whatever will be, will be

otroligt skön helg måste jag säga

för det första så gick genuskonserten fullkomligt strålande, fantastisk stor och entusiastisk publik som dök upp, underbara svenna vid pianot och så främst min grymma klass, som kan bjuda på sig själva på sätt jag inte visste möjliga, balansera mellan humor och allvar galant och inte minst vara så begåvade att man bara vill gråta

tack för att jag får vara lillasyster i vår familj

konserten följdes av underbart litet häng i skolan med hela stora scen-klanen, vidaregång till staggen för firande av storebror sleimans 25årsdag med middag och någon öl, och sen vidare på hemmafest hos david i m3, med mycket bra folk, god öl och så grym musik att man kunde stanna hur länge som helst

fulländat

lördagen var mest slappardag, begav mig trots regnet ut i göteborgskvällen för att se melodifestivalen och kolla lite på bästa filmen darling, hemma hos bästa ylva, äta pizza och diskutera livet i allmänhet ända fram till småtimmarna, utan alkohol, mycket skönt

så idag är målet att föra in alla svenska texter till liberettot till the king and i (plugga den lite skulle väl inte skada heller), läsa ut boken som pjäsen är baserad på, handla lite middagsmat och få lite ordning i mitt rum innan min rumskompois ankomst som varit bortrest över helgen då jag varit gräsänka

nästa vecka kör vi lika hårt igen, fortsatt jobb med the king and i och borde fördjupa mig i karaktärsanalys nu av min kära lady thiang

överlag så känner jag även att alla tidigare nämnda bekymmer börjar släppa, nya sidor vända i boken konstant, och efter denna helg så har jag fått lite av den sköna nystart jag längtat efter, nya mål satta med utbildningen, mer distans till saker, och främst gamla jobbiga människor glömda till sist

so over and out for now från studentkvarten i gårda

kärlek

the time is now

bra skolvecka hittills

denna dag har spenderats hemma med manus och orginalboken i sängen, då vi bara hade rörelseämnen och jag inte känner mig helt återställd från förkylningen ännu och vågar inte riskera framträdandet på vår klasskonsert på fredag

hade dock öppet seminarium med derek nu på kvällen så då masade jag mig från gårda och blev bortsvept ov olika ljuds effekter på kroppen

annars så är väl saker och ting lite bättre

rösten i bättre skick än någonsin efter förkylningen, hade rösttekniklektion och kom upp till tvåstrukna b (snart trestrukna c alltså) i huvudklang, vilket innebär sopranläge

scary shit alltså

och idag så har det varit min älskade lillebrors födelsedag, vars firande jag tyvärr inte kunde vara nävarande på kroppsligt, men nog var jag närvarande själsligt, med de innersta lyckoönskingarna och ett handskrivet kort som jag gav mamma redan i helgen, men som nu överlämnades (och även en födelsedagspresent givetvis)

men saker sker ändå konstant inombords, har inte riktigt landat ännu sen stockholmstrippen och många intryck vet jag fortfarande inte hur jag ska hantera

vill förnya mig själv inside out, nytt fokus, nya drömmar, lägga alla gamla besvikelser och brustna hjärtan bakom mig

en gång för alla

om det nu överhuvudtaget går

och på önskelistan står även bättre självförtroende inför allt inom yrkesval, utseende och personlighet, oavsett motgångar i form både omvärlds emottagande och reaktioner

att vara nöjd precis som jag är och veta att jag duger oavsett om både jag och andra misstrott det

lättare sagt än gjort vill jag lova


just nu är målet att överleva på 250 kr fram till måndag med allt vad sleimans 25årsfirande, eventuellt gasquebesök och nödvändiga matinköp innebär

jag skickar massa kärlek till min älskade och mycket saknade familj idag, dagar som dessa önskar jag verkligen att jag kunde vara hos er både fysiskt och med sinnet

