01.15, krypandes ur en taxi vid Hotel Ibis, Göteborg

Hej alla vänner!

Tja, så skulle väl min helg kanske kunna sammanfattas. Men då
MYCKET onyanserat.

Låt mig börja från början: denna månad jobbar jag som eventpersonal för SLS (Svenska Livräddningssällskapet). (Känner mig som Jack i "Will & Grace")

Vi sparkade igång vår turné med att vara tors-sön på Frölundabadet i Göteborg. Det plaskades och skvättes, simmades och åktes vatenrutschbana, och var svettigt. Men typ alla barn som var där gick vår tipspromena, så jag och kollegorna Anders och Hanna var nöjda med vår i högsta grad inspirerande insats! Så där, då har vi klarat av det.

På onsdagen anlände jag och Hanna med bil till Hotel Ibis, i hamnen i GBG. Litet rum, men finns det hjärterum finns det stjärterum, eller hur? Inget mer den kvällen, utom att alla matställen med 1 km omkrets var stängda sedan 16, så det blev till slut blev det en fattig Ceaser-sallad från Shell som dämpade hungern... Somnade framför "Sex & The City"-repris, så bäst!

Torsdagen var uppriggning av allt, första genomförandedagen (se ovan för arbetsbeskrivning), och sen tillbaka till hotellet. Sedan vid 19 så var det dags för social interaktion; hade stämt träff med en kille som jag lärde känna under förra auditionen till Artisten jag gjorde i maj -04 (han och jag gick båda vidare bland 1200 sökande till de sista 15, med ej dock till sista 7 antagna). Han sökte dock efterföljande år, och nu är han förstaårs-elev i musikalklassen på Artisten. Alltså allt jag vill vara. Mycket att prata om med andra ord.

3 h satt vi och språkade på café Sense, och talade om allt mellan himmel och jord, mest audition-ångest och gayklubbar(!). Faktiskt det allra roligaste på hela resan, han är totalt underbar, och födda rumskompisar (vill komma in, håller båda tummarna!!) Och Peter behöver ej vara orolig, han spelar för motståndarlaget, så att sägs, och jag, tja, sitter på avbytarbänken, eller rättar sagt, LÅNGT upp på läktaren och tittar ner. För jobbiga liknelser? Orkar inte med ansträngningen för hjärnan? Inte jag heller, men det är alltid kul att skriva långt och mycket!

Vi skiljdes åt med ett löfte att jag skulle lätt få bo hos honom under audition-perioden i januari, så det skall bli FINEMANG! Kan dock inte tänka mig hur jag, lilla späda våp, kommer överleva därute på Hisingen...

Fredag var intensiv: jobb, jobb, jobb, shoppa, shoppa, äta, äta, förfesta, förfesta väldigt hårt, kolla på Idol, tråna efter Sebastaian med rumskompisen/kollegan/turnéledaren Hanna (var inte orolig Peter, jag gillar bara rockkillar på avstånd!)
21.40: Skutta in i taxi från hotellet till fest hos Hannas polare i Masthugget (vilka jävla namn de har på stadsdelar i Göteborg, lätt Sthlm - GBG, 1 - 0 där!)
22.00: Ankomst, mer dricka, snacka med killar från H&M om att jag ÄLSKAR H&M (kanske inte bästa grejen om man vill ge ett lite världsvant, snobbigt och sofistikerat första intryck)
01.00: Ett otroligt spontant beslut att slänga in handduken, ringer snabbnummer till taxi, letar desperat efter nån jävla gatskylt kvarteret dit jag kan beställa taxin, eftersom jag inte har en jävla aning om var jag är (jävla Masthugget!). Ironiskt nog är det SAMMA taxichaufför som skjutsar hem mig (hjälper inte direkt min fördom att GBG är mycket mindre än Sthlm). Han frågar varför jag skall hem så tidigt, mitt svar "Håll käften och kör!"
01.15: Kryper ur taxin, övertrött, slänger in min nyckel i receptionen )som ska lämnas till Hanna sen, har bara ett ex), äntrar rum 201 och däckar.

Jättekul, verkligen!

