supersupersuperficial, but not totally of course

(ey men nu måste nån dra i nödbromsen snart)

igår satt jag hemma och slappde mest hela dagen, men vid 20tiden får jag ett ryck och beger mig till sofo night, närmre bestämt beyond retro (the only shop you'll ever need) och mötte där upp ullis och hennes väninnor carro och rebecca och joinade in i klänningsprövandet. har ju blivit så anal att jag i princip bara köper klänningar på secondhand numera, undantaget ett par basklänningar från h&m tidigare i år, och lyckades nu scora två st femettor i form av plisserade chiffongklänningar, en svart och en rosa, och den förstnämnda utnämndes utan större konkurrans till nyårsklänning 2006

sedan fortsatte sällskapet till nada, där mousserade och rose intogs (kanske inte vanligaste beställningen på nada, när jag bad i baren om "tre glas prosecco" kollade tjejen på mig ovetandes tills jag bah: "ehh... alltså tre glas mousserande" då förstod hon, men var ändå högst skeptisk) det skålades och tjoaes och tjimmades med ullis helt underbara väninnor, men manfallet vart 25% efter rosevinet, så det var bara jag, ullis och rebecca som fortsatte till... ehhh.... riche

det känns på något sätt som jag svikit gamla ideal och att vännerna på barrikaderna mot stureplan, och jag tycker fortfarande att det är väldigt mycket yta i dessa kvarter, men måste erkänna att musiken är rätt så soft och att om man är där med rätt sällskap så kan man faktiskt ha riktigt kul (och så har jag ju faiblessen för stiliga äldre herrar, där sthlms-gräddan representeras i stora baren, och viss utsträckning lilla)

vid stängning kände jag dock att det rätta och vuxna är att ta bussen hem (och inte dra till teatron trots löften om... sällskap), så jag väntade bestämt på 91an och hade lite eulberg i lurarna så inte gick det nån nöd på mig

men detta ska minsann inte bli någon ytlighetsblogg, finns det nog av i cyberspace redan, nyårslöftet till er är att givetvis förtsätta bära pretantionens, kulturens och konstnärlighetens fana så högt, så högt!

jag känner att denna höst och nästa år har handlat och kommer handla mycket om nya vägar. som jag sa till ullis, 2006 var omtänkandets år, 2007 blir omprövandets år

så inga förutfattade meningar eller kval om ställen eller åldrar på killar eller yrkesval eller drömmar, nu måste jag släppa sinnet fritt och bara låta upplevelserna komma till mig istället för att jaga och forcera fram dem. det är sannerligen rebecka v. 2.0 som går in i 2007 med ett öppet hjärta och sinne, och som bär med sig sina gångna nederlag och segrar med lika stor värdighet

och det jag vill säga till er alla är att älska är att våga

om ni tycker att det låter simpelt eller skrattretande, då har ni inte förstått det ordentligt. för så är det. så enkelt, och så otroligt svårt. jag har vågat, oj vad jag har vågat, och mina tidigare nämnda nederlag kan skådas hand i hand tillsammans med segrarna. och på något konstigt sätt så har jag lärt mig lika mycket av dem båda tror jag, om än de lärdomar jag dragit som segrarinna varit skönare psykiskt vid tillfället.

men jag har vågat
och som jag skrev i min julessä, så vet jag att jag kommer våga igen eftersom han fortfarande finns därute, my husband
(den första av dem, iallafall)

idag så ska johanna komma hit, äntligen, gått alldeles för lång tid sen vi senaste sågs, och så ska jag även flytta mig ett par stationer med 1an och slappa hos david och utvärdera julen och dricka lite te. ska bli så grymt skönt

(riche och teatron tar på krafterna)

love to you all of my friends
låt det nya året bringa nya krafter, nytt mod, och nya vägar

att mista själens hem och vandra långt
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanning är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig --
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
ty glädjen är det enklaste av allt.