jag älskar er så mycket, och kommer så göra till tids ände

nu ska jag nöta kudden inför sånglektion, the king and i-genomsjungning, krå och konsertrep imorgon

when it's time to go on with it

mycket intensivt lov i stockholm denna gången


tisdag
rehabilitering efter måndagens insparksfest i form av sömn
lunch med mamma, häng med pappa och bror, käka middag och somna

onsdag
lite mer häng med bror, fika med sören, besök på kulturama, pippi långstrump på operan med mor (helt underbar, i synnerhet herren som dansade hästen lilla gubben) och lite mys med andia

torsdag
andy warhol på moderna muséet med mamma, nostalgiskt valentinfika med söta christian (fattar inte att det var 6 år sen nu), drink med andia ute på obaren och vidare till förfest hos sarah med utgång till kära solidaritet (och efterfest)

fredag
after work med herr habram (long time noo see), middag med far och bror och sen lite fördrink och riche-besök med ullis


så den lätta förkylningen kom ju inte direkt som en överraskning om jag säger så

nu gäller dock intensivkurering med tanke på nästa veckas (inte så nådiga) schema i skolan med sånglektion, dans och i synnerhet startskottet för jobbet på the king and i, m1:s slutproduktion


är dock ännu mer sentimental och nostalgisk än vanligt, var nog insparken som utlöste detta med insikten att nu så har det liksom snart gått ett år av utbildningen som var ens drömmars mål, och att man nu skall vara nån form av veteran, som kan, som vet, som är någon att rådfråga och som är någon som inte kan ursäktas som rookie längre

och resan tillbaka till ens förra hemstad, från en stad som inte ännu känns som mitt hem är också rätt konstig, att vara främling i två städer och den rotlösheten det innebär, och vetskapen att hela mitt kommande yrkesliv förmodligen kommer se ut på samma sätt

och mötet med gamla, gamla känslor i form av ens längsta (och hittills lyckligaste) förhållande, d.v.s ex-sambon peter som jag delade drygt 3 år med, och igår satt och tog en öl med

om jag ska vara helt ärlig så har mycket detta lov känts för jobbigt att ta tag i, och faktiskt t.o.m att ventilera här på bloggen,

så nu blir det en liten paus för att rebecka samla sin tankar

ett tag

i don't know why i'm frightened

mycket bra sångdag idag

efter en mindre lyckad och en hyfsat lyckad sånglektion denna vecka så toppade jag veckan med att göra ett riktigt bra jobb med as if we never said goodbye ur sunset boulevard (min drömroll om sisådär 30 år)

och det är ju faktiskt så att när rösten funkar och bär så känner man att livet är på topp i alla aspekter, precis som att man känner sig värdelös och misslyckad om man har en dålig dag och känner sig trött och sliten i rösten, då alla tidigare bedrifter är som bortblåsta

sjukt det där egentligen

annars så är det mest peppning inför våra kära sökandes slutaudition nu i helgen, lör - mån
känns jätteroligt och samtidigt helt sjukt
att man för mindre än ett år sen var i deras skor med all nervositet, tvivel, förberedelser, och vacklande hopp som en audtition innebär
på måndag är det liksom dags att lämna över kronan
nu har man burit "färskast på artisten" i snart ett år och nu är det dags att lämna över till dem som är de nyaste, duktigaste, (yngre) och ännu hungrigare personerna som kommer att vara m1 med start i augusti

nu tror jag inte min blogg har någon större genomslagskraft, men vill ändå skicka ut ett litet meddelande till de begåvade och hungriga personer som kommer att fylla min och min klass' skor i höst:

grattis till tre år av stora äventyr
tårar, glädje, murar, gapskratt, osäkerhet och stolthet
oavsett hur säkra ni har varit på ert yrkesval så kommer ni att tvivla, på er talang och på om allt slit verkligen är värt det i slutändan
och större delen av kampen kommer ni behöva utkämpa själva, oavsett om ni lämnat familj och vänner i en annan stad eller inte
men oroa er inte
det kommer finnas en hel skola av underbara människor, fantastiska lärare och främst en familj i form av er klass som kommer lyfta dig och du vet att du aldrig är ensam med dem omkring dig
och främst, glöm aldrig att du kämpat otroligt hårt för att komma hit
och att det finns en jury som ville ha dig där du är just nu
och det är många som tror på dig runtomkring, även om du själv tvivlar ibland
och de kanske inte alltid är nära till hands, men de finns

nu ska rebecka ta och sova lite, och jobba lite på extrakarriären som dj...