Dagen efter väcktes jag inte av alarmet från mobilen, utan av Hannas minst sagt roligt ljud från toa. Hon hade ätit något dåligt kvällen innan tror jag :-)

Gud, orkar nästan inte skriva mer. Annars såg helgen monoton ut. Jobbade mer, åt jättegod thaimiddag ute på lördagkvällen, gått hem efter det, däckat på hotellet 00.30 framför "Pleasantville", jobbat hela söndag, gått på Lisebergs Julmarknad (väldigt mysigt, saknade Peter mycket), åkte hem, packat somnat, vaknat, äta frukost, åka hem måndag 11.00, körde sträckan Jönköping - Södertälje (otroligt jobbigt pga spontant snöfall och blixthalka, jobbigt med minibuss liksom...), kom hem, bytte om, hade danslektion, kom hem, duchade, somnade. Och däremellan pussade på Peter mycket.

Dags för nya tag nu, nog om GBG!

Just det, måste lägga i 5:an när det gäller rep till GBG, nu gäller det (ångest, åmgest, press, press, stress, stress...)

Tjohej! Ny uppdatering inom kort!

Er hängivna / Rebecka

Nya, friska tag!

Hej igen!

Kan inte hålla mig härifrån.
Sånglektionen blev framskjuten tills imorgon, så idag ska jag ta igen mig :-)

Ville bara ge lite mer ögongodis från i helgen, Johanna lyckades verkligen som fotograf!
Jag är i full färd med att dansa "Vogue"! Pojkarna till höger är ordförande och vice ordförande i min fanclub!

Imorgon skall jag på sånglektion, jobbutbildning och så ska jag träffa Jenny och se "Dreamland" på Operan.

Mitt schema är rätt späckat faktiskt!

I eftermiddag skall jag och Johanna repa "All That Jazz"-koreografi. Som om vi kommer kunna koncentrera oss överhuvudtaget...

Nu ska jag sjunga upp!

Tjo hej!
Rebecka

Joy to the world!

Söndag idag.
Slappat ordentligt, just kollat på premiären av "Gay Army". Trots att jag tycker att det är moraliskt fel att framställa alla bögar som fjolliga, inkompetenta, utseendefixerade sexmissbrukare så var det faktiskt rätt underhållande. Måste dock påpeka till alla mina läsare att gayvärlden är mycket mer nyanserad än så, och att bögar (och flator) kan komma i alla dess former!

Lördag igår.
Vaknar 8.20, somnade 2.30 kvällen innan efter att ha kollat på "Cityakuten"-repris (dr. Luka Kovac är bara så snygg) efter hemkomsten från drinkkvällen med Sören och Carl på "Söders Hjärta".

Kl. 10.20 är jag sedan omringad av totalt kaos. Kvinnor springer kors och tvärs med prylar i händerna, det hetsas, bryska meningar utbyts, det muttras, nojas och skriks, några är på gränsen att bryta ihop. Men vad är detta, undrar ni. Var hon på ett härbärge? På Gaza-remsan? På ett mentalsjukhus?

Fel, fel fel.
Välkommen till julbasaren på Hedvig Eleonora Kyrkas församlingshem.

Mormor basade som vanligt över alltihopa, mamma hade hand om smyckeståndet och jag fick äran att basa över tändstickslotteriet. 5 timmar slet jag där, ideelt och bakis. Men vad gör man inte för välgörande ändamål? Så jobbigt var det inte, att sitta och se snäll ut är liksom medfött i min släkt.

Det som dock tog all min kraft var dessa Östermalms-boende människor, som rusade in när dörrarna öppnade vid 11, drog fram som gamar över alla bord, synade objekten med lupp, och som skulle pruta på ALLT. Alla intäkter Gick OAVKORTAT till välgörande ändamål, alla där jobbade ideelt, och de har mage att pruta på något sketet halsband som kostar 10 SPÄNN!! "5 är det värt, mer får du inte!"

Alla de snåla jävlarna borde aldrig få komma tillbaka.
Portförbjud dem för alltid!

Sen kom Johanna förbi och så gick vi och fikade. Hon är så himla rolig, och hennes bästa egenskap är att hon alltid skrattar åt mina skämt. Jag är en rolig människa.

Sedan hände det otroliga.
Den förlorade sonen har återvänt.
Jag och Andera åt middag hemma hos mig, och förfestade i väntan på att Johan och Johanna skulle ansluta. Vi pratade om allt, drog skämt, dansade Hamster-dance och skrattade. Han är så himla underbar. Om han var straight skulle vi SÅ flytta till en villa i Nykvarn, joina Moderaterna och uppfostra våra barn borgerligt.

