Alla LOSERS Dag

Förlåt mig blogg, för jag har syndat. Jag har ej ägnat dig den uppmärksamhet du förtjänar den senaste tiden. Men som med alla saker som är vackra, vill jag ej besudla dig med för simpla tankar bara för att skriva något. Så jag har väntat. Tills nu.

Fikade med Johanna just och snackade om Alla Hjärtans Dag. En kille på hennes jobb hade tidigare på dagen frågat vad hon skulle göra på kvällen, och hon hade svarat att hon inte var säker riktigt. Han hade då fått ett chockartat uttryck i ansiktet och klämt ur sig: "VA?!? Har du ingen dejt på ALLA HJÄRTANS DAG???" Frågan hade lämnat henne ställd. Och en känsla av lite skam och sorgsenhet hade krypit sig på. Johanna är dock världens bästa, så långt från offer man kan komma, men sådan kommentarer kan slå ner den bäste.

Jag blev så otroligt irriterad över denna incident, som bara är en av hundra tusentals som förmodligen inträffade runtom i världen 14 februari 2006. För att vara en överreklamerad, påhittad, (av USA) uppblåst helgdag som enbart går ut på att få folk att konsumera, har jag konstaterat att för många gått på detta.

Kom fram till att ingen egentligen "vinner" på Alla Hjärtans Dag, trots vad folk vill få det att se ut.

Jag, som ej är singel, är väl lika lycklig över att ha det bra som på alla andra dagar, går ut och äter middag kanske, men det är ju inte direkt som att alla par får 50% rabatt på nån meny, gratis presenter eller får emotta folkets jubel nånstans bara för att de är ett par just den 14 februari! Och är man kär kan man ju fira vilken anna jävla dag som helst, måste Alla Hjärtans Dag vara liksom en "ursäkt" för att få vara lite spontanromantisk?

Är man singel, men med en dejt, är det extremt stor risk att pressen på att "Alla Hjärtans Dag-dejten" är så stor att man förmodligen inte kan njuta och slappna av på ett normalt sätt, utan alla samtalsämnen, mat, plats, vin, kläder och framförallt dejten måste vara perfekt, gör att allt blir misslyckat iallafall, bara för att killen kanske har tubsockor, lite för långt näshår, ovanligt stort adamsäpple m.m och inte ser ut som Jonathan Rhys-Meyers (eller Goran Visnjic, men det gör ingen, suck...).

Och är man slutligen singel, utan dejt, sitter men hemma och mår dåligt, helt utan anledning, eftersom man är övertygad om att alla andra är ute och trippar på små moln, delar en tallrik pasta som Lady och Lufsen och avslutar kvällen på en rosenbladsprydd bädd.
När egentligen alla par (läs: sambos) måste sköta vardagsrutinerna iallafall, efter middagen: betala hyran, diska och städa. Och gå och lägga sig i tid eftersom man trots allt skall upp imorgon. Och alla första-gångs-dejtare sitter i taxin hem, själv, med ångest över med vad de skall kunna ljuga ihop till kollegorna, och hur de skall kunna få trollet Hugo att framstå som Brad Pitt.

Så min uppmaning är ren bojkott, skit i alla jävla fula fluffgrejer som bara är till för detta tillfälle, var orginell, låt kärleken flöda närsomhelst på året, (till alla par:) tro på vardagsromantiken, (till alla singlar:) känn ingen press över att du är ensam just 14 februari, och ta ingen skit från losers som tror att de är bättre än dig bara för att de har en dejt med Hugolina på Sibylla-grillen.

Over and out!
/Rebecka

Jag är nykär!

Visste att det skulle komma tillbaka, förr eller senare, som en bumerang ungefär.
Så kom den bara, kärleken, och svepte över mig någon gång i förra veckan.
Jag är typ bigamist.
För jag har fem killar som jag nog för evigt ingått äktenskap med, i vått och torrt, viss otrohet inräknat givetvis, men som jag vet att jag i slutändan alltid kommer hitta tillbaka till.

Jag snackar givetvis om Backstreet Boys.
Deras ljuva stämmor, smäktande texter, danssteg och...

Nej, men seriöst!
Tror ni jag är så mycket fjortis eller?
Har sjukt mycket mer mognad än så!

