COMPUTER SAYS NO

Tillvaron sammanfattad i en mening.
(Bästa klubben på QX, lätt!)

För er som inte vet jag syftar på, så finner ni lite bakgrundsinfo här, och en bild här.

Annars?
Saknar Peter.
Ätit middag hos pappa.
Har ännu inte hittat kompis som vill fika med mig imorgon (= I'm un unwanted big fat loser without friends).
Insett att jag typ kan spendera typ 300 kr till på underhållning/berusningsdrycker/kläder/smink/mat ute denna månad för att inte spräcka min budget.
Upptäckt att jag, trots min årslånga paus, fortfarande kan spela de flesta av Kents låtar på gitarr.
Ska väl ut imorgon med Johanna, om jag orkar och inte deppat ihop totalt.
Älskar Peter Magnussons imitation av Bert K i kvällens "Hey Baberiba!"

Älskar att ha en blogg. Man kan göra vad man vill. Skriva en dikt, en sång, ösa ur sig kritik eller komplimanger, berätta om sin vardag, skriva hatbrev, you name it. Ska nog återuppta min favorithobby en kväll som denna, nämligen att lista!

23:45: UPDATE! Fortfarande hemma hos far som hittat min deklaration! Och jag får ingen restskatt, utan lite pix tillbaka! Sweet! Plus att en tjejkompis svarat mitt utrop, och ska ta en fika med mig imorgon! Tänk så snabbt livet kan ändras... Måste vart såhär som Moses kände sig...

Men nu till väsentligheter!

Here you have it, kvällens lista, 31 mars 2006:

Band jag önskar jag hade vart med i:
1. Village People (kom igen de är typ tidlösa, alla de hitsen, gayfaktorn, så bäst!)
2. The Mamas and the Papas (Flower Power, Woodstock, frigörelse på alla plan, bra låtar... SWEEEEET!)
3. Kraftwerk (med en kurvig, men talangfull, tjej i bandet att de attraherat fett med fler fans på t.ex livespelningar)

Sleep tight, my friends!

/ Your lovely Rebecka

PS. Här på min gamla dator hos pappa hittade jag den ultimata B-kändisbilden: detta är jag och AJ från "Gay Army", tagen hösten 2004 på Kharma by Ulrich (R.I.P!) Sug på den ni! Jag vill dock påpeka att jag inte är någon stalker, utan att denna togs innan programmet ens var påtänkt, och AJ bara var vilken sminkad bitterbög som helst i mängden i Sthlms gaynattliv, som kände en kompis kompis... DS

Affirmationer / Ambivalens

Hej igen allihopa!

Fr.o.m idag, ons 29 mars, är jag åter arbetslös. Melodifestivalen och Microsoftturnéerna är över, och kvar är jag i en stökig lägenhet, fylld av tvivel och känslor som hunnit ifatt mig efter att skjutit bort dem pga stress i ca 6 veckor.

Sista stoppet för Microsoft var igår i Örebro, och det bästa av dem alla måste jag säga. Dagen kändes uthärdligt trots den vanligtvis långa dödtiden (typ 8 h om dagen), mycket pga att jkag hittade en så skön hobbydruga att prata med. Thanks! Vi åt lunch med Telia-Tobias, och jag kände riktigt hur jag skanar sammanhållningen från det roliga gäng vi var detta år under Melodifestivalen. Snackade om re-union på VikingLine, får väl se hur det går med det. Dagen kulminerade även med att nerrigget gick jättesnabbt + att jag lyckades fisxa en jumbopåse popcorn gratis som alla föreläsare fick smaka av. De var så impade över min "kvinnliga charm" som kan fixa vad som helst när som helst. Att den dessutom funkar på bögar är ju bara otroligt! Vilken kvinna jag måste vara!

SStaffan och jag hade ett tårfyllt avsked (med lite utvärdering) under bilresan hem till Stockholm (skämt! han typ slängde ut mig utanför min port), och därefter bar jag med tunga steg upp min väska (och my fat ass) till ytterdörren för sista gången på ett tag. Sen väntade jag på Peter och kollade på S&TC. När han kom så myste vi, åt mackor, och myste lite till. Fascinerande att vi snart varit tillsammans i 3 år (1a april är dagen, inget skämt, var då vi hade vår första dejt 2003...) och att så fort vi är själva typ, eller efter ett tid ifrån varandra, så blir vi som två nyförälskade 6eklassare. Sjukt...