Sedan kom Johanna och Johan: det shottades Malibu, dansades "Vogue"-koreografi, "mammarumpa" och "benet i luften" (copyright: Johan Karlson), och skrattades ännu mer. Underbart. Slutade med att jag, efter 3 byten, valde den outfit som jag såg allra billigast ut i. Publiken jublade! Men med tanke på att vi skulle till Lino så var det inte direkt risk för att jag skulle bli antastad av någon, skulle vara en truckflata då men de har hittills varit harmlösa (ta i trä!).

Det dansades, mimades, dracks och skrattades. Kul var det. Men vid 02 gjorde sig den tidiga morgonen påmind och jag smög hem. Som Peter avslutades även min kväll med en kebabrulle på Folkets Kebab.

Kvällen var perfekt!

Idag har det som sagt slappats hårt, fikat med Johanna och skrattat åt gårdagen, och varit med Peter. Sista helgen hemma på ett tag, sen skall jag ut och lära barn runtom i Sverige livräddning!

Mår bättre nu. Ska repa sång imorgon, hoppas det går bättre än förra gången, dvs att jag känner att detta kanske kommer funka. Och så har jag dans imorgon kväll. Hoppas inte att min stukade fot (som orsakades av glashal trappa till terassen på Lino, i kombination av lite alkohol) kommer störa mig alltför mycket.

Jag lämnar er nu med en bild på mina kära partyvänner, Johanna, Anders och Johan. Notera mitt smakfulla lila pärlhalsband på Johan. Happy Pride!

Jag kan inte känna annat än gränslös kärlek!

Er cocktailvärdinna,
Rebecka

Onsdag igen.

Hej allihopa.

Så var det onsdag igen. Kallt och grått, allt som är november. Det är konstigt det där. November kommer alltid, varenda år, och varje gång tror man att man är beredd (man har väl växt upp i Svea Rike), men varje år bli man som ett jävla fån när kylan biter tag i kinderna, det börjar skymma vid 15.15, och inte ens "Veneer" av Jose Gonzales / "Somebody Outside" av Anna Ternheim hjälper. Nä, mörkret stänger in en i en oundviklig bubbla, livet blir en aning deppigare, och man får sååå mycket jobbig tid att tänka på de sakerna som under det gångna året aldrig blev av.

Ta bort mig bara härifrån nu.

Mer Göteborg-ångest, måste hitta en låt till som knäcker på svenska. Hjälp, någon?
Måste koreografera klart numret också, men är så nere nu att inte ens att kolla på "Chicago" hjälper. Vad har jag att vara nere för? Mycket. För mycket att nämna här. Men vad jobbigt, vill ju inte vara något offer liksom. Men ibland mår man bara så... onsdag.

Peters kompis Anna länkar till min blogg i hennes. Blev så glad när jag såg det. Vilket fint erkännande liksom. Ännu en person som läst (och gillat) den. Kommer väl ta bort länken nu när den bara blivt en depp-blogg... Nä, nu får jag fan rycka upp mig.

Repade idag inför julkonserten jag skall vara solist på i december. Det gick faktiskt bra. Kändes som att detta faktiskt kan gå rätt bra. Låtarna kändes helt ok. Kommer nog bli kul.

Nu vill Peter ha datorn, så då vart lilla roliga slut för idag. Nu ska jag läsa "Lasermannen" (skitbra) och rålyssna på mina musikalnummer i min iPod.

Puss och kram på er alla,
er blivande musikalstjärna
Rebecka

Come on babe..

... we're gonna paint the town
And all that Jazz
I'm gonna rouge my knees
and roll my stockings down
And all that Jazz

Start the car, I know a whoopie spot
Where the gin is cold, but the piano's hot
It's just a noisy hall where there's a nightly brawl
And all that jazz

Detta har min dag bestått av. Om jag levde på 1930-talet skulle jag vara Velma Kelly. 4 life!

Ångest:
*Göteborg
*Jobb
*Livet

I den ordningen ungefär.
Hjälp av någon önskas snarast.

Och så ska man ju fylla 20 också med middag, fest och hela konkarongen. Som om jag kommer ha tid liksom. Har ju massor att göra.

Helgen var lugn: bokbyte hos Alfred, Anna och Alice (babyn på bilden), fika med Oscar och Johan, slappa hos Ludvig (lördag), slappa med Peter (söndag).

Pratade med Johanna idag, hon sa att hon tyckte att min blogg var rolig att läsa. Att den var moget skriven. Tack, liksom. Lyckades iallafall lura någon. Annars har det varit mycket ångest idag. Vet inte varför, känner liksom ett tryck över bröstet över allt som måste bli klart och allt som jag borde göra.