men den, som söker sig ett hem för sig,
får inte tro, att det finns var som helst --
han måste vandra hemlös någon tid;
och den som är av lögn och vill bli frisk,
han måste hata sig till det han kan
av sanning, som de andra få till skänks.
vad är det värt att sörja så för det?
vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!

hemlös - karin boye

supersuperficial

igår var jag hemma hos ullis och åt middag, drack rödvin, gick till riche och sen dansade vi på teatron

och som att ovanstående referat räckte för att bevisa jullovets nyvunna ytlighet (thank god, kan inte vara såhär pretantiös som jag visat prov på senaste tiden) så hittade ullis en bild på oss, med namn, på stureplan.se

har jag blivit som de jag hatade mest i högstadiet?
osäkert

säkert är dock att om ni scrollar ner lite på denna sida från teatron så hittar ni två riktigt snygga brudar somn var på g igår (en kanske lite för mycket, och det var inte ullis... kommentarer överflödiga)

annars så ska jag slappa idag
läsa och gå promenad
fan va skönt

kärlek till er alla!

/ bec

ps. idag har jag mixat min första houselåt! under mitt nick ms fit givetvis! respect! ds

det största av allt

jag har nu en myspace-sida också:

www.myspace.com/alicerebeckateresia

så mer juvenilt kan det väl inte bli?

igår var jag hos mormor
och hos mamma
och såg "the prestige" (som jag faktiskt tyckte var grym!) med sören på biopalatset söder
sen ska vi bara ta en improviserad öl i mina gamla hoods på söder

slutar med att jag träffar min kusin filippa där, och sen så träffar vi även andreas och klara med posse, och det är dans i luften, så vi slutar på housewifes på teatron (hur grymt som helst!) där jag träffar lady oscar och klaris, och så dansar vi till 05

hehehe
galet hur saker kan utvecklas en annars lugn juldag

nu kommer mer bilder från julafton:



spex med julmust på hög nivå



lite julkaffe smakar bra!



alice, född 1924



alice, född 1952



alice, född 1985

skrev aldrig om klappskörden i förra inlägget, men bland annat kunde man i min hög hitta:
* svinalängorna, susanna alakoski
* svensk-engelsk ordbok på cdrom
* världens snyggaste tavla med marilyn (du är grym, ulrik!)
* dammsugare
* ljusstakar
* tillskott till lamp- och fondväggstapetsfonden av farfar och mormor
* juldukar
* tabletter i tyg med tryck av österrikisk konstnär
* monitär gåva av far
* en svakarapäls (sista presenten, när jag trodde allt var slut, jag grät när jag såg den, mamma du är fantastisk)
* löfte om utlandsresa med mamma till hennes födelsedag 4 april, på påsklovet, troligtvis wien

så man ska inte klaga
och jag tror att mina gåvor var uppskattade dem med

och med risk för att låta klyschig så inser man verkligen med åren att allt som verkligen räknas är gemenskapen

jag älskar verkligen allihopa så mycket, och jag är så tacksam över att få ta del av deras nutid, och även deras förflutna

rätt mäktigt att kunna sitta och prata med någon som minns hur stämningen var på stockholms gator när andra världskriget tog slut

nu när andra julen har passerat utan den institution som var min älskade egensinniga, historieberättande och envisa morfar, så inser jag att jag saknar alla historier så mycket, och vill bara sitta och lyssna när mormor, och mamma och pappa såklart, berättar om hur världen såg ut under deras uppväxt

det är verkligen den bästa julklappen av alla

vi tar del av varann alldeles för sällan


idag ska jag och pappa och ulrik till per-erik för släktträff! ska bli så grymt kul att träffa alla kusiner, som jag också tar del av alldeles för sällan

och sist, men absolut inte minst:

grattis karolina,
min älskade kusin,
som inatt blev mamma för första gången
till en underbart söt liten kille!

kan knappt bärga mig att få se underverket!!!
jag har ett kusinbarn, fatta!!!

the miracle of x-mas just keeps on giving

kärlek och ljus till er alla, vänner!