stor kram, och ses imorgon bitti för vissa av er!

when everything's either a beginning or an end

mycket upp och ner i lilla rebeckas liv just nu

är väldigt tacksam över att få ha mitt lilla musikalkollektiv runt mig, som ger mig allt från kramar och värmande ord till rejäla arselsparkar och tankeställare

jag är er evigt tacksam, och jag vet att imorgon är en annan dag

(middagen igår hos micky var för övrigt en av de godaste och trevligaste jag ätit på mycket länge, kärlek till er alla 4 som vågar visa nya underbara sidor av er själva hela tiden, och att ni står ut med 169 cm lång, 170 db stark rebecka)

eftersom jag mest är i ett vakuum just nu, inväntar kommande lovet nästa vecka och dessförinnan slutaudition för de nya kommande m1:orna (ej riktigt hunnit reflektera över det faktumet ordentligt ännu) så har jag ej så mycket att skriva

mer än att pianospelet med tonika / subdominant / dominant (tonikaparallell / dominantens dominant) går stadigt framåt, mycket att tacka fina pappas julklapp i form av svenska schlagerhits och kan informera om att det tragglas ted gärdestad, chips, lotta engberg, one more time och svenne & lotta på den stackars synthen i gårda, allt i jakt på den perfekta kadensen

så håll till godo med liten självintervju comme toujours...

vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?

hur komplext livet i alla dess skeeden är
hur svårt, och samtidigt superlätt allting är
hur mycket jag oroat mig i onödan över vissa saker, medans jag helt glömt bort att tänka på andra
men mest av allt måste jag nog säga att största negativa förvåningen är hjärtesorg, som gjorde otroligt mycket ondare än vad man kan läsa sig till i någon bok eller få varnat för sig av föräldrar
och mest positiva förvåningen är att folk (så småningom) kan komma att uppskatta en precis som man är, och att man är så fantastiskt mycket bättre, veckrare och starkare än vad man tror

mitt liv skulle bli lättare om?

om jag kunde lite mer självförtroende och riktning i mitt yrkesval, och inte snegla över axeln då det grönare gräset i form av psykolog / läkar / konstvetarutbildning eller karriär som dj / författare

och lite mer cash till semesterkassan tackar väl ingen nej till?

vilket var ditt första jobb?

nisse (= lägre än diskplockare) på en restaurang i stockholm en sommar då jag var 14

hade dock sjungit för betalning dessförinnan, om det kanske räknas...

vad är det bästa som kan köpas för pengar?

upplevelser
med människor man älskar eller bara med sig själv

vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?

att jag alltid tror det bästa om alla jag träffar, tror på alla människors godhet innerst inne och har lätt att förlåta, och att jag alltid lyssnar och försöker mitt yttersta att hjälpa om någon kommer till mig med en hemlighet / problem / förtroende

mitt bästa köp?

svårt att sätta i perspektiv såhär genom 22 år, men högt upp på listan kommer nog mina danslektioner i min ungdom, mitt år på kulturama, min kamera, min ipod med inspelningsfunktion och givetvis min lägenhet på lilla essingen

vad bjuder du på om du får oväntat besök?

mig själv, och en kopp kaffe

vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?

tanken på hur kallt golvet är i köket, att jag nog glömt köpa kaffe och smör igen och att första lektionen för dagen är hård fysisk träning

vad är du mest stolt över i ditt liv?

