please just let me stay here forever

idag böjade jag gråta på sånglektionen (interpretation)

dels för att flera av klasskmaraterna hade så mycket känsla i sina sceniska gestaltningar av sina sånger

men mest bara för att jag inte kunde fatta hur lyckligt lottad jag är som kommer få sepndera det (ev dem) närmaste året ( ev åren) med så fantastiskt begåvade och modiga människor som lever för att få förmedla något, och gör det så fantastiskt bra

evigt tack

och jag trivs som fisken i vattnet

handen i handsken

allt man kan komma på som passar

jag tycker om dem alla så mycket

och vill inget mer än att de ska tycka om mig

vill bara ta var och en av dem, ge dem en kram och en mjukglass och säga hur bra de är

för det är dem

fram mot dig har jag levat


annars idag?

har gått i skolan 8.30 - 16.30 (underbart)
vernissage med mamma (ernst billgren och galleri på fredsgatan 12) 17.00 - 19.00
provjobbat på alfreds creperia, 19.00 - 22.00

och så har den övriga veckan sett ut också, i stora drag

(igår så fyllde mormor 82 år också, middag där med ulrik och mamma, var otroligt trevligt. kommer alltid in på konst, män och uppväxt. mycket mycket intressant)

ett under att står på benen överhuvudtaget

måste vara för att
i am born
at last - i am born


j'aime ma famille pour toujours
jag är så tacksam över att de älskar mig
för jag känner mig så älskad
och inte bara av dem
jag känner en så skum, läskig känsla
att hela världen älskar mig, faktiskt
och jag älskar dem också
nu ser jag verkligen good in people
överallt
hela tiden
nästan galet
men jag har aldrig varit så lycklig över att vara människa
eller rättare sagt
att vara alice rebecka teresia
än just nu

jag får det bara mer och mer bekräftat att jag behövs här, just här, just nu
har aldrig känt så förut, riktigt i hela kroppen, med hela hjärtat och själen, ända ut i fingerspetsarna
men nu är jag där

don't get me wrong though
jag har älskat
och varit älskad
men jag har aldrig riktigt älskat henne allra längst in
inte på riktigt
inte känt henne så nära som jag gör nu
men nu har jag börjat med det
och för det vill jag tacka några av dem personer som jag vet alltid gjort det
sett henne, älskat henne, stöttat henne
mamma
pappa
ulrik
och
peter

ni har alltid älskat och trott på mig
och oavsett vad, så kommer ni alltid på något sätt, finnas i mitt hjärta, som enorma influenser, tills den dag jag dör

tack för att jag fått möta er hittills
och tack till alla som jag kommer att få möta
få älska
och bli älskad av

sanningen finns där
jag vet det
men den får komma till mig när den är redo
jag kan inte forcera något
jag vill bara försöka hålla alla dörrar öppna
se alla tecken
vara så ärlig jag kan mot mig själv
så att när den kommer
kan jag ta emot den på det enda rätta sättet
med ett vidöppet hjärta
och sinne

om jag kunde så skulle jag skrika ut för allt vad mina lungor bär, hur mycket jag älskar er, varenda liten människa på jorden, och hur tacksam jag är över att få vara här, få dela allt detta, allt dagligt med er

snälla snälla snälla du
nu när jag äntligen vet detta
låt inget hända
jag är så tacksam över allt du gjort och visat mig hittills
men jag har så mcyket kvar att bevisa
så mycket kärlek kvar att ge
så många människor som jag behöver för att kunna växa
jag vill behålla dem ett tag till
jag är inte redo för att de ska försvinna
låt min familj få stanna kvar länge till
snälla snälla snälla
jag behöver och älskar dem så mycket att jag nästan kan gråta

och till lovers lost
jag vill bara att du ska vara så lycklig som du bara kan vara
tror inte du förstår hur mycket jag unnar dig, och hur gärna jag vill se dig glad, älskad, lyckad
snälla, om du ska göra något för mig, så följ bara ditt hjärta så hittar du vägen
jag bär alltid med mig våra 3 år
fantastiska
och trots att vi inte är där fysiskt nu, så är de otroligt inspirerande fortfarande
det vet du
hur mycket vi lärde varandra
älskade varandra
växte med varandra
sluta aldrig växa
aldrig
låt fler få se den underbara människan som är du, peter
men se bara till att hon du brunchar med nu på cafe string
shoppar i soho
kollar på film i soffan
lagar middag
är värd dig
för du är värd allt
don't let anyone tell you otherwise

jag är inte fast i det förflutna på något sätt
men jag bara måste få uttrycka hur tacksam jag är över att alla lovers lost jag mött, har funnits och påverkat mig på olika sätt
så tack

jag är så sprängfylld av kärlek till allt just nu att jag bara vill gråta
tack tack tack
för allt
för alltid

and yes i still love you more than ever

han är verkligen jag

på så många sätt

han känner precis precis vad jag känner

(inte tvärtom)

och han har skrivit skriver kommer att skriva det länge länge till

jag är nästan benägen att hålla med snubben som fredrik strage intervjuar i "fans":
människor som gillar honom (jag skriver bara honom och han, för ni vet vem jag menar) och hans musik är liksom folk som fattat det.
man behöver inte älska / dyrka honom men om man liksom hatar honom / är likgiltig, som har man faktiskt tyvärr inte fattat (eller viljat inse) det.

(det som det är att vara människa.)

dagens (eller vafan, livets) låt:
there is a light that never goes out

take me out tonight
because i want to see people
and i want to see light

please don't drop me home
because it's not my home
it's their home
and i'm welcome no more

(jag inser det juvenila i att börja gilla honom nu. jag vet, jag vet, behöver ej påpekas. men när jag hörde oavstående låt första gången, i berlin, en tidig gryning, så grät jag. det var liksom så stort. av någon anledning. och jag kunde liksom känna alla människor smärta och kärlek, världen över, som har känts, och kommer kännas, till honom och den låten. som att få ta del av en hemlighet som bara ett fåtal människor vet om. superprivilegium. på alla sätt och vis. jag älskar honom verkligen.)

och främst:
jag sublimerar rätt hårt just nu.
om sanningen verkligen ska fram.
(den kan inte döljas längre.)

jag ersätter fysisk mänsklig kontakt (i alla former)
med

backgammon
bloggen
internet
moz
tiga
2manydjs / soulwax
förberedelser med låtar inför skolan
skriva dikter
städa rummet
laga mat
prata med pappa / ulrik / mamma
läsa karin / hjalmar / dan a
tänka på skolan
lite mer moz
tänka på vad hösten kan innebära kulturellt
inte inte inte tänka på någon som är hopplös
inte inte inte tänka på att jag ibland kanske saknar exet
tänka på de vänner jag har
förbereda träning / viktnedgång (transformering till miss fit 2006)
lite smiths också
söka jobb
lyssna in mig på ännu mer ny musik
läsa kultursidorna i dn och svd
måla naglarna
klädkoordinera garderoben

allt för att jag inte får
kyssa läppar
hålla om
smeka hud
ligga bredvid
ge mig hän
till någon längre

come back lost lover
just touch me
and then you can leave
i won't put pressure on you
promise
i just need to feel wanted
admired
beautiful
by almost anyone
you can lie, i don't mind
let us be united only for a moment
a moment is all it takes
for a life to begin
and to end
no strings attached

i am a human and i need to be loved - just like everybody else does
close your eyes - and think of someone you physically admire - and let me kiss you

(han skrev det bäst, och redan för typ 20 år sedan. behövs mer bevis på genialtieteten? någon måste föda världen hans ättlingar)

och sanningarnas sanning:
ja
jag är ensam

Felicitations a mon père

Idag fyller min älskade pappa 55 år.

Märkte att det ej blivit så mycket bilder eller historier om honom här på bloggen, kan bero på att mamma har en tendens att bli väldigt färgstark väldigt ofta, men trots att pappa håller sig lite i bakgrunden när det gäller detta, så förtjänar han desto mer ett litet inlägg.

Pappa är den mest intelligenta personen jag vet.

Ända sedan jag var liten har jag vetat att jag kan gå till honom och fråga vadsomhelat mellan himmel och jord, och med 99% säkerhet på en lång utläggning om orsak och verkan om saken i fråga. Han pratar 4 språk flytande, och har typ grundläggande kunskap i ytterligare 2. Han gick tolkskolan i lumpen och lärde sig ryska.

Han är prefekt på Karolinska Institutet, chef över Miljömedicinska Enheten, vilket är allt annat än en glidarpost. Sjukt mcyekt ansvar, jobbar mycket, men klarar allt galant. Blev t.o.m omvald som prefekt en tredje period, man får egentligen bara sitta två, men de andra kunde hitta någon vettig ersättare så han fick stanna. För att alla tycker att han är så bra.
Och det tycker jag också.

Men det jag gillar honom mest av allt för är hans ständiga kapacitet att överraska mig. Bara idag har följande frambringats:

när jag satte mig brevid han i soffan för att läsa senaste numret av QX, sneglade pappa över tidningen han läste och sa: "du, jag läste faktiskt den där när den låg framme här. Jag blev faktiskt riktigt postivit överraskad, riktigt bra skrivna och intressanta artiklar. Och tänk vad många ställen och klubbar det finns listade!", varpå jag svarar: "Jaha, men i en perfekt värld så ska det ju egentligen inte finnas 'ställen' på sättet", och han svarar: "Nej, just det."

och så var det ju den gången i gymnasiet då jag precis fått upp ögonen för Tyskarna från Lund (tack, Ragnar!), och spelar de på högsta volym i mitt flickrum. Pappa kommer då in, och jag antar då för att han vill att jag skall sänka. Men istället ställer han sig bara och ler tills låten tar slut, och utbringar då ett "Grym musik, men lite för lite dator/elektroniskt bara. Kan bli hårdare."

och så den gången i första ring då pappa skulle förklara blommor och bin kortfattat / varna mig för the danger that is the male population (Sörens favorit) : "Det är män drift att vilja. Det är kvinnors skyldighet att säga nej." (Skall givetvis tas med en nypa salt, men som one-liner är den oslagbar)

Så med detta vill jag säga tack och jag älskar dig pappa Göran, som lärt mig så mycket under mitt liv hittills, som stöttat mig och trott på mig, trots våra vitt skilda vägar, intressen och personlighet, och även att gett mig någon att alltid diskutera med och se upp till.