/ bec

the day after dippingday

nu har man vaknat på juldagens morgon efter den bästa julaftonen på länge, givetvis var klapparna mycket uppskattade åt båda hållen, men det var ett otroligt skönt lugn som jag känner infann sig detta år på jesu födelsedag.

började gjorde jag traditionsenligt hos far med gröt, enda skillnaden i år är att det tar lite längre att ta sig från lilla essingen till bjg än från södermannagatan som det varit de senaste åren, men vad är väl julafton utan lite hets-morgon med paniksvepande av chai-théet innan språngmarsch till 1ans buss?




jag och far framför granen



och vad är en jul utan improviserade spontanbilder (ulrik öppnar paket i djup koncentration)

far och bror blev mycket glada för sina resp. klappar från undertecknad: emmylou harris-skiva och presentkort på derbyshopen. de båda fick även presentkort på middag hos undertecknad någon gång under våren med eget val av meny, samt ett par till klappar!

traditionsenligt fortsatte vi sedan till mormor, där mamma väntade och det var att sätta sig till bords direkt för det delikata julbordet) som man jympar resten av året för att kunna gå lös på den tjugofjärde december) underbart! stora behållningen (förutom klapparna) var annars ulrik som gled in i min morbrors gamla kostym från lund & lund och sannerligen såg ut som a million bucks! glassiiiiigt!



who's your daddy?



mamma och mormor @ de x-mas table

nu börjar bildvisaren strula igen (trogen vana) så ni får hålla till godo med detta så länge! har nog med tid i mellandagarna att fortsätta blogga, hehehe...

(orkade inte göra detta inlägg mer pretantiöst, trots att jag saknar mina svunna utsvävningar i ångestens och den olyckliga kärlekens rike så får det fan räcka nu. nu är det jul, enough with the other shit! dixi!)

kärlek och värme till er alla, små barn!

er ömma moder,
rebecka

am i really still that naive? (julessä -06)

nu på förmiddagen, när jag slagit mig ner för att en än gång inta min egenhändigt lagade jultallrik (bestående av prinskorv, köttbullar, potatis, två sorters sill, rödbetssallad, sillsallad och skånsk senap) slog jag även på tv:n, där tv4 visade min barndoms hjältinna: madicken.

jag fann mig själv sittandes och verkligen försvinna tillbaka in i den storögda lilla flickan som för en sisådär 13 år sedan satt i timmar framför tv:n med alla astrid lindgrens berättelser för barn, som var mina absoluta favoriter.

men det som jag slogs av mest var det som när jag var yngre bara passerat i periferin, men som nu blev så mycket mer tydligt, var madickens föräldrars äktenskap. när jag var liten så vissta jag att det var precis så jag ville ha det. inte kanske att jag var hemmafru, men ett stort, vacker villa på landet, med två smår bedårande döttrar som sprang runt i sjömansdräkter, och främst en stilig, känslosam man som älskade mig och som jag älskade.

jag fann mig själv sitta och le, och samtidigt verkligen känna avund och längtar till allt det. på något sätt så anses det ju skamligt att längta efter barn och tryggt familjeliv och det där, när vi ska vara de starka som inte behöver allt det där för att vara kvinnor. de som känner mig vet att jag inte är någon dörrmatta som skulle ge upp mitt eget liv, frihet och karriär i första taget, men som sören sa när han jämförde mig och carl igår: "carl, du är den ultimata cynikern. och du rebecka, du är den ultimata romantikern."

jag blev i princip chockad, har aldrig sett mig själv på det sättet, och förnekade det. men sören tittade menande och påpekade att han aldrig träffat någon som har mer visioner och tankar om saker, och som bestämmer sig i förväg för hur saker skall bli. jag tänkte efter. och jag förstod ju att visst är det så. jag är alltid den som fantiserar ihop långa historier och planer i huvudet av hur upplevelser med min man skulle bli, vad vi skulle göra och säga. om jag kunde få en krona för alla gånger jag drömt mig bort om hur han skulle ta min hand på någon konstutställning där vi strosat runt, bjudit upp mig och spontandansat i vardagsrummet, kysst mig lätt på morgonen precis när jag vaknat, legat skavfötters med mig och läst böcker i hängmattan på sommaren, varit på någon av mina föreställningar och mött mig i kulissen med en bukett blommor och ett stort leende av stolthet, eller bara väntat hemma när jag kom hem från jobbet med ett upptappat bad...

