shame shame shame on me

nu har till och med ett nytt år gjort intåg och jag har låtit bloggen flyta förbi omärkt av dess inverkan och händelser

skamligt rebecka


så vad kan jag säga?

allt och inget är förändrat som vanligt

facebook ser mig mer än mina föräldrar och vänner i stockholm

röstteknik är väl det som snurrar i huvudet den större delen av tiden

stipendieansökningar och into the woods likaså

tankar kring egenprojektet börjar ta form och har insett att om det blir som jag hoppas så kommer det innebära en resa väldigt djupt ner i katakomberna där jag gömt saker som jag ärligt talat aldrig hoppades skulle behöva se dagens ljus någonsin igen men som nog kommer fungera som chockterapi och därför kanske är en bra idé för att kickstarta den egna skaparkarriären

ångesten över att inte ha en nära vardagsrelation till mina vänner i stockholm är i princip konstant

och så har jag ju gått och blivit förälskad i en fantastisk kvinna och tagit steget ut ur garderoben vid 23 års ålder och lever för närvarande i ett väldigt bra förhållande, så bra att jag ibland inte riktigt vågar blunda och släppa taget för att jag är rädd att allt ska vara borta då

så egentligen har ju ingenting hänt sen sist, och samtidigt allt
som det alltid gör

och jag hoppas att alla murar kring fortet kan rivas mer under 2009 så att inte det stackars konstnärshjärtat måste förbli oplågat resten av detta jordeliv och fortsättningsvis växa i en vaktad trädgård och inte vad tegelfasaden som förut

jag ser fram emot kreativitet och skapande i år
jag ser fram emot att göra och pröva nya saker
jag ska inte vara rädd för att vara modig, inte vara rädd för att vara tråkig, inte vara rädd för vad andra människor tycker, inte stoppa in mig själv i en låda innan andra gör det
jag ska låta människor veta vad de betyder för mig och orka sträcka ut en sms-hand en tisdagsnatt
jag ska aldrig sluta tro på att jag har något att berätta
jag ska aldrig sluta lyssna och känna
jag ska gå dit hjärtat leder mig
jag ska kunna säga nej

men kanske finns det en trygghet ändå i aldrig ensam - alltid ensam?
time will tell

nu hägrar all work no play för rebecka och resten av surrogatfamiljen m2 i gislaved och värnamo hela fina helgen med hotellboende och konsertframförande

yihaw