Je t'aime! Må de leva minst 55 år till!

****************************************************

Annars?

Skolan är fortfarande grym. Har dansat 3 h idag (balett + jazz), och haft 3 h masterclass med min favvislärare Guddan. Underbart underbart underbart.

Och imorgon fyller mormor år. Och så ska jag fika med David. Och gå på middag hos mormor. Och förberede interpretations-sång. Och massa massa annat. Shit vad man ligger i alltså!

(Älskar fortfarande livet, alla er som är i det, och allt som kommer hända mig imorgon, allt som jag vet och allt som jag inte vet.)

Love love love immer!

Veckans band / artist, v. 35

Tiga

är: kanadensiska dj:n tiga sontag som gör egna låtar såväl som remixar till andra artister. har jobbat med de flesta av de bästa inom elektrovärlden. är vitt känd för diverse framgångrika mixar, t.ex "comfortably numb" av scissor sisters, och ett par mixar för depeche mode, the kings of the kings. läs mer info här!

varför: omöjligt att sitta still. (lyssna på "you gonna want me" så fattar ni.) skön röst, och sköna element i låtarna och i mixarna. underbart också med en snubbe som utöver att göra sjukt bra remixar även gör grymt eget material. är realtivt ovanligt inom elektro, brukar vara antingen eller.

"i know
you gonna want me
but when you want me
it might be a different story"

cred: jesposo och matt, som på roskildes wigga-camp i silent-area H (inga nämnda, inga glömda) spelade hans mix av peaches "shake yer dix" så hela campet kom i gungning och även lovordade hans spelning på metropol-scenen så mycket att jag skippade mitt andra roskilde-crew och drog dit istället. no regrets whatsoever.


dagens "shit-just-det-fan-vad-galet":
när jag ögnade igenom roskilde-programmet 06 såg jag att jag faktiskt ringat in (och besökte) ricardo villalobos spelning. kom på det nu, liksom. så jag har sett han live. respect 2 me!

och just det:
kommit på lite fler tänkbara dj-namn till mig själv

dj what(so)ever
dj housewife
dj bourgeois
dj bex
dj miss fit
dj bendover
dj goodbye kitty
dj bbb (berlin backgammon bitch)
dj neurosedyn (gammal favorit, myntad med staffan, telia melodifestival mars -06)
dj top dog (smeknamn från telia melodifestival 06)

någon / några favoriter?

jag älskar älskar älskar att jag skall vakna och gå till skolan imorgon.
allt kommer verkligen bli så bra.

buenos noches amigas!

at last, I AM BORN

snälla snälla snälla du som sitter däruppe och ser mig

låt mig ha den här dagen för alltid

allt jag
sett
mött
hört
känt

människor
färger
ting
ljud
dofter
känslor

har varit så gränslöst
inspirerande
glädjande
lustfullt
och
hoppfullt

jag har i princip aldrig mått såhär bra

(inte ens när mitt köp på granit inte gick igenom så sänktes min glädje)

allt runt mig
prcis allting
är så sjuk inspirerande att jag nästan spricker

allt är hopp
allt är skönhet
allt är ljus
tack för att jag får vara där just nu
jag älskar dig
amor fati

(insikt:

jag kommer dansa 6 h i veckan i skolan
plus
fäktning 1,5 (eventuellt 3) h i veckan

ht 2006 = träningsvärk?)

just a perfect day

idag vaknade jag vid 11.10.

somnade igår vid 03.30.

slutade jobba igår 02.00.

började jobba igår 10.00.

jepp, ni läste rätt. 16 h jobb i princip utan paus. ute på beateluns underbart vackra fåfänga. mycket fint bröllop. men oj så skoj. med så sköna kollegor.
you really made my day/night, guys!


annars idag:

varit med mamma på långholmsdagen, mycket mycket trevligt indeed.
promenerade runt i solen bland några äldre damers koloniträdgårdar, med fantastisk utsikt över kungsholmen/smedsudden/västerbron, köpte lite fina plantor, gick på några konstnärers öppet hus, fikade för 5 kr på några söta småtjejers café och satt på en filt och pratade om livet och kärleken. (gud vad jag älskar mamma alltså. och det är verkligen sjukt hur lika vi är. på alla bra sätt. åhh vad jag önskar att hon pappa och ulrik kommer finnas i mitt liv för alltid. snälla låt det bli så.)

men coolast var ändå det lilla loppisståndet som vi stannade vid precis innan vi gick. mamma fick syn på en liten vit mugg, handmålad med snirklig, fransk text och lite fina cirklar, och föll direkt. även jag tyckte den var söt. 5 kr fick hon ge. innan hon stoppade ner den i väskan, så frågade hon tjejen vem som hade gjort den. hon svarade:

"ja, det är en kille som bodde i min gamla lägenhet. han har gått beckmans, men han jobbar mest med musik. ja, han är rätt stor i frankrike faktiskt. han heter jay-jay johanson."

jag hör detta, och ler väldigt brett. säger till henne att om de fortfarande har kontakt så kan hon hälsa honom att hans handmålade kopp (som bar texten "la vie est un fécond perpétuel") från och med nu står hemma hos rebecka, ett vädigt stort fan. hon lovade att detta skulle hon minsann göra.

sen åt jag middag hos mamma och ulrik och snackade lite mera om livet. väldigt god pastapestomangold middag.

sen så gick jag innan beck-filmen började. sa att det fick räcka med att jag såg den som gick förra söndagen. men lik förbannat sitter jag här hemma igen och kollar. måste vara för rafael edholms skull. inget annat...


annars i helgen har jag:

vart på pleasure på dramaten med ragnar. visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. men det uppskattades. mycket. fyra väldigt olika, men ändå mycket lika, mäns berättelser om sina liv, och sina erfarenheter och tankar om sexualitet. om självförakt och maktlöshet. om grupptryck och normer. väldigt hemsk, men mycket bra.

sen så åkte vi till hans kursare sara och lovisa's korridor vid norrtullsgatan och drack vin, pratade singelliv, garvade och lyssnade på bollywood-musik.

vi avslutade med en öl på mosebacke. även det, mycket trevligt. ragnar hetsade mig till att gå fram och be om cigg, trots min icke-rökning, av en snubbe som han trodde var martin kellerman. efter att jag gått fram, och fått lite slemmiga vibbar, kom ragnar på att han sett fel. resten av vistelsen spenderades med att undvika slemmiga blickar från mk-look-a-liken's håll. tack liksom.

och igår så jobbade jag arslet av mig nonstop. no more, no less.


annars imorgon:

välkommen till upprop och terminsstart för kulturamas musikallinje år 1, höstterminen 2006

nu börjar det. nu äntligen börjar det.
can't wait.

samt att jag måste handla födelsedagspresent till pappa (55 år) och mormor (82 år) som båda fyller år nästa vecka.


annars mer:

just fått inside-info om var 2manydjs / soulwax spelar på fredag. för att hindra publikanstormning så lägger jag dock ej ut denna info här :-)


dagens önskan/dröm:

jag skulle också vilja ha en egen färgnyans uppkallad efter mig. tycker klein-blått är så fint. om jag fick välja skulle det lätt få bli någon nyans av rosa, gärna ljus, åt pastell-hållet.


dagens garv:

berglin i svd. hittade tyvärr inte dagens ruta här på nätet, men denna går inte av för hackor heller...


ciao my friends!

Moz tells me what he really feels

I'm writing this to say
In a gentle way

Thank You - but no

I will live my life as I
Will undoubtedly die - alone

I'm writing this to say
In a gentle way

Thank You ...

I will live my life as I ... oh
For whether you stay
Or stray
An inbuilt guilt catches up with you

And as it comes around to your place
At 5 A.M.; wakes you up
And it laughs in your face


tänk att vissa människor verkligen är onåbara
de har verkligen låst dörren
och slängt bort nyckeln
på ett oändligt fält
där ingen nånsin kommer hitta den
förräns om kanske hundra år
men då är det försent
för gräset har vissnat och dött
och nyckeln har rostat sönder
och oavsett hur mycket man försöker
så går låset aldrig att låsa upp igen
man får dö ensam i rummet man stängde för länge länge sen

årets mest morbida upplevelse

hepp

så har man skrivit ut det vita arkivet, och ska fylla i det

innan ni dömer ut mig som ett miffo / dödssjuk, så vill jag bara säga att vi aldrig vet något om var vi är på väg, eller hur det kommer sluta

men jag är inte i fara på något sätt

detta sker i garderande syfte

och för att jag har en massa massa tankar om hur det ska genomföras

och för att jag (som jag sa till dig) vill visa, när den dagen kommer, alla vänner och släkt hur mycket jag verkligen älskade dem, för sista gången, så att de verkligen vet att jag alltid kommer vara med dem

******************************************************

annars så ska jag fika med johanna och christian idag (kanske lära mig lite notläsning, får se hur det går)

och så gå på pjäs med ragnar också

jäklar vad man ligger i alltså

just det, för er som undrade:
sörens land var grymt grymt grymt
(smedjebacken, dalarna om någon undrar!)

det var skogspromenader minimal electro korvgrillning ostprovning backgammon poesiläsning film noir-beskådande regn och sol

(och jag hann till jobbet igår, men det var med marginal på 30 sek, och då hade jag haft 20 min på mig att duscha, sminka mig, välja kläder och byta om... vi tidsplanerar bättre nästa gång, ok?)

självinsikt.

jag har nog blivit lite pretantiös på senaste tiden.

utan att jag själv liksom märkt det.

skumt.