Mina killar heter Markus, Martin, Harri, Sami och Jocke.

Sjukt egentligen att man kan ha ett kärleksförhållande till ett band på detta sätt. Det vill säga att jag inte gillar allt de gör eller säger, men kommit att acceptera det för att det är en del av dem, och jag älskar dem som de är. Och de älskar mig, det vet jag!

Just nu snurrar Hjärta & Smärta EP fortare än någonsin i iPoden, det snöar utanför, och jag har t.o.m fraktat hem min pappas gamla gitarr hit, så jag kan återuppta mina forna talanger som gitarrvirtous!

Är faktiskt ett faktum att jag är självlärd gitarrist (amatörmässig, men iallafall!) enbart p.g.a. att jag ville kunna spela och sjunga låtarna från B-sidorna, och min far var ytterst hjälpsam med att skriva ner de 20 mest grundläggande ackorden på ett rutat papper till mig.

Nu har jag skämt ut mig tillräckligt för er alla, ni tror jag är värsta nörden / stalkern / wanna-ben, och jag kan väl i ärlighetens namn inte neka till något av dem!

Jag äger alla skivor.
Jag äger två nyckelband.
Jag äger två t-shirtar.
Jag äger en pin.
Jag har varit på fem konserter.

Jag är ett Kent-fan.

Och jag skall bevara elden
i en sång för vår elit...

Ode to Johanna

Jag försöker att inte härma backseat-love i allt jag gör här på bloggen, men detta kände jag att jag var tvungen arr göra.

I tisdags så blev jag bjuden på 2-rätters med avec av Johanna på Tidsfördrif, helt underbart! Slutade med att vi var de sista kvar på restaurangen typ, vi skrattade och pratade i timmar. Och jag fick det verkligen bevisat hur viktigt det är att ha någon i sitt liv som man kan göra allt med och berätta allt för, men inte vara kär i, utan bara ha som vän.

Det är Johanna för mig, så här följer därför en lite tribute:

Kan det vara något annat än Schnappi Snigel? Nej, skulle inte tro det...

Glamour-girl. Drickandes ett glas skumpa på Riche. Everyday event...

Top Model. Bakgrunden är golvet i Johannas flickrum.

I'm too sexy for my shoes, too sexy for my shirt...

Sprite + Guanabanajuice + Bacardi Razz = Lyckad fylla på Finlandsfärja!

Alltid glad. Oavsett promillenivå.

Killtjusare #1! Notera att en av hennes beundrare i denna bild är Elvis! RESPEKT!

Johanna i ett nötskal. 09.00, morgonen efter kvällen före, efter typ 4 h sömn, sätts det igång med dancemoves'en och ingen går längre säker...

BFF = Best Friends Forever! (berusat tillstånd)

BFF = Best Friends Forever (nyktert / bakfyllt tillstånd)

KÄRLEK FÖR EVIGT!
Ses ikväll, party for life...

Mycket jobb framöver.

Vart på jobbmöte idag på Momentum:

Melodifestival-turné, 5 städer, 14 feb - 18 mars
Microsoft-turné, 6 städer, 9 mars - 28 mars

Kommer knappt vara hemma vissa veckor.
My slacker-days are over...

Evaluering, helgen v. 5

Mycket trevligt faktiskt!

Fredag:

Åka hem från Sandviken, efter ett 4 dagar långt besök hos farfar och styvfarmor. (Se vidare artikel med bilder om detta besök!) Trots snöoväder hela vägen från Sandviken till Stockholm så kom vi fram i tid, och det som drabbade samma buss-rutt dagen innan drabbade som tur var inte oss (se tidigare inlägg)

Slappa hemma efter hemkomstan, äta sushi till middag med Peter och kolla på "Let´s dance". Eftersom Peter ALDRIG velat äta sushi med mig (en av mina favoriträtter), men nu sa okej, var denna middag ett historisk ögonblick. Bedömning? "Okej, men det får inte smaka för mycket fisk, då blir det äckligt" (citat: Peter Habram) Jaha, så det var helt fantastiskt, trots det nöjda ansiktsuttrycket och trycket på t-shirten?

