka
in i mig själv igen
och nu måste jag börja känna mig hemmstadd här

för här kommer jag förbli en lång tid framöver

allt strömmar friare än någonsin förut
det gör det

arvo stina anna johnny depeche jeff
ni vet ju alla med mig hur det har varit
och kändes det inte lite skönt att önska mig välkommen hem
på riktigt denna gången?

nu vilar jag i den mest okända famnen av dem alla
my own

all the lights are coming on now
how i wish that it would snow now
i don't feel like going home now
i wish that i could stay

och 00.42 så lämnade hon allt bakom sig

idag har varit en bra dag

shoppat alla julklappar (nästan)
fikat med ullis
grattat ulrik till has första betyg i åttan
ätit egenlagad jultallrik här hemma och druckit vaniljglögg till

och massa annat har passerat bakom pannbenet
och just här och nu
(som när jag klippte festivalbanden)
har jag tagit beslutet


no sé si usted notó, pero dije adiós hoy, para el bueno. incluso he borrado su número que conjeturo ahora era demasiado tímido decirle que nuestra reunión pasada fuera buena. no tengo ningún pesar que usted parecía asombroso como siempre pero usted ahora ha vivido en mi corazón para demasiado largo y no veo ninguna otra solución. le deseo todo el la mejor del futuro, yo realmente le hago soy así que hermoso, no puedo incluso mirarle a veces. todavía no puedo borrar las mañanas en que mis dedos funcionaron a través de su pelo y sus labios movidos cerca los míos y de mí dijo que le amé pero la tranquilidad que usted no podría oírme yo se mueve tan encendido sin usted usted no puede guardarme ahora como su amigo si usted todavía me atesora de una cierta manera que es toda hasta usted solamente no más de llamadas de mí no más de súplicas. quisiera que usted me deseara de la manera derecha me necesito que usted no ha hecho nada mal, entiendo yo acabo de caer en amor de la manera peor posible. sabía podría nunca ser usted para mí y pensé que podría manejar solamente ser ella que vivió y amó en su cama pero estoy apesadumbrado. tengo le amé que tengo le amé bastante para llevarle para el resto de su vida pero todo allí era es excedente le van ahora aquí de mí se enciende sin usted en mi corazón


imorgon vaknar jag på nytt
jag kan knappt bärga mig

heute am das kleine essing

nu har en dag passerat
och jag

har spenderat den inom dessa mina fyra väggar:

installerat program på datorn
msn:at (mycket)
sett en kärlekshistoria (roy andersson)
lyssnat på alla gamla roliga skivor jag kunde hitta i samlingen
läst dn
lagat massa mat
diskat
städat i lägenheten
skrivit en massa

dvs
precis allt jag längtat efter så länge

så jag är så nöjd så

en stor hälsning till underbara kristina lugn som nu tagit stol nr. 14 i svenska akademien i sin ägo
lycka till och grattis känns överflödigt, jag väntar bara med spänning på vilka beslut som kommer tas framöver och vilka framtida nobelpristagare som kommer utses

och för ert nöje, lite mer bilder från gårdagen:



tvärs över bordet: marie wickberg, kampanjstrateg på cuf



snett över bordet: miljöminister andreas carlgren i djupa diskussioner




partiledare olofsson talar



riksdagsgruppen showar



dansgolvet brann sannerligen

nu ska jag nog krypa ner i mitt badkar med lite rökelse!
ses imorgon!

kärlek beundran respekt

ungefär så skulle jag kunna beskriva gårdagskvällens förnäma tilldragelse på nalen i stockholm, i form av centerpartiets julfest

att inte bara få närvara vid en middag (fantastisk mat!) bland dessa sjukt skärpa och drivna människor, utan att även få äran att underhålla sällskapet var otroligt kul

fredrick och ett par till från cuf känner jag ju sen tidigare, men det var så grymt att få nätverka utanför cuf och i moderpartiet också

och så måste jag faktiskt berätta att min upplevelse av maud översteg alla förväntningar

vi stod väl och pratade i 10 min om vikten av att ta sig plats som kvinna, alla människors egen förmåga att kunna skapa sig ett bättre liv, samt om politiken som plattform för att få utbyta tankar

när jag berättade att hon är en stor inspiration, och frågade vad som inspirerar henne, svarade hon: "möten", och att brist på kommunikation är det som frustrerar henne mest

och allt detta berättade hon med ett stort leende och en värme som det var länge sedan jag upplevde hos en person man aldrig tidigare har träffat

att hon dessutom inledde samtalet med att ge mig en enorm kram och tacka för det fantastiska framträdandet, uppmana till att utveckla mig som artist, samt avslutade med att återigen ge en stor kram och säga att hon hoppas få se mig på någon musikalscen snart, bekräftar även på den larger-than-life uppfattningen jag har om henne

kärlek
beundran
respekt

annars så måste jag erkänna att jag gjorde fredrick o co besviken genom att smyga hem till lilla essingen istället för att göra naglo osäkert tillsammans med 30 partysugna centerpartister

men det är lite vuxenpoäng ändå att välja hemgång före utgång och man är förkyld tycker jag
plus att jag stod över nubbe till middagen, bara en sån sak!

bildpubliceraren strular som vanligt, men denna kan jag bjuda på så länge:



herr ungdomsförbundsordförande och herr ungdomsförbundssekreterare (fredrick och jonas)

nu sitter jag framför min underbara underbara laptop och bloggar samtidigt som jag tittar ut på min vackra innergård där frosten börjat lägga sig och lyssnar på all saints (den gamla skivan givetvis, riktigt grymt!)

och har planerat at fortsätta med detta resten av onsdagen

snart är det jul!

monday on the line
when you know that now's the time
to leave and be free, aware of your destiny
when that moment arrives
wild visions through the mind
and all I see is what used to be
my life could soon be a memory

sista utposten nådd

21

+ 3 dagar


man har dn

man har tv med basutbudet (svt1 & 2, tv4, kunskapskanalen och svt24)

man har stereo

man har dator

och nu

har man även internet

så räkna inte med att jag kommer röra mig från min lilla oas här på LaEss (mitt fyndigt ihopsnickrade kodnamn för lilla essingen) i första taget

tror nog att jag inleder lovet med att gå i ide i min nybäddade sultan-slaf med alla ovanstående objekt inom en armlängds avstånd

och försöka kurera min post21årsförkylning
tur att man har 5 olika sorters te hemma
(vuxenpoäng?)

vande mina vänner,
ses i julshoppingen framåt slutet av veckan!