(jag och sören kom fram till det över vårt 16:e parti backgammon, 04.25 igår morse. när jag dömde honom för att han hade klassisk musik-samlingsskivor på landet, och inte enskilda kompositörer. och när han sa att han gillade eminem. och när han sa att han inte riktigt diggar poesi.)

så nu återstår alltså kampen mot att bli som de tjejerna som jag hatade i gymnasiet, som levde för att visa hur smarta de var, och för att få alla andra att känna sig dumma. så var aldrig jag. iallfall inte då. då fick jag alla att skratta istället, genom att dra en dålig vits eller ställa en dum fråga. bara för att jag visste att de skulle gå loss som fan ifall jag gjorde ett försök att göra ett inlägg i debatten mot dem. och de brukade alltid titta så dömande och nedlåtande på mig. jag kände deras avsky när jag gick förbi, och deras känsla av total överlägsenhet. men jag brydde mig faktiskt inte. de fick tycka det. trots att jag visste att det inte var sant. för jag orkade inte ändra deras bild av mig.

(att jag gick ut med bättre slutbetyg än dem är givetvis en helt annan sak.)

jag vill aldrig någonsin att någon ska ha den bilden av mig som jag hade om dem. pretantiös okej, på ett roligt sätt, men dömande aldrig. jag är inte en dömande människa.

om mindre än en vecka har jag chansen att skapa mig ett helt nytt jag för en grupp totala främlingar, som skall vara åtmindstone det närmsta året: min nya klass.

jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har sjukt höga förväntningar på hur jag vill bli uppfattad. känns som att det alltid blivit fel hittills i dessa sammanhang, skulle väl vara undantaget för universitetet, har blivit en skrikig exhibitionistisk fjantmaja varenda jävla gång. har gjort samma jävla lista inför varje terminsstart: bli blygare, mer mystisk, inte visa så mycket känslor, hålla saker inombords. och alltid har det gått åt helvete. och jag vara alltid lika frustrerad och ensam, eftersom jag kände att ingen ville ha mig.

jag kan vara glad nu över att jag misslyckades med det alltid. för det lärde mig vikten av att kompromissa istället för att totalförändra, att du aldrig kan kämpa mot din natur, lyssna på sitt inre, vara ärlig mot sig själv och att man faktiskt inte kan vara älskad av alla.

kändes som en sån befrielse när jag raderade numret till ett flertal kompisar för ett tag sen, eftersom jag aldirg känt att jag fått någpt tillbaka från dem. om man försökt skrapa på ytan ens med dem, så har garden höjts ytterligare. och jag har bara gett och gett till dem, ännu mer, i tro om att de, nån dag, skulle kunna ge tillbaka det jag ville he av dem. sorgligt var det att inse att det aldrig skulle hända. men o så nödvändigt.

inte vara så självutplånande
tro på dig själv
du är bäst, rebecka
jag älskar dig så mycket
hade jag träffat dig när du var 12 skulle jag vilja kramat dig, tittat dig djupt i ögonen och sett gnistan där allra längst in, den som de försökte knäcka och nästan lyckades med, och säga till dig hur fantastiskt underbart unik och speciell och stark du är
för stark är då, något otroligt
och du kan verkligen göra precis vad du vill
så många älskar dig
så många har du gjort oförglömliga intryck på
så många är glada över att de mött dig, precis som du är med dem
öppna ögonen imorgon också, snälla
allt det ljusa därute är bara ditt
ljuset älskar dig
det kommer vara du och jag resten av livet, och varenda dag tills jag dör kommer jag visa dig hur mycket jag beundrar, älskar och respekterar dig
det lovar jag

din / rebecka


mina vänner och min familj,
som fyller mig med lycka och kärlek varje dag,
tack för att jag detta liv fick vara med er

(jag har börjat älska mig nu, som ni älskar mig. inte en dag försent)

Veckans duell:

2006 års mest värdelösa sommarplåga:


Mange Schmidt - Glassigt vs. Basshunter - Boten Anna


Egna reflektioner:
Personligen tycker jag att det nästan är hugget som stucket: wannabe-kille utan utstrålning (Basshunter känns dock lite bonnigare med ärmlös hood-tröja à 2002), värdelös text och erbarmeliga försök till att köra lite avspänd koreografi den egna låten i videon i båda fallen.

Medans Basshunter gått loss på konfirmationspresent-synthen och samplat lite av bottenskrapet av techno-sörjan i slutet av nittiotalet, har Mange lånat lite kassa överblivna Herbie/Basic Element-beats från ännu längre tillbaka. Även där hugget som stucket.

Och medans Basshunter bräker ur sig sin skvallerbyttabingbong-melodi på sin söta hobbyskånska med en text som känns som ett vinnande bidrag i en dikttävling om IT och kärlek för 2:a-klassare, så känns Manges skitnödiga, pretantiösa, wannabe-wigga rap som ett förlorat vad, som skrevs 04.36 en torsdag efter mycket sprit och gräs. Så även där, hugget som stucket.

Och ni?
Opinioner mottages varmt!

Nu åker jag till Sörens land!
C ya!

Veckans band / artist, v. 34 2006

förlåt mig blogg, för jag har hädat (och glömt att uppdatera denna i tid, förlåt!)

so now:



Frou Frou

är: brittiska electronicaduon imogen heap och guy sigsworth. de har enbart släppt ett album, details (2002), och splittrades sedan 2003. båda skrev text och musik, och imogen sjöng. väldigt bra biografi här!

därför att: jag såg "garden state" och blev fullkomligt kär i deras slutlåt (let go). så melankolisk, känslofull elektronica har aldrig hörts varken förr eller senare. och att de enbart släppte ett album tillsammans bidrog även till intresset och mystiken. genomfantastiskt album, by the way. raktigenom själen på alla sätt och vis. (och jag kände just nu att det var precis vad jag behövde.)

let go, just let go
jump in
oh well,
what you waiting for?
it's all right
'cause there's beauty in the breakdown

cred: seulement moi, som såg filmen, hörde låten, blev kär, och började leta. så grattis världen! enjoy!

nu sticker jag ut till sörens land ett par dagar!
ska klämma böcker, gå i skogen och skriva av mig sånt som inte får skrivas här ens (nationalhemligheter givetvis!)

hoppas ni klarar er!

love always

det yttersta beviset / the ultimate proof

hej hopp ni alla.

idag så damp äntligen det yttersta beviset ner i mailkorgen, från vännen thomas från melt!:

i give you:

rebecka med vänner möter 2manydjs (och annat löst folk) backstage på melt! 2006

(kommentarer överflödiga)





















ich liebe alles!

och gud vad jag saknar er.
så fort jag får schemat i handen så bokar jag höstlovsresan ner.
no doubt!

un semaine nouvelle!

idag ska jag:

fika med
lucky
och
rudolf


imorgon ska jag:

luncha med
alfred

åka till sörens land för lite rekreation / bokläsning


i veckan ska jag:

träffa johanna och tala ut om livet

och dito med ullis...

bio med ragnar skulle ju också hinnas med, just det...

jobba på höstmodevisningen på NK för f12

jobba på bröllop för f12

kanske gå på pleasure på dramaten, om jag är ledig nån kväll


just nu:

har jag just ätit en god frukost och språkat med mamma


jetzt, ich liebe schon mein leben.
trots att vädret lämnar mycket att önska så är allt faktiskt superbra.

(ni har kanske märkt att lite saker läggs ut och sen tas bort här på bloggen. jag får mina infall ibland, förlåt. infall av självblottning. vädring av insidan av huvudet och hjärtat. vissa saker inser jag i efterhand passar bättre lagrade som drafts än som publicerade. aber, misströsta nichts. de kommer säkert komma ut i bokform nån dag. när allt blåst över. och jag är död sen länge...)

återigen, jenny, tack.
ingen fenix kan resa sig ur ingen aska.
oh, so true.

achieved

det blev "monsunbröllop" iallafall, med sören! grymt!

feat.
baguette
två sorters ost
rödvin
mörk choklad
mini-mer (samplad!)

ljuvligt ljuvligt ljuvligt

(lovar att scanna in "älska mer"-bilderna på oss inom en snar framtid, darling, pallar bara inte nu)

annars har det varit en mycket bra dag.

vaknade 13.00, efter att alarmet ringde, hade då sovit mindre än 9 h...

sen fikade jag med jenny. det var mycket trevligt. och vi har ännu sjkut mycket gemensamma upplevelser, mer än vad vi nånsin kunde anat. så det var mycket trevligt, och givande. hoppas få träffa henne lite mer.

och sen lite pit-stop för middag hemma

(glömde jag säga att jag i förmiddags slog ulrik i backgammon pour la première fois? hehe, det finns rättvisa i världen trots allt...)

och sen iväg till tanto med filt och vin-kåsor (fråga inte) för lite skön feel-good film. för det var det. om än en konstig en. men jag gillade miljöerna och människorna. och glädjen. blev sjukt sugen på att göra en ragnar, och dra till indien. verkar så underbart.

nästa vecka är ännu fri. lite fikor inbokade bara.

och sist:

jag vet, detta är absolut in pk, men hittade denna när jag surfade på youtube, och den är ju bara... underbar.

see you soon, mates!

rese-guide # 1

om ni funderar på att få lite brief info / inspiration / sköna tips om ett europeiskt resmål,

så f-ck "när och fjärran"

f-ck "packat och klart"

f-ck typ dn / svd's resereportage

48 h är allt ni behöver. for sure.

har suttit i 1 h nu och bara insupit de underbara rese-skildringarna av bl.a ibiza och tallinn, men bäst har nog varit carl reinholdtzon belfrage's skildring av moskva. grät av skratt konstant.
ett must-read!

over and out!