med åren så inser man att allt inte är så lätt som det verkar för madickens föräldrar. man vill olika saker, man är dålig på att kommunicera, man orkar inte ta tag i saker. mina föräldrar skiljde sig när jag var 14, och i år har jag själv för första gången gått igen ett uppbrott efter en längre tids förhållande. och just nu i december, har jag valt att lämna en person bakom mig som spökat i mitt huvud alldeles för länge utan att ens ha haft en konventionellt förhållande med, och med det valt bort att ha ens någon som i huvudet kan spela huvudrollen bredvid mig i alla de där fantasierna.

och det var jobbigt, mycket jobbigare än jag trodde. när man är van att konstant älska någon och kuna fylla den rollen i huvudet närhelst det behövts, så är känslan av att helt plötsligt ha rollen tom i huvudet ofta mycket starkare än att inte den personen fysiskt vid sig. hoppet är ju som sagt det sista som lämnar människan enligt utsago, och med detta medvetna val så väljer jag även att utesluta de fantasierna som varit en del av min vardag så länge, som hägring i de döda timmarna.

men trots att fantasierna inte spökar i mitt huvud nu längre, och att jag heller inte har någon vid min sida som jag haft under en väldigt lång tid, så inser jag att hoppet dock inte lämnat mig. jag skulle ha kunnat bryta ihop när jag såg allt på tv idag, tänkt på att jag lämnat detta bakom mig två gånger bara i år, och undra om det någonsin kommer finnas någon som är allt det, eller som bara är och finns, som han som levt sedan urminnestider i mitt huvud.

och jag har ju som sagt ingen klar bild i huvudet, men ja.
jag tror att han finns.
och jag kan inte se något som skulle kunna få mig att tro att motsatsen. jag och en väninna pratade länge och väl om kärlek, och om vilka saker som sagts om kärlek som man kan relatera till, och jag nämnde det som lyssnat till väldigt många gånger: att när det väl är kärlek, så vet man det. då finns det liksom inga tvivel. och min väninna höll med mig.

och det är i det jag vilar. jag utesluter absolut inte jag kommer ha mer än ett långt förhållande med barn i framtiden, men när jg träffar han som ska bli min (första) man, pappa till mina (första) barn, då kommer jag veta. jag tror, och känner det.

och jag vet inte hur, eller när eller varför. eller ens om jag är redo just nu, vilket jag inte tror. jag tror att solitud är det som stundar för mig nu ett bra tag framöver, oavsett hur svårt det än må vara stundtals så vet jag att det är nödvändigt just nu iallafall för att sätta saker och ting i perspektiv.

men jag vet att jag har hoppet. och det kommer aldrig lämna mig, oavsett hur många gånger hjärtat kan börja vandra en väg som den inte var menad för.

jag hoppas.
jag vet.



alice rebecka teresia, 23 dec 2006, lilla essingen, stockholm

tänka sig

jag orkar / vill / kan inte ens skriva om dig längre

real progress in the land of the condemned

bonne chance

(pour moi
et pour toi
mais pas pour nous)

je fais bon accueil à noël à ma maison de nouveau

dagen
före dagen
före dopparedagen

fika med david
handla sörens julklappar
städa lite?
diska lite?
rensa efter min one-man-glögg-party igår kväll (eller helt ensam var jag ju inte, andia, sören och christian var ju med flertalet timmar över skärmen)