Nu sitter jag här, det är molnigt ute, och jag vet typ varken ut eller in. Alla de planer som jag hade så utkristalliserade för några dagar sen verkar onåbara eller freakde. Vad kommer hända? Var skall jag plugga till hösten? Ska jag åka till Tyskland? Vad händer i sommar? Allt känns nu bara lika tungt och oroligt som det gråa molnet utanför mitt fönster. Och jag bara fortsätter att skriva. Utan syfte, utan mening, utan mål. För jag har liksom inget annat att göra. Trots att min blogg aldrig kommer komma i närheten av detta när det gäller humor och spontanitet, så fortsätter jag.

Jag vill ju bara var älskad.
Jag vill ju bara vara en förebild.
Jag vill ju bara förstå och följa mina drömmar.
Jag vill ju bara vara så naivt hoppfull inför framtiden som alla andra är.
Jag vill ju bara vara lycklig.

Men det är väl min lathet med inbyggda pessimism som stoppar mig, som vanligt.

Jag är en 20årig, ickerökande, lite korpulent, överanalyserande, fejksäker, sjungande, dansande, agerande, mjukisbyxbärande, AllBran-ätande, stökig, skoälskande, trendhatande, bloggläsande, SurrealLife-tittande, Anna Ternheim-lyssnande, inspirerande kvinna/tjej/våp/faghag/syster/flickvän/sköka/ängel/dotter/kollega.

Nothing out of the ordinary.

PS. För er som inte har träffat mig, och ändå vill få en bild av hur jag kan vara som livs levande person, kolla in Sally i "Tredje klotet från solen" (TV4). Råkade bara zappa förbi det idag, kollar ibland när jag får chansen, men fan, hon och jag är med vårt kroppsspråk, humor, röst och sätt fan twins 4 LIFE. DS

Osynliga helgen v. 12

Jag är en tjej som brukar märkas i ett sällskap. Mestadels för mitt otroligt vackra modell-yttre (skämt!), men även för min ljuva stämma som jag använder ofta och gärna.

Denna helg var dock något som var hämtat ur Twilight Zone.
Återförenad med Anders (äntligen!) spenaderade jag hela lördag och halva söndag. Käkade lite, snackade lite, drack lite, dansade lite, skämtade lite, skrattade lite, ja ni vet lon-lost-firends-reunion typ.

Gick med på att hänga med på fest hos hans kompis i Svedis (gröna linjen yao!), för att dricka lite, dansa lite och faghaga mig lite (äntligen!). Väl där hälsas vi på och hänvisas till att slå oss ner vid ett köksbord. Därefter försvinner vi. Alltså, verkligen BOKSTAVLIGEN.

Hans polare som verkligen typ tjatat att han skulle komma diti en vecka, skiter totalt i han och mig. Ingen av deras respektiva polare ägnar oss inte heller vidare uppmärksamhet. (Nu kanske det bör tilläggas att jag och Anders intog en typ Patsy & Edina-attityd rätt tidigt på kvällen men i just detta sällskap så skulle det vanligtvis inte vara någt större problem).

Vi rör oss till vardagsrummet, slår oss ner i soffan. Tänker att nu kommer säkert hans vänner på bättre tankar nu när det finns massor av plats bredvid oss att slå sig ner på. Fel, fel, fel.

Vi rör oss till toa, glider in där och bara sitter och snackar i typ 30 min. Ingen saknar oss. Ingen bankar ens på dörren för att dubbelkolla att ingen ligger nerspydd därinne eller nåt.

Vi går ut därifrån, jag börjar dansa. Normalt skulle jag inte börja dansa först av alla på en fest (utom ifall det var min fanclub som hade sammankomst), men just iu detta fall så var det en form av experiment. "Jag ljuger så bra" är på högsta nivå på stereon, jag anammar koreografin så perfekt som man gör när man druckit i 6 h, och sliter av mig hoodtröjan och blottar min killer-top i cresendot av låten, allt enligt reglerna. Tittar någon? Nej. Ropar någon? Nej. Bryr sig någon? NEJ. Anders tror sig t.o.m höra folk bredvid honom säga till varann "Gud vad roligt det vore om typ någon bara satte igång att dansa? Lite dansgolv liksom, jag känner verkligen för det!"