/ bec



(och så kan man ju inte motstå lite fler bilder, blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem, har en känsla av att en ny middag bör planeras inom det närmsta halvåret...)

tre krulltottar smilar upp sig (johanna obesegrad som vanligt)

ulrika aspirerar på kvällens mest pillemariska min

sören och andia i djupa diskussioner (lotusställningen tyder på extra hög koncentration!)

it can only be david

becky n' lucky, som back in the days på park end (oxford, 2000)

utan pose, ingen bild (johanna känner mig bättre än någon)

merry x-mas shopping mes amis!

vittring av frihet

om en timme ska jag hämta ut mitt startpaket för tele2 bredband på ica på hörnet på lilla essingen

och börja mecka med paketet och min födelsedagspresentdator

so soon
very soon

kommer inte bara upplevelserna
utan även bloggandet ske från lilla essingen

(var bara tvungen att uttrycka glädje för att ha uppnått denna frihetens yttersta utpost)

och så vill jag bara tacka alla som hört av sig och önskat grattis på 21årsdagen i helgen

vet att jag ej haft möjlighet att svara alla, men jag vill att ni ska veta att jag tackar å det varmaste och att ni betyder massor för mig

okejokej,
slänger väl in några fler bilder från de nio's sammankomst i lördags kväll...




julia yogar




joachim och david posar på sina egna små sätt




it can only be johanna




givetvis var den rosa peruken inte långt borta, och lucrecia verkar trivas i dess sällskap




pillemarisk som vanligt, nu med mousserande i handen (prosecco kvällen till ära), och ulrika börjar ana oråd

kärlek!

jag älskar

(parantesen: skola, inget jobb, massa låtar, massa rep, bra sista vecka, bra dansuppvisningar, bra jazzkonsert, nöjd över lag trots stress och press)

21

men detta handlar om er

jag behöver inte säga eller skriva något när mina våta kinder och mitt till bredden fyllda hjärta säger allt

att få förvalta ert förtroende och vila i er kunskap är gåvor jag aldrig kommer kunna betala tillbaka

tack för att ni inspirerar mig till att orka fortsätta vara jag

allt jag kan ge er tillbaka är ett öppet sinne och min fulla uppmärksamhet
och min hand om ni vill ha den
för alltid




ulrika, andia




david, lucrecia, sören




julia, jag




joachim, johanna, david


att kunna känna att man verkligen älskar är det starkaste som finns

tack för att jag får
och ni vågar ta emot


(och stören: jag älskar dig ändå!)

då jullov nu infallit blir jag mer frekvent här den närmaste tiden
så håll i er

dedans la nuage

jag har drivit
runtruntrunt

och i fredags kom det till punkten då allting blev ohållbart
efter tre oplanerade gråtattacker så bestämde jag mig för att vara modig och våga säga
nej

hela helgen har varit någon form av välbehövlig återuppbyggnad av det som en gång var jag

i klartext:
jag fick i fredags ett nervöst sammanbrott efter att ha stressat och levt konstant "om 20 min", med filofaxen i ena handen och mobieln i den andra, i ett par veckor (eller, snarare månader)

julia johanna andia david och sören har alla haft det på känn men jag har viftat bort det gång på gång, eftersom allt jag gjort bara varit kul, inget har varit en börda, utan man har pushat sig till att hinna med allt bara så att man skulle kunna leva fullt ut hela tiden och inte gå miste om någon någonsin

men någonstans där i mitten av skolan lägenhetsjagandet flytten jobbet vännerna cuf och fäktningen tappade jag liksom fotfästet

och under förra veckan så snurrade allt så mycket snabbare än någonsin förut, och att vakna med maxpuls varje morgon efter 6 h sömn och konstant känna sig frånvarande fick äntligen sitt utbrott och då var det bara att gilla läget, hur jobbigt det än var

det är aldrig skönt att träffa botten, men åh så nödvändigt för att få välbehövligt perspektiv på saker och ting

så fredagen var hem efter skolan, äta middag, somna 20.30, vakna 05, läsa DN (som jag fått i present av mamma, grymt!), somna 06, vakna 10 och softade med gröt framför morgontv på tv4 fram till 14 på lördag, och sen lite opretantiöst häng med vänner (i love you alla so dearly) + köpte hello kitty-kylskåpsmagneter på street!

så återuppbyggnadarbetet har sakta men säkert börjat
men jag har en väldigt lång väg framför mig
att prioritera om på ett sånt här sätt har jag aldrig gjort någonsin, och behöva säga nej till roliga saker bara för att ha alone-time

men åh så nödvändigt

nu såhär fem dagar innan jag lämnar systemetåldern för gott, och uppnår usa-klubb-ålder, är jag mer fokuserad än någonsin

bara att målet denna gång, längst bort där vid ljuset av tunneln
är jag

och så ska förbli
länge framöver

och alla vänner förblir vänner
för gott
if you know what i mean


kärlek till er

what a difference a day makes

efter att ha spenderat i snitt 1 h vaken tid i min lght om dagen sen jag flyttade in, pga jobb och skola, och kände att de svunna dagarnas panikångest light gjorde sig påmind, tog jag mig en välbehövd sovmorgon denna dag


och oj oj oj

att få sträcka ut sig i sängen på morgonen
se solljusets strålar träffa gårdsplanen genom fönstret
glida runt i morgonrocken och bästa mystofflorna
dricka en kopp te, äta gröt och och två leverpastejssmörgåsar (och några pepparkakor)
rensa i ett par av de hundra högarna papper som ska sorteras
lyssna på scissor sisters / moby / lou reed

var exakt vad jag behövde

tror vi (läs: jag) kan glömma hur stor betydelse ljuset kan ha i våra liv
idag åkte jag tvärbanan för första gången i solljus istället för mörker, det som infinner sig 15.30 - 08.30 dagligen
och hoppet kreativiteten energin infann sig som de inte gjort på mycket länge
i can do anything

nejnej nu ska jag bryta detta kapitel innan det blir nån form av väckelsemöte, i'm not here to preach at all

ikväll ska jag jobba (som igår och förrgår) och plugga musikteori
kanske träffa julia och sören perhaps

imorgon är åh så öppet
blev inget träffa nobelpristagarna i år, både pappa och jag hade förhinder
hoppas de klarar sig ändå!
får se det på la televisiona istället

till helgen
ska jag på moderna
och träffa vänner
och dricka glögg
och kanske dansa lite
och hänga upp tavlor
och anslagstavlorna
och fixa i badrummet
och gå på street och nytorgets julmarknad
och en massa mer...

nu ska jag sjunga upp lite

(har beställt bredband så om 3 veckor bloggar jag live från lilla essingen
bättre julklapp går ej att få
nästan
skulle vara en varm famn då)

ouvert

med flyttkartongers innehåll öppnas även hjärtan och sinnen till bredden

saker kommer upp som man aldrig trodde sig veta, minnas, eller kunna tala om nånsin igen

så inflyttad är jag allt, men lätt, åh nej, inte på något sätt

men jag antar att det måste få vara lite ont för att kunna njuta av det goda till fullo

(har inte hunnit känna in allt som jag borde om jag ska vara ärlig
det kommer snart)

och jag älskar ju ytan till fullo och blir lycklig och energifylld bara jag tänker på att få inreda mer och ha vänner över och allt det där

mes amis
vad skulle jag göra utan er?
ni är mina ledstjärnor och inspiration, evig tacksamhet

ni förgyllde min helg och min måndag
och alla andra dagar
comme toujours

(16 dec är inte så värst långt borta nu)

annars så hägrar tröttheten mest
trött i kroppen något ofantligt
och i huvudet är det inte bättre heller

tur att man har 25 m2 att rensa systemet och bara ligga i sängen och dricka te och lyssna på andrew sisters och läsa nils ferlin och äta pepparkakor och packa upp i badrummet

nu skall jag lämna fars hem och sticka hem till mitt internetlösa (men litteraturrika) jag

later my friends!


ps. vi ses väl på hootchy kootchy club på kägelbanan 15 dec? ds

and now, will i be ready? when everything changes?