(om vädret håller i sig såhär blir det nog inget "monsunbröllop" i tanto ikväll. fan att man skulle missa all utomhusbio, dvs 4 st, i år... kreuzberg freiluftkino har liksom öppet varenda dag i drygt 3 månader. go figure. i miss berlin...)

confessions on a livingroomfloor

snälla snälla snälla håna mig inte för det som jag kommer komma att skriva nu.

för självklart skulle det vara otroligt fett att ha en egen lägenhet och allt det där.

men just nu så är jag faktiskt bara så otroligt glad över att bo hemma.

jag trivs faktiskt, i motsats till vad inbillat mig själv innan. och faktiskt inte från den ekonomiska aspekten (eftersom den i princip är oförändrad: när jag bodde borta så jobbade jag heltid, nu pluggar jag heltid på en utbildning som kostar pengar, då det är plus minus noll), utan det känns faktiskt skönt och som en befrielse att veta att oavsett vad, så har jag någon att äta middag med, spela backgammon med och prata med, när jag väl känner för det. och om inte så är det bara att gå ut och sätta sig i en park och softa och ta en paus, eller gå ut och träffa vänner. utan några förpliktelser överhuvudtaget mot någon. så länge jag mår bra så är allt bra.

känns mer som att bo i ett kollektiv faktiskt. med några som känner en väldigt väldigt väl. galet galet. men kul.

***************************************************

igår:

jobb, annorlunda catering, 15.00 - 03.00

idag:

jobb, f12 catering, 15.30 - ca 04.00

idag har jag sovit typ 8 h. igår sov jag inte ens 5 h (aldrig mer vardagsmorgonar där).

annars då?

ulrik sparkade mitt arsle (utan några instruktioner eller hjälp från mitt håll) i vårt allra allra första parti backgammon nånsin. gud vad duktig man känner sig / vad alla komplimanger i berlin var berättigade.

nu hägrar REVANSCH!

ang förra inlägget:

blev ingen fika med christian

eller fika med jenny

och ingen bio

men det kändes helt ok

men jag fick ju faktiskt gå på carmina burana istället för bio. och det var mycket trevligt. trots den tillsynes mentalsjuka speakern som stundtals kom in i någon form av frenesi och började skrika/stöna vissa textpartier. kanske inte det bästa jag sett, men vissa partier var riktigt fina. och sällskapet var även det mycket passande. (men du får hålla dig seriös nästa gång, inga mer smurfskämt).

nu ska jag
slappa några timmar,
försöka sova lite mer,
få backgammonrevansch,
fortsätta leta efter mening / syfte / substans i mange schmidts "glassigt" (och det absolut roligaste är att när jag googlar för att hitta texten och kolla hur banal den verkligen är, hittar jag den på hiphoptexter.com. måste ju vara världshistoriens största skämt!)
kolla upp lite planer inför nästa vecka
eller
så kanske jag bara ska slappa då?

för som en vis man en gång sa:
när du har sommarlov och du håller hov
då är det glassigt!

over and out maintenant mes amis

je vais dors, et confronte les pensées que je cache dans mon tête.
c'est pas d'amour, jamais, seulement pour ma famille et mes copains, mais tu as touche quelque chose dedans moi. tu es un homme comme tous des autres. avec un rire qui illumine des place la plus sombre. mais je sens que tu me vois comme une femme nouvelle. mais je ne connais qu'est-ce que tu chereche. avec moi. c'est pas d'amour, biensûr. et tu sais je me donne a toi seulement dans les chambres fermées. ta chambre à coucher fermé. mais quand tu prendais ma main, quand nous allonsait à ton appartement, je sensais de quelque chose se changais.

ou?
tous est comme autrefois?
demande-tu plus?

et tu ne peut jamais comprends les mots que j'écris...

ovisshet

imorgon ska jag

kanske fika med christian

troligtvis fika med jenny

eventuellt gå på bio

pas de choses sont decidé.
et tout ca me n'effraye pas.
je suis un fille nouvelle.

tack tack tack för idag kulturhusets utställningar andia johanna ulrik nk f12 armaniinvigning kollegor dj:n alice timander ricardo villalobos mitt eget mod och självförtroende och framfusighet för en underbar dag / kväll / natt.

snart börjar skolan.
galet galet galet.
måste hinna se chicago minst en gång innan dess.
plus att jag kanske ska ut till johannas land nästa vecka, yey!

l'amour pour tout le monde, partout!

Bekännelse

Kunde ju liksom inte bara droppa obskyr info i förra inlägget utan att länka,
så därför,
varsågod:

Dominik Eulbergs gig på Big Wheel Stage, Melt! Festival 2006

Jag syns naturligtvis inte i videon, men stod någonstans framför scenen och dansade, och minns att detta var ett av de bästa gigen / ögonblicken på hela Melt! som någon turligt nog lyckats fånga på film.

Så ni som inte riktigt fattat vilken musik jag uteslutande lyssnat på i Berlin + efter min hemkomst, här ges ert lystmäte.

Det blir liksom inte bättre än såhär.
Varje gång jag ser videon måste jag hoppa upp från kontrosstolen och bara dansa.
Så bra är det.
Verkligen.

Vem hänger med 2007?

ht 2006, les grandes dates (so far) + einstein II + dirrty à 2006:

28 aug: skolstart, kulturama, musikallinje heltid år 1

29 aug: pappa 55 år (felicitations!)

31 aug: miss kitten, grodan

1 sep: soulwax + 2manydjs, plats okänd so far

2 sep: pop dakar, gula villan, universitetet

5 sep: terminsstart, ssif fäktsektion, nybörjare

8 sep: cullbergbaletten, dansens hus

22 okt: george michael, globen

10 nov: örjan andersson dance company, dansens hus (bara för att du har insisterat så länge)

15 dec: kulturama, terminsavslutning

16 dec: då jag nu blir 21 år gammal tar jag emot era gratulationer!

ca 28 dec - ca 3 jan: nach berlin över nyår, förhoppningsvis med johanna. reunion med de underbaraste av de underbara. i miss you!


bara ett axplock alltså, kommer förhoppningsvis fyllas på mer successivt... :-)

******************************************

yes!

har ännu en gång bevisat min otroliga intelligens genom att göra följande val:

middag med sören (underbart gott, comme toujours: lammytterfilé med höstens primörer)
2 campari med juice
2 glas vin
1 underberg
2 glas mousserade vin
2 espresso
alla melt! 2006 videos på youtube
discodans
nattbussen hem 03.10
släcka lampan 04.15
-
vakna 08.23, inkapabel att somna om (fan att du ska ha lärt mig att gå upp så tidigt, t.o.m efter utekvällar / helgen)


när jag ska jobba idag. stenhårt. plus göra bra intryck och gå på museum med andia.
bara att räcka över nobelpriset nu.

now i will start to collect the smithereens that once was i.

*************************************************

Och så älskar älskar älskar jag "london bridge" med fergie.
det blir liksom inte mer moraliskt förfall / utmanande / provocerade / sexigt signerat en kvinnlig artist denna höst.

eller vad sägs om:

all my girls get down on the floor
back to back drop it down real low
i'm such a lady but
i'm dancing like a ho
because you know what,
i don't give a f-ck
so here we go!

(så jag kan gilla populärmusik också! det trodde ni inte va!)

ses snart! nu hägrar frulle...

realitycheck:

hemköp, åhléns city, 18.32:

kommer in, stänger av min iPod, lyssnat på kent som vanligt, denna gång "hjärta & smärta ep" (tror närmre bestämt "flen - paris", favoriten).

går runt hörnet på första matvaruhyllan.

möter markus mustonens blick.

we lock eyes.

jag fortsätter vidare.

ibland vet man bara att gud ser på en och ler.
(som då.)

min opinion:

jag har nu tagit steget.
sett det mest kontroversiella av allt.
och nu väntar världen på domen,
som lyder:

vidrigt, galet, obcent, sjukt underbart.
oavsett hur mycket jag ville kunde jag inte sluta titta.
en djup insikt i någon helt annans sinne, vision, åsikter och syn på omvärlden.
som jag tackar för.

(för er som ej förstått hittills så har jag idag besökt paul mccarthy-utställningen på moderna)

je suis marilyn et marlene.
je suis monet et mccarthy.
je suis morrissey et manson.
je suis tous.

je reviens à bientôt.

(just det: sa jag att martina svarade på mitt mail idag? vad hon skrev kommer dock inte här. men det var mycket snällt!)

jag försökte vara intellektuell, berest, belevad, äckligt ung..

books oh books along a dusty road
take to the right after the sign you'll find me there
my nose is bleeding from rubbing it into books
i'm working hard on an intellectual look

Hittills, juli - aug 2006:

Påbörjade:
"Polyfem fövandlad" - Willy Kyrklund
"Glamorama" - Bret Easton Ellis

Avslutade:
"Hella Hells bekännelser" - Unni Drougge
"Fans" - Fredrik Strage
"Vad gör alla superokända människor hela dagarna" - Fredrik Lindström
"Underbar och älskad av alla" - Martina Haag

Planer:
"Livet är en fest" - Stefan Wermelin med redaktion från SR
"11 minuter" - Paolo Coelho (måste få arslet ur vagnen!)
"Samlande dikter" - Dan Andersson
"Ta vad man vill ha" - Louise Boije af Gennäs
"Mitt liv" - Linda Rosing (går det att inte läsa den här boken?)
Vad som helst av Denise Rudberg (efter Ragnar inrådan)


Tips tas emot av öppna armar!