att jag ibland vågar tro på allt bra som andra säger om mig angående min utbildning och mitt yrkesval, att jag är smart och har självdistans, att jag har en kärleksfull relation till min familj, och att jag har vänner därhemma som jag betyder något för

och mest av allt att jag inte svek den rågblonda flickan som stod framför spegeln med hårspray som mikrofon 1989 (och fortsatt ända sen dess) och vågade tro på att hennes glädje och lycka inför det hon gjorde skulle vara det som bar henne som vuxen i de stunder hon skulle komma att tvivla

you gotta sing your own special song

saker börjar hända inom mig

är inne i ett skaparrus just nu, skriver på manus alla lediga stunder jag får över, spånar koregrafi- och regiidéer, och lyssnar igenom musik som kan inspirera och lyfta föreställningen

och försöker forumlera varför jag gör det jag gör, vad som är mitt budskap och främst hur mycket av det som kommer bli ren självterapi och vad som kanske rentav blir för privat att dela med mig av

men jag vilar i att jag faktiskt tror att andra personer kommer finna något att ta till sig i det här, eller det är min förhoppning

men mest så känner jag mer att det är något som måste komma ut ur mig, mer än att jag forcerar fram något

för det finns vissa historier som måste berättas även om ingen vill lyssna


annars så har jag just sett macbeth på göteborgsoperan, intressant regi och överlag väldigt bra

imorgon ska vi ha öppen lektion på teatern, dvs redovisa det vi jobbat med den senaste månaden inför intresserade lärare och s1:orna

och så ska vi ha lite internpub för att fira alla underbara s2:ors redovsiningar, samt sörja över att vi i m1:s scenisk gestaltning-block med bästa marianne är över

saker händer inom mig nu
något stort är på gång

did you give the world some love today?

idag har jag dansat

fått massage

masserat

lyckats fånga lite mer av min stella i linje lusta

börjat skriva på ett manus till ett (förhoppningvis) kommande projekt

spelat piano (hjälpligt)

diskat, städat lite och skurat toan

jag känner mig nöjd


nästa vecka hägrar genuskonsert och prepp inför slutproven som vi ska mecka med

saker börjar lätta annars också

hopp inför framtiden växer för varje dag

men en visst mått av sorg bär jag alltid med mig i mitt hjärta

vill bara säga att jag älskar och saknar mamma, pappa och ulrik

over and out

i don't want this feeling anymore

låt mig behålla det här
det kan väl jag vara värd

kom och slå sönder min värld
det är allt jag begär

det var inte mitt namn som du skrev
jag önskar jag var där nu

under bron i en stad
jag önskar jag var där nu

och jag minns inte var
jag önskar jag var där nu

under bron i en stad
där bara jag blev kvar

-----------------------------------------

think you’re going to make me cry,
make me cry, make me cry
think i’m going to wonder why,
didn’t i, pass you by

your mind is always changing
you say so all the time
don’t know how long you’re staying.
that will be your choice, not mine

think you’re going to make me run,
make me run, make me run
think i’m glad that i’m still young,
now you’ve begun to have your fun

your eyes are always straying
you want whatever’s far
i hear the words you’re saying
i’m learning you, by heart
i will know you, by heart

think you’re going to take your time,
drink your wine, move on to mine
music plays, the singer sways,
and you can say – you always move in time


förutom gamla känslor, kärlekar, ansikten, minnen, ånger, hat, tårar och djupa andetag

så är allt bara bra

imorgon ska jag vakna bortom allt det här

just make my world turn again

gratitude

nu skäms jag nästan över uppdateringsfrekvensen igen

men mycket mentalt arbete har det varit på sista tiden som de flesta gånger snurrar så fort i huvudet att man inte hinner sätta sig ner vid ett tangentbord och hinna få ur sig lite

det har varit lite hattrullande den senaste tiden får jag medge, men allt har varit under kontroll och alkoholintaget mycket måttligt