Lördag:

Slappa hemma, åka ut en sväng på stan för att fixa lite presenter m.m, göra mig i ordning inför Johannas 21-års middag. Här kommer lite ögongodis från den spektakulära tillställningen:

Yeah, baby, you go on with your bad self! Johanna visar stolt upp sitt dekantage (sjukt mycket vuxenpoäng), som hon insisterat att låta BiB-vinet luftas i! Theo är helt clueless (som vanligt?)

Hela det glada festsällskapet: Frida (Johannas syrra), Pamina, Björn, Theo och JOHANNA!

Festsällskapet lite senare på kvällen. Lekar med självutlösare på kameran är obligatoriskt. Även stressen att hinna skapa det perfekta motivet på 10 sek, från avtryckning till att bilden tas. Bedöm själva resultatet.

Johanna visar än en gång var skåpet skall stå, och att det är party på gång. Ingen märkte ens den total-spontana posen tills vi kollade på bilderna senare.

Jag i kvällens obligatoriska Top Model pose...

Ytterligare aspiranter på årets Top Model... You be the judge!

Två isbitar i deras rätta natur: dansandes.

Johanna, du är bäst!
KÄRLEK!

Söndag:

Inspekterar resultatet av gårdagens olyckor,
höger knä: okontrollerad pirouette med vurpa på Bomben på Trädgården
vänster knä: frontalfall med magplasklandning utanför Folkets Kebab

Kunde knappt krypa i söndags ens... Jaja, synden straffar sig själv, är man ute till 04 får man ta konsekvenserna!

Mer info omm livet kommer snarast!

Ha det bäst tills dess,
Rebecka

Ibland känns livet helt ok.

Har klarat av alla bestyr på stan på 1 h, tog 59:an dit och hem, vilket betyder mindre än 20 steg från busstation till port hemma. Hittade allt jag letade efter på stan.

Johanna ska ha värsta middagen ikväll med massa god mat, sen ska vi alla ut och dansa.
Lyckades fixa skitbra presenter, hon kommer säkert bli nöjd. Annars blir jag ledsen.

Såg mig i spegeln och tänkte att det fan såg bra ut idag. Posade lite innan jag satte på mig ytterkläderna och gick (Peter surfade i vardagsrummet så han såg ingenting)

Nästnästa vecka börjar jag jobba (nästan) heltid, en månad framöver.

Och sist men inte minst så har han uteliggaren med munspelet dessutom förskaffat sig en liten radio som ny accesoar, såg honom utanför Åhléns City.

Jag log.

Ibland känns livet fan helt ok.

Cosmo-tjejens uppgång och fall

SNÄLLA ALLA, ORKA LÄSA DETTA INLÄGG! TROTS ATT DET ÄR RÄTT LÅNGT!

Goda ting:
* Melodifestivalturnén som eventpersonal för Telia, start 13 feb
* Självförtroendet inför (den troliga) flytten till Berlin i april
* 3, min mobiloperatör som gett mig 1000 gratis SMS(!) till ALLA nät i Sverige att förbruka fram till april

Onda ting:
* Jag är fortfarande sjukt mörkrädd, kan typ inte sova hemifrån ens
* Värsta giftgastransporten välte på den väg som min SweBus tar hem till Sthlm från Sandviken idag, all trafik blev stående typ 5 h. Måste vara en varning av Gud typ
*Total fantasitorka inför Johannas födelsedagspresent. Men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog lösa sig finemang

ÅH VAD MÅNGA SOM KOMMER LÄSA DET HÄR JAG ÄR SÅ FANTASIFULL ROLIG KUL OCH OEMOTSTÅNDLIG HUR KOMMER DET SIG ATT ALLA BARA INTE KAN LÅTA BLI ATT ÄLSKA LILLA MIG?

-------------------------------------------------------

Lackerat min tånaglar idag för första gången på typ ett år. Hade liksom inget bättre för mig, och får ibland infall att om jag typ lackerar tånaglarna / använder den där foundationen / har på mig den där parfymen så kommer mitt liv automatiskt bli lite mer Carrie-glamouröst. Utan att jag liksom gör någon större effort. Needless to say, resultatlöst hittills.