detta år vaknar jag i en tom lägenhet på julafton
eller just det, det gjorde jag ju förra året också, peter hade ju redan åkt ner till lund då, just det
men eftersom vi liksom var sambo så kändes det inte riktigt som att man var helt själv iallafall
alla telefonsamtal och sms som var liksom känslofyllda
obligatoriska
förbisedda nästan
det skulle ju vara så
stannade jag nånsin upp
som jag stannat nu
och bara tittar
runt
och
rakt fram

men jag har älskat absolut
definitivt
men det var länge sedan rebecka fick min kärlek i slutet
hon har saknat den tror jag
och jag kan inte tänka mig en bättre julklapp
hon skall få all min kärlek
inspiration
disciplin
förtroende
spontanitet
värme

je promets que je ne vous laisse vers le bas jamais encore

this year all the tables are really turned
away from me
for good
only for good

finally
i am open
i am free from you for good

(det enda jag önskar på riktigt är att du ger mig kraften att hålla ut så länge jag behöver den)

not even

inte ens i vargtimmen har jag ångrat mig
eller velat tillbaka till platsen jag varit varje natt när jag bara blundat och velat så mycket att handflatorna i mina knutna händer nästan börjar blöda

om jag bara visste att jag kunde få vila här för resten av året så vore ingen gåva större

jag vill vila nu
allt är bra
allt är verkligen bra

de drifter som drev mig bort har drivit mig tillbaka
in i mig själv igen
och nu måste jag börja känna mig hemmstadd här

för här kommer jag förbli en lång tid framöver

allt strömmar friare än någonsin förut
det gör det

arvo stina anna johnny depeche jeff
ni vet ju alla med mig hur det har varit
och kändes det inte lite skönt att önska mig välkommen hem
på riktigt denna gången?

nu vilar jag i den mest okända famnen av dem alla
my own

all the lights are coming on now
how i wish that it would snow now
i don't feel like going home now
i wish that i could stay

och 00.42 så lämnade hon allt bakom sig

idag har varit en bra dag

shoppat alla julklappar (nästan)
fikat med ullis
grattat ulrik till has första betyg i åttan
ätit egenlagad jultallrik här hemma och druckit vaniljglögg till

och massa annat har passerat bakom pannbenet
och just här och nu
(som när jag klippte festivalbanden)
har jag tagit beslutet


no sé si usted notó, pero dije adiós hoy, para el bueno. incluso he borrado su número que conjeturo ahora era demasiado tímido decirle que nuestra reunión pasada fuera buena. no tengo ningún pesar que usted parecía asombroso como siempre pero usted ahora ha vivido en mi corazón para demasiado largo y no veo ninguna otra solución. le deseo todo el la mejor del futuro, yo realmente le hago soy así que hermoso, no puedo incluso mirarle a veces. todavía no puedo borrar las mañanas en que mis dedos funcionaron a través de su pelo y sus labios movidos cerca los míos y de mí dijo que le amé pero la tranquilidad que usted no podría oírme yo se mueve tan encendido sin usted usted no puede guardarme ahora como su amigo si usted todavía me atesora de una cierta manera que es toda hasta usted solamente no más de llamadas de mí no más de súplicas. quisiera que usted me deseara de la manera derecha me necesito que usted no ha hecho nada mal, entiendo yo acabo de caer en amor de la manera peor posible. sabía podría nunca ser usted para mí y pensé que podría manejar solamente ser ella que vivió y amó en su cama pero estoy apesadumbrado. tengo le amé que tengo le amé bastante para llevarle para el resto de su vida pero todo allí era es excedente le van ahora aquí de mí se enciende sin usted en mi corazón


imorgon vaknar jag på nytt
jag kan knappt bärga mig

heute am das kleine essing

nu har en dag passerat
och jag

har spenderat den inom dessa mina fyra väggar:

installerat program på datorn
msn:at (mycket)
sett en kärlekshistoria (roy andersson)
lyssnat på alla gamla roliga skivor jag kunde hitta i samlingen
läst dn
lagat massa mat
diskat
städat i lägenheten
skrivit en massa

