in memoriam

mycket går upp och ner i livet just nu, skolan är underbar och jag stormtrivs med allt på det stora hela

men idag fick jag ett besked som överskuggade allt

när jag strösurfade på aftonbladet.se så ser jag ämnet för kvällens uppdrag granskning: ungas ohälsa och den stigande och alarmerade självmordsfrekvensen, som berör mig djupt då tanken slagit fler än mig under svåra stunder

under rubriken ser jag då en bild och ett namn

bijan, 23, valde att ta sitt liv

en enorm chock väller över mig då jag inser faktum

en av mina första ungdomskärlekar som jag träffade i 15årsåldern, har valt att avsluta sitt liv

trots att det var ett par år sen vi sågs sist så minns jag honom så otroligt starkt, och tänkte så sent som i somras på att kanske ringa och ta en fika och höra hur allt är

han var en otroligt stark, inspirerande, driven och insiktsfull person, som i unga år genomgått och överlevt en hjärntumör, och som hade stora tankar på hur hans framtida liv med karriär, fru och barn en dag skulle vara

och med den visdom, värme och godhet han redan då hade införskaffat sig var jag övertygad över att han skulle bli en fantastisk pappa någon dag

chocken över att han vid 23 års ålder valt att avsluta sitt liv är överväldigande just nu

mina tankar går till hans föräldrar och vänner som förlorat en så unik och varm människa

oavsett hur orättvist allt känns just nu, hur ledsen och bestört jag är och hur mycket jag önskat att jag kunde hade funnits där att tala med, så vill jag genom alla tårar verkligen tacka dig bijan

jag är lycklig över att jag fick lära känna dig och allt du var, den godhet, ärlighet och lycka du spred, och jag kommer aldrig att glömma dig

du var, och kommer alltid att förbli unik för mig, och jag är så ledsen över att jag inte fick möjligheten att säga det till dig

vila i frid, älskade vän

jag kommer aldrig glömma dig