Om det ändå liksom det fanns något, typ ett läppglans, strumpbyxa, dvd-box, väska, kalender eller ögonskugga som bara transformerade mig från den lite manhaftiga, lätt rundade, småfinniga, fetthåriga, mjukisdräktsbärande sak jag är till typ den tjejen som är kvantessensen av Cosmopolitan, skulle jag köpa det direkt. Ni vet, en pryl som skulle funka som typ den fen i Askungen som gör hennes trasor till värsta D&G-klänningen och möss-polare till biffiga kuskar.

Jag har alltid, eller så långt jag kan minnas, känt mig okvinnlig i jämförelse med min omgivning. I högstadiet kulminerade det, då alla snobbiga tjejer hade Canada Goose-jacka, DKNY-jeans, värsta sminket etc, så hade jag lite mer praktiska, tåliga men ändå snygga byxor och tröjor. Mamma klädde mig alldit i det hon tyckte var fint. Och jag tyckte faktiskt då att det var fint, men i hemlighet så önskade jag jag bland att jag var som dem.

Det kvittade att de hade IG i typ alla ämnen, var storrökare och kom till skolan med herpesblåsor runt munnen (helt sant, min klasskompis i 7an på Engelbrektsskolan kom till lektionen med sin helt förvrängda mun, och när sedan någon frågade varifrån hon fått det där, replikerade hon blixtsnabbt att hon "sugit för mycket k-k". 14 bast, liksom!). De var liksom Cosmo-tjejerna, för mig då. De var snyggast (när blåsorna botats med penicillin), populärast och behövde liksom inga betyg för att de kände så många kring Stureplan, så det skulle säkert fixa sig för dem senare i livet iallafall.

Jag var extremt utmobbad i högstadiet, det vet alla som känner mig, och det är ingen jag hymlar med heller. När folk frågar mig varför så vet jag faktiskt inte. Finns det någonsin någon anledning? brukar jag svara. Brukar säga att det var för att jag stod ut från mängden, vågade säga vad jag tyckte, men kunde prata med lärare på en human nivå och inte käftade emot som vissa andra. Det skedde främst från just de här snobbtjejerna, som liksom inte kunde passera förbi mig i korridoren utan att slänga ur sig något taskigt, spred falska rykten, och (makabert nog) "utbildade" aspiranterna som just börjat 7an och ville göra sig populära och komma med i coola gänget, att "det där är Rebecka, henne skall ni hata". Hörde de faktiskt ordagrant säga det en gång. Och mycket värre saker har hänt, men det hör inte hemma här.

Vad jag vill komma till är väl att jag har sett många av de idag, hört talas om att de i princip kuggat gymnasiet, jobbar i garderober på olika uteställen osv. När jag tog en drink med några kompisar förra veckan så var en av de mitt sällskaps servitris. Skadeglädje är inte det jag känner, det är fel ord. Men jag vill bara säga till alla osäkra, utstötta tjejer som finns att:

FÖRSÖK VARA DE NI ÄR, VAR KOMPROMISSLÖSA MOT ERT HJÄRTAS VILJA, OCH ÄLSKA ER SJÄLVA. DET FINNS SÅ MYCKET YTA I VÄRLDEN, BARA FÖR ATT DU INTE ÄR SNYGG PÅ YTAN SÅ BEHÖVER DET INTE BETYDA ATT DU INTE ÄR VACKER OCH PERFEKT. TROTS ATT DET ÄR JUST VAD MEDIA VILL FÅ OSS ATT TÄNKA.

SKIT I DET.

Så jag sitter nu här, 6 år efter högstadiet, med mina nylackerade tånaglar, lite runda kropp, rosa mjukisdräkt, finniga fejs och feta hår. Och inser att jag faktiskt är rätt nöjd.

Jag älskade inte mig själv då, men jag gör det nu. Efter en lång tid så insåg jag att de inte heller älskade sig själva då, och efter att ha mött deras välsminkade men osäkra blickar mot mig på stan förra året, fortfarande bärandes samma märkesjacka och väska som då, och att de vänder sig om och viskar om mig till sin kompis, så insåg jag att det fortfarande inte gör det.

JAG GICK VINNANDE UR DENNA STRID.