arbetet i skolan tar mer på krafterna än vad man ibland tänker: mycket fysisk rörelse, mycket mycket sång och scenisk gestaltning-blocket tar mental energi och sätter krafter och tankar i rullning som varit fastcementerade en längre tid

jag har alltid eftersträvat äkthet i allt det jag gör på scen, och alltid trott på att om du inte upplevt och levt livet som det är med alla toppar och dalar och utforskat det, och försökt minnas det i kroppen och det mentala muskelminnet, så kan du inte förmedla och leva i det du gör

problemet är bara att jag fastnat någonstans på vägen. någonstans så har alla negativa upplevelser och livserfarenheter färgat av sig för mycket på mig inte bara som person utan också som konstnär

i rolltolkningar lägger jag in nästan en komplett arketyp redan efter första genomläsningen av manus, vilket givetvis hjälper i vissa fall när man skall improvisera, men när sedan regin kommer in i bilden så har jag enormt svårt att känna det regissören vill att jag ska göra ifall det inte är i linje med min tanke, och ifall jag inte riktigt vet var repliken kommer ifrån blir jag helt låst

i rollen som stella i linje lusta med en alkoholiserad man som hon trots våld väljer att gå tillbaka till gång på gång såhar karaktärsarbetet varit mycket svårt. mycket svårt att släppa tidigare erfarenheter, som färgat mig med löften om att aldrig stå ut i ett sånt förhållande igen, samt utmaningen att kunna behålla kärleken levande till en man som gör mig så illa. och minnen som inte är alltför fjärran av att skärma av och bortförklara den man älskar och dennes beteende gång på gång. att behöva återuppleva alltihop. och behöva rättfärdiga allt

så det är lite kampen i stort just nu


nu ska jag nog nöta kudden lite, och ladda för en späckad vecka som avslutas med finfint besök i helgen

men jag vill bara säga att jag är så tacksam för allt runtom

jag strör ju betygelser runt mig till mina medmänniskor annars, och dem är jag fortfarande oförändrat tacksamoch lycklig över

men dagens insikt är att jag är så otroligt tacksam över att jag föddes till konstnär, och att jag föddes inte bara med en talang som jag har insett, utan även en vilja och behov av att förmedla och berätta, och att jag har möjligheten till det

djupa andetag from now on

over and out

i guess it's not over yet anyway

känner att uppdateringsfrekvensen på bloggen är skrämmande låg för i år, måste bättre på fjolårets statistik till varje pris

mycket som händer på alla plan i skolan just nu iallafall

gjorde mycket lyckad karaktärsimprovisation idag på scenisk gestaltningen idag: vi jobbar ju nu med den underbara linje lusta, där jag blivit tilldelad rollen som stella, och utforskade idag hur den morgonen hon lämnade belle rêve för gott kunde sett ut

blev mycket rörd och började gråta då jag levde mig in i karaktären och des känslor så mycket, kändes skönt och befrinade att kunna närma mig någon annan och deras liv så mycket

annars så händer massor med sången fortfarande, börjar hitta mixrösten och att ta ett tvåstrukna d är nu inga problem, känns konstigt och underbart

och så börjar vigheten komma (tillbaka?) i och med krå:n oc de kommande fyra danselktionerna i veckan, käns också mycket grymt

så allt är finfint just nu med andra ord

annars så är det premiärspelning med mitt synthband som hägrar imorgon kväll vid midnatt på puben i skolan, känns mycket mycket kul

kan inte ha bättre bandkollega än den underbara herr krafft

alla som är nyfikna kan masa sig till artisten imorgon kväll för billig öl, grym musik och de grymmaste människorna i världen!

nu hägrar sömn efter ännu en hård arbetsdag (med lite belöningsöl på staggen med klassen)

vill bara säga till sist vilken lyckligt lottad liten flicka jag är som får ha 4 fantastiska människor i min närhet hela dagarna! kärlek till er!
men snart är vi ju inte minst på skolan längre...