ja ni

nu är det natten till den 1 dec 2006, dvs natten till dagen då jag får nycklarna till lägenheten i min hand

min allra första riktigt egna lägenhet, inga sambos eller familjemedlemmar som skall dela bostadsutrymme utan bara jag och mina tankar (vilket kan vara nog med sällskap, believe me)

mycket flyger i huvudet
mest positivt
kommer sakna att ha någon därhemma som man kan säga godnatt till och så att man vet att man aldrig är riktigt riktigt själv
och att vara ensam med alla de egna tankarna jämt och ständigt kan vara destruktivt

men jag tror att allt kommer gå bra
allt kommer verkligen bli som förbytt
no return, verkligen

men jag tror jag är redo

idag så debatterade pappa med ulla hamilton (m) i p4 om miljön i stockholm och hur viktigt det är att bevara miljöförvaltningen

återigen länge jag var så stolt som när jag hörde på webbsändningen och att höra någon som brinner för att vi alla ska få en bättre hälsa och som kan backa upp sina argument och ge konkreta lösningar

nu bör jag sova
innan dess skall jag bara fylla i min flyttanmälan till skatteverket
absolutism celibat och egenflytt
(vuxenpoängen rasslar verkligen in)

god natt!
imorgon ska jag förfesta med coca-cola och bergsprängare med electro på pinnstolar i en tom lägenhet
(galet vart livet kan ta en om man vågar ta risker)

et je me vois dans une lumière nouvuelle

midsommarafton, gisetorpet, 1986

ja snart så är det inte så lång tid kvar minsann

innan lilla rebecka sitter i soffan på disponentgatan och läser en bok istället

nope, inget internet eller hemtele för bställt så det kommer bli några amish first weeks, men jag ser även detta som ett socialt experiment (många såna i lilla rebeckas liv för närvarande!)

annars då är det en oändlig ström av händelser som passerar förbi och jag gör mitt bästa för att försöka vara i ögonblicket men det känns svårare än någonsin

gotta live it before it slips away är något som kräver enorm mental ansträngning
eller, kanske, ingen alls
vet inte

just nu vet jag att jag ska packa lite mer lådor
ha teaterlektion
vara på cafékväll på cuf med representant från greenpeace som gäst
plugga lite musikteori
plugga sångtext till interpret på torsdag

men allt kommer lösa sig
jag måste bara släppa detta kroniska tvivel att allt kommer skita sig
det kommer gå bra

(och som en parantes: att han är borta ur hjärtat har aldrig känts bättre, jag var min egen fånge, nu är jag äntligen fri, och pausen efter detta kommer vara lång)

j'aime mes amis pour toujours

stolt dotter, leendes

mina föräldrar gör mig stolt bara genom att vara dem

men i förra veckan var det max-utslag på stolthetsskalan när jag läste detta (kan inte fatta att pappa glömt säga något om det, han är ack så blygsam...)

för er oroliga stockholmare som naturligtvis börjar undra:
vad ska/kan göras?

satsa på kollektivtrafiken
och
återinför trängselavgifterna

effekterna i folkhälsa av stockholmsförsöket har i undersökningar visat sig vara så positiva att det vore rent ut sagt idiotiskt att ta bort

vilket osökt leder mig in på att ni alla kanske skall ta er en fundrerare på det borgerliga partiet som vill återinföra trängselskatten och förbättre kollektivtrafiken...

inte så pjåkigt, eller hur?
när man inte är i opposition längre så kan saker hända snabbare än man tror, dessutom om man har folkets stöd i ryggen...

love you all!

kaos

(först och främst, en parantes: hur fett är inte detta? äntligen bekräftelse!!! kolla in filmen också!!!)

frågor en söndagseftermiddag med huvudet uppstickandes mellan högarna av kläder, grejer, cd-skivor, souvenirer, skor, skor, skor, fjäderboan, pärmar, noter, slutarbeten från psykologitiden, grupp f, hösten 04 och papper papper papper

hur kan jag lilla rebecka äga såhär mycket saker redan med bara tjugo, snart tjugoett, års samlande?

det är verkligen känslosvallningar att flytta, mer än vad jag trodde

tog mig i kragen och började med att rensa gamla pärmar med kort / barndomsanteckningar / teckningar osv, och hittade massa kort från farmor och morfar

jag saknar dem verkligen
och hoppas att de ser mig, som jag fortfarande ser dem på natten ibland, och att jag gör dem lika stolt fortfarande som de skrev att jag gjorde på alla kort

jag lovar att aldrig sluta underhålla er med alla mina upptåg så att ni har något att le åt på molnet däruppe

annars så är det mycket vänner som kommit och gått
saker man glömt att man haft
saker man velat glömma
saker man blir så nostalgisk och småstolt över
saker som betytt mer än man trott
saker som kan slängas utan större eftertanke

resan tar onekligen en enorm vändning nu och jag vet inte ifall jag hinner med allt trots all energi
trodde aldirg att det skulle kännas så stort och övermäktigt som det gör nu

jag lovar att göra er alla stolta och klara allt
men mest av allt så vill jag bara göra dig stolt rebecka

jag hade ett litet återfall från absolutismen igår, men absolut inte överstyr på något sätt!

efter anders trevliga inflyttningsfest med alldeles för goda ostar och årgångsvinet som jag efter mycket övertalning smakade (gudomligt) så tog jag sören effe och nat oss an the divine cocktail club och dansade tills alla ljus i lokalen var tända, mycket mycket roligt och sören och jag svettades ikapp (hann vann såklart) till den gudomliga dj:n som gick lös på ett sätt jag inte hört sen den numera svunna bar 25 / panorama berghain / delicious donuts - perioden

vad säger man?
världsklass!

nu är jag för andra dagen strandad på minnenas och oorganisationens ö
jag ska klara det trots att ljuset i tunneln känns längre bort än nånsin

lördag 2 dec 2006 kl. 10.00 går flyttlasset
fredag 1 dec 2006 kl. 19.30 så bjuder david till sommarfest och jag kommer givetvis med surrogatsyskonen, s & j, i armkrok

pray that i'll survive la prochaine week-end

om j berg inte funnits i min brokiga itunes så hade jag nog inte överlevt denna helgen heller
men jag är åh så glad att de fem åter trätt in i decembermörkret med mig och är kamrater när jag är solitär

och beskyddaren har nog aldrig varit mer aktuell än nu...

jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är jag född
jag hade nästan glömt
jag ville vara spirituell
en gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag

och det har inte jag

jag ska nog klara mig ändå
(hoppas hoppas hoppas)

calme moi

hur kan det vara så svårt att finna sinnesro

att bara andas in och andas ut

andas in och andas ut

konstant

såhär har det aldrig känts 04.51

inte ens om du sa att du älskade mig skulle jag följa med dig hem

för jag är på väg hem till mitt nu
utan tvekan ens

tänk att jag äntligen är där nu

men vem bryr sig
egentligen?

jag är ju bara en av miljarders miljarder
eller hur?

