La première nuit seulement

Nu är det jobbigt.

Jättejättejobbigt.

Hade glömt hur rädd jag är för mörkret / ensamhet / tomhet / stora ensamma tomma mörka ytor.

Börjar bli trött, men känner nästan att jag måste stå emot. För när jag lägger mig så släpper tröttheten, och allt blir bara rädsla.

Allt är väl färdigpackat nu, typ. Ni som känner mig vet att för mig finns det no such thing som en färdigpackad väska. Något kan alltid läggas till / tas bort.

Men lite uppspelt är jag allt. Kan jag inte förneka. Hoppas bara att jag hamnar någonstans i närheten av någon jag känner. Annars så blir nog allt lite surt. Eller snott. Eller nerpissat.

Adios.

(Detta är btw mitt 100:ade inlägg. Trodde aldrig att det skulle vara såhär, handla om det här. Life is really like a box of chocolates.)

Surviving tomorrow

...känns det som att allt handlar om nu.

Allt går verkligen upp och ner i en jävla fart, värre än värsta berg-och-dal-banan.

Ena sekunden så känns detta rätt just nu, det måste göras, och hoppet finns längst ner i tunneln, lysandes lika klart som tusen solar.

Och i den andra så faller jag handlöst, ner i tre år av minnen, kärlek, gemenskap, förtroende och oförglömliga ögonblick som kan vara över. För alltid. Och jag ser honom komma gående bredvid en annan på stan. Våra blickar möts, men de är tomma. Alla minnen som kunde passerat förbi, finns inte. det är tomt. Allt är tomt. Jag är tom.

Men jag måste fokusera. Måste måste måste.

Imorgon smäller det ordentligt. Skulle vara 100% pepp ifall det inte var så att förra veckan (i stora drag) bestod av:

* Peter och jag har långa diskussioner, slutar med beslut att flytta isär efter tre års förhållande, 1,5 års samboskap
* Flyttlådor, påsar, väskor till tusen måste packas, allt jag äger ska ner och transporteras till c/o-adressen (pappa), där allt skall packas upp så snabbt som möjligt
* Johanna ringer och meddelar att hennes heshet i Hultsfred berodde på blödande stämband, hon är tillsvidare akut sjukskriven, och måste ställa in Roskilde = jag måste åka ensam
* Diverse sommarjobb sket sig

Men, men... Livet måste gå vidare. Jag får inte hänga upp mig på detta. Jag måste vara stark, jag måste gå vidare, jag måste kämpa.

Nu är jag äntligen klar med alla förberedelser:

*hämtat tågbiljetter: Sthlm - Kbhvn, Kbhvn - Alvesta (landar på pappas hyrda sommarställe i Småland veckan efter Roskilde)
*inköpt drycker, vin, cider och öl = 261 kr(!) Älskar Systemet....
*växlat pengar, 1382 SEK = 1100 DK. Får ej bränna mer, då är det verkligen KRIS!
*i princip gjort det sista klart med jobbet, projektanställningen tar slutar imorgon

Igår så drog jag dessutom en lunch med en polare, och dessutom et picnic med Sören och Carl, som predikade om Berlin, och jag blev sjukt sugen. Läget nu är att om det ej blir ngt med de sommarjobb jag sökt, så drar jag, och blir borta tills skolan börjar, 28 aug.

Jag drar nog i vilket fall, kommer troligtvis kommer kunna klämma in det mellan jobb iallafall. För just nu vill jag bara bort från den här staden, tänka på annat, uppleva annat, inte bli påmind.

UPDATE: Sista middagen med Peter, på ett långt tag. Valet föll på Il Forno Di Pino på Kungsholmen. Som ödets nyck, så sitter mitt ex, som jag dejtade precis innan jag träffade Peter för ca 3,5 år sedan, längst inne i restaurangen. Vi registrerar varann, och trots att det verkligen inte var meant to be mellan honom och mig, långt ifrån, så blev jag så otroligt rädd över att jag och Peter någon gång kommer ignorera varann så, och knappt möta varandras blick.

Just nu är allt... ok. Avskedet var otroligt jobbigt, jobbigare än vad jag kunde tänka mig, tårar föll, men just nu måste jag blicka framåt. Behålla hoppet.

