spring awakening

ja ni kära läsare, vilken klyschig titel tänker ni säkert

men i ordets bemärkelse är det inte bara den musikal där båda medlemmarna i min familj på artisten fått anställning till hösten/våren (jonas i malmö, mari i karlstad, båda huvudroller, spricker av stolthet)

men det är också det som händer en gång varje år, på ett större eller mindre sätt beroende på vilken state of mind man är i (men gud vad pretantiös jag verkar, nu får jag styra upp detta inlägg)

i helgen var jag och roomien och vandrade och klättrade i skogen utanför utby, och det var en befrielse och ett uppvaknande av sällan skådat slag

insåg inte hur mycket jag saknat att få kunna gå i naturen på regelbunden basis, stå mitt i en skog och andas in alla dess hemligheter, lyssna på tystnaden och bara få känna sig fri på det sättet man inte kan göra bland asfalt och rödljus



mycket som vaknade upp denna helg, som varit på gång en längre tid men av olika anledningar ej har kunnat konkretiseras förrän nu

jag har äntligen vaknat
visserligen till något som jag inte riktigt känner igen
och som jag inte ens vet om det är en bättre känsla i längden
allt jag vet är att jag behöver den just nu

om några timmar är jag i stockholm igen för en veckas vistelse, med allt kaos, lycka, stress, vilsenhet, trygghet, kärlek och minnen som det innebär

och sedan hägrar det extrema faktum att det bara är en månad kvar på det första året av min högskoleutbildning, och att man som god student borde sätta sig ner och sammanfatta vad man lärt sig (vilket det gjorts flertalet tafatta försök till på staggen med början redan för flera måndare sedan)

jag vet verkligen inte vad jag ska säga
jag kan inte komma på någonting

förutom att jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan
och att jag förändrats till det bättre på sätt jag inte trodde var möjliga
och att människor jag inte hade en aning om fanns för ett år sedan
(eller fick reda på idag, för exakt ett år sedan)
kan jag idag inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan

och jag kommer aldrig sluta bli sentimental så fort vi är ute alla 5 på krogen / på pubarna på skolan och jag ska skåla var tionde minut, men jag kan lova att tona ner det lite grann

vi har bara varandra till låns, och vilket lån jag har fått uppleva

nu ska jag ta en vårpromenad och försöka låta alla nya intryck om livet sjunka in

no other sorrow can compare

efter en mycket bra helg med fredagsmiddag med underbara familjen på artisten (pappa jonas och farmor mari)

och lite annat häng med roomien på diverse (ute)ställen i göteborg (och även mycket städning av lägenheten)

så har en intensiv vecka (som alltid) med space, sånglektion, musikteori och masterclass börjat i skolan idag och allt känns prima på många sätt


men liksom de flesta svenskar som känner jag samtidigt en stor sorg och frustration över det som drabbat engla

kan inte föreställa mig den smärta och sorg som hennes familj känner just nu, och att den mentalt sjuka mördaren äntligen åkt fast känns som en klen tröst då deras blott 10-årig dotter aldrig mer kommer komma hem

man påminns om hur skört och orättvist livet kan vara

behövde verkligen höra pappa, mamma och ulriks röster i telefonen ikväll, och längtar till nästa vecka då jag får krama dem riktigt ordentligt

jag älskar er, ni är mitt allt

med tända ljus i alla fönster i lägenheten vill jag önska alla att ta hand om sig och sina nära och kära, och aldrig ta varamdra för givna

saturday fun

i samklang med min kärlek till listor ger jag er denna!
(ifall jag kommer med i dn påstan någon gång)

bästa lunchställe: mysrummet bakom omklädningsrummen (gbg)
bästa brunchen: string (sthlm)
bästa kaffet: sosta / non solo bar (sthlm)
bästa konsertlokalen: hugget som stucket mellan t1 och t2 (artisten)
bästa baren: stage door (gbg)
bästa restaurang: den som plånboken tillåter för given månad
senaste stockholms(åter)upptäckt: gustav adolfsparken
senaste göteborgsupptäckt: vårsol i slottsskogen
senast sedda teater-/dansföreställning: assassins på artisten
senast sedda utställning: andy warhol på moderna muséet
favoritråvara: pasta
favoritfärg på kläder: gråskalan
favoritmärke: euroshopper
favoritskor: alla mina högklackade som samlar damm i garderoben nuförtiden
klädkonto per månad: obefintligt
dricksprocent: nej
modeförebild: mamma
motionerar: dansar fyra gånger i veckan och promenerar till skolan
mest överskattade affär: biblioteksgatan
det dyraste jag har köpt: min lägenhet på lilla essingen
favoritprodukt på systemet: campari / amaretto
favoritprodukt på apoteket: ibumetin
bästa fyllekäket: mcdonalds
lyssnar på: musikal / electro / indie
bästa förfestmusiken: kander and ebb's score till chicago
senast gnolade: cocaine blues av johhny cash
senast köpta skivan/-låten: sylvie lewis senaste
Mitt sämsta köp någonsin: ingen ånger över något
dansar helst till: david krafft's ipod
senaste impulsköp: öl på skolpuben
senaste fyndet: öl på stage door
senaste secondhandfyndet: troligtvis en klänning
fulaste klädfärg: ärtgrön
i dvd-spelaren/datorn: californication om och om igen
användbar pryl: notblock
favoritlyxartikel: parfym och märkeshårspray
favoritgalleri: mormors vardagsrum
här bjuder jag mamma på middag: skäms för mycket för min dålia huslighet
här bjuder jag pappa på middag: i hans kök
mode jag aldrig vill se igen: buffalos och pastelltopar
värsta huvudbonaden: vikingahjälm
favoritaccessoar: peruk
bil/transportmedel: spårvagn
återvinner: glas, plast, plåt, pantamera
håller på: har inte tid för sport
så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: ipod och dagdrömmar

all different kinds of praise

nu har m1:s första musikalprojekt the king and i tagit slut

och känslorna är mycket blandade

det var stor lycka och stolthet när vi tog emot applåderna igår kväll, men även mycket vemod i och med att detta var sista gången vi fick möjlighet att visa upp detta arbete för en publik (som jag måste säga rakt igenom varit fantastisk och jag är så tacksam över alla era fina ord)

men mest enorm tacksamhet över att få ha jobbat med en regissör vars främsta prioritet har varit att utveckla alla oss 5 till vårt allra yttersta, och som lagt ner ofantligt mycket energi på detta, samtidigt som han har varit en stor inspiratör, föreläsare, stöd och vän

och förutom alla tekniker, svenna, perukmakare och kostymörer

så vill jag tacka min surrogatfamilj för denna otroligt utvecklande, frustrerande, tårfyllda, skrattfyllda och helt fantastiska resa

ni 4 är något alldeles speciellt fantastiskt

om jag vetat vad jag vet nu, när jag såg våra 5 namn där på listan i april 2007, hade jag aldrig behövt vara orolig

nu hägrar konsert ikväll med det grymma san diego-gänget (om rösten min kommer på plats igen efter 4 föreställningar på 3 dagar av mixbelt i tvåstrukna registret), och sedan den sprakande farewell-festen

i helgen: sömn

och även ett enormt tack till de fantastiska m2:orna som denna vecka visat hur bra sondheim (och dem själva givetvis) kan vara med den totalgjutna föreställningen assassins, med massa skratt och tårar i ögonvrån, stående ovantioner och sprudlande lycka och stolthet

längtar redan till vårt sondheim-projekt

nu ska jag välja klänning inför ikväll!


tänk vilken tur jag har att få vara precis där jag är
hur ska jag klara 3 mån i sommar utan er alla?