(nu kanske jag verkligen bara ska hålla käften en gång för alla)

it's better in than out

but now you're finally just a friend at last

om ens det

jag sa till julia att jag fortfarande tappar andan varje gång du kommer in i ett rum

men nu är det på ett helt annat sätt

jag trodde att jag hade sett dig så klart från första början
men det hade jag ju såklart inte
det går ju inte!

jag hade bara en massa mallar i huvudet som du till 80% passade in i och då blev det liksom du, och allt eftersom tiden gick så fylldes de resterande 20% med vad jag nu inser var mina egna förhoppningar och drömmar, men som jag då trodde var ditt potential

men det var det ju inte, det var det aldrig
och det är absolut inte ditt fel, mitt hjärta skenar bara iväg ibland så
förlåt
men nu kommer det nog aldrig hända igen

när jag är borta
är du
potential

jag kan överleva utan att behöva älska
ingen sorg alls
(kanske lite bara, men mest abstinens)

men jag måste spara på allt tills dagen då sanningen verkligen uppenbarar sig
som typ julia och jon

tills dess
solitude

(och det riktigt läskiga var att jag liksom inte ens känner attraktion eller drivet längre, till någon, inget behov av att göra mig till, få uppmärksamhet, känna mig snyggast, nu vill jag bara få flyta ovanpå ett tag och inte dyka ner i något projekt eller jobb, jag vill vara fri)

jag
en
ö

guarding the trenches

ikväll ska det dansas lite är planen

tre gäng är det som är potentiella, känns galet och mycket priveligierat

tänker tillbaks på min uppväxt när jag knappt hade några vänner alls och kände mig utsatt och ensam nästan jämt

nu är ensamheten något jag måste ta mig tid till att vara, för att rensa huvudet och får kraft att hinna träffa och ge till all dem som ger mig såp mycket, konstant

åh vad jag önskar att jag kunde träffat dig rebecka när du var 14 och varje dag kändes menlös och du undrade varför du kom hit egentligen du kände dig som den misslyckade och ifall det inte bara skulle vara bäst att avsluta det hela

åh vad jag hade velat se dig djupt i ögonen och säga att du inte skulle oroa dig, tusentals vänner och upplevelser hägrar, och du är bättre och mer begåvad än vad du någonsin kan ana

och att jag älskar dig något otroligt

när jag var 14 hade jag ingen rebecka p, 21 år som kunde komma och krama mig och säga allt det där

men jag klarade det rätt bra ändå


dansas ska det nu

och jag är mycket spänd på hur första kvällen i mitt nya liv kan arta sig

och för att ej hålla er alltför mycket på sträckbänken, för ni undrar ju säkert


rebecka pershagen
har fr.o.m 20/11/06 exkluderat:

alkohol
män


från sitt liv

kalla det socialt experiment
kalla det oförutsägbart
kallla det första steget till celibat, absolutism och klosterliv

intressant är det iallafall

nu återstår bara frågan om jag är lika intressant när jag är nykter?

när jag får svar ja på den frågan kan det gamla livet få börja spöka med några sporadiska gästspel igen

tills dess

no drinking
all thinking

och definitivt inget pt/lw

vi ses på dansgolvet mates!
yihaw!

23.11.06

dagen med insikt

dagen jag gick vidare

dagen verkligheten kom

i am open, i am free

*****************************************

ingående:

om det här varar är en ny fas på ingång, en fas jag inte varit i på över fyra år

men det är ambivalens i alla steg, känslan var alltid en förutsättning för mig att känna mig levande, att kunna relatera, att kunna flyta ovanpå ibland

och nu när jag har mer människor i mitt liv än vad jag nånsin har haft så står jag samtidigt mer avsides än någonsin

om jag överlever att lågan försvunnit (att jag tvingats släcka den) så kommer jag komma ut på andra sidan starkare än någonsin

men jag kan inte sluta undra vad som skulle brutit ner mig mest:
att krampaktigt hålla kvar på obestämd tid
eller att klippa alla banden

jag valde det sistnämnda, och nu börjar allting


klartext:

jag har behövt älska för att känna mig levande

någon måste ständigt befinna sig i periferin, eller i blickfånget, för att allt skall vara uthärdligt, vara mitt bidrag till det konstanta samtalsämnet, hägringen i de långsamma timmarna, inspirationen som sporrar till 110% av mig själv när kraften tryter

att släppa inte bara honom, utan behovet och beroendet
är nog det allra jobbigaste jag nånsin gjort

om du klarar detta utan återfall (jag får aldrig mer se dig i ögonen, då är kapituleringen nära) så är du modigare och starkare än du nånsin varit
kämpa, rebecka
gå vidare

och trots att karin bara belyser det allra mörkaste, så finns det mycket sanning:

du går, och ingenting av detta har jag givit dig
jag nådde aldrig dit, där ditt väsen ligger bart
du går, och ingenting av mig tar du med dig -- lämnar mig åt nederlaget

(jag lovar att inte bli bitter)

i try

första dagen på mitt nya liv, everything according to plans so far, inga abstinensbesvär / ågren, bara ännu mer beslutsamhet om att detta är så rätt beslut

(som sagt så yppas ej om vilka förändringar som genomförts / vad de innebär här på bloggen, innersta kretsen vet dock och är mycket positiva)

vill dock påpeka att ovantstående ej syftar till rökning, för att undvika alla eventuella missförstånd eftersom bloggen läses av många nära som kanske ej träffar mig så ofta
trust me, att röka i min sits vore att skjuta sig själv i benet, don't worry

annars väldigt bra dag
klarade min stämma på "ungt kött"
komplimang av främlingar i skolan
sjukt givande teaterlektion
jag älskar johanna och hon lyssnar på mig och jag vet att jag gör avtryck med allt det goda

och så har jag verkligen en surrogatbror som har kommit att betyda mer för mig än vad jag nånsin kunde ana den där kvällen i april på undici då jag fulade till mig en drink och du bara skrattade

sören
anytime anyplace
backgammon med christer petterson
melt! 2006
middagar med dans
sprängda högtalare
politiska debatter och msn-chatter i timtal
och you feel just the same
evigt evigt evigt true to you


jag mår... bra


i remember the crazy days
i danced the night away
not knowing when why or how

but now things are changed
i have been estranged
but all that is changing right now

i never believed
quite what i retrieved
down in the valleys of me

was it raw? was it pure?
had i felt it before?
i was walking upon smithereens

the sun has to rise
can't wear this disguise
and pretend that i know what i do

with peace in my heart
i embrace what i start
i'm reaching the essence of you


kärlek

and it's all coming back to me now

ungefär precis just då man känner sig som allra mest låst och kjättrad och oorginell och förutsägbar och fallandes ur hamsterhjulet långsamt

ungefär då brukar det komma något som ställer allting på sin spets

något som bara är liksom svaret på allt

och räddningen

stockholms poesifestival 2006

när jag trodde att orden inte räckte till längre så kom bara alla ni och visae mig allt det magiska som jag aldrig ens kunnat tänka mig i min vildaste fantasi

ni gav mig kraften tillbaka på det bästa tänkbara sättet
och öppnade allt det stängda

tack


annars så har rätt mycket hänt faktiskt, mycket förändringar här i livet på höstkanten
kan inte gå in på detaljer (eller, bör inte, vill inte, ska inte) men nu får den gamla rebecka kasseras för att ge plats åt

rebecka v 2.0
- mer uthållig, ärligare, mer självförtroende, friare och utan tillsatser

she's gonna blow you away
(ifall det inte blir några virus i systemet dvs)