dvs
precis allt jag längtat efter så länge

så jag är så nöjd så

en stor hälsning till underbara kristina lugn som nu tagit stol nr. 14 i svenska akademien i sin ägo
lycka till och grattis känns överflödigt, jag väntar bara med spänning på vilka beslut som kommer tas framöver och vilka framtida nobelpristagare som kommer utses

och för ert nöje, lite mer bilder från gårdagen:



tvärs över bordet: marie wickberg, kampanjstrateg på cuf



snett över bordet: miljöminister andreas carlgren i djupa diskussioner




partiledare olofsson talar



riksdagsgruppen showar



dansgolvet brann sannerligen

nu ska jag nog krypa ner i mitt badkar med lite rökelse!
ses imorgon!

kärlek beundran respekt

ungefär så skulle jag kunna beskriva gårdagskvällens förnäma tilldragelse på nalen i stockholm, i form av centerpartiets julfest

att inte bara få närvara vid en middag (fantastisk mat!) bland dessa sjukt skärpa och drivna människor, utan att även få äran att underhålla sällskapet var otroligt kul

fredrick och ett par till från cuf känner jag ju sen tidigare, men det var så grymt att få nätverka utanför cuf och i moderpartiet också

och så måste jag faktiskt berätta att min upplevelse av maud översteg alla förväntningar

vi stod väl och pratade i 10 min om vikten av att ta sig plats som kvinna, alla människors egen förmåga att kunna skapa sig ett bättre liv, samt om politiken som plattform för att få utbyta tankar

när jag berättade att hon är en stor inspiration, och frågade vad som inspirerar henne, svarade hon: "möten", och att brist på kommunikation är det som frustrerar henne mest

och allt detta berättade hon med ett stort leende och en värme som det var länge sedan jag upplevde hos en person man aldrig tidigare har träffat

att hon dessutom inledde samtalet med att ge mig en enorm kram och tacka för det fantastiska framträdandet, uppmana till att utveckla mig som artist, samt avslutade med att återigen ge en stor kram och säga att hon hoppas få se mig på någon musikalscen snart, bekräftar även på den larger-than-life uppfattningen jag har om henne

kärlek
beundran
respekt

annars så måste jag erkänna att jag gjorde fredrick o co besviken genom att smyga hem till lilla essingen istället för att göra naglo osäkert tillsammans med 30 partysugna centerpartister

men det är lite vuxenpoäng ändå att välja hemgång före utgång och man är förkyld tycker jag
plus att jag stod över nubbe till middagen, bara en sån sak!

bildpubliceraren strular som vanligt, men denna kan jag bjuda på så länge:



herr ungdomsförbundsordförande och herr ungdomsförbundssekreterare (fredrick och jonas)

nu sitter jag framför min underbara underbara laptop och bloggar samtidigt som jag tittar ut på min vackra innergård där frosten börjat lägga sig och lyssnar på all saints (den gamla skivan givetvis, riktigt grymt!)

och har planerat at fortsätta med detta resten av onsdagen

snart är det jul!

monday on the line
when you know that now's the time
to leave and be free, aware of your destiny
when that moment arrives
wild visions through the mind
and all I see is what used to be
my life could soon be a memory

sista utposten nådd

21

+ 3 dagar


man har dn

man har tv med basutbudet (svt1 & 2, tv4, kunskapskanalen och svt24)

man har stereo

man har dator

och nu

har man även internet

så räkna inte med att jag kommer röra mig från min lilla oas här på LaEss (mitt fyndigt ihopsnickrade kodnamn för lilla essingen) i första taget

tror nog att jag inleder lovet med att gå i ide i min nybäddade sultan-slaf med alla ovanstående objekt inom en armlängds avstånd

och försöka kurera min post21årsförkylning
tur att man har 5 olika sorters te hemma
(vuxenpoäng?)

vande mina vänner,
ses i julshoppingen framåt slutet av veckan!

