insomniac and contemplating

trots grav sömnbrist de senaste veckorna (och rätt så grav sådan i helgen) så fortsätter bec att utforska natten framför dataskärmen i hennes rätt så ensamma lägenhet i lilla london

spexet går mycket mycket bra, skrattar (de långa 12timmars)dagarna i ända, och hoppas att publiken på stadsteatern kommer göra detsamma på fredag

i vilket fall som helst så har 17 pers lyckats åstadkomma något mycket stort på kort tid, och samarbetat järnet under denna tid

det är iallafall en lycklig men sliten bec som längtar lite efter lovet och att få sova ut på morgonarna, och vakna i en stad där man är närmare sitt gamla liv och människorna i det, iallafall för en stund

att ha kakan och vilja äta upp den

skulle aldrig vilja byta livet nu mot något annat, och känner tacksamhet utöver alla gränser

men hoppas så innerligt och djupt att alla band till det gamla inte kommer tyna med tiden

de är så mycket av det som fortsätter att göra mig till jag hela tiden


vid det förra årsskiftet kunde jag knappast ana vad som väntade och vilka som skulle korsa min väg

men jag kan se tillbaka på 2007 som snart är slut med en stor frid i mitt hjärta, enormt mycket kärlek till allt som fört mig hit och i synnerhet kärlek till mig själv och vad jag lyckats åstadkomma och hantera

och en förhoppning om att vägen kommer klarna ännu mer under det kommande året

och att kärleken bara kommer att växa ännu mer

love really is all around

and i'm right in the middle of it

i'm loving angels instead

kände att jag behövde få ur mig nånting innan dagen var helt slut

vad jag känner och är idag

lycka
förvirring
ångest
kärlek
saknad

i salig blandning

men mest framträdande är faktiskt chocken över att inse att jag, alice rebecka teresia, föddes denna dag för 22 år sen

22 år

det är ju för fan en hel evighet

jag har liksom redan levt en hel evighet

och man kan liksom inte hindra sig själv från att kontemplera över vad evigheten innehållt


många män
diverse infall om yrkesval
flertalet hårfärger
lite fler olyckliga förälskelser
förvirrade yrkesverksamma event-år
många vägskäl
många jobbiga år som är bortblåsta ur minnet
fantastiskt många underbara människor man mött längs vägen
chanser man blivit given, och tagit
ödesnycker som förändrat allting
drömmar som slagit in
drömmar man är glad för aldrig slog in
lärdomar man efter en längre tid inser var för det bästa
nya drömmar som skapas i varje andetag
vilja och kraft att kunna se förbi horisonten
timmar, dagar, år fyllda av skratt
kyssar som man kommer bära med sig i sitt hjärta så länge man lever


överlag

ett väldigt gott liv


och igår kväll fick jag det bara bekräftat i stora neonbokstäver

mina älskade änglar

i owe you everything

tack för att ni finns i mitt liv

massa massa kärlek till er


imorgon: 07.10-tåget tillbaka till götet, spex-dags!

when human nature kicks in at last

ej så mycket att rapportera om

bara att just nu är hon snart midnatt

kan inte somna

sjukt nervös inför konserten imorgon

(what to wear, kommer jag komma ihåg texten, kommer folk skratta/gråta där de ska, kommer jag träffa alla toner, kommer jag kunna låta bli att spela över)

men pepp också såklart

jag har ju hela familjen med mig på scenen

storasyskonen micky och sleiman
mellansyster elisabeth
och så småsyskonen jag och david

det kommer gå strålande

om inte så får jag väl börja läkarlinjen eller nåt

håll tummarna alla!

hoppas jag ser så många av er som möjligt där!

hidden dreams in varied shapes

december 2007 är sannerligen månaden av kontemplation

säcken ska knytas ihop

högt och lågt i salig blandning

delger därför kära läsare ett urval av innehållet i kategorin fixa idéer

håll till godo!


* skriva klart och ge ut min debutbok innan min utbildning är slut
* skola om mig helt till operasångerska (då får jag dessutom bli tjock utan att nån bryr sig)
* bli vokalist i jazzkvartett och sjunga ternheim och lewis
* samla alla mina ex (going back 2 år i tiden) på samma fest och hallå långt anförande
* gå santiago de compostela i sommar

delge gärna egna tankar och eventull hjälp till vägledning!

what else is there?

december 2007

ingen snö, bara regn och piskande vindar i ansiktet

husmodern i mig har börjat med storkok varje söndag, är det nu det börjar uppför eller nerför?

konsertförberdelser (läs: besatthet) och stämövning 24 om dygnet
på torsdag 6e smäller det första gången, och sen klasskonsert den 10e med två sololåtar, sen ensemblekonsert den 12e och som grädde på moset så har ju vi 1or luciatåg den 13e...