återvändsgränd

jag ställer mig frågan hur många gånger jag

kan försöka göra om allt
börja om på nytt
se allt med nya ögon
se allt förflutet som banalt och naivt
rensa hjärtat
fokusera
prioritera om

innan det också blir förutsägbart?
innan alla tröttnar på mig?
som jag har tröttnat på mig?
så många gånger förut

i talk as if it's now, but nothing is new


jag kanske bara ska vara tyst istället

perdue

jag har förlorat kompassen, big time

och nu undrar jag om jag någonsin kommer hitta hem

när jag inte ens vet vart jag är på väg eller varför

det enda jag känner är alla de jag aldrig hinner se i ögonen

jag vill kunna titta tillbaka och vila

i don't wanna be on display anymore

älskade

euforin var mycket nära flertalet gånger under gårdagen

jag har en plats i världens bästa distriktsstyrelse, kan inte tänka mig en bättre lördag än att göra budget / planera 2007s kalendarium / prata politik / "visa på dockan" / äta trerättersmiddag / schlagerdansa med er underbart intelligenta, intressanta och fördomsfria människor! ingrid annika andreas all respekt!

centerfanan vajade högt över allas huvuden (hehehe) och när man inte tror att det kan bli bätttre så dansar jag in i ragnar med sällskap, som var i gasen, minst sagt, och jag har träningsvärk idag efter det hårda danspass som stundade

(kiitos för att du bjöd på årets första tequila-shot)

natten avslutades med kiropraktik-samtal på efterdyningarna av vad som enligt hear-say varit årets mest dekadenta fest där kära johanna kommit, sågs och segrat (och stupat) men jag hade roligt ändå!

trots oväntad pigghet var det dock framåt vargtimmen var det dags att gitta hemåt
it's a winding road, onekligen

så mycket som bör göras
så mycket jag inte orkar med
så mycket jag vill
så mycket som aldirg kommer hända

att välja rätt

gjorde just det totalt oberoende testet som jag snubblade över på theadvocates.org

och på enbart uppriktigt 10 frågor så var svaret liksom otvivelaktigt

blev givetvis center

fan vad stolt jag blir över mig själv när mitt val liksom fortsätter bekräfta sig både ideologiskt och i nyskapande idéer!

pour toujours

fortsätt rinna nerför kinden
sluta aldrig
aldrig
allt ska ut
du ser mina tvivel
och allt annat

vad som än händer
du och jag

(allt har blivit jobbigt nu igen
make it stop
just make it stop)

ångest II

just nu går far from heaven på svt1

får sån sjuk, krypande ångest som bara vill explodera varje gång jag ser den

affirmation:
låt mig aldrig finna mig i att vara missnöjd
låt mig aldrig sluta ifrågasätta
låt mig aldrig hindras av konventioner

ångest?

ännu en sak att oroa sig för

(eller

kanske inte?)

dags för fokus

är det möjligt att erhålla

en huvudroll i en musikal på någon privatteater i stockholm
en pallplats i vm i fäktning
en riksdagsplats för centerpartiet

(överkurs:
en attraktiv rolig omtänksam intellektuell kultiverad sportig äldre lagom cynisk öppensinnad trofémake)

samtidigt?
om nej, då måste jag nog börja prioritera rätt snart

snart sitter jag dock och bloggar från lilla essingen
sweet
byta plats brukar ge nu luft i sinnet och nya bilder ger nya tankar
många promenader kommer det bli
om jag skall försöka komma lite längre fram till sanningen

(önskar jag kunde klippa bort dig som ett festivalarmband från handleden
något som varit där ett tag, nästan för länge, men nu får det räcka
släpp taget)

önskan

jag vill bara vara lite kär i någon

som är det i mig också

är det så mycket begärt?

je me pose des questions

om jag skaffar en större ipod

om jag skiter i att skaffa internet hemma

om jag låter tiden gå (förbi honom igen)

om jag försöker vara ledig nån helg

om jag byter monolog till göteborg

om jag gör nån form av schema för att träffa kompisar

om jag tänker på annat än 21middagen

om jag blir mer lågmäld med hjärtats innehåll och dess vägar

om jag läser mer bra litteratur

om jag bestämmer mig för att hålla mig till en musik-genre

om jag slutar tänka på alla petitesser

om jag slutar vara split-vision med allting runtom

om jag fortsätter skriva

blir jag lycklig då?

between what i was
and what i will be
i'm held back by your ghost
and what i couldn't be

(och så till parantesen:
leif öppnar hjärtat i godmorgon sverige

1. på västfronten intet nytt, onekligen, bara att nu kom det ut i det öppna
2. grym respekt till leif dock som har modet att kritisera ett parti som inte direkt gjort sig kända för självkritik / självrannsakan i det förflutna (när kritiserade ssu senast ett av socialdemokraterna beslut / kom med en idé som inte är helt stöttad av moderpartiprogrammet?)

mots du jour:
respekt till att kunna ta ett steg tillbaka och kritisera för att kunna utvecklas!)


och nu skall det steppas lite grann!
see you people!

down there

i amsterdam frågar expediten om man vill ha "fresh or not so fresh orangejuice?"

i amsterdam går man på stedelijk museum

i amsterdam äter man på supper club

i amsterdam nätverkar / firar man maktskiftet på american hotel med representanter från democrats abroad

i amsterdam promenerar man vart än man ska, oavsett väder (nästan)

i amsterdam festar man på zebra club

i amsterdam promenerar man i jordaan och shoppar i kitsch kitchen

i amsterdam hinner man mycket mer sightseeing än det ovanstående

i amsterdam är det kanaler och broar överallt

i amsterdam är alla väldigt trevliga

i amsterdam kanske man ska bo?

(mycket lyckad helg
forever grateful)


men nästa gång släpar jag så med dig sören!
dance til you drop!

festina lente

ojojoj

(lite tankar:)

örjan var inte lika bra som väntat, tyckte inte joachim heller

varför festar jag alltid kvällen innan jag åker utomlands?

pilgrimsmusslor på annakhan var jättegott, tack för att du bjöd

är så otroligt glad för mina vänner, ni ger mig kraft och kärlek och inspiration och jag skulle vara åh så handfallen utan er

treenigheten joachim sören david, ni är så bra, allt ovanstående plus en massa annat, kärlek kärlek kärlek att ha sån tur med killkompisar är få få få förunnat

lucky, du förtjänar verkligen allt, saknar dig redan, ta hand om dig over there i korridoren, födelsedagen kommer kick ass, don't you worry!

om typ 25 min sticker jag galet galet, here i come amsterdam!

interpreten igår gick jättebra

jag vann samtliga matcher, både florett och elvärja, mot alla killar min grupp i tisdags på fäktningen

ojojoj har så mycket tankar som snurrar i huvudet men tänkte igår att det är skönt att allt inte kommer ut jämt

men så gjorde det mig så ledsen när jag insåg att ord är det enda jag har till er alla för det räcker liksom inte till för att beskriva allt alltid

men jag känner kärlek

det är allt som räknas

aber

det jag fått med mig är lite fantastisk ny musik iallfall, och det är ju inte helt fel för en sån som jag

och absolut ingen sentimentalism, inte min grej, men jovisst så kan det finnas en liten tanke på dem som svishar förbi i huvudet när jag har

magnetic fields
hidden cameras

jag tar inte kort längre, det blir så definitivt och förutsägbart
je cache beaucoup ici

idag måste jag dock säga att jag sjöng skiten ur maybe this time på rösttekniks-lektionen
var så grymt nöjd som man bara är enbart ett par ggr om året (kanske t.o.m ett parr ggr i livet)

men annars så är jag fortfarande på topp trots livets vedermödor
jag har lite jobb, lite resa, lite cuf, lite vänträffar, lite party och närmast lite fäktning att fokusera på

and for my political side:
lite sent att dementera, jag vet, men nej, cuf har inte släppt ett pressmeddelande där vi kräver saddam hussiens omedelbara frigivning

federley sa igår på tv4 nyheterna att han misstänker någon vänsterorganisation ligga bakom allt, och utesluter inte att detta kan ha samband med de hot och skadegörelse som cuf, centern och RO på stora nygatan blev utsatta för i samband med förslaget om slopandet av las tidigare i år

personligen så tycker jag att skämtet var så banalt att jag inte fattar hur mycket medial uppmärksamhet det kunde bli, men uppenbarligen är allt som rör cuf högst upp på agendan, vilket givetvis är bra, men någon form av skepticism och källkritik inom svenska de medierna måste man ju ha...

i feel so good
right now
i wouldn't wanna be anywhere else but here
i wouldn't wanna change
anything at all
i would'nt take eveything out on you
oh, i know i do
everytime i fall

nu ska jag greppa floretten!
en garde mes amis!