Imorgon somnar jag på en äng i Danmark! Groovy!
Jag kommer se Bob Dylan, Moz, Frans Ferdinand, Scissor Sisters och Arctic Monkeys.
Träffa massa trevligt folk, dricka öl och sola.

Allt kommer lösa sig, allt kommer bli bra.

Gud vad jag saknar dig Johanna! Get well soon!

/ Indiebitch

Flytt tillbaka

I ordets rätta bemärkelser.

Jag sitter i mitt gamla, stökiga flickrum, lagom entusiatisk, med flyttkartonger, kassar och platspåsar i massor. Jag har verkligen flyttat ut nu.

Jag gäckas av alla tankar och känslor inför vad som kommer ske efter midsommar. Trycker bort allting, det får komma sen. Jag flyr hela tiden.

Annars så ska det faktiskt bli underbart att åka ut över midsommar. Peut-être, pour la dernière fois...

Annars vill jag bara be er att inte ömka mig. Visst mår jag dåligt vid tillfällen, men nu vill bara njuta av allt det som gör mig lycklig istället: vänner, musik, festa, upplevelser, resa, kultur.

På måndag börjar allt. Shit. Inte roligt. Men nödvändigt.
(Men vem kommer krama mig när jag är ledsen och liten?)

Vi kommer ses inom en snar framtid.

Uppbrott

Tillbaka i Stockholm igen från Hultan, kom tillbaka för ett par dagar sen. Men inte orkat skriva förrän nu.

Inte pga bakfylla.
Inte pga överväldigandet av att ha sett Kent, The Cardigans, Pharell, Lou Reed, The Sounds, Lordi, Phoenix, Vapnet, Petter, Timbuktu & Damn!, The Gossip, Organism 12, Emil Jensen (ja, jag såg ALLA!) och många fler inomn loppet av 72 timmar.
Inte pga den outhärdliga fysiska smärtan av att ha sovit 4 nätter i ett 2 x 2 m tält, på ett stenhårt underlag, i gassande solljus från 07.00 på morgonen (visserligen bredvid sin bästis, men ändå...)
Inte pga utblottning (brände 1 lax på 72 h mat och dryck...).

Utan för vad som väntade hemma.
Det värsta man skulle kunna tänka sig.
Det allra, allra värsta.

En pojkvän med ett sviktande leende, tomma ögon, stirrandes ut i tomma intet.

Känns onödigt att gå in på detaljer om vem som gjort vad fram och tillbaka, utan bara konstatera vad den jobbigaste kvällen hittills i mitt liv ledde till:

Jag och Peter kommer, från och med midsommar, ta ett uppehåll.

Just nu är Peter borta och kollar på matchen med Steve, och jag är hemma i (numera) hans lägenhet och packar flyttlådor. Känns stundtals jobbigt, stundtals overkligt. Eftersom jag börjar plugga i höst så kändes det som ett dåligt förslag att lägga energi på leta efter ett eget boende med löpande utgifter, så flyttlasset går hem till fadren.

Just nu vet jag inte riktigt vad som är ut eller in. Man är mer kär än någonsin, känns som jag inte kan leva utan honom. Samtidigt så vet både han och jag att det enda rätta för oss båda just nu är detta. Trots sommarplaner, trots gemenskapen, trots tryggheten, trots kärleken, som faktiskt finns där (kanske mer än någonsin).

Eftersom jag vet att många av våra vänner (mest hans kanske) läser detta vill jag be om diskression, eftersom det som just nu pågår i våra liv är väldigt jobbigt, och bara göra ett enda förtydligande, så att eventuella spekulationer kan upphöra: ingen av oss har varit otrogna. Om så hade varit fallet så vet jag ärligt inte ifall det hade funnits så mycket mer för oss att bygga på.

Detta har skett för att vi, efter drygt 3 år tillsammans, kommit till en punkt så vi av varierande anledningar vill pröva ifall det verkligen är vi. Om vi inte tagit varann förgivna ibland, ifall vi verkligen är den perfekta matchning som vart övertygade om. Om vi vill bygga vidare skall det vara för hela livet. Inte bara leva från dag till dag.

Har aldrig gråtit mer i mitt liv under dessa senaste dagar, förvandlats till en liten, osäker, borttappad flicka. Av rädsla för vad som kommer hända, av saknad, av frustration, av vrede, av sorg, av bottenlös smärta.