Efter att ha förbittrats värre än Kikki D i retrospekt, bestämmer vi oss för att dra. Vi går ut i hallen, sätter på oss alla våra tillhörigheter LÅNGSAMT, folk passerar bredvid hela tiden, ingen säger något. Inte ens de som bjöd oss. Depraverade går vi sedan den lilabands-prydda vägen tillbaka till tunnelbanan med varsitt plastglas tetravin och dissar festen.

Allt därefter är oväsentligt. Men det kan dock sammanfatts i 5 enkla punkter att minnas i framtiden:
1. Kom aldrig till Lino efter midnatt på en löningshelg.
2. Tro inte att du är tjenis med schlagerkändisar bara för att din kompis är det.
3. Använd inte polisförhörs/Cluedo-attityden när du ska kolla vem som har efterfesten ("Var det du med Vodkaflaskan i vardagsrummet vid Karlaplan NU?!").
4. Lita aldrig på dansare som garanterar att det är lugnt att man kan crasha Christer Björkmans efterfest.
5. Fråga aldrig Andres Esteche om ni kan dela en taxi till Christer Björkmans efterfest.
(Additional: 6. Sätt dig aldrig framför internet i brist på efterfest.)


Igår så promenerade jag och Anders i solen och åt youghurtglass vid Medis, underbart! Sen drog han och jobbade och jag tog emot Peter som vart på fotbollsresa i Närke, världens mittpunkt, över helgen. Vi myste lite, sen gick vi ut och åt middag på Shanti här i de neighbourhood. De har rätt bra rykte, så därför blev händelöseförloppet där också lite av ett frågetecken.

Vi kommer in till en halvfull restaurang, eskorteras in till bordet, och delges menyerna. Vi bestämmer oss rätt snabbt för vad vi vill ha, men att ta vår beställning dröjer typ 15 min. Därefter börjar väntan. Drycken kommer relativt snabbt, men sen börjar tiden gå allt långsammare. Vi ser folk komma in, sätta sig, beställa, och få mat!

Efter ca 40 min väntan (omöjligt att få tag i servitrisen) frågar vi om vår mat är på väg. Hon går och kollar. 2 min senare kommer servitören ut och ber om ursäkt så mycket, han har av misstag bongat in vår beställning efter att han tog den, så den nådde aldrig köket. Han beklagar så mycket, och säger att det kan dröja 30 min till. Jag var svinhuingrig när jag kom in till restaurangen, vilket inte är något emot vad jag kände mig i denna stund. Jag frågor om vi åtmindstone kan få in naan-brödet vi beställt, och det dröjer 15 min innan dessa sen kommer in.

Till slut fick vi in maten, men eftersom resaurangen var på väg att stänga typ 10 min efter vi fått den, så var vi onekligen småstressade över det. Var typ det värsta jag vart med om. Slutade med att vi fick 10% rabatt på notan (= 32 kr) och tackade och tog emot. Men osvensk (i positiv bemärkelse!) som jag är så höll jag inte bara god min, la fett dricks, sa "det är ok, verkligen", utan lät de dra kortet på summan de angivit med rabatt, plus dricks på 15 kr. Reste mig upp, nickade åt personalen och gick.

Jag tycker itne att detta var ett svinigt beteende som kund, som jag och P diskuterade på hemvägen. Servitören kunde bönat och bett på sina knän, men man ger inte hög dricks ifall något såt händer, trots rabatt, av principskäl, anser jag. Upp till debatt!

Helt sjukt att detta liksom hänt mig under samma helg. Är jag så bortglömd? Intetsägande? Grå? Kanske typ borde streaka längs Kungsgatan för att bli ihågkommen...

Herregud, nu har ja verkligen skrivit av mig ordenligt. Och hann ju inte ens berätta om min resa till Johannas nya hem med fest i fre kväll (röda linjen mot Mörby yao!). Jaja, det får jag väl göra vid ett senare tillfälle. Grattis till nya lyan!

Kärlek till er alla som orkat läsa ändå hit!
/ Rebecka

Blågula färger?

Läste en insändare idag av "en arg farmor", som vanligtvis brukar innehålla banaliteter och irritatation över typ mobiltelefonerans utbredning, internets vara och icke vara osv, men denna gång var det faktiskt något som är värt att tas upp.