börjar se logiken i yat-systemet (ämne: fysisk gestaltning)

måste inhandla allas julklappar senast nästa helg

2 veckor kvar till bec goes the big 22 med allt vad det innebär

kan inte fatta att det var ett år sen sist så nyinflyttade lilla essingen-kulturama-studenten (och audition-nervösa artisten-sökanden) bjöd de nio till samkväm

skratten ekar i mig ännu
och lyckotårarna kommer jag aldrig glömma

revideringar och tillägg på allt som är jag
nya blad i boken vänds utan kontroll
förhoppningarna på att kunna hitta något nytt gick överstyr för länge sen
att för själen vandra hemlös en tid tror jag dock jag behöver

men ljuset i tunneln hoppas jag uppenbarar sig snart
jag kommer närmare varje dag

och visst älskar jag det jag gör
jag ska vara här

idag vill jag tillägna mitt hjärta till all musik som jag och mina lovers lost delat
de ger mig mycket kraft i de allra dystraste stunder
och de påminner mig alltid om det som var vackrast

the magnetic fields
the hidden cameras
depeche mode
r.e.m
sofia karlsson
jenny wilson
the pet shop boys
the raveonettes
kristian antiila
lisa miskovsky
david gray
eva cassidy

tack

stilla

stilla vill jag tacka mina ögon
som fört mig ända hit

på de vägar jag gått
har mina ögon vandrat likaså
och allt de minns
gör mig hel

att vägen gjorde ont
att den ibland ledde mig till fel platser
att den verkade ändlös
är inget jag minns

vad jag har när jag nått fram
till där jag är nu
är förnimmelsen
om hur mina ögon vandrat
upp längs trädens toppar
till skyn

när jag lyfte min blick så lyfte den mig

till där jag alltid såg allt det andra
som vägen borde kantats med
som alla sa var otänkbart
som jag var rädd för att se

men vilket lett mig hit just nu
som är varje del av leendet på mina läppar
av handen som smeker mitt hår
av mina torra kinder

jag vill tacka mina ögon
ni som sett
ni som lett
förbi trädtopparna
ni som låtit mig lita på er
ni som gjort mig till allt jag är
och blir

långt däruppe
där vilar min blick fortfarande

men jag vet att ni låter mig se precis det jag behöver
ni bär mitt hjärta
och mitt öde

all oro har lämnat mig

efter den gångna veckans enorma stormar med toppar och dalar i maxmalt format så känns som att allt börjar landa på söndagskvällen, kanske av behov, kanske av en tillfällighet

jag är så tacksam över att jag fått förmånen att utöva det ädlaste yrket i världen
och det valde mig
inte tvärtom
för att jag måste
jag måste känna hela spektrat för att kunna finnas

kärleken i mitt hjärta är till alla som ser och älskar det
som vill att jag ska vara allt jag kan vara
som vill se mig växa och utvecklas genom allt, och som kommer älska oavsett
ni vet vilka ni är

this one is for you

this one goes out to my most dearest love

alice
göran
ulrik

jag älskar och saknar er så mycket så att mitt hjärta nästan kan spricka

er kärlek och värme gör mig till den jag är
varje dag
omskapar den mig och ger mig styrka

ni är allt jag varit och allt kommer att vara

tack för att jag får vara i er närhet

och får kalla mig
dotter
och
syster

i will never let you down

well, well, well...

man börjar ju bli äldre med åren

men är inte den man en gång var

verkligen inte


första gången ut i göteborg sen 16 augusti:

festen på bommen / wandas / hos thérèse igår tog sin törn onekligen

vaknade aningen senare än vanligt idag, men mådde prima

och var mycketglad i hjärtat på många sätt

cred till alla andra överlevande som orkade gå upp och åka till karlstad / repa / fika med vänner

mycket kärlek i mitt hjärta

micky, min kära syster, all kärlek till dig och allt underbart du är

och
krille
fredrik
therese
och
camilo

you make my boat float!


ikväll hägrar filmskådning och slappande hemma

mycket mycket skönt

och det är så skönt att stå på smärtans valplats och se att solen lyser
den kommer aldrig gå ner
för mig

cynismen och bitterheten är så långt borta den bara kan vara
han finns därute nånstans
jag vet det
men jag hastar inte till att träffa honom

everything will happen just like they´re meant to
in time

this can get grand

mycket bra dag i skolan igår

har aldrig sjungit/gestaltat så bra, enligt gästpedagogen och enligt derek

så mycket lycka i en liten göteborgsflicka

plus att jag idag ägde rytmgehöret på musikteorin (började nästan böla när jag insåg att jag dikterat rätt)

nu hägrar lite karaktärsanalys och senare sånglektion, ska börja jobba på en av de finaste låtarna jag någonsin hört, mycket mycket jobb (går upp till tvåstrukna f) men nog ska det väl gå

någon dag
om inte idag
så någon dag

ljuset i tunneln börjar uppenbara sig
jag är på väg

och vidare tack till alla er underbara människor som gjorde självstudieveckan (well... så mycket studier kanske det inte blev) i stockholm till en av de bästa veckorna i mitt liv

mamma
pappa
ulrik
sören
sarah
hanna j
hanna h
dana
lena
johanna
ulrika
andia
gustav
fredrick
rudolf
mina älskade sthlms cuf:are
alla underbara kulturama m2:or
ensemblen i dödsdansen
ensemblen i castrati
lars tunbjörk på moderna muséet
mot tiden på bonniers konsthall
musiken på solidaritets torsdagar

kärlek kärlek kärlek

i've been through this before
you know where to find me

i'm a brassband , i'm a harpsichord, i'm a clarinet

i'm the philadelphia orchestra, i'm the modern jazz quartet

i'm the band from macy's big parade, a wild count basie blast

i'm the bells of st peters in rome, i'm tissue paper on a comb

and all kinds of music is pouring out of me
cause'

somebody loves me at last

(and that somebody is me)

i know the sadness will pass

då har jag bloggat i drygt 2 år nu

6 nov 2005 tog resan sin början

och, tja...