Men jag måste försöka se framåt. Om jag skall vara helt ärlig så tror jag att det kan bli vi igen. Ifall jag skulle släppa det hoppet så tror jag inte att jag skulle vilja leva längre. Känns så nu iallafall.

Han har varit mitt allt så länge. Känns nästan sjukt när jag tänker hur länge vi stått vid varandras sida:

Mitt största artistjobb hittills, på en Skandinavienturné.
Båda 2 stora slutproduktionerna på Södra.
Studenten.
18-årsdagen.
20-årsdagen.
Körkortet.
Plugga på universitetet.
Första heltidsjobbet.
2 utlandssemestrar.
3 nyårsaftnar.
X antal frisyrer och hårfärger.

Drygt 3 år är det nu. Att det bara nu, helt plötsligt, skall ta slut känns helt overkligt.
Det kan bara inte det.

Vi behöver denna paus båda två, det är något jag tryckt undan, men som jag insett.
Annars hade jag aldrig gått med på detta. Någonsin.

Nu har vi bestämt att midsommar skall bli att "go out with a bang". Jag vill inte tänka på detta som slutet, aldrig, aldrig, aldrig. Det är det inte.

Nu måste jag (tyvärr) fortsätta packa mina lådor. Och klädkassar. Hur jag ska få allt till pappa är ett mysterium. Han verkar inte ha tid att köra mig.

Allt fokus nu ligger nu på att midsommar 2006 blir en sån dröm som jag vet att det kan.

Och jag vill avsluta med att säga det faktum som kommer kvarstå, oavsett vad:
Jag älskar dig, Peter.

(Detta kommer som ni alla förstår, uppta den mesta av min tankeverksamhet under den kommande tiden, så om mina kommande blogginlägg kommer handla om annat, är det inte för att jag glömt, utan för att jag försöker tränga bort känslorna)

(Amor vincit omnia)

Arrivederci

Tomorrow II

Hemkommen, ätit middag ute med AmEx-kollegorna och cheferna på Caliente. Mycket trevligt, gott och prisvärt.

Nu är det verkligen nära. lyckade shitta en skitful röd midjeväska (samma som Johanna, reds. anmärkning) och även två ficklampor à 19 kr på Clas Olsson! Oslagbart!!!

Har även för första gången i mitt liv köpt ett flak öl. Nästan lite högtidligt. Även sjukt tungt att bära, så därför kom pappas lånade rese-pirra (ni vet, som man drar resväskor utan hjul på) väl till pass.

Har i princip allt, lyckades t.o.m införskaffa sminkservetter på Åhléns så nu slipper man känna sig skabbig innan läggdags! Monterade även upp tältet tidigare idag som en testrunda i vardagsrummet, såg mycket fint ut om jag får säga det själv! Och nu på kvällen så ringde även redan anlända kusinen Elias från festivalen (nämnt Pershagens på Hultan tidigare, ni får dock leta lite i inlägget), och sa att han paxat tältplats åt mig och Johanna!

Helt underbart!

Nu återstår bara problemet att frakta:

* 1 sovsäck
* 1 liggunderlag
* 1 pressening
* 1 tält
* 1 flak öl
* 1 JÄTTEbag med all packning (kläder, stövlar, regnställ, neccessär)

från lägenheten till Hultsfred, via 59:an och Festivalbussen... Jaja, when there's a will there's a way!

Nu måste jag börja packa! Glömde jag berätta att jag även baxat en liten flaska självtorkande desinfektions-gel från pappa? Så jävla bra alltså!

JAG ÄLSKAR KENT!

Tomorrow

Iiiiiooooowwwweeeeehhhhhaaaaaa!!!!!!

Jag kommer glömma något jätteviktigt.
Jag kommer ha med mig massa grejer i onödan.
Jag kommer tappa flaket.
Nåt kommer bli snott.
Det kommer regna.
Tältpinnarna kommer vara för klena för presseningen.

Sådär, nu är alla nojor ute så jag kan släppa dem och går vidare (I wish!)

Imorgon, imorgon, imorgon!

Detta kommer typ i närheten av när man var 7-8 år och visste att man skulle få vara på Grönan hela morgondagen! Har biljetterna i handen, det är på riktigt nu!

Se upp, here we gooooooooooooooooooo!

(Yes, kommer fortsätta vara fjortis ett tag till!)

Ett viftande pekfinger i luften från er
Rebecka

Nytt visitkort:

Äntligen.