Hon förklarade i insändaren sin besvikelse / irritation över att hennes barnbarn inte kunde nationalsången. Trivialt, kan tyckas, men det bör tilläggas att vi talar om barn i åldrarna 8 - 17 nu. På frågan varför de inte kan den, så hade ett av dem svarat: "men om vi sjunger den tror ju alla att vi är rasister."

Detta gjorde mig så otroligt beviken. Läste också att Sverige kom typ 3:a sist i världen, före länder som ÖSTtyskland, när det gäller patriotism och stolthet. Varför?

När blev det "rasistiskt" att sjunga Du Gamla, Du fria? När blev begreppet "osvensk" något positivt? Fattar ingenting.

Jag är ingen rasist, anser mig själv vara öppen och kämpa för vidsynthet när det gäller alla grupper i samhället, men jag anser det var en självklarhet att kunna nationalsången. Det finns länder i världen där man med ena handen på hjärtat stolt sjunger nationalsången varje morgon innan skoldagens början, i Sverige är det knappt att folk sjunger med den 6:e juni.

Alla länder har för- och nackdelar, likaså Sverige, men jag tytcker att vi svenskar har blivit experter på att baissa vårt eget land, p.g.a bl.a klimat, höga skatter, politik etc. Vissa länder har det kanske bättre, med sol året om och miniskatter (typ Brunei). Men det finns fan så många länder som har det mycket värre.

Var så länge sen jag hörde någon (svensk) säga nåt positivt om Sverige. I kändisintervjuer (inte kanske världens bästa info-källa, men iallafall) hör man amerikanska och brittiska artister ideligen prata positivt om Sveriges skönhet och den höga kompetensen i dess befolkning som de stött på.

Vi är de 3:e största musikexportörerna i världen, efter USA och Storbrittanien
Vi har personer som Alfred Nobel, Astrid Lindgren, Carl von Linné, Selma Lagerlöf, Ingmar Bergman, Dag Hammarsköld m.fl att se tillbaka på i historien
Vi är ett av de länder som faktiskt får uppleva alla årstider (om än kanske lite försenade just i år)
H&M, Volvo, SAAB och IKEA, fyra enorma, välkända och respekterade företag, stratades alla i Sverige
Vi har levt ifred i hundratals år
Vi är ingen diktatur

Det enda jag uppmanar till är att försöka minska detta eviga tjatande och baissande, och istället kanske öppna historieboken lite grann. Man behöver inte bläddra länge för att hitta personer som inte bara gjort avtryck i Sveriges historia, utan även hela världens.

Jag tycker Sverige är ett fantastiskt litet land, med brister som alla andra, men med en otroligt vacker natur, ett öppet förhållningssätt människor emellan, extremt produktiva människor och entreprenörer som kämpar för att göra ett avtryck i historien, och som känner hopp till deras egen (och landets) kapacitet att utvecklas, och en ständig kamp för integration, alla människors lika rätt att i samhället och att uppmärksamma och respektera minoriteter.

Önskar att alla ni som läser detta stämer in med mig den 6e juni, som förra året äntligen blev en helgdag.

Ha det bäst så länge!

/ Rebecka, stolt svensk för mångfald

Reflektioner från schlagerturnén: Göteborg (+ tråkiga internskämt)

(Hemkommen, småsjuk, ska åka till Linköping ikväll, saknar Peter, ska fika med Johanna idag, ska upp 06 imorgon...)

Tobias:
Om en händelse kan vara obetalbar, finns det då någon händelse som kan vara betalbar?

Kommer sakna alla SÅ mycket efter att det är slut.
Efterfest på Silja Line för tutti frutti á 34 kr. 34,50 är oacceptabelt.

Lite mer reflektioner:
Hur kan vissa ord i svenskan enbart finnas i negerande form?

Otymplig - tymplig?
Ofantlig - fantlig?
Obetalbar - betalbar?
Omedelbart - medelbart?

Hjälp mig snälla språkpoliser!

Delger även lite härliga talesätt / ordspråk / ordstäv från svunna tider som vi på Telia på Melodifestivalen 2006 tycker förtjänar ett uppsving (fetstil är mina personliga favoriter):

Få sina fiskar varma
Bli dragen vid näsan
Dra dit pepparn växer
Det är uppåt väggarna
Nu går skam på torra land
Lösa boliner
Ta i med hårdhandskarna
Nu är det kokta fläsket stekt
Spela Allan

Även lite ord för att beskriva något positivt:
Fina fisken
Finemang
Finfint
Fint som snus

Nu är det bara ett stopp kvar, får se till att göra det oförglömligt!
Nu tror jag att jag skall ta och äta lite frukost. Kommer förmodligen kika in lite senare under dagen igen.