/ bec



(och så kan man ju inte motstå lite fler bilder, blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem, har en känsla av att en ny middag bör planeras inom det närmsta halvåret...)

tre krulltottar smilar upp sig (johanna obesegrad som vanligt)

ulrika aspirerar på kvällens mest pillemariska min

sören och andia i djupa diskussioner (lotusställningen tyder på extra hög koncentration!)

it can only be david

becky n' lucky, som back in the days på park end (oxford, 2000)

utan pose, ingen bild (johanna känner mig bättre än någon)

merry x-mas shopping mes amis!

vittring av frihet

om en timme ska jag hämta ut mitt startpaket för tele2 bredband på ica på hörnet på lilla essingen

och börja mecka med paketet och min födelsedagspresentdator

so soon
very soon

kommer inte bara upplevelserna
utan även bloggandet ske från lilla essingen

(var bara tvungen att uttrycka glädje för att ha uppnått denna frihetens yttersta utpost)

och så vill jag bara tacka alla som hört av sig och önskat grattis på 21årsdagen i helgen

vet att jag ej haft möjlighet att svara alla, men jag vill att ni ska veta att jag tackar å det varmaste och att ni betyder massor för mig

okejokej,
slänger väl in några fler bilder från de nio's sammankomst i lördags kväll...




julia yogar




joachim och david posar på sina egna små sätt




it can only be johanna




givetvis var den rosa peruken inte långt borta, och lucrecia verkar trivas i dess sällskap




pillemarisk som vanligt, nu med mousserande i handen (prosecco kvällen till ära), och ulrika börjar ana oråd

kärlek!

jag älskar

(parantesen: skola, inget jobb, massa låtar, massa rep, bra sista vecka, bra dansuppvisningar, bra jazzkonsert, nöjd över lag trots stress och press)

21

men detta handlar om er

jag behöver inte säga eller skriva något när mina våta kinder och mitt till bredden fyllda hjärta säger allt

att få förvalta ert förtroende och vila i er kunskap är gåvor jag aldrig kommer kunna betala tillbaka

tack för att ni inspirerar mig till att orka fortsätta vara jag

allt jag kan ge er tillbaka är ett öppet sinne och min fulla uppmärksamhet
och min hand om ni vill ha den
för alltid




ulrika, andia




david, lucrecia, sören




julia, jag




joachim, johanna, david


att kunna känna att man verkligen älskar är det starkaste som finns

tack för att jag får
och ni vågar ta emot


(och stören: jag älskar dig ändå!)

då jullov nu infallit blir jag mer frekvent här den närmaste tiden
så håll i er

dedans la nuage

jag har drivit
runtruntrunt

och i fredags kom det till punkten då allting blev ohållbart
efter tre oplanerade gråtattacker så bestämde jag mig för att vara modig och våga säga
nej

hela helgen har varit någon form av välbehövlig återuppbyggnad av det som en gång var jag

i klartext:
jag fick i fredags ett nervöst sammanbrott efter att ha stressat och levt konstant "om 20 min", med filofaxen i ena handen och mobieln i den andra, i ett par veckor (eller, snarare månader)

julia johanna andia david och sören har alla haft det på känn men jag har viftat bort det gång på gång, eftersom allt jag gjort bara varit kul, inget har varit en börda, utan man har pushat sig till att hinna med allt bara så att man skulle kunna leva fullt ut hela tiden och inte gå miste om någon någonsin

men någonstans där i mitten av skolan lägenhetsjagandet flytten jobbet vännerna cuf och fäktningen tappade jag liksom fotfästet

och under förra veckan så snurrade allt så mycket snabbare än någonsin förut, och att vakna med maxpuls varje morgon efter 6 h sömn och konstant känna sig frånvarande fick äntligen sitt utbrott och då var det bara att gilla läget, hur jobbigt det än var

det är aldrig skönt att träffa botten, men åh så nödvändigt för att få välbehövligt perspektiv på saker och ting

så fredagen var hem efter skolan, äta middag, somna 20.30, vakna 05, läsa DN (som jag fått i present av mamma, grymt!), somna 06, vakna 10 och softade med gröt framför morgontv på tv4 fram till 14 på lördag, och sen lite opretantiöst häng med vänner (i love you alla so dearly) + köpte hello kitty-kylskåpsmagneter på street!