(förlåt detta sakliga inlägg, men nån gång måste man ju ha det också)

stor kärlek till er alla därute!

ain't nobody gonna rain on my parade

det börjar lossna nu

självförtroendet börjar stiga

att göra fel kan vara rätt, ingen dömer mig och ingen ställer kraven att jag måste vara perfekt jämt för att duga

igår var första dagen jag verkligen kände i mitt hjärta att jag skulle kunna vara redo för att jobba i denna bransch en längre tid, och att jag är tillräckligt begåvad för att klara det

rösten har kommit en enorm väg sen första skoldagen i höstas, är nu uppe på tvåstrukna a i huvudklang, vilket är sopranregister, och jag kunde knappast vara stoltare

plus att jag hittade mycket mycket bra ny repertoar att sjunga under våren igår:

stars and the moon - songs for a new world (jason robert brown)
my child will forgive me - parade (ursäkta den dåliga ljudkvaliten, och sånginsatsen...) (jason robert brown)

och mitt nya paradnummer, som jag kommer äga denna vår

don't rain on my parade - funny girl (bob merill / jule styne)

och annars så har jag den mest underbara klassen i världen
och jag får se nya fantastiska sidor av dem och av mig själv hela tiden
och det är verkligen vi fem, for real, for life

just nu kunde knappt saker vara bättre

jo, stockholm skulle kunna lite närmare geografiskt så att det inte behövde innebära ett projekt (och ett fyrsiffrigt belopp) varje gång man vill träffa la famiglia och vännerna mina

men nu ska jag hasta iväg till skolan för literepetitioner av hemliga projekt!

kärlek

just thoughts after midnight

varför vill man sova när tillfället är som sämst men kan inte när tillfället är som lämpligast?

varför är jag besatt av stjärnorna på slottet?

när känner man att man är vuxen?

varför har jag ont i fötterna av högklackat helt plötsligt då jag haft på mig det hela lovet?

hur kort ska jag klippa mig?

kommer vägen uppenbara sig snart?

hur vet man att det är äkta kärlek?

var hör jag hemma?

kommer santiago de compostela göra det för mig som jag hoppas?

ligger allt i mina händer?

128

så många känsloyttringar och rekflektioner blev det på bloggen under det gångna året

vet ej om jag ska vara nöjd eller missnöjd
känns lite tunt på ett sätt med tanke på att 2006 bjöd på drygt 200 inlägg

men jag får väl anta att jag varit så upptagen med att uppleva och känna att alla yttringar har hänt inne i mig istället än på bloggen

och bra är väl det, mamma varnar mig jämt för att bli för privat på bloggen så jag får se vad jag kommer göra under 2008, antar att det kommer bli en form av kompromiss

för utan det jag skriver och att få uttrycka vad jag känner när jag känner det så finns jag inte

så många gånger man frågat sig om man har rätt förhållningssätt till omvärlden, i och med att jag prioriterar kärleken framför allt, till vänner, familj, utbildning, yrke och eventuell partner

efter det gångna, väldigt intensiva lovet med mycket självrannsakan, skam, sorg, hopp, samtal och reflektioner så måste jag ändå dra slutsatsen att nej

jag skulle inte kunna vara den jag är utan kärleken till omvärlden som jag bär inom mig

så därför så mycket jobbigare att göra något man aldrig gjort förr, första dagen på det nya året: stänga en dörr för gott

under den senaste tiden så har dörren har slagits igen förr, och slagits upp med lika stor kraft, gläntat med nya uppenbarelser, öppnats på nytt och nu, slutligen, bommats igen, låsts med hänglås och nyckels har slängts bort

jag har som sagt aldrig gjort något som detta förut, och jag sörjer i mitt hjärta att det inte fanns nån annan väg ut än att totalt säga upp all form av kontakt