(f.ö älskar jag hur jag ser ut:
när jag landar i öppen femte position efter enkelpirouette
i fäktvästen
när jag är på väg ut till lämpligt ställe med vänner en fredagskväll iklädd nån vintageklänning och de nya stövletterna)

no more talk on corners

dags att lägga locket på lite

nu när darcy dragit sig tillbaka och mccartthys stadie stagnerat lite (men ändå på ett bra plan) och comme des hommes brukar vara vanligtvis

la porte est fermez pour la moment

annars så mår jag ypperligt
jobbutbildningen gick bra, inbokad på 2 jobb hittills
skolan gick även den bra (danslektionerna kommer dock kännas i kroppen imorgon), abba-låten på sång och stil tycker jag personligen att jag sjöng skiten ur (ibland måste man skryta lite)

mycket mycket att göra denna vecka också
fäktning
träffa lucky
örjan andersson på dansens hus med joachim

coh så avresan till amsterdam på fredag
ska bli så sjkut kul alltså, i really need it
och förhoppningsvis så går allt according to plans
(absolutely) no more / no less

men ärligt nu:
jag saknar faktiskt att vara kär
jag saknar att bara få smeka någons hår lätt tidigt en lördagsmorgon när han inte ens öppnat ögonen än och känna att han samtigt smeker mig på ryggen men bara så lätt att jag nästan inte märker det men det gör jag och jag älskar att han gör det trots att han inte tror att jag märker det bara för att han vill känna min hud
jag kan absolut vara utan ett tag till
allt engagemang och saker runtom brukar kräva mer energi än vad jag har just nu, garanterat

men ibland vill jag bara kunna öppna ögonen och ha en sån lördagsmorgon utan några konsekvenser

jetzt ich muss arbeiten
love to you all my friends
now i'm locking the door
and no peep-holes this time

immortalities

juvenilt, jo visst
internt kan även också tyckas

men känns som läge att delge lite av det som roat mig ofantligt den senaste tiden
vissa saker bara vet man att man kommer vilja bevara för alltid

inga nämnda, inga glömda, inga riktningar (behöver inte vara till mig), inga sammanhang (här alltså) olika upphovsmän men ni vet vilka ni är och jag älskar er så

"men vaddå, alltså att festa är ju som min hobby ju"

"du får sluta vara så bitchig, det gillar inte killar"

"man blir ju äldre med åren"

"vet du hur lycklig jag är just nu? jag skulle fan kunna amputera benet och fortfarande vara glad"

"alltså, jag behöver bara veta vilken nivå ni ligger på sa att jag ska veta ifall jag höver kölhala för att komma ikapp eller om jag ska softa"

"alltså, jag fattar fortfarande inte"

bara ett axplock, återkommer med utökande i sinom tid...

slecht gut!

och där faller ännu ett år

sönder till små minnen
alla dagar blir igår

varför väntar du här på ingen speciell,
ingen särskild?


lite töntigt, jag vet, men idag är det exakt ett år sen jag började blogga. känns nästan som lite utav en födelsedag, man tar en stund och reflekterar över vad som hänt sen detta, och hur och varför.



om jag skall göra ett rent ytlig överblick 2005 / 2006:


sysselsättning: arbetar på prime - metro och projektbolaget - knorr / pluggar heltid på kulturama och extrajobbar på f12 och ps communication och har just blivit anställd som ny värdinna för metly (yep!)

boende: i tvåa på södermannagatan, nytorget / inneboende hos far, förbereder flytt till egen lägenhet på lilla essingen

civilstånd: sambo med peter / singel (med inslag av pt/lw)

tankarna: vad ska jag jobba med nu i december och nästa år, måste repa mer inför göteborg, hur blir kryssningen med johanna, måste repa inför julkonserten, fixa llt inför min födelsedagsmiddag, julen med familj och nyår med peter ska bli skönt / hur ska jag hinna allt i skolan, med fäktningen, med cuf, med göteborgsrepetitionerna, med alla vänner som ska underhållas och som jag älskar mer än allt annat, med att planera inför flytten och hur förväntansfull jag är, och vem som kan få flytta in i hjärtat och om det ens är en bra idé...

återkommer med ett bättre inlägg snart. kände att detta inte alls blev det inlägg jag hade hoppats och vet ej hur jag ska rädda det, så jag måste börja om. tack för uppmärksamheten hittills.

allt jag kan säga egentligen är väl
amor fati
man vet verkligen ingenting om var man kommer hamna, eller var man är på väg ens
känn efter därinne innan varje beslut, stort som litet bara, så kommer du hamna precis där du är menad att vara

det enda jag vill är att jag aldrig ser tillbaka på allt gamla och ser en naiv ung flicka som bara skrev och skrev men det blev aldrig något ändå och alla tankar bara flöt förbi

men som trodde att hon var på toppen av spelet och att hon visste allt om hur sakerna omkring henne skulle hanteras och att hon hade full kontroll över sitt hjärta


för henne tror jag att jag är nu
jag vill ha det här som jag har och känner jämt
jag vill växa och se
men jag vill aldrig känna mig så dum som jag har gjort


och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
men av dagarna som går ska jag fylla varje timme

speciellt och alldeles särskild ska jag vara innan det blir kväll igen

tired? no, i just love to love to be a walking corpse

nåväl mina vänner,
har väl blivt lie väl mycket egenorsakad kölhalning denna vecka måste jag medge

lördags utgång på grodan efter 11h-jobb pass, slutade efterfesten 09.00 i söndags morse
tisdags drinkades det lite med johanna i fv, loftgångarna fick sig en rejäl törn!
onsdags blev fika till vitt vin med rudolf (och sen så var man ju nomad också så osäkerheten inför sovplats bidrog), som sdan blev lite pt/lw med absolut ingen speciell
torsdags var ju camparidrinkprovning med darcy (backgammonreglerna måste styras upp bättre nästa gång, lovar!) och så bjöd ju sören på vin sen också...
fredags skulle ju softas lite, men när ullis bjuder in underbara vänner, man får sjunga lite och det visar sig mot alla odds att riche faktiskt inte är så opersonligt efter allt, så var kölhalningen en nödvändighet

so what about tonight then?
trots stor entusiasm så säger krpppen nejnejnej

jag får ju liksom inte bli som tara reid
men jag vill ju bara ha roligt
och ojojoj vad roligt jag har just nu
det kom över mig igår kväll på riktigt
jag måste leva allt fullt ut nu
trots att jag inte känner allt allra längst in (sånt dröjer)
så är allt bara så så bra i hjärtat och hjärnan och kalendern att jag nästan blir rädd ibland


men sen så kan det ju faktiskt inte vara så att bara för att öppningen/hålet i hjärtat inte längre är breddfyllt så börjar något nytt, annat (annan) gro direkt där. så kan det ju inte vara. så kan jag ju inte vara. så vårdslös får man ju inte vara med känslor. så lätt kan man ju inte börja falla.