Varför kan vi inte få byta liv, Alice?
Jag skulle bara vilja bli matad på beställning, få konstant uppmärksamhet, bli buren överallt och slippa ta ansvar.
Så får du, 6 mån gammal, öva koreografi, sångtexter och monolog till ett intagningsprov, konstant hålla ögonen öppna för alla typer av jobb, vara en uppmärksam, vänlig och rolig flickvän, vän och dotter, ständigt komma med initiativ till allt, orka med människor som inte hör av sig, orka drömma och hoppas inför framtiden samtidigt som du måste hålla fötterna på jorden och inte bryta mot jantelagen.

Låter det lockande? Bara höra av sig.

PS. Kristina från Duvemåla är så inte jag. Känns som ett skämt att jag skall sjunga Duvemåla Hage som ett av mina nummer i Göteborg. Nej förresten, att jag skall framföra Do Re Mi som Maria i Sound of Music är faktiskt ett ännu större skämt.

Självkritik - självförtroende, 1-0. DS

Vågräta reflektioner...

Eftersom jag varit hemma idag pga sjukdom, och knappt rört mig större delen av tiden har jag haft tid att tänka. Mycket. På lite allt möjligt.

Att jag är lite uttråkad med Stockholm och min sysselsättning.
Att jag vill att Anders ska ringa.
Att jag borde öva till Göteborg, men varit för trött och svag (dålig ursäkt).
Att jag vill se mer teater.
Att jag är glad att Johan och jag kan ha diskussioner till dödsdagar.
Att jag längtar ut till landet och att bo hos Helen och gå i skogen ocgh andas in doften av gran, tall, mossa och dagg.
Att Will & Grace är SÅ kul (bestående faktum). Skulle vilja ha det så som dem.
Att Hello Saferide kanske är rätt bra (brukar inte gilla indie-debutanter).

Johan och jag pratade i 1 h idag på telefon. Han bryr sig när jag är sjuk. Vi pratade om allt. Han och jag kanske kan bli som Grace och Will nån dag, vem vet. Hoppas det.

Sorterat alla saker i Oriflame-giftbagen jag fick av Anders. Det var så snällt av honom att ge den till mig, kommer använda alla produkter. Jag tycker om Anders, hoppas han tycker om mig. Fortfarande.

Börjat använda ny hudvårdsserie från Lóreal. 4-stegsprodukt med make-up borttagare, rengöringsscrub, ansiktsvatten och ansiktskräm. Huden bränner riktigt när man gjort alla stegen ordentligt. Jag gillar det.

Jag hatar materialismen i vårt samhälle.
Ändå är jag dess slav.
Varför föddes jag inte med mer självdisciplin?

Varför kan jag inte skita i:
*materiella saker
*ideal
*andra människor negativa åsikter
*mitt pockande dåliga självförtroende

Jo, mina damer och herrar, för från att sekunden vi föds så uppfostras vi till konsumerande idioter. Vi är bara så bra som människor som de saker vi äger. Den som har flest prylar när den dör, vinner. Ju dyrare prylar du äger, desto bättre människa är du. Varför är det så?

Varför vill småtjejer se ut som Natacha Peyre? När inte ens Natacha Peyre vill se ut som Natacha Peyre?
Varför mördas bögar pga sin läggning år 2005 i Sverige?
Varför resonerar de mäktigaste i världen så att krig är något positivt?
Varför tar Bush pengar som skulle läggas på sexualupplysning och lägger de på avhållsamhetslära istället?
Varför blir man en bättre människa bara för att man är med på tv?
Varför är människor så rädda för dem som är olika de själva?

Välkommen, välkommen hit.
Vem du än är, var du än är.

Jag är en levande motsägelse som ibland blir mycket trött på sig själv. Om jag var någon annan vet jag faktiskt inte om jag skulle vilja ha mig som vän. Nej, Gud va kritisk jag var nu. Jag är nog ganska bra. Jag skulle bry mig om mig, lyssna på mig, alltid låna ut pengar till mig, få mig att skratta, festa med mig och ALLTID ringa tillbaka till mig. Sån är jag, hoppas jag.

Innan Peter kommer så ska jag ha valt monolog, och börjat djupläsa den.
Nu mår jag faktiskt bättre. Tänk vad affirmationer är positivt. Borde göras oftare.