Nu är uppdateringen inför höstens visitkort och CV klart:

Rebecka Pershagen
student, Kulturamas Yrkesutbildning, Musikal

Jag klarade det!!!!
Terminsstart 28 augusti!

Fan vad kul det ska bli, nu börjar äntligen resan på riktigt!
Och i övermorgon sticker jag till Hultan med världen bästa Johanna!
YES!

See you later!
Tack för stödet ni alla som hållit tummarna!

Help me Freud!

Nu ska jag fanimej gå i psykoanalys alltså.

Kan inte fortsätta ha dessa drömmar!

I natt målades det upp att jag försovit mig 8 h(!), och vaknade kl 17 på onsdag kväll, vilket alltså betydde att jag missat Festivalbussen ner, Johanna hade lämnat 10 arga meddelanden på mitt mobilsvar, och jag hade heller inte packat ett skit(!). Börjar springa omkring i lghten i panik, vet ej om jag ska boka av eller inte, tänker på alla hårt förvärvade pengar som går förlorade, hur upprörd Johanna är, hur detta kunde hända etc etc. När detta når klimax vaknar jag. Jobbigast med denna dröm är att den, trots, förutsättningar, var mest realistisk hittills, kunde verkligen känna paniken och stressen, och var övertygad om att det var på allvar.

Hjälp mig!

Utom mina nattliga ångestattacker så har veckan varit väldigt skön:

Tisdag: Rebecka goes dalkulla i Nationaldagsparad. Fick ha Sverigedräkt på mig, som faktiskt både var snyggare och bekvämare än vad jag hade trott. Kanske ska införskaffa en, när jag har en sisådär ca 7 000 spänn liggandes över... (Eller så gör jag vad jag intygat Staffan att jag är kapabel till: designa en Sverigedräkt à 2000-talet, med slitstarka tyger och lite mer vågad, men med samma nationalistiska glöd!)

Paraden med Gustav Vasa var kul, lite tyngre var dock att langa ut 5 000(!) Sverigebakelser till välbehövande i Gallerian. Men allt går till slut, och efter 4 h langande stämplade jag ut till en fortsatt dag i frihet!

Lite pic-nic med Johanna följde (underbart väder!), och middag med far och bror på Smaka På Stockholm gjorde dagen komplett, därefter stupade jag i säng...

Onsdag: Jobb, jobb, jobb... Telefonkonferans med jobbet där det bekräftades att jag nu innehar det nya Europarekorden i antal utförda besök på 1 dag: 79 st hann jag med under otrsdag förra veckan, men då slet jag allt hund också! Grattis mig! Därefter jobbades det friskt hela dagen, som avslutades med en middag + planering hos Johanna inför avresan på onsdag. Känns som att allt börjar falla på plats nu, äntligen! Måste bara få tag i tältpinnar till presseningen...

Torsdag: Jobb, jobb, jobb igen, men avslutades med lite mitt-i-veckan-vin med Sören, hemma hos hans polare Anders, och senare hans tjej (suger på namn, sorry!). Målet var Mattias nya klubb på Berns, där vi landade efter ett par h av djupa diskussioner, men dessvärre hade ingen annan hittat dit, och min morgondag började göra sig påmind, så jag stack hem. Men kul var det när det varade, och snygg var jag! Lite ögongodis:



Anders är viiiiig!



Jag, i diskussionstagen... (Love the dress!)



Let's dance! (Detta live var typ det roligaste jag sett... ever!)

Divine Decadence (OBS! Vi har druckit rödvin, min tungas är normalt ej så ofräsch...)

Fredag: relaxing. Åt middag med Peter på mysig restaurang i Sumpan (ja, de finns!), och sen åkte vi hem och kollad på världens bästa Cabaret på tv. Vill inte låta förmäten, men jag tyckte faktiskt inte att den var så outstanding som jag hört. Föredrar föreställningen på Tyrol anyday. Historien är bättre uppbyggd med klarare sammanhang, bättre regi och sen så var ju inte ens örhänget "Don't tell Mama" med i filmen! Skandal! Dock var snubben som spelade EmmCee nästan i närheten av Peter Jöbacks insats, vilket betyder outstanding. Och miljöerna är givetvis underbara, likaså de tidsenliga kläderna med en touch av 70-tal... Men nej, masa er till Tyrol i höst och kolla in den föreställning som inte lämnar någon oberörd.