så återuppbyggnadarbetet har sakta men säkert börjat
men jag har en väldigt lång väg framför mig
att prioritera om på ett sånt här sätt har jag aldrig gjort någonsin, och behöva säga nej till roliga saker bara för att ha alone-time

men åh så nödvändigt

nu såhär fem dagar innan jag lämnar systemetåldern för gott, och uppnår usa-klubb-ålder, är jag mer fokuserad än någonsin

bara att målet denna gång, längst bort där vid ljuset av tunneln
är jag

och så ska förbli
länge framöver

och alla vänner förblir vänner
för gott
if you know what i mean


kärlek till er

what a difference a day makes

efter att ha spenderat i snitt 1 h vaken tid i min lght om dagen sen jag flyttade in, pga jobb och skola, och kände att de svunna dagarnas panikångest light gjorde sig påmind, tog jag mig en välbehövd sovmorgon denna dag


och oj oj oj

att få sträcka ut sig i sängen på morgonen
se solljusets strålar träffa gårdsplanen genom fönstret
glida runt i morgonrocken och bästa mystofflorna
dricka en kopp te, äta gröt och och två leverpastejssmörgåsar (och några pepparkakor)
rensa i ett par av de hundra högarna papper som ska sorteras
lyssna på scissor sisters / moby / lou reed

var exakt vad jag behövde

tror vi (läs: jag) kan glömma hur stor betydelse ljuset kan ha i våra liv
idag åkte jag tvärbanan för första gången i solljus istället för mörker, det som infinner sig 15.30 - 08.30 dagligen
och hoppet kreativiteten energin infann sig som de inte gjort på mycket länge
i can do anything

nejnej nu ska jag bryta detta kapitel innan det blir nån form av väckelsemöte, i'm not here to preach at all

ikväll ska jag jobba (som igår och förrgår) och plugga musikteori
kanske träffa julia och sören perhaps

imorgon är åh så öppet
blev inget träffa nobelpristagarna i år, både pappa och jag hade förhinder
hoppas de klarar sig ändå!
får se det på la televisiona istället

till helgen
ska jag på moderna
och träffa vänner
och dricka glögg
och kanske dansa lite
och hänga upp tavlor
och anslagstavlorna
och fixa i badrummet
och gå på street och nytorgets julmarknad
och en massa mer...

nu ska jag sjunga upp lite

(har beställt bredband så om 3 veckor bloggar jag live från lilla essingen
bättre julklapp går ej att få
nästan
skulle vara en varm famn då)

ouvert

med flyttkartongers innehåll öppnas även hjärtan och sinnen till bredden

saker kommer upp som man aldrig trodde sig veta, minnas, eller kunna tala om nånsin igen

så inflyttad är jag allt, men lätt, åh nej, inte på något sätt

men jag antar att det måste få vara lite ont för att kunna njuta av det goda till fullo

(har inte hunnit känna in allt som jag borde om jag ska vara ärlig
det kommer snart)

och jag älskar ju ytan till fullo och blir lycklig och energifylld bara jag tänker på att få inreda mer och ha vänner över och allt det där

mes amis
vad skulle jag göra utan er?
ni är mina ledstjärnor och inspiration, evig tacksamhet

ni förgyllde min helg och min måndag
och alla andra dagar
comme toujours

(16 dec är inte så värst långt borta nu)

annars så hägrar tröttheten mest
trött i kroppen något ofantligt
och i huvudet är det inte bättre heller

tur att man har 25 m2 att rensa systemet och bara ligga i sängen och dricka te och lyssna på andrew sisters och läsa nils ferlin och äta pepparkakor och packa upp i badrummet

nu skall jag lämna fars hem och sticka hem till mitt internetlösa (men litteraturrika) jag

later my friends!


ps. vi ses väl på hootchy kootchy club på kägelbanan 15 dec? ds