Bilden ovan är från förrförra helgen på Lino. När jag ser så jävlig ut som jag gör nu hjälper det att titta mig själv i min bästa dager. Om ni tror att jag alltid ser ut så så känner ni inte mig. Överhuvudtaget.

PS. Kom på idag att jag nog är en sån människa som gillar att lista saker. Eller vad tror ni? DS

På den fjärde dagen...

... skapade Gud ljuset, det stora att härska över dagen och det lilla att härska över natten. Vad åstadkom jag igår? INGET. Vad har jag åstadkommit idag? INGET. Det är ju inte utan att man får lite prestationsångest alltså...

Igår var jag Desperat Hemmafru; lagde middag, tvättade och diskade. Sortearde kläder. Satt fint och väntade när Peter kom hem med hemlagad spaghetti med köttfärssås. Trots att dagen var skönm och lite slapp faktiskt så insåg jag att jag nog aldrig kommer att nöja mig med den tillvaron. Nej, tacka Gud att jag lever 2005 och har möjligheten att kunna skapa ett eget liv, karriär och mål.

Steg närmare målet:
IGÅR: Inget. Fuldansade dock framför spegeln i halvhjärtat försök att klara "Hung Up"-koreografin. Såg rent ut sagt för jävligt ut.
IDAG: Johan skall komma förbi och äta lunch, vi ska jobba på monologen. Eller, typ välja monolog, kan ingen än så länge... Kanske även kan få tips på koreografi.

Sen ska jag och Johanna kryssa över Östersjön. Ska bli gött, om jag bara inte var så förkyld som jag är... Hoppas att jag kan dofta mig till alla tax-free parfymer som jag ska hamstra iallafall...

And for your viewing pleasure: äntligen, en bild på författaren. Bör tilläggas att jag inte alltid ser ut så, jag är mycket snyggare vanligtvis.

Nu ska jag Ålands-packa och monolog-öva! Och kanske lyssna lite på Alcazar, det beror på om jag skäms för mycket för att erkänna det eller inte.

Veckans början...

Steg närmare målet:
Kopierade idag alla noter jag behöver hos älskade Guddan på Kulturama. (Oscar har tur att ha en sån underbar mamma)

Ska:
Lära mig texterna utantill på allt tills repet nästa vecka.
Ringa Johan ang regi-möte till monologen snarast!
Lära mig monologen utantill (om det nu är den jag ska ha, känns ännu inte helt 100%)
SÄTTA koreografi till "All That Jazz" och visa upp för Johanna + slipa på den

Känner mig faktiskt rätt så nöjd med dagen, trots att jag tog rejäl sovmorgon och varken hunnit tvätta eller diska idag (måste göra det nu så Peter inte behöver tjata mer denna vecka). Ikväll har jag danslektion, skall bli skönt att röra på fläsket efter att bara ha goffat godis hela förbannade Halloween. Det är Johans och hans låga morals fel när han ställer fram ett fat med munkar framför mig efter middagen, som tillråga på allt var pasta med PESTO! Djävulens mat!!!

Jaja, ljuger för mig själv dagligen när jag hävdar att jag äter enligt GI men eftersom ingen vet om min hemlighet kan jag lika gärna fortsätta. Dessutom hinner jag inte med kosttänkande nu, jag har ju så mycket annat jag måste göra! Inte minst planera årets kryssning med jobbet och Johanna som hyttkamrat på onsdag med Cinderella! Inte vart på kryssning på 3 år, får se om det är lika svinigt som jag minns det...

Lite info om hittills nämnt folk, hatar namedropping när man inte vet något om personen:

Johan, 21 år, pluggar genusvetenskap, informatör för RFSL.
Blivande skådespelare/regissör/manusförfattare/stå-uppare/poet/politiker.
Världens mest fantasirika människa, bästa sångare (specialité: "Pass This On" av The Knife) och proffsfjolla. Har som största merit att ha medverkat i Teater Järvas legendariska uppsättning av Pinters "Festen", spelade rollen som Jimmy. Inte ett öga var torrt.

Johanna, 20 år, blivande välbetalt säljare.
Missade, som jag, teenie-perioden med pojkbandsdyrkan pga föräldrars skiljsmässor, och tar därför ut all fanatism, beundran och kärlek på Kent. Extremt patetiskt, men stundtals otroligt roligt. Internskämt är lika vanligt som fallande löv på hösten, och hon förkroppsligar den där fnissande bästisen jag aldrig hade när jag var liten. Kan dock vara sjukt envis och jobbig ibland, men i det långa loppet blir det bara charmigt.

