rivers beneath my feet

ja du, johanna

undrar vad jag egentligen skulle göra utan dig
känner mig så dum att jag fortsätter jaga runt män och deras bekräftelse som en speedad vettvilling när jag redan har allt det jag kan tänkas behöva för resten av livet i dig

kärlek, humor, förståelse, stöd, ärlighet och respekt

man kan inte begära mer egentligen, eller hur?

tack för att du är marken som jag får landa på när jag faller

nu lider återigen en sejour i estocolmo mot sitt slut, och som jag förutsåg i föregående inlägg så känner jag mig allt annat än pepp på att sätta mig på flyget till en tom lägenhet i gårda

ska ju såklart bli kul med intensivvecka av king and i men kände att ett par dagar till med vänner och familj inte hade skadat mig denna gång

tack till sarah, sören och ulrika (och mormor och sonia) för att ni får mig att skratta så mycket och att jag får betyda något i era liv

tack till mamma, pappa och bror för inkvartering och villkorslös kärlek, som ni kan skriva upp kommer tillbaka tusenfalt

sist men inte minst,

saker jag lärt mig av stockholm under just denna specifika resas gång:

* promenader i snön är otroligt underskattat, och allt är mycket vackrare än jag minns det

* debaser medis ska jag nog inte gå på igen

* verkligen dags att radera samtliga nummer till alla ex i mobilen, och alla gamla sms