jag hatar absoluta avsked som av detta slaget, och har alltid trott att vägar som korsats och skiljts åt kan korsas igen, under andra former, men att band man delat med en annan människa

så detta är alltså första gången för mig
tack för att det var något du kunde ge mig för första gången

vet ej hur mycket mer jag orkar skriva om detta, eftersom det faktiskt är något som jag för första gången i mitt liv upplevt var för jobbigt stundtals att ens dela med mig till mina allra närmaste vänner

nu går jag in i 2008 med en stor sorg i mitt hjärta, men mest med enormt mycket hopp inför framtiden och en lycka över att jag just valde att inte ändra sättet, bli mer cynisk och pessimistisk till alla skeenden omkring mig

och mest av allt har jag en enorm lycka över att jag gång på gång blir påmind om hur fantastiska vänner och familjemedlemmar jag har, och som jag har lyckan att få finnas i deras liv, och få diskutera högt och lågt, skratta, gråta, dansa, chilla och allt däremellan

ni vet vilka ni är som gjort jullovet 2007 till det mest minnesvärda och underbara jag kunde fått uppleva

nu är det en trött, lite bakfull, mätt, nyårsfirad, nyshoppad, älskad och kontemplerande bec som sitter på sitt ständiga x2000 på väg till hemstaden från hufvudstaden

imorgon hägrar ett störra äventyr och ansvar än vad hon egentligen har preppat för

guida våra drygt 300 söknade mellan preprum, juryrum, pianister och samlingsrum

300 pers som tycker att jag måste ju vara någon form av juvel som lyckats ta mig in på och går på denna hårda och åtråvärda utbildning

och som tror att jag måste ha en begåvning utöver det vanliga

tänka sig

så konstigt människor kan reflektera ibland

jag som fortfarande bara är den lilla blonda sexåringen som stog med en hårspray framför spegeln och en dag hoppades att någon skulle vilja lyssna på henne

och älska henne

jag älskar henne och hon håller mig vid liv


wish me luck

summa summarum

gör en fuling och kopierar liten lista från väninnas blogg, men tror den kan vara av intresse...

gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
väldigt mycket, som alltid men störst: skrev och pläderade för en motion på en partistämma, flyttade till en annan stad, började en kandidatutbildning på universitetet samt började sjunga i huvudklangen.

höll du några av dina nyårslöften?
yep, två av tre: komma in på artisten och skriva en motion. missade att lära mig dj:a på ett turntable, men det får hägra under 2008. om jag har tid...

blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
nej, men minst 3 kommer bli det under 2008...

vilka länder besökte du?
spanien (barcelona och teneriffa) och england (london x 2). (räknas finland och amorella?)

är det något du saknade år 2007 som du vill ha år 2008?
en trygg mans famn.

vilket datum år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
20 april: slutaudition med slutliga intagningslistan på artisten. med mitt namn på. fortfarande sjukt orealistiskt.

vad var din största framgång i år?
ovanstående, samt cuf-stämman i kalmar då jag för första gången pläderade och motionerade i en talarstol, samt fick medhåll av 1/3 av ombuden i voteringen.

största misstaget?
ångrar aldrig nånting.

har du varit sjuk eller skadat dig?
inga skador, mycket förkylningar.

bästa köpet?
min ipod 30 gb + mikrofon. och min ixus 70 kamera.

vad spenderade du mest pengar på?
mat. och resor. och hyror. och tekniska attiraljer.

vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
vill ha dig - kristian anttila
do the derek - david krafft
ungt kött - dreamscape
you could drive a person crazy - company
vy från ett luftslott - kent
i don't feel like dancing - scissor sisters
andante festivo - jean sibelius
heart - pet shop boys
release me - oh laura
at my most beautiful - r.e.m
baby, dream your dream - sweet charity
something special - the tough alliance
another night at darryls - the witches of eastwick
tonight i have to leave it - the shout out louds
old fashioned lovestory - the wild party
irgendwo wird immer getanzt - mozart! the musical

var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
berg-och-dalbana som alltid. men överlag otroligt lycklig över alla chanser som ödet gett mig, och som jag tagit.