Veckans band / artist, v. 33

Stereo Total

är: berlinbaserad duo bestående av fransyskan Francoise Cactus och tysken Brezel Göring, som med hennes mjuka, poppiga skolfröken-attityd, rökiga röst och franska brytning, och hans elektroniska, statiska, skinnjacksbärande uppenbarelse gör elektronika, med oftast väldigt banala texter. här finns en skön intervju med dem för er intresserade! och här finns en till!

varför: dessa två ytterligheter bildar tillsammans något av den roligaste liveupplevelsen som finns. men det funkar i stereon också. förfest som efterfest. banala texter, simpla melodier och främst ett enormt mått självdistans (kolla intervjun för deras "innehållsförteckning" av förra plattan) går alltid hem hos mig.

"moi ce que j'aime
c'est faire l'amour
spécialment à trois
je sais c'est démodé
ca fait hippie complet
mais je le crie sur les toîts
j'aime l'amour à trois"

cred: mina vänner från jungstrasse, berlin, som fick mig att stanna på deras spelning på berlin festival. såååå värt det. hoppade mer än på le sport på popaganda (och johanna, you know what that means!)

en ensam kväll

idag är den första kvällen så långt jag kan minnas som jag faktiskt spenderat helt själv.

solitär total.

(skulle på bio med sören, som föregicks av ett 45 min långt telefonsamtal om allt mellan himmel och jord. men pga sömnbrist och dåligt utbud på sf så struntade vi i det. just as good!)

och det känns faktiskt riktigt riktigt ok.

har böcker

tidningar

dator

musik

film

tv-kanaler

så det räcker och blir över

så allt känns helt ok.

kommer träffa så mycket folk och cateringjobba så mycket nästa vecka att detta känns som en skön paus. lugnet innan stormen. detta var sista lördagskvällen fri iallafall. innan skolan börjar, 28 aug. helat galet att fr.o.m 28 aug är jag student på musikalutbildningen. det är ju bara så galet underbart att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

kom på att jag faktiskt inte var på fyra utan fem jävla bostadsvisningar idag. nej, inte jävla. det var ju faktiskt ganska trevligt. var på andreas (gammal vän från psykolog-instutionen från min tid på su, now turned brat-mäklare... men väldigt human sådan!) visning på kungsholmsgatan också. fin lägenhet. många fina lägenheter som beskådades idag.

vill bara slå ett slag från den gamla hederliga vhs:en. fixade och donade lite i vardagsrummet här och hittade en relativt omärkt kassett som jag stoppade in och tryckte på play. visade sig innehålla:

* en gammal musikbyrån-special och fotografen jonas linell och kent, och deras samarbete på deras samtliga skivomslag (glömt att jag hade den, sjukt rolig att kolla på deras respektive utveckling, utseende-, stil-, och artistmässigt). kolla hans sida för andra sköna bilder! kent-länken har du dock till höger i listan här

* min absoluta absoluta darling:
music for one apartment and six drummers

blev lika nykär nu som första gången jag såg den. helt helt underbar. du blir en bättre människa när du sett den. iallafall gladare. lovar!

nu ska jag:

zappa vilt bland kanalerna

läsa lite tidning / böcker

kolla schema inför nästa veckas kulturfestival

et je me prepare pour un future inconnu


kärlek kärlek kärlek till er alla mina älsklingar, kända som okända!

ps. ikväll går den raktigenom totalvärdelösa sci-fi skräckisen "dreamcatcher" på tv3. se inte inte inte inte den. trots att morgan freeman är med. den saknar allt vad realistisk handling, intelligens och och kvalité heter. ironiskt nog var detta min och peters första sedda film på bio tillsammans, maj 2003. minns att jag när ljuset slogs på i salongen och eftertexterna började rulla var fullkomligt livrädd att peter hade gillat den. men så var tack gode gud ej fallet. ds.

En uppmärksamhetssökande narcissist har talat:

Men, alltså...

Hur kan jag ha 848 profile views, men inga kommentarer? Typ nånsin?

Antingen är ni blyga,

eller så hatar ni mig egentligen i hemlighet,

eller så tycker ni att mitt liv är patetiskt och roas av min fattiga ursäkt till existens som är denna webbsida,

eller så har nån ställt in min blogg som startsida på er dator för att jävlas,

Oavsett vad: snälla maila eller kommentera nån gång bara?


F.ö så var jag nästan tvungen att ta fram näsduken när Peter Jöback sjöng "She" av Charles Aznavour med Filharmonikerna idag. Fan vilken underbart vacker och fulländad låt, både text- och musikmässigt.

Och så har jag varit på fyra lägenhetsvisningar idag (själv, både Sören och Ragnar keffade ur.) Men det är lugnt). Fyra jävla stycken. Och kände mig lika dum på alla. Eftersom jag var ensam i lägenheten på de flesta, och liksom inte vet vad / om jag ska fråga (allt finns ju redan i foldern man får när man kommer liksom), så sa jag liksom bara "Hej, hej", gick tyst runt och insöp stämningen och sen tackade jag för mig och gick jag. Mäklarna måste trott jag hade nåt mentalt sjukdomstillstånd alt. planerade nån form av terroristattentat.

Men whatever.

Äntligen hemma nu, ska städa, surfa och sova lite, så får jag se vad jag känner för att göra ikväll...

Du känns... förändrad.

- Du har liksom ett lugn nu.
- Jag kände knappt igen dig!
- Du är som en annan person.
- Det känns som om du har landat på nåt sätt.
- Vad har hänt? Du ser ut att må underbart.
- Är allt bra? Vad har du gjort? Du känns liksom... här, på ett helt annat sätt.
- Nu är första gången jag verkligen sett vem du är, Rebecka. Du lyser liksom.


Well, axplock av vad lite vänner och familj sagt som jag träffat efter min hemkomst. Och vid vidare eftertanke så konstaterar jag att de nog har rätt. Jag är verkligen förändrad. På nåt sätt. Jag vill inte stressa längre, allt löser sig så småningom. Jag duger som jag är. Jag har massor att ge som jag aldirg haft självförtroende nog för, utan kompenderat med att vara skrikig, galen och skämta om allt. När det egentligen hade räckt bara med att vara. Eller... nej, hon var ju jag såklart. Ett tag. Men det är jobbigt när man fastnar i fastcementerade roller, som etableras innan man haft en chans att reflektera över vad de egentligen innebär, och man är fast i facket för alltid. Jag vill vara fri nu. Jag vill inte vara henne mer. Jag har älskat henne mycket högt, och gud vad mycket jobbiga saker hon faktiskt har klarat av hittills i livet, när jag tänker efter. Det har jag grym respekt för. Men hennes mask faller av nu. Jag behöver inte gömma mig bakom henne mer. För hon bakom masken är mycket starkare. När jag trodde att jag bar en skottsäker väst mot omvärlden, så var det egentligen bara en piltavla. Och i Bulls Eye träffade pilar ofta. Men utåt syntes det aldrig. Och om det gjorde det så kändes det som oäkta och överspelat för alla andra.

Nu slutar all strävan här. Efter vänner, efter självförtroende, efter respekt, efter uppmärksamhet.

Nu ska jag bara stanna upp och landa och vara.
Alla som fortfarande älskar mig iallafall, vill jag börja ett helt nytt liv med.


(Tänk att det här är första gången jag vaknat på morgonen och varit rädd för döden. Innan har jag alltid förlikat mig med tanken, tänkt carpe diem, stressat och försökt göra så mycket intryck på allt och alla att det blivit överhettning. Och tänkt att when it's time, I'm ready. Nu vill jag inte stressa längre. Bara vara. Men jag ser vägen nu, som jag aldrig gjort förut. Jag har fattat att jag har oändliga möjligheter att förverkliga mig själv, varenda dag. På så många mer sätt an vad jag trodde var effektiva. Och att det finns så mycket skönhet runt mig som bara uppenbarar sig och låter mig se, låter mig tro på den godhet jag alltid strävat efter att finna.

Snälla. Låt mig inte dö nu. När jag just kommit på att jag har så sjukt mycket kvar. Men om det händer något, så vet jag ju att det var meningen. Det vet du. Men om det skulle hända, så är min sista, sista önskan, att jag får ha den känsla jag har nu för alltid. För evigt.

Du vet att jag inte är rädd. Inte alls. Bara att jag skulle bli så ledsen för att jag inte fick se mer. Men om du inte har något mer planerat för mig, then I know.

Men jag vill bara tacka för allt hittills.)

Skickades till Piratförlaget 16.45 idag:

Hej där.

Om ni skulle kunna vbf:a detta brev till Martina skulle jag bli så superjätteglad!

**********************************************************
Hej Martina.

(Jag skrev fanmail trots att det lät supernördigt bara för att de veeeerkligen skulle vbf:a det, förlåt! Eller så är jag värsta nörden... Jag är typ det...)

Jag gillar dig så supermycket, i synnerhet ditt sätt att skriva. Och jag har aldrig ens träffat dig. Men efter att ha avslutat "Underbar" på mindre än 2 dgr så är jag bara så uppfylld av vilja att bjuda dig på en kanelbulle och kokoste på kvartersfiket och bara berätta hur bra det är att du finns. Och har skrivit den här boken.

