no other sorrow can compare

efter en mycket bra helg med fredagsmiddag med underbara familjen på artisten (pappa jonas och farmor mari)

och lite annat häng med roomien på diverse (ute)ställen i göteborg (och även mycket städning av lägenheten)

så har en intensiv vecka (som alltid) med space, sånglektion, musikteori och masterclass börjat i skolan idag och allt känns prima på många sätt


men liksom de flesta svenskar som känner jag samtidigt en stor sorg och frustration över det som drabbat engla

kan inte föreställa mig den smärta och sorg som hennes familj känner just nu, och att den mentalt sjuka mördaren äntligen åkt fast känns som en klen tröst då deras blott 10-årig dotter aldrig mer kommer komma hem

man påminns om hur skört och orättvist livet kan vara

behövde verkligen höra pappa, mamma och ulriks röster i telefonen ikväll, och längtar till nästa vecka då jag får krama dem riktigt ordentligt

jag älskar er, ni är mitt allt

med tända ljus i alla fönster i lägenheten vill jag önska alla att ta hand om sig och sina nära och kära, och aldrig ta varamdra för givna