Andra personprofiler uppdateras löpande.


Önskan idag:
Att jag inte blir sjuk
Att någon av fjollorna hör av sig
Att jag lyckas hålla mig sysselsatt fram till jul
Att jag ger kärlek till alla som älskar mig
Att alla jag älskar ger kärlek tillbaka

Trevlig början på veckan mina vänner!
Nu skall jag lyssna på Anna Ternheim.

BRA - DÅLIGT

Att blogga är gratis
Att dansa är gratis
Att skratta är gratis
Att älska är gratis
Att hänga med vänner är gratis

Dessa saker gillar jag

Att fika kostar pengar
Att festa kostar pengar
Att shoppa kostar pengar
Att resa kostar pengar
Att gå på teater/opera/balett/bio/konsert kostar pengar

Dessa saker gör mig ont

___________________________________________________________________


Varför kan jag inte bara släppa all jobbångest?
Jag har haft två veckors semester sedan mars månad, och ändå har jag ångest över att jag är deltidsarbetslös fr.o.m nu. Hoppas att resa till Helen lite senare gör mig gott, att lite ångest släpper. Fan ta att jag måste va så jävla ambitiöst lagd. Jag har massa att göra inför Göteborg, kan jag inte bara fokusera på det utan att få ångest och tänka var mina kulor kommer ifrån?

Alltid har jag ångest för något.
Först var det partner. Sen kom Peter.
Sen var det vänner. Då kom (bl.a.) fjollorna till undsättning.
Nu är det jobb/sysselsättning. Vad händer då?

Allt är en ond cirkel. Om jag nu kommer in i Göteborg (eller flyttar till Falun och pluggar musikteori) så kommer garanterat kärlekslivet att skita sig igen.

Tack för den. Varsågod.

Dagens reflektioner

Var hemma själv igår, min bättre hälft var bortrest på fotbollsresa (enbart pga grupptryck, när jag frågade vem som stod i mål för Sverige i matchen mot Island senast, så svarades ett klingande "Ravelli!") så hemma på Söder var jag själv efter att ha varit med familj hela dagen. Skulle kollat på film, men sket i det så jag insåg att jag nog ej skulle orka.

Oscar skulle ut på Lino efter att hade varit med Sacko på "Dreamland"-premiären (måste se den nästa vecka!), Ludvig och Anders skulle nog hänga på, men efter noga övervägande tackade jag nej. Kan inte bli en inventarie på Lino i denna tidiga ålder. Skulle vara tragiskt. Inget ont mot er killar, men som tjej är det tragiskt, eftersom jag inte har något att hämta där eftersom jag varken är singel eller bög. Måste begränsa det till 1 gång / månaden. MAX.

___________________________________________________________________

Lite om min bättre hälft kanske är på sin plats förresten;

Peter, 29 år, säljchef och delägare i eget företag.

Min närmaste på alla sätt, lagar jättegod mat, får mig att skratta, är jätteduktig på electric boogie, kan jättemycket om hajar och bilar, och är den enda som stått ut med mig så länge som 2,5 år (and counting). Han ger ärlig feed-back, kärlek, stöd, inspiration och utan honom i mitt liv skulle allt vara så otroligt mycket jobbigare. Åldersskillnaden märks knappt eftersom han är så otroligt barnslig och jag otroligt mogen. Vi är så nära som två människor kan vara efter 2,5 års förhållande och (snart) 1 års samboskap. Referenser till honom kommer ske ofta.

Resan tar sin början - presentation

Hej där.

Rebecka är jag och jag skall bli musikalartist.

Med dessa premisser vill jag börja min blogg. Eftersom jag av naturen är lat så vill jag att denna blogg skall fungera som inspiration, motivation och stöd inför min audition till Musikalutbildningen vid Teaterhögskolan i Göteborg. Första audition v 1 2006, (förhoppningsvis) vidare audition v 16 2006.

Mycket annat kommer denna blogg givetvis att innehålla, eftersom jag har ett så otroligt spännande och innehållsrikt liv, med otaliga vänner och jobbmöjligheter som prunkar, men jag har som mål att varje dag skriva något om vad jag gjort under dagen för att ta mig närmare mitt mål, att vara fullt förberedd.

Jag kan ibland vara mycket ironisk i mina inlägg, i synnerhet om mitt eget liv. Upp till dig att avgöra vad du vill tro på och inte.

Välkommen!