Ska jobba nu på lördag, catering i Saltis, 13 h pass... Jaja, money makes the world go round...

Ciao darlings!

Konungens återkomst!

Har ikväll varit och kollat in kompisen Christians uppspel på Operahögskolan, "Maskeradbalen".

Måste säga att jag var grymt impad av alla, att sjunga opera är ingen fieldtrip, i synnerhet inte om man samtidigt försöker artikulera sina repliker så att publiken hänger med i dialogen (vilket dessvärre enbart hälten av studenterna lyckades med). Skådespelarinsatserna var även mycket bristfälliga på sina ställen, men sånginsatserna övertygade stort istället. Men Christian levde upp till allas förväntningar i huvudrollen som Sveriges coolaste och bögigaste regent nånsin, Gustav III.

Ingen kunde väl tro att det var här han skulle hamna när vi stod där bredvid varann, redo att gå in på scenen som våra respektive karaktärer i "Sikta Mot Stjärnorna" 2002... Eller, vid närmre eftertanke, Ola Salo och Gustav III ligger kanske inte lika långt från varann som man kan tro...

Annars så har jag spelat Texas Hold 'Em med lillebrorsan idag och fick lära mig ett och annat. Var även roligt att få höra kommentaren: "Det är mycket roligare att spela med dig än med pappa, han fegar för mycket!" Givetvis vann Ulrik, men jag gav han allt en match! Han är riktigt grym alltså!

Nu skall jag fläta håret inför min roll som dalkulla i morgondagens nationaldagskröning av Gustav Vasa.
C U @ 12.00 i Gallerian!
Gratis bakelser till alla!

Checklista

Efter dagens runda till Rusta i Kungens Kurva kan jag nu sammanställa denna lista inför festivalsommar 2006:

* Biljett, Hultsfred
* Biljett, Festivalbussen t.o.r Hultsfred
* Biljett, Roskilde
* Tågbiljett, Köpenhamn ( hem från Roskilde är det raka vägen till Nässjö, därifrån till pappas hyrda stuga)
* 2 tvåmannatält (1 i reserv ifall något oplanerat skulle inträffa, vafan, de kostade 149 kr / styck)
* 1 enorm pressening (= övertält)
* 1 sovsäck + liggunderlägg

Några entusiaster som vill addera lite till denna lista (som jag vet är långt från komplett)?
Förutom privata saker?

Dagen har utom ovanstående utflykt även innehållit en brunch med Peter och David på Muffin Bakery. Livsbejakande diskussioner, mycket trevligt! Ebba saknades dock, var lite bakis och stannade hemma...

Nu skall jag slappa lite och njuta av den sista ledigheten eftersom jag ej har klämdag imorgon...
Och som den erfarnhetskåta blivande aktrisen man är skall man ju medverka vid en iscensättning av Gustav Vasas kröning på Nationaldagen, så det blir jobb den 6e juni också!

Uppdaterar när jag vet fler detaljer!

Je bois, donc je suis!

Vous n'etes jamais seuls
Vous savez ce qu'il faut faire
Ne laissez pas tomber votre nation
La disco a besoin de vous!

Hej hej på er alla!

Nu börjar helgen lida mot sitt slut och oj vilken helg det varit. Underbart!

Fredagen inleddes med studentmottagning hos min kusin Ida, alltid kul att träffa släkten (farfar: lovar att inte skriva så pessimistiskt i min blogg i fortsättningen!) och få känna det band av egenskaper som binder oss Pershagens samman, och veta att man inte är ensam i världen om att vara en dålig förlorare / besserwisser (mest pappa) / ironisk på ett subtilt (och väldigt eget) plan. Jag längtar redan tills nästa omgång TP...

Speciellt kul att det uppdagas att två av mina kusiner, Elias (19 år) och Filippa (16 år) båda skall åka till Hultsfred, dock mindre kul att jag efter ett par glas vin lovar deras respektive föräldrar att vara Morsa På Festival och hålla ett öga på dem, som den äldreman jag är... Jaja, får väl muta dem så de inte tjallar när jag stagedivar på Kent-konserten :-) Skitgod buffé var det också!

