först och främst: ursäkta tystnaden. min dators uppfuckade operativsystem (som jag alltså själv råkade ominstallera) är ännu inte brukbart, mitt log-in på skolans datorer funkar inte heller, så jag är förpassad till datorerna hos mor och hos far...
men ja, nu måste jag väl skriva det på bloggen som cirkulerat i luften den senaste veckan, och som jag i ärlighetens namn inte riktigt har fattat ännu:
jag kom in
den 20 april 2007 var liksom den största dagen i mitt liv hittills, och på gott och ont har det inte sjunkit än än, inte alls
trots
fantastisk buffemiddag med de nya underbara klasskamraterna elisabeth, micaela, sleiman och david, skåla i vitt vin med alla lärare och rektorn, dricka öl på stagedoor med alla andra musikalare, glass med älskade johan r (så mycket är din förtjänst, i love you, du är min ängel och du förtjänar all välgång och lycka i livet), välkomstkommitée bestående av sören och david my love på perrongen i stockholm, kramar och grattis av far och ulrik, middag med david, fest hos david med skålande i moêt med johanna och sören, tusentals kramar och pussar (och en blomma) av klassisarna
(och detta alltså inom loppet av 40 h)
men det börjar ju slå en, mer och mer för varje dag
jag ska flytta till göteborg i höst
jag ska hyra ut min lägenhet
jag skall få undervisning i 3 år (varav 6 mån praktik) framöver på den bästa skolan i skandinavien
jag har i princip mitt yrkesverksamma liv utstakat framför mig (iallafall alla förutsättningar)
det är svindlande må jag säga
men när jag väl landar och inser att min allra högsta dröm är verklighet tror jag nog att jag kommer bryta ihop i en liten hög och bara gråta av lycka
detta är allt jag velat i 3 års tid (eller, i princip sen jag var liten flicka, men 3 år utkristalliserat)
detta är mitt liv
detta är mitt allt
tack
min tacksamhet svämmar nästan över, och så uppskattad och beundrad jag känt mig av min omgivning de senaste dagarna överträffar alla förväntningar
ni är underbara
men tacksammast av allt är jag att jag har fått lyckan att hitta min plats i tillvaron, att ha ett mål och en dröm, och för att jag haft turen att begåvas med de förutsättningar som krävs för att kunna påbörja resan
för nu brjar verkligen rebeckas resa
på allvar
gotta go for now, men vi ses snart igen!
och återigen:
tack
utan allas er tro på mig hade det aldrig ens kommit halvvägs
i won´t let you down now
jag älskar er
/ rebecka