Vem är jag?
20 årig flicka
Gått teater på Södra
Ska gå yrkeslinjen på Kulturama nu, eftersom jag kuggade Scenskolan
Just gjort slut med min pojkvän sen 3,5 år, varav 2 år sambo
Och därför att jag inte har pengar så har jag hamnat tillbaka i flickrummet hos pappa igen, höjden av lycka verkligen
Jag harvar på cateringjobb och har gjort så många tråkiga/jobbiga/hjärndöda eventjobb att jag knappt kan räkna dem
Jag vann ett avsnitt (och kom 5a i finalen) av "Sikta Mot Stjärnorna" när jag var 16 och märkte idag att jag liksom lever på det lite fortfarande
Alla roller jag provspelat för i mitt liv har gått till Ebba Hultgren, ärligt! Jag lovar!
Jag har tusen gånger mer inre dialoger med mig själv om bl.a snygga killar jag träffar (i realtid alltså, typ, om jag har handen så, verkar det bimbo då?) än vad Bella har

Men jag har en dröm: jag ska lyckas som skådis / musikalartist.

Och utan förväntningar dök jag ner i boken, och kom knappt ut för luft.

Och jag vill bara tacka dig för all den humor, ärlighet, och hopp som du förmedlar till alla oss som kan känna oss missförstådda, småfeta, patetiska och låga, men som ändå bär den där drömmen inom oss, och tror att det kommer hända en dag. För det kommer det. I know it.

På min blogg, som startades i samband med mina rep inför audition på Musikallinjen på Teaterhögskolan i GBG (där jag kuggade, trots att jag gick till sista förra gången), försöker jag ibland komma med fyndigheter som kan komma i närheten av dina. Sånt som liksom bara händer i mitt liv och bättrar på självförtroendet (som att killgänget jag hängde med på Roskilde dagen efter satt i 3 h och snackade med mig, utan att veta vem jag var, för att jag var osminkad nu, och de kände inte igen mig).

Och så blir det massa musik också. Och lite dagbok med affirmationer. Rätt mycket affirmationer faktiskt, måste hela tiden re-invent myself tror jag, gör att-göra-listor i oändlighet. Det är ett par personer som läser den ibland. Heder till dig om du finner ett ögonblick över nångång (www.rebeckapershagen.blogspot.com) mellan all manusskrivning!

Nej, försöker absolut inte tjata till mig nån roll i filmen, men finns det nåt över till en tjej som kan spela alla åldrar (men typ oftast blir type-castad som lite bitchig, neurotisk, medelålders skådespelerska?) så jobbar jag gratis. For life!

Och om du mot all förmodan har 1 h över nångång så finns en kanelbulle och te på valfritt fik att hämtas ut, i utbyte mot att jag får ge dig lite love-bombing under tiden.

Längtar till Martina-koden!
Du är bäst!

/ Rebecka

rebecka_pershagen@passagen.se

***************************************************************

Antingen har jag gjort bort mig fett mycket.
Eller så är detta bland det bästa jag gjort.

Time will tell.

jahapp!

så ska man hålla 1 h danslektion i showjazz (+ uppvärmning) för en svensexa kl 14.

life is really like a box of chocolates.

tack helen pia morran lucky mamma annika gardell vitan ullis kusinen sangria tranan bartenders och akuta telefonsamtal 00.53 för en trevlig gårdag.

jag är verkligen inget utan mina vänner och familj.
älskar er så djupt och innerligt, och är så tacksam över att ni valt att stanna kvar i mitt liv.
trots att jag är ohållbar i längden.

ikväll:
solitär på francis födelsedagsmaskis i gamla stan. ev middag med ullis.
dagens enkät:
manga-sköka, tennis-preppie-girl eller flygvärdinna ikväll?

tacksamheten svämmar nästan över i mig.
danke merci thank you kiitos tack.
över att jag bara får vara.
vid liv.
med er alla.

dagens låt:
you´re gonna want me - tiga

best money ever spent on a phonecall

ringa till pappa och ulrik, 1 min 22 sek, för att säga att jag älskar dem.

när det första man ser på aftonbladet och expressen är al-qaida som planerar flygattentat (och kanske annat), och familjen är i n y c, är man ju inte direkt supertrygg. eller glad. eller icke-orolig-nojig-stissig.

och visst.
mitt telefonsamtal skulle inte förhindra en naturkatastrof eller terroristangrepp.

men jag ville ringa och säga att jag älskar dem.

pappa
ulrik

(och mamma som är i stockholm.)

affirmation:
måste försöka sluta vara orolig, allt kommer bli bra, inget kommer hända.

var bara tvungen:

gud vad glad jag blir när jag läser detta.

önskar att fler i hans situation skulle komma fram och berätta, och få människor att förstå, när det finns så mycket fördomar om detta som är som fastcementerade...

expressen: jag växte upp med två mammor

hittills:

kräftfest
sol
själförtroende
skumpa
myggor
tårar
fullmåne
folköl
skratt
hunden
hidden cameras
läsa böcker
svaghet
prata
prata
prata

oändlig tacksamhet
till livet

inte alltid lätt, men ack så nödvändigt

drygt 24 h kvar

hope i make it out alive

Hahahahahaha

När jag satt på planet från Berlin så slog denna tanke mig faktiskt. Om det nånsin hänt. Och vad isåfall konsekvenserna skulle bli.

Och mindre än en vecka senare läser jag detta i tidningen... Stackars piloter alltså...

Expressen: Tryckte på fel tangent - kom 65 mil bort

Nu hägrar lite städning, tvättning och sen SwebusExpress till paradiset!

C U Friday, y'all!

/ Bec

mycket i huvudet inför hösten

florett
värja
sabel

dubbelsexa
gammon
omslag

milonga
tangonuevo
naveira

shit shit shit vad mycket som jag hoppas kommer hända / utvecklas i höst.
and i just can't wait.

men just nu hägrar 48 kognitiv beteendeterapi i paradiset (se länklistan)
en ny, fräschare, bättre rebecka är återävnd i storstaden på fredag e.m!

ses snart, små vänner!

Melt 2006 - Bildcollage

nu börjar mina bild-publicerar-kunskaper utökas, och jag ger er därför detta som första smakprov från tyskland,

meine damen und herren,

melt 2006!
(+ två bilder fr. kvällen innan, högst upp i vä. hörn)



hoppas ni kan förstora upp den och titta mer noggrannt på mig, sören, carl, effe, eric, joss, thom, maria, (och inte minst pet shop boys) och alla andra som gjorde melt 2006 till den orförglömliga upplevelsen som den var!

kärlek!

(jobbar på de andra bilderna, och hur jag ska publicera dem. håll ut!)

 

när det är dags att sluta göra nät-test

You Are a Golden Blonde

Men see you as flirty and fun, yet deep and thoughtful You've got all the pizzazz of a blonde... With the intensity of a brunette

How Blonde Are You?

*******************************************

detta är det ultimata icke-livs-tecknet jag nånsin fått.

snacka om meningslös info.

jag känner mig typ fördummad efter att ha gjort det.

när jag liksom har ett liv, och ett rätt så innehållsrikt sådant.

iallafall just nu.

********************************************

middagen var så bra.

mycket föräldra-snack,

mycket relations-snack,

mycket lägenhets-snack,

mycket mycket bra.

jag har saknat ragnar.

********************************************

och så hoppas jag att pappa och ulrik har det bäst tvärs över jordklotet.

och så ska jag börja läsa "underbar och älskad av alla" nu.

och på onsdag sa jag ut till hästarna, helen och hunden igen.

*********************************************

ska bli så bra.

allt ska bli så bra.

Ny höst, ny vana! (LÄS!)

Jaja, fattar att ni börjar tröttna på mitt ihärdiga bloggande snart, men whatever, jag har inget liv, jag älskar att skriva, och har en odödlig tro att någon (utom jag själv) kan finna något på denna blogg intressant.

Nu över till den nya vanan!
P.g.a. min outröttligt kunskapstörst efter ny musik så lyssnar jag in mig på minst 3 nya band om dagen (bra och dåligt), bl.a på MySpace, men inser att det aldrig skulle gå att rekommendera alla till er, med länk och info.

Så därför tänker jag nu skapa Veckans Band/Artist.

Varje måndag (eller söndag kväll, får se vad som hinns med), kommer ett nytt (för mig) band eller artist få ett blogginlägg här på Rebeckas Resa (detta låter så sjukt pretto, jag vet, men vänta bara, I'm just getting started!), med lite info, länk, utdrag ur texter, och personliga reflektioner. Och även cred till den / dem som fått mig att hitta dem.

Målet är att få er att nynna på något som kanske inte hörs på The Voice eller NRJ, öppna era ögon och hjärtan lite, och förhoppningsvis få er själva att gå ut och leta efter inspiration på vägar som ni normalt inte brukar gå på. Remember: the road less travelled makes all the difference.

Musikstilarna kommer bli högst varierande och spontana, eftersom jag anser att det finns något att hämta i all musik, vare sig man tror det eller inte. Gillas det inte, så kan ni sluta läsa.

Und jetzt, premiär!