Efter sjungade coh firande bar det iväg till Högbergs där jag mötte upp Sanna med gamla klasskompisen Katarina, och det dracks öl, diskuterades pjäs (de hade just sett 2:ornas slutpjäs och höll med om min åsikt: fantastiskt karaktärsarbete, mindre intressant manus) och dansades vilt. Efter 40 min oavbrutet populärmusiksskakande ("OHH AJ CÄNT DINAJ DAT MAJ HIPPS DÅNT LAJ!!") var jag dock tvungen att avbryta pga andnöd, och drog mig hemåt för att somna på Peters arm.

Lördagen började med en pizza på Primo (helt underbar!) och fortsatte med en liten åktur i vår nya familjemedlem (iaf enligt Peter, han har redan döpt den till Lofas!). Vi började med att åka ut till Pampas Marina och ta en kaffe i solen, och sen fortsatte vi norrut för att landa i ett underbart soligt Vaxholm, där det promenerades och åts glass. Kändes, utan att överdriva, nästan som en fransk kärleksfilm som utspelar sig på sommaren och allt bara är sådär mysigt, soligt och perfekt.

Kvällen inleds senare med middag och David och Ebba med Maria, Henke, Peter och "konstnärskillen". (Är sjukt dålig på namn, förlåt!) Efter att ha berömt samtliga i sällskapet för deras kläder för kvällen, och intagit en mycket delikat middag med mycket skratt och snack så beger vi oss mot Södra Teatern och Hootchy Kootchy Club med burlesk striptease (var va du, Marcus?), rockabillyband och nattsuddande. Blev inte så mycket dans för mig, men desto mer spanande på de extremt varierande, egna och coola outfits'en som publiken bar. Allt från punkare till rockabilly till 60-tal... Underbart! Var dock måttligt imponerad av stripteasen, kunde verkligen gjort det bättre själv, om jag hade haft den exhibitionistiska ådran :-)

Nu sitter jag här och kurerar mig efter 2 dagars hårt leverne men det var det värt!


Sist men inte minst måste jag nog börja gå i psykoanalys för mina drömmar:

Fre-Lör: Jag ligger i koma under Hultsfred och missar allt, vaknar lagom till bussresan hem med en packad Johanna / Jag och GöteborgsJohan är ett par, är med i talangjakt och han vinner överlägset över mig.

Lör - Sön: Kulturama-juryn kallar till ett vidare avista-prov, jag är först ut med att sjunga, misslyckas fatalt, och ser sedan alla andra sökande klara provet galant, kunna noterna utantill och sjunger utan piano-komp ens(!) och juryns ordförande delar sen upp oss i två grupper, vänder sig till mig och säger "ni har alltdå inte gått vidare, men tack iallafall", och följande utspelas:
Jag: OK, kan ni säga vad det var som jag föll på?
Jury-kvinna: Du är inte tillräckligt engagerad.
Jag: OK, men jag hade aldrig sett avista-låten innan, sånt kan ju vara jättesvårt.
Jury-kvinna: Det är en JÄTTEKÄND musikallåt.
Jag: Men jag har faktiskt aldrig hört den...
Jury-kvinna (skrattandes): Men då var det väl VERKLIGEN tur att du inte kom in då om du inte ens kan detta!!!

Hobby-Freud någon?

Nu ska jag väcka Peter och möta dagen med öppna armar!

Je mange, donc je suis!

Idag har äntligen en av årets höjdpunkter börjat:
Smaka på Stockholm

Har alltid älskat mat, och ätit som jag serverats (mor- och farföräldrars dröm), men har på senare år utvecklat ett ännu bredare kärleksförhållande till mat, och faktiskt börjat klassa vissa saker som "bukfulla" och "gourmet". Men har fortfarande gåvan att även se det stora i det lilla, t.ex en tunnbrödsrulle, mmm!

Nu är festivalen här, hur många tält som helst med delikat, innovativ, varierad mat till OK pris. Jag vet att det känns som Vattenfestivalen med pissiga uppträdanden och papptallrikar, men man får faktiskt se till substansen i det hela, maten. Som, till skillnad från Vattenfestival, inte är langos / korv med bröd / brända mandlar/ sockervadd. Och att vädret äntligen blivit bättre gör ju inte saken sämre...

Jag är så överväldigad, vart skall jag börja? Nu lubbar jag ner till Kungsan och intar festivalens debutmåltid! Kommentera gärna era egna favorit-tält, och mat-tips!

Hej då!