eller?


middag hos mamma nu
sen massa möjligheter om man orkar
ska fråga

jag vill bara vara intressant
jag vill att de ska lära mig något som jag inte redan vet
jag orkar inte höra samma saker om och om igen
eller lära upp någon
eller ha överseende när saker känns keff
but, oh, i know, it never does with you

(you är någon annan nuförtiden)

så synd att jag inte hade möjlighet att skriva tidigare idag, hade verkligen så mycket att bjuda på då, inspirationen flödade. men det uteblivna koffeinet i kombination i något försök i världsklass att liksom festa sig ett nytt liv gör mig något matt just nu

önskar ibland bara att magic eight ballen kan ta ens beslut så att man slipper göra bort dig för chaps i onödan så att de kanske inte ens vill ha camparidrinksprovning igen

men det tror jag inte (hoppas)
i know i'm fabolous
men att promillehalten kan bidra till att kreativiteten/intensiteten/spontaniteten kan slå över och bara bli galna requests till 118 118 runt midnatt (uppmaning: gör det aldrig, oavsett anledning!)

now all that remins is the wait
och det har jag fefinitivt inte tid med!

can't let it slip away
life or love?

i'm not going back to the hidden place again

this is me.

like it or not.

(i like it. alot.)

så många ytterligheter samlat i en enda storlek 36 (egentligen 38 men 36 sitter tajtare så jag tar alltid 36 istället) att man nästan blir mörkrädd. just when you think you got me figured out, the season's already changing... men det finns de som klarar det trots allt. all cred till er! jag är evigt tacksam!

just nu lyssnar jag på transformer av lou reed.
den är verkligen grymt bra.

och samtidigt så funderar jag på hur jag skulle kunna göra detta blogginlägg ännu mer fjortis än vad den är just nu. tror det är omöjligt.

eller...
så skulle jag kunna berätta att jag fantiserar om lägenheten hela tiden.
alltså, när jag inte fantiserar om att vara världens största musikalstjärna och sjunga maybe this time (sådär klipp) eller and i'm telling you (så bra att jag nästan bölade) eller aldrig inför en publik som bara applåderar tills händerna blöder och gråter tills de får vätskebrist.
och att jag trots min höga ålder har sjukt svårt att hålla ordning och reda runt mig, skyller på platsbrist jämt, t.o.m så att ulrik ger förmaningar.
och att jag kommer vara fullbokad alla helger framöver: amsterdam, styrelsekonferans med cuf, flytten, jobb... fattar inte hur jag kommer orka.

but when there's a will there's a way.

f.ö så blir jag så full i skratt när jag hör sl-chefer och dy.l på nyheterna säga saker i stil med: "jag tycker att vi i år var mycket förberedda för väderväxlingen". vilken planet bor du på?


nu måste jag gå och göra nytta i den riktigt världen, den som finns utanför fönstret där luften är kallare och man möter riktiga människors blickar. trots trötthet så måste jag. det bara är så.

la première neige pour l'hiver

tack till alla de som huserar mig under mitt nomadliv denna vecka:

johanna, i will love you for ever and ever och du är den enda som kan skruva upp volymen på rix fm samtidigt som vi lever christer petterson-liv med bacardi apple-groggar en tisdag i loftgångar, någonstans i fogdevreten

mad respect!

sören, jag är verkligen jätteledsen över att jag inte kom igår och tröstade dig efter att du suttit fast på centralbron i 3 h

but a woman's gotta do what a woman's gotta do
och jag vet att du förstår mig
that's why you're my brother

mamma, att du bara kan se det på mig, det där lilla
och insisterar att det är ok att jag lägger mig och vilar en stund på soffan
och att du sedan väcker mig igen med en kopp kaffe och kanelbulle efter att jag sovit i 1,5 h
är bara en av alla anledningar igår, och evigt, till att jag älskar dig
jag menade det jag sa igår, du gör mig stolt också, och jag vill kunna se på min dotter en dag och veta att hon känner lika mycket kärlek från mig som jag gör när du tittar på mig

pour toujours


hier:

kollade på möbler med mamma
likaså åt lunch
fikade med rudolf på non solo (var alldeles för länge sedan, underbart var det!)
tätt följt av pt/lw (inget nämnt, inget glömt, and no regrets)


aujourd'hui:

museidags (nationalmuseum i tisdags didn't quite do the whole trick for me), lutar nog åt östasiatiska alt. armémuseet
fika med mormor
dinera och spela backgammon med darcy (säger ingeting så har jag ingenting sagt)


demain:

travailler dans älvsjömässan
middag med mormor och mamma


samedi:

travailler dans älvsjömässan
utgång med de käraste i någon form(?)


dimanche:

travailler dans älvsjömässan


m.a.o är detta sista egentliga ledighetsdagen på lovet
gotta live it before it slips away


men störst av allt (eller egentligen minst)
är att

samtidigt som solen gick upp
och snön låg på taken för första gången
kunde jag titta på hans ansikte
med ett leende
och ett helt hjärta (igen)
och vara säker på
att han verkligen är en vän till slut
no more / no less

nu vet jag äntligen hur sinnesro känns
det tog en resa från hägg till syren till enbärsbuskar till höstlöv till snö
men det kunde inte ha gjorts på något annat sätt
nu är du äntligen borta från den platsen därinne där du inte skulle finnas på ens från början
and it's for real this time
(but oh, i know, it never was with you)

heureux

gud vad jag är glad idag

allt är så bra

jag har underbara vänner en ny lägenhet att inreda fantasifulla begåvade klasskompisar en kärleksfull familj sjukt spännande och utmanande uppdrag politiskt med grymma sympatisörer och inspiratörer varierade roliga jobb tusen möjligheter varenda dag miljoner tankar energi inspiriation ord tankar fräger känslor som flyger genom huvudet

nästan så att jag blir sprickfärdig ibland
det gör nästan ont
ont av allt som aldrig kommer nå ytan
allt som det aldrig kommer finnas tid till
allt som de andra aldrig kommer att få se
allt som kommer komma och försvinna lika snabbt från mitt huvud

det är när jag är som allra lyckligast som sorgen är mest påtaglig
i sorgsenheten kan man se ljuset på andra sidan
men väl där kan det lysa så starkt att man inte kan se allt, man blir bländad

jag vill vänta lite längre in i tunneln tills jag större och kan ta det som en kvinna
now i need reconstruction
of the heart
and the head

limbo

köpa bostadsrätt - sms:a folk 01.37
väljas till styrelseledamot - grogga bort förkylning
ligga i badet och lyssna på arvo pärt - insistera på alcazar hela kvällen på hemmafesten
äta havregrynsgröt till frukost vardagar - äta fem rutor mjölkchoklad till frukost lör/sön
läsa johans blogg - läsa aftonbladet
etc

som ni säkert har räknat ut by now är jag fast i limbo, big time
nu får det fan ta och svänga åt nåt håll snart alltså, kan inte vara såhär schitzad länge till
splitvision tar på krafterna


aber jetzt: novemberlov (första gången jag haft "lov" på två år, återigen back in limbo)

preliminära planer:
gå på nationalmuseum / liljevalchs / armemuséet / östasiatiska muséet / tekniska muséet
åka ut till helen och gå i skogen
gå på några jobbintervjuer
träffa massa massa nära och kära som man ej hunnit med på senaste tiden
öva lite stämmor till "dreamscape" (produktionsveckan har varit sjukt utveckalnde, och jag är så superstolt övar mina 24 bröder och systrar som varit så underbara / ambitiösa / fokuserade /roliga / begåvade som bara de kan vara)
jobba
skriva lite på diverse projekt
börja tänka på inredning till lägenheten (yesyesyesyesyesyesyes)

och just det:

försöka softa lite också...