********************************************

Veckans band, v. 32, 2006:




The Hidden Cameras

är: toronto-baserade singer/songwritern joel gibbs skapelse, med melodiska, mycket hymnliknande, poplåtar i kontrast till texterna (ofta väldigt råa) om homosexualitet. denna gamla artikel från svd är läsvärd för mer info, eftersom hemsidan inte innehåller bio- eller diskografi.

därför att: jag älskar kontraster. och singer/songwriters som kommer med något nyskapande. och har en förkärlek för bögar. och detta är typ as good as it gets. lyssna på "a miracle", "smells like happiness" och "ban marriage" så förstår ni. har nynnat refrängen till sistnämnda hela helgen.

kan låta som: belle & sebastian

"happy we are when we choose to wear the blindfold
and mark our own day with a parade and a song"

cred: du förblir anonym här. (men tack.)

update: recension av nya skivan "awoo" i dagens (ons 9 aug) stockholm city. 4 av 5 möjliga. köp köp köp!

Lite, lite, lite bilder äntligen...

Litet smakprov från Tyskland, min bildpublicerare strular ju som sagt, så jag får se hur långt jag kommer innan den säger stopp, men here goes...



Jaag, Efraim och en vaken Sören på invigningskvällen av Melt!



Sören med Effe och Eric som imiterar ovanstående ansiktsuttryck... (Bästa bilden, lätt!)



Inside Red Bull Sleepless Floor, ca 13.00 söndag... Ord är överflödiga...



Nyblivna vännerna Thom och Maria, som fixade in oss backstage :-)



Chloe röjer loss till Aphex Twin (ingen höjdare för mig tyvärr...)



Oh yes, me scored a backstage-pass at last... Så hardcore alltså... (Thom ska maila bildbevis på mig bredvid 2manydjs!)



Jag ångrar mig, detta är den absolut bästa bilden från hela Berlin-resan: fr vä: Carl, Sören, Eric sittandes: Effe och Thom. Kan det bli mer Backstreet Boys? Garvat mycket åt denna...

Jepp, nu går det inte med mer bilder (fan!), men ni får hålla till godo!

BTW: just nu sitter far och Ulrik på ett plan till NY. Kan inte säga att jag inte är avis. Hade vart sjukt roligt. Men, men... Jag och mor skall ändå styra kosan ut i Europa när hon fyller stort i april! Ska bli så sjukt roligt. Senaste stora födelsedagsresan på tu man hand, Paris 2002, var underbar! Love you, mother!

En idiots bekännelser

Nej, helt tappad bakom en vagn är jag inte, i de flesta fall.

Men nu, när detta scenario rullats upp, känner jag en sällan känd känsla: total förvirring.

Rebecka ska köpa lägenhet.

Ja, nån gång ska det väl ske, ensamboendet för allra första gången. Efter nästan 1,5 år av samboskap känner jag väl att jag har ett litet hum om vad det innebär att inte bo med familj längre, men just processen leta - hitta - kolla - buda - köpa är för mig som hieroglyfer.

Har en inbyggd misstro mot mäklare (förlåt Andreas!), och känns hela tiden som att någon hin håle-liknande figur med Batman Joker-leende står och gnider handflatorna samman (på det där Magnus Härenstam-aktiga sättet), när de ser min entusiasm och naivitet när jag surfar runt på diverse bostadssidor.

Så därför ber jag er, kära läsare (ja, jag vet att ni är ett par stycken, såg faktiskt att jag hade drygt 700 profile views hittills i förra veckan):
Aide-moi!

Vad ska man kolla efter?
Har storleken betydelse?
Är sovloft kefft?
Är balkong kul om man inte bor högt upp?
Finns det alltid en hake, då priset och månadsavgiften är okej?
Vad är för mycket / för lite att betala?
Vad är bra resp. dåligt planerat egentligen?
Är det så svårt att hitta bra lyor som man tror?
Eller är det så att alla smarta människor liksom inte går via förmedlingar (och heller inte klagar offentligt), eftersom det är som att be om att få en käftsmäll av någon som kommer sticka med ditt livs besparingar?

Har nog aldrig varit i större behov av hjälp än just nu.
Hittat en som jag vill kolla på på söndag. Adress får ni om ni hör av er. Någon kunnig som vill hänga på? Jag behöver er. Den ligger på Kungsholmen.

Nu ska jag återgå till mitt zombie-liknande tillstånd...

Buenos noches

Perspektiv

Söndag 30 juli 2006:

04.00: Efter en efterlängtad middag efter hemkomst från Berlin Festival, börjar kvällen på Panorama. Dans dans dans elektro som pumpar genom kroppen nonstop ståendes bredvid hundratals likasinnade i timmar.

12.00: Hemkomst från Panorama. Sömn.

16.00: Uppstigning, ut till andra dagen på Berlin Festival.

19.00: På plats. Kolla bl.a. Stereo Total och The Shout Out Louds.

23.45: Dra sig hemåt till Friedrichshein. Sömn stundar.


Söndag 6 augusti 2006:

07.00: Väckarklockan ringer. Uppstigning, efter 6 h sömn.

08.20: Tåg (+ buss) till Kolmården avgår från T-Centralen.

10.30: Ankomst Kolmården. Svida om till eventkläder. På med leendet. Svepa kaffet. Sätta igång.

18.20: Slut för dagen. Samlat in frågeformulär, svarat på parkfrågor och delat ut armband i 7,5 h, inkl. 1 h lunch.

19.50: Efter en snabb middag i kollegornas temporära kollektiv, avgår tåget tillbaka till Stockholm.

21.40: Hemma igen. Sömn stundar.


Åhhh vad jag hatar back to reality-checks!
Jag skulle aldrig stigit på retur-flyget.
(Men helgen har faktiskt varit rätt lyckad iallfall, tack vare många faktorer)


Just det, glömde i föregående inlägg:


Söndag:

Filharmonikernas årliga konsert vid Sjöhistoriska. Underbart underbart. Men går bara om vädret är bra. Sällskap sökes!


Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna längre.
Over and out.

Veckans kalender:

Idag:

- gick jag i Prideparaden, som Hirajuku-sköka (tyvärr inga bilder, min kamera är paj, fråga nån av de 150 000 pers som såg mig, framför QX-vagnen!), med mina älskade Johan och Farao, som dagen till ära klätt ut sig till Rödluvan resp. Snövit, och deras två polare som var Alice i underlandet och hennes kanin. Extremt varmt och svettigt, men kul!

- åt jag middag med mamma och mormor. Pratade om Berlin, livet och män. Och en massa annat. Mycket mycket mycket trevligt att umgås över generationerna, sjukt hur mycket erfarenhet man kan utbyta som är av stor relevans ännu idag, 60 år senare...


Imorgon:

- ska jag eventjobba på Kolmården hela dagen. Snälla, döm mig inte, jag behöver pengarna. Plus att jag gillar djur. Och att åka tåg. (Men kanske inte 08.20 en söndag...)


Måndag:

- tvätta, läsa, kolla på lägenheter på nätet etc. Middag med Ragnar också, ska bli mycket trevligt. Missed him.


Tisdag:

- gå på tango-workshop med mamma i Vitan. Alla som är intresserade är varmt välkomna att hänga på!


Onsdag:

- åka ut till Helen ett par dagar. Terapi / musik / läsning / diskussioner / promenader / kanske bada lite / leka med nya hunden.


Fredag:

- "Väckelsemöte" i Vitan alt. Allsången på Debaser. Tough choice.


Lördag:

- Francis födelsedagsfest. Massa gamla klassisar. Dricka lite fulgroggar, like the old days. Och maskis också. Underbart.


I really am quite the busy lady!

(Men om nån vill ses så är det bara att höra av sig. Kan alltid klämma in något! Allt från en dansföreställning till lite högtalarinspekterande. Eller bara fika.)

dagens jobbiga insikt

det finns så jävla mycket bra musik,

i så många genrer,

med så många olika människor,

som jag aldrig kommer att kunna få höra.

världen är liksom för stor.

jag har ännu inte ens skrapat ytan.

måste vara såhär austronauter och rymdforskare känner sig.

liksom likgiltiga inför oändligheten.

och lite ledsna över att ens livstid inte är längre,

när man vet att miljontals upptäckter finns kvar att uppleva,

som bara väntar på en,

men att man inte kommer hitta,

eller hinna,

dit.

(efter ihärdigt sicksackande på myspace)

dagens älsk är:

the shout out louds

måste säga att jag tyvärr ej var så inlyssnad innan berlin festival, men därefter var jag frälst. (och om nån av er råkat hitta hit: jepp, det var jag som var tjejen som ropade till er på scenen på svenska! ni var verkligen grymma!)

efter att ha lyckats missa dem på både popaganda och roskilde fick jag nu äntligen mitt lystmäte i söndags, och det var långt över förväntningarna.

deras myspace-sida har bra smakprov på deras underbara musikalitet, omän lite kluven vilken som är favoritlåten; står mellan "please, please, please" och "very loud".

håll till godo!

/ er ciceron i musikdjungeln

detta var lite roligt, på ett ironiskt sätt

måste sluta slösurfa på test-sidor alltså, när man får ett resultat som detta, utan att ha försökt lura frågorna, utan bara svarat ärligt (men blev faktiskt lite överraskad / glad / stolt inför framtida eskapader):

You Are A Professional Girlfriend!

You are the perfect girlfriend - big surprise! Heaven knows you've had enough practice. That's why you're a total pro. If there was an Emily Post of girlfriends, it would be you. You know how to act in every situation ... to make both you and your guy happy.

What Kind of Girlfriend Are You?

måste bara...

... kommentera några reflektioner och tankar, signerade sören:

1. ja, verkar faktiskt som att killar gillar resp. tjejer ogillar kandinsky. sjukt biologiskt betingat på något skumt sätt, måste forskas i! kom gärna med kommentarer, ni läsare!

2. nej, du kan inte ( läs: aldrig nånsin) få mig att fatta varför "stars are blind" (paris hilton) svänger. den svänger inte.