Respektera andra och mobba aldrig varandra.

_______________________________________________________________

Nu ska jag steka upp lite blodpudding med lingonsylt och rivna morötter till kvällsmat. Och ett glas mjölk till. La även märke till på ICA kvantum idag att blodpudding är nyckelhålsmärkt. Blev lite paff, trodde av någon anledning att det var onyttigt/farligt.

Men yippi mig, betyder att det nu finns ytterligare en sak som jag FÅR äta.
I ain't complaining.

Dagens Rebecka, 2 feb 2006:

Hej kära vänner!

Kommer försöka underhålla denna blogg bättre än vad jag gjort förut med att lägga till detta lilla roliga element. Otroligt narcissistiskt, överdrivet, pretantiöst, you got it!

Vet inte vad som kan dölja sig bakom titeln, kan nog vara vad som helst. Just idag blir det detta, som liten reflektion av min sinnesstämning just nu. Delar med mig en av världens bästa låtar till er, My Back Pages av Bob Dylan:


Crimson flames tied through my ears
Rollin' high and mighty traps
Pounced with fire on flaming roads
Using ideas as my maps
"We'll meet on edges, soon," said I
Proud 'neath heated brow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

Half-wracked prejudice leaped forth
"Rip down all hate," I screamed
Lies that life is black and white
Spoke from my skull. I dreamed
Romantic facts of musketeers
Foundationed deep, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

Girls' faces formed the forward path
From phony jealousy
To memorizing politics
Of ancient history
Flung down by corpse evangelists
Unthought of, though, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

A self-ordained professor's tongue
Too serious to fool
Spouted out that liberty
Is just equality in school
"Equality," I spoke the word
As if a wedding vow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

In a soldier's stance, I aimed my hand
At the mongrel dogs who teach
Fearing not that I'd become my enemy
In the instant that I preach
My pathway led by confusion boats
Mutiny from stern to bow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

Yes, my guard stood hard when abstract threats
Too noble to neglect
Deceived me into thinking
I had something to protect
Good and bad, I define these terms
Quite clear, no doubt, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.


Lev väl, bröder och systrar!
/ Rebecka

I väntan på innehåll...

Åh vad jag önskar att jag hade något intressant att skriva.

Att mitt liv tagit en dramatisk positiv vändning de senaste dagarna, att dagarna är fyllda av kompisar som drar i en och vill träffas, att jag är superpopulär och innehar alla VIPkort i hela staden.

Att någon modellscout upptäckt mig och sett det potential som jag alltid har sett, under de otaliga timmar (kan nog räknas ihop till månader) jag spenderat framför spegeln i jakt på en rätta looken.

Att Goran Visnjic bara lämnade fru och barn efter att han sett mitt foto på min blogg som han av någon anledning lyckats googla sig till på internet, svepte in i rummet i vit läkarrock (som han givetvis har när han inte spelar Luka Kovac, eller hur?) och svepte upp mig på en vit springare.

Att Idol 2006 sket i uttagningar i år, och istället bara gick efter hear-say på stan (och i min bekantskapskrets), och enhälligt krönte mig till Idol, inför folkets jubel, barns skrik, silverkonfetti, hurrarop och glädjesnyftningar, och jag står inför folkmassan på 500 000, sjungandes en låt som knäcker "Right Here" med hästlängder.

Istället sitter jag här med mitt kalla kaffe framför datorn, ackompanjerad av väggklockans ihärdiga tickande och mörkrets inbrott utanför.


Allt jag har är en vacker pojkvän som älskar mig, få men trofasta och roliga vänner, en släkt som alltid välkomnar med öppna armar när jag än kommer, ett kommande turnéjobb på Melodifestivalen, en planerad temporär flytt till Berlin, en prunkande framtid, och ett sprudlande humör.

DAGENS I-LANDSPROBLEM ÄR ATT FOLK INTE KAN INSE SINA VÄLSIGNELSER INNAN DET ÄR FÖRSENT.

Sluta vara en sån ytlig idiot Rebecka och se till alla som älskar dig och vill dig väl!
Ja, det skall jag självklart göra, med början idag!

(Men någon gång så måste man väl få drömma sig bort lite?)