Tjingeling!

Vi har varit på turné, vi har kommit lätt på sne...

På allmän begäran kommer därför lite upplevelser från:

Telia på Melodifestivalen 2006, rikstäckande turné!

Jag och bundsförvanten Staffan, a.k.a turnéledaren. Som vanligt mycket sammanbiten, jag gör mitt bästa för att lätta upp stämningen på väg till Karlstad.

Inget kan komma mellan mig och OS på tv-skärmarna på arenan i Karlstad....

Jag och de sötaste festivalbesökarna i Leksand!

Dags för jobb! (Daniel och Maria)

Rigg upp, rigg ner, rigg hit, rigg dit...

Om vi vart riktigt snälla och duktiga så får vi kolla på det live (bild från läktaren i Löfbergs Lila Arena, Karlstad)

Äntligen matdags! Som ni ser går vi båda på strikt GI-diet under turnen :-)

Vissa väljer att äta mat till lunch, andra väljer en Banana Split istället (Andreas, Anders och Johan)

Tobias ser mig.

I love the Telia-boys! (Anders, Johan, Andreas, Niklas)

Spex på extremt hög nivå. (Anna)

Turnéledarnas gullegris. Niklas ler uppskattande för mitt mentala stöd till köpcenter-teamet, som han basar över, och Staffan tackar mig för dagens utomordentliga insats på arenan!

Inget stoppar oss nu! Av sol-loggan att döma så är det inte svårt att gissa att vi befinner oss i Karlstad. (Staffan, Johan, Tobias, Andreas, Niklas, Anders, Anna)

Jag beundrar mig själv över att jag t.o.m på turné kan hålla ordning på rummet.

Imorgon börjar också Microsoft-turnén, så nu kommer jag och Staffan vara attached-at-the-hip typ två veckor i sträck. Men det är ju lugnt för han är ju världens bästa turnéledare! (absolut ej fjäsk!)

På torsdag anländer vi dock till sista turnéstoppet, Göteborg, där jag förväntar mig mycket festande med många söta killar! (Johan, nu eller aldrig!)

Ha det bäst så länge med er! Lev varje dag som det vore din sista, för någon dag kommer du få rätt.

/ Rebecka

Halleluja-moment

Dave, visa mig vägen och fräls ifrån (musik av) ondo.

Ty riket är ditt, och makten och härligheten i evighet!

Ja, alla ni. Därinne med mig, framför scenen och på läktarna. Just så bra var det.
Gruppen har fanimej inte en enda dålig låt alltså. Enda minuset var en liten del av konserten som verkade vara insnöad på lugna låtar, men när man är gruppen som frambringat Behind The Wheel, World in my Eyes (min personliga favorit), Personal Jesus och Enjoy The Silence så finns det ingen risk för flopp.

It's No Good hördes dock inte, lite besviken :-( men Dave hade bar överkropp typ 80% av konseretn så skadan var snabbt reparerad :-)

Ses 7 juli allra längst fram på Stadion, 4 LIFE!

PS. Är Martin bög? Gillade hans stickade mohikan-hatt, glittersmink och ängelvingar. Sweet! DS

Tonight, tonight...

Bandet har liksom haft hits och släppt plattor sen långt innan jag föddes.
Helt galet vilka ikoner.
Måste fan stå bakom 2a kravallstaketet så att jag inte får för mig att stagediva / hångla upp Dave Gahan / sno micken och sjunga solo sjunga Everything Counts.

Let me take you on a trip
Around the world and back
And you won't have to move
You just sit still

Now let your mind do the walking
Let my body do the talking
Let me show you the world in my eyes

I'll take you to the highest mountain
To the depths of the deepest sea
And we won't need a map, believe me

Now let my body do the moving
And let my hands do the soothing
Let me show you the world in my eyes

That's all there is
Nothing more than you can feel now
That's all there is

Let me put you on a ship
On a long, long trip
Your lips close to my lips

All the islands in the ocean
All the heavens in the motion
Let me show you the world in my eyes

That's all there is
Nothing more than you can touch now
That's all there is

Let me show you the world in my eyes

Herrejävlar alltså... 3 timmar kvar...