nu skall jag och moder åka och ta mått i nya lägenheten, bråka lite om preliminära inredningsplaner (jag måste måste måste sluta vara inne på bukowskis moderna katalog och drömma mig bort till saker som denna), och sen så ska jag gå in i min servitrisroll (var ett tag sen nu), från 15.00 - 03.00

snart ska våra väger åter korsas, du bloggsfär och jag
until then, farewell

LA PLUS GRAND JOUR CETTE ANÉE

nu ni, allihopa

känns liksom inte som om någonting jag skulle kunna skriva nu kan uppväga känslan av hur stort detta är

för det går liksom inte

igår, 25 okt 2006, skrev jag, rebecka pershagen, på kontrakten till min nyköpta bostadsrätt på 25m2 på lilla essingen

inflytt: 1 dec 2006


how big this is has not quite sunk it yet
but it's gonna


ja det må jag säga

ler liksom bara hela tiden, kan inte säga något mer, för dels så är huvudet tomt efter hela veckan av alla repetitioner som varit grymt kul och berikande men grymt slitsamma, och sen dels för att flytta till min alldeles egna lägenhet är så stort att det inte riktigt sjunkit in än

så snart är han inte ensam om att blogga från lilla essingen

annars så är jag just nu bara väldigt väldigt trött

je me sens un peu seul
mais je suis contente
tu me manques
mais c'est pas grave
pour la première fois
c'est pas toi
rester dans l'expectative

nu tror jag nästan att jag ska gå och lägga mig
kan behövas
imorgon skall klackar slås i taket
och det med besked!

love always

/ bec

resolution

när jag köper lägenhet så klipper jag banden
(rosan, hultan, melt! och berlin festival)

så länge ni ser de på min handled är jag inte riktigt framme vid målet ännu
och det kommer kännas jättekonstigt att göra det, att verkligen klippa dem, efter så lång tid som konstant påminnelse om den bästa sommaren i mitt liv

but for every beginning
there must be an end


annars?

temaveckan har börjat bra. sångrepen är givande, vi går fort fram, idag har vi i princip satt alla låtar i 1a akten, och börjart nosa på 2a aktens nummer

imorgon skall vi repa på golvet hela dagen, ska bli grymt kul och känner mig entusiastisk och energifylld. så länge jag får min morgonkopp kaffe så jag kommer ur sängen bara...

och imorgon kommer jag köra första 2h-passet fäktning, som börjar fr.o.m nu på tisdagskvällar. i'm barely gonna make it out alive, men det får väl gå... vad gör man inte för tjusningen och lyckan i att få in den perfekta stöten på sin motståndare? (plus att jag ser så sexig ut i min väst och florett, när jag står i garde...)


allt som pumpar i mitt huvud just nu: ricardo villalobos - "awakenings", 2005-04-16

sömn stundar
nice seeing ya
gud vad jag saknar att få sitta och bara skriva av mig alla färger former tankar känslor tårar leenden vindar stormar ljusstrålar som passerat inuti och utanför den senaste tiden
but when it's late, it's late

love always

he's my man

ojojojojoj

så var höstens konserthöjdpunkt avklarad

min älskade älskade george

känslan av att se
flawless (go to the city)
outside
too funky
freedom
jesus to a child
faith
star people
i'm your man

m.fl

live
var helt helt helt otrolig
sån jävla utstrålning
sånt gung
frotfarande det helt unika kroppsspråket, och givetvis rösten, som signum

för att citera tommy bohlin (roddaren i "glenn killing i manegen", älska älska 90-tal...)
- vad säger man? världsklass!

helt jävla underbart var det iallafall, grymt bra ståplatser (ingen jobbig trängsel trots att vi stod sjukt långt fram) och bra sällskap (niclas och co, love you darlings!) gjorde kvällen fulländad!

och så sitter man här med sömnlösheten som vanligt
skulle inte druckit den där sojalatten vid 19 kanske...

nu har jag en ytterst hård vecka framför mig:
höstens temavecka på kulturama
vilket i mitt fall innebär non-stop-jobb med "dreamscape" 8.30 - 17.00, mån - fre
don't get me wrong, jag älskar klassen och att jobba
men just nu är jag i gravt behov av semester från mig själv och allt det invanda

men först, sammanfatta helgen:


fredag kväll:

visning på bukowskis moderna med mamma
mycket fint må jag säga, länge sedan jag såg lichenstein-litografier till salu, även mycket bra av picasso och miro! även fina verk av dardel, hjort och hjerten / grünewald. själv föll jag bl.a för denna... kan väl säga att mamma och jag inte riktigt har samma smak...
bara att skriva på önskelistan inför 21årsdagen!

sedan följde en middag i all enkelhet hos modren,

och sen kallade plikten och kvällen avslutades med klara och hennes sambo och karin och emil från klassen i myllret bland affärsmän och esteter på underbara bar
men som vanligt så är inte kroppen helt i synk med vilja på fredagskvällar, och handduken slängdes in i 01-tiden


lördag:

efter uppvaknande i 13.30-tiden (äntligen sovmorgon...) tog jag en solitär, välbehövlig 4 h promenad i hagaparken / norra kyrkogården

kan inte börja beskriva hur mycket som hände inne i mig, så mycket färger och former och ord som velat komma ut så länge men som pga tidsbrist fastnat nånstans halvvägs fick äntligen bara strömma ut genom alla kanaler utan stopp och jag satt bara och tog emot och försökte hinna skriva ner allt och trtos att jag inte hann allting för att det gick för snabbt så var känslan av att äntligen känna mig levande och skapande igen så övermäktigt fylld av eufori att allt bara kunde få ett högst lyckosamt utfall

sen så gjorde jag barrundan texas long horn - 90-tals kväll på street (grymt roligt trots att vi inte gick vidare, i synnerhet rederiet-klippen!) - rival - marie leveau
sörens o co var högst roande men sömnskulden ropade ännu till mig och jag slängde in handduken något senare än fredagen, men det var ett ytterst ovanligt fegande jag denna helg ägnat mig åt, inte godkänt någonstans!


söndag:

lägenheter lägenheter lägenheter
mycket intressanta objekt men vis av erfarenhet så säger jag ingenting så har jag ingenting sagt

och så lite etapp-slappande hemma
och så el concerto!

vilket nu har lett mig fram till där jag är nu:
fastklistrad framför datorn, slängades ett öga på tv:n, politik-msn:ande med sören (comme toujours) och ängestfylld över morgondagens minst sagt tidiga uppstigande (inte många timmer sömn framför mig nu...)

så därför dags att släppa detta nu, meine damen und herren!

i love you for life

(vi syns för mer djupsnack och ytligheter imorgon igen)