3. nja, just nu ser paraden lite osäker ut, om vädret är kass så kommer jag nog skita i det + att jag pallar inte gå igen, ska kolla upp flakmöjligheter!

hoppas ni hamnade nånstans till slut, var faktiskt tvungen att slänga in handduken 02, när jag sovit 2 h föregående natt, tackar för förståelsen! berlin-bilderna kommer så småningom!

adios!

(förresten så hade jag faktiskt en liten tår i ögonvrån på arlanda express igår. inte på det töntiga sättet, jag tycker inte det är patetiskt, jag bara tycker att det är så underbart över att kunna känna kärlek till så många olika saker i livet, som att bara komma hem.)

more world records

i just keep on making them, constantly

yesterday:

1. "carrying the heaviest / most unpractical suitcase the longest, most difficult route, on the hottest day in Berlin, of 2006"

2. "finding the grumpiest taxi-driver to take me to warschauer strasse s-bahn"

3. "finding the most practical way to avoid paying overweight on the suitcase at the airport: flirting like a mad woman with the check-in-clerk" succeded. (had a total of 7 kg overweight, handluggage and suitcase combined)

4. "being able to travel / hang with Johanna / party with only 2 hrs of sleep the past night"

today (sofar):

1. "waking up 4 hrs after I came home, unable to go back to sleep"

i mean, SERIOUSLY!!!

this has gotta change

i'm writing to you all in english, so my dear, dear friends in amazing capitalcity of deutschland will be able to understand (finally)

i miss you all so very much, the kindness, generousity and open-mindedness you have shown me the past three weeks will forever have changed my life, i can never go back to who I was before, and I'm a better person for having been in your company.

i am forever grateful.

and when i'm less hungover i will really write you something nice

the sleep-depravation is stopping me from being / feeling human at the moment

but the feeling that will never be taken from me, no matter how little sleep

is my eternal thankfulness to you

and the smile that enters my face just by thinking of you all

personal messages:

kitch boy: you know that i'm gonna hold you to your promise, a thural chavs-sightseeing awaits! and btw: my ipod kicks your ipods ass :-)

bi-guy: cry!!! no, seriously, your knowledge of minimal electro / british people / your african pets / german females / hairremoval / cleaning / shopping areas / bar 25 clientel and mandatory behavior, that you have passed on to me, i will cherish forever!

jj: ohh gud!!! sååå jaaaa!!! the only person i've not been able to look at during a three-course-dinner out, but had a more amazing time with than anyone. keep up the good work, eyy, at the best magazine in germany, exberliner, so you can head off up here to scando very soon! and keep dissing everyone who's on crack when the play backgammon!!

carlmeister: my lessons in manana-living / post-poning / waking up in time for appointments and work / backgammon / chansons-knowledge / map-reading / sleeping in parks / cleaning toilets, i am forever grateful for! och tappa inte stilen nu, fortsätt ligga i med tidningarna och annat jobb, du har fett med möjligheter framför dig! vi kanske retas ibland, men det är bara för att vi älskar dig :-)

andy: your company at dinners and panorama-clubbing has been very pleasant, and i hope to see you too here in sweden soon so eric and i can show you what we call "svina" ( = "partying really hard and dirty") i doubt though that we'll be able to beat last saturday at berghain, all four of us were really in heaven!


und jetzt, ich muss schlafe ein bisschen... ich habe ein vichtiger Abend heute...


fråga: hur fan kan man må såhär efter två glas rosé och en drink (och en öl)? måste vara sömnbristen...

c u soon!

15 Stunden

sa lang tid ar allt jag har kvar har i Tyskland

15 timmar

(for er som undrar varfor allt plotsligt saknar a, a och o, sa var det sa att Eric tog med sig sin dator, som ar den jag har skrivit pa hittills, nar han akte hem till Sverige igar. Sa nu sitter jag vid Andreas, grannens, brittiska tangentbord)

Idag:

Shoppa shoppa shoppa
Antligen kommit over nojan, sa kosan styrdes mot Weinmaster Strasse, kring Hackescher Markt, dar ett par timmar spenderades i alla totalt underbara, innovativa, colla och prisvarda butikerna. Ett och annat fynd blev det ocksa :-)

Hangt med Carl i Tiergarten
Som snabbt utvecklades till "Syskonen Marx undviker spontanregn/hagelskuren bland enbart brannasslor, hallandes i 6 shoppingkassar". Men det slutade helt ok till slut! Genomsur men vad gor lite vatten?

Nu:

Ata middag med Joss pa blind-stallet (se lank i foregaende inlagg)

Packa det sista

Forsoka tyda Doda Havs-rullarna, eftersom det formodligen kommer vara enklare an att forsoka lura flygbolaget till att inte ge mig extra fee nar jag nu ar uppe i ca 7 kg overvikt, resvaska och handbagage tillsammans...

Spela backgammon med Carl

Dricka ol med Mike

Be om ursakt till Andreas for att jag atit upp all hans Nutella... och surfat massa pa hans dator... och tacka honom for... ehh... vissa instruktioner gallande harborttagning...

Saga adjo till min alskare, som jag maste lamna efter alltfor kort tid tillsammans.
Det har varit karlek fran forsta ogonkastet, har inte stort mig pa nagonting overhuvudtaget hos honom, hur galet det an kan lata. Han har varit varm, oppen, snall, uttalig, maskulin, sa underbart vacker, kulturellt intresserad, positiv, hade otroligt bra musiksmak, och aven extremt lattnavigerad...

Berlin, ich liebe dich!

Var ska jag nu hitta nagon lika perfekt?

(Nasta gang vid tangentbordet ar i Svea Rike... shit...)

When I drink
It's about you I think

Gimme gimme gimme

Fan vad det kan vara jobbigt att kolla på Apples filmtrailers, och konstatera att de filmer man helst av allt skulle vilja se aldrig kommer komma upp på bio i Svedala. )Iallafall inte det närmast halvåret, enligt SF's / Astoria's hemsidor...)

Eller vad sägs om dessa, som jag drabbats av ha-begär på?

Little Miss Sunshine (Inget med Steve Carell kan gå fel)

The Last Kiss (Inget med Zach Braff kan heller gå fel)

Mini's First Time (Säkert sjukt ytlig, men upplägget är bara så lockande! Vad är det med mig och äldre män alltså...)

PLUS att jag behöver mentalt stöd och vägledning (i ett väldigt ytligt fall, men iaf!):
Sett världens coolaste vita lilla koketta hatt med flor, från 60-talet, perfekt skick, i SecondHand-butiken som ligger ett par kvarter härifrån. Kostar 26 EUR.

Ska jag köpa den?
I need help!!!!

in mein Kopf

För er som inte finkammat min länklista (här till höger), måste jag idag bara passa på att delge er alla min absoluta favoritsångerska, Sylvie Lewis. (Vem den manliga favoriten är har ni nog uppfattat by now...)

Under min månad i Sherman Oaks, Los Angeles, CA, US i februari-mars 2005, då jag skrev och spelade in min demo (med extremt blandade känslor) var en demo med ovanstående något som räddade mig många gånger när allt kändes som allra mest hopplöst / destruktivt / frustrerande. Hon har även varit en enorm inspirationskälla som textförfattare, älskar i synnerhet "When I drink" (hela albumet Tangos & Tantrums finns streamat på websidan).

Annars?

Igår var det

Guggenheim (sådär, faktiskt. Non-objective art, typ Kandinsky, är nog inte riktigt min grej)

shopping (jaja, lite snygga underkläder och ett halsband får man väl unna sig...)

Tiergarten (satt under ett av mina favoritträd och skrev lite, kommer sakna det enormt)

och

Eriks Last Supper

Bland de godaste måltiderna jag ätit hittills; vi alla grannar (dvs jag, Erik, Carl, Andy från Berlin, Joss från Kanada, Andreas från England/Tyskland och Mike från England) hade styrt upp en underbar fondue med massa olika typer av kött, korv, biffar, massa grönsaker och massa massa enormt goda ostar.

Där satt vi och doppade, grillade, drack rödvin och höll avskedstal. Lite tårfyllt faktiskt, var det närmaste jag kommit ett avsked efter min vistelse... Kommer bli jobbigt... Men igår var perfekt.

Blev även lite DJ-uppdrag för undertecknad, som fick visa lite blandade sidor av Sverige med hjälp av iPod:en. Valet föll på lite av Her Majesty, kent, Raymond & Maria (måste ha sommarplågor också), Anna Terheim, Eskobar, The Knife och The Tough Alliance. Lite subjektivt, absolut, men har dessvärre inget dansband / Svensktoppen / Sebastian däri. Men allt kan hända! Jag är öppen för allt!

Idag är min näst sista dag. Jag ska antingen sola eller shoppa lite mer, beror på hur väderprognosen för imorgon ser ut. Just nu är jag bara så... full. Av känslor, lycka, inspiration och bara ren kärlek till denna stad jag befinner mig i.

Berlin dans mon coeur. Pour toujours. Et je vais revenir à bientôt.

Imorgon ska jag även, som min sista måltid, bli bjuden på restaurang av Joss. Men inte vilken som helst, utan på en av Berlins två blind-restauranger. Alla servitörer är blinda, och matsalen är totalt nersläckt, man ser inte ens handen framför sig. Och menyn blir uppläst för en.
Ska bli en sån sjukt häftig upplevelse.

Nu börjar dagen här. Sträck ut, känn solens strålar träffa ansiktet, ta ett djupt andetag...
En ny dag.

Sometime last week,
sobriety on loan
I vowed I wouldn't write you
and I swore I'd never phone
And now I'd like to call you
and check you're all right,
but I don't know where
you're spending you nights.
When I drink
It's about you I think