man blir ju onekligen lite nostalgisk

nu sitter man på ett tåg från sin forna hemstad till sin nya

sorg i hjärtat på massa olika sätt

men glädje också, absolut, även om det är svårt att se nu

alla ens sorger från då är omvända, och annorlunda

då sökte jag en mening, en väg, jag ville ha en väg att gå på, en väg som var min, och som gjorde mig lycklig

det måste jag väl säga att jag har nu (eller, det anser omgivning iallafall)
1 av 5
måste ju betyda något
någon form av talang och bestämdhet
och målmedvetenhet
anses det ju

nu
med mina älskade vänner och familj, och nya familj runt mig, som jag tackar min lyckliga stjärna för varje dag

så söker jag väl fortfarande ett mål
jag söker kärleken
som vi alla gör, egentligen

jag klarar mig själv, no doubt
det vet ni alla

men som nybliven solokvist så vet jag att känslan vecklar ibland

som jag sa till hanna igår, det är inte det det handlar om
jag vill bara utforska en människa
vara så nära att jag kan
se sömn, vaket tillstånd, sorg och glädje
som jag vill att han också ska se

jag vill finnas där och bara betrakta
det som ingen annan orkar eller vågar se

kalla det naiv, dumdristig, rabiat, uthållig, utopisk
men jag vill inte leva utan det

utan kampen blir jag tom och menlös

om jag inte tänker på kärleken är jag ingen alls

och ja, jag vet, allt är som värst nu
jag saknar hans famn och hans ögon och hans läppar
och vill inte tänka på att det kommer andra famnar, ögon och läppar

kampen om allt är som jobbigast nu
en nystart orkar jag inte
jag kan inte, och vill inte gå tillbaka
jag vill inte gå vidare

så var lämnar det mig nu?
i limbo
återigen

men jag har minnet av kärlek
och att jag älskat
och oavsett smärtan så måste det ge mig frid

hjärtat mitt kan älska igen

nu är det dags att överleva nästa vecka
och visst har jag kraft och kärlek

men jag saknar honom
som inte kunde rasera sina murar

i don't know when, but soon

nån gång kommer det

dn söndag-livet

svd min helg-livet

madicken-livet


med en perfekt kopp te, i en perfekt våning med perfekt inredning, perfekta färger, perfekta möbler, perfekta böcker, perfekt bakgrundsmusik, perfeka barn som springer runt men är lydiga på beställning, och som ser upp till mig

och

en perfekt man som älskar mig, beundrar mig och utvecklar mig till mitt fulla potential
och jag gör detsamma


tills dess kan jag lika gärna satsa på karriären

don't make it stop

jag vill inte vända hem

jag vill vara kvar här i kärleken för alltid

den jag känner till er och den ni känner till mig

men nu känner jag hela tiden hur tiden rinner ifrån mig

jag vill inte stressa

men det är allt jag kan göra

längtar redan tillbaka till er

jag älskar er

så mycket

har aldrig varit lyckligare

har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken,
mot den svarta rymden ovanför molnen?

chosen

trots allt annat

så var det länge sedan jag var såhär lycklig

somebody loves me

och det är helt underbara vänner och familj i den stad jag lämnat

tårarna kommer för jag har saknat er, och den jag blir med er, så mycket

jag vill bara få vila i allt det här ett litet tag till

ni ger mig allt det jag behöver

all kärlek jag känner till er för enorm och villkorslös

och jag vet

att nu

kommer min villkorslösa kärlek tillbaka till mig

jag gav den villkorslöst för länge till någon annan

som aldrig gav den tillbaka

ni har fyllt mig igen med allt det som ekat tomt i månader

tack

i could die here and now

varje gång

varje gång du vänt bort blicken
då du borde ha mött min

varje gång du stängde dörren
då du borde ha släppt in

varje gång du visat något
som jag aldrig sett förut

varje gång du synat flaskan
och nån annan kommit ut

varje gång du log och skrattade
när allting var så fel

varje gång jag grämt mig över
att jag aldrig gör dig hel

varje gång jag tittat på dig
och bara vetat "det är han"

varje gång jag velat känna
att du var min äkta man

varje gång jag gett en till chans
"för det blir nog bättre sen"

varje gång jag gick tillbaka
som jag aldrig gör igen

over and out

nu var det sista gången

jag orkar inte mer

jag orkar inte falla sönder igen

som jag gör nu

jag orkar inte plocka ihop alla bitar igen

nu checkar jag ut

nu slutar sången

and i'm still hurting


jag trodde verkligen det var för alltid denna gången
nu är allt hopp slut