smalare eller tjockare?
smalare: mindre muskler och sämre matvanor sedan jag blivit göteborgare.

rikare eller fattigare?
fattigare, då jag enbart haft studiebidrag i år. men har levt gôtt ändå!

vad önskar du att du gjort mer?
övat sång och städat. och varit mer med familjen när väl i stockholm.

vad önskar du att du gjort mindre?
blivit förälskad hals över huvud och tappat fotfästet. eller, kanske inte på sina sätt...

hur tillbringade du julen?
i hufvudstaden med long lost familjen. underbart.

blev du kär i år?
yep. och nästan förlovad. men not any more...

favoritprogram på TV?
hann knappt, men måste bli america's got talent, top model, project runway och west end star. och såklart house och simpsons.

hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
nej då, inte alls. har varit på gång, men jag är som tur är inte så långsint.

bästa boken du läste i år?
zahiren av paulo coelho, och innan du somnar av linn ullman.

största musikaliska upptäckten?
stephen sondheim och cy coleman. samt huvudklang i min egen röst.

något du önskade dig och fick?
att bli elev på artisten. och fler juveler i form av underbara mnniskor i mitt liv.

något du önskade dig men inte fick?
det lyckliga kärleksäventyret.

årets bästa film?
notes on a scandal, the simpsons movie och rattatouille.

vad gjorde du på din födelsedag?
åt snittar och drack vin med mina bästa vänner, sjöng singstar med exet, öppnade presenter med familj, fikade och pratade med mamma, och gick i skogen med pappa.

finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
bättre självkänsla och självförtroende, kommer förhoppningsvis under 2008.

hur skulle du beskriva din klädstil år 2007?
mjukisbyxor, klänningar, peruker, högklackat, svart, jeans, polotröjor, sneakers. i salig blandning.

vad fick dig att må bra?
min nya familj i göteborg.

vilka saknade du?
min gamla, riktiga familj och johanna och sören.

ipodens mest spelade?
ingenting - kent.

den bästa nya människan du träffade?
micky, david, elisabeth och sleiman = m1 på artisten. och o1 och s1 på samma skola. och hanna h och gustav a. och jp, trots allt.

vad har du lärt dig under 2007?
att jag inte är så dålig som jag tror, och att min väg bara har börjat.


merry x-mas, y'all!

and do i know it's christmas time again?

nu är man alltså tillbaka i hufvudstaden för att ge och få klappar, äta säsongsbetonad mat, umgås med alla nära och vissa andra kära samt avrunda året skrikandes, skumpadrickandes och dansandes

har slagit läger hos far och bror och ska ge mig ut för den slutliga jakten på några klappar som ännu inte är funna

sedan följer några dagar av mycket avkoppling (samt manusläsning till skolan) samt rörelse på liten yta i den stora staden, med nedslag hos just far, mor och mormor på schemat

och vännerna ska träffas och fikas med

sedan så kommer det väl bli lite dans också

(och kanske lite pt/lw)

julen i år skall bli mycket njutbar

mycket snack och säckihopknytning, men på ett väldigt bra sätt

och att få vara med älskade familjen som man varit så långt borta ifrån och bara få vara

på elisabeths uppmaning ska jag se till att äta mycket mat och bli lite tjock

som jag troligtvis kommer electrodansa bort

dessa 10 dagar kommer jag njuta och samla kraft för att inse att jag kommer stå på min skola den 2 januari och ha audition för nya elever till min utbildning

och därmed inse att jag faktiskt inte kommer behöva vara på andra sidan av det nån mer gång

nån gång måste väl poletten trilla ner?

rebecka, student i m1 på artisten i göteborg

sen en termin tillbaka

(shit, det är verkligen sant)

this is the season of dreams coming true


god jul på er alla nu!