sometimes tired

nu sitter jag skolan efter en relativt lyckad instuderingslektion och repertoarlektion, då vår kommande slutproduktion "the king and i" beskådades

tror jag kommer sparka arsle som lady thiang då tillfälle ges
(eller, hoppas)

annars så har helgen varit mycket energidränerande
så det är svårt att hålla ögonen öppna måste jag erkänna
men får försöka sova lite extra ikväll

när jag inte övar musikteori
tänker på mitt djur / utanföremålssak
nojar inför the german auditions på lördag / söndag
skriver klart mitt engelska cv

alltså...

längtar hem till alla vänner jag inte sett på månader i stockholm
jag vill bara ha er här hos mig nu
jag behöver er, och älskar er

nu ska jag gå och analysera fröken julie på djupet!

en stillhet vidgades

jag borde kolla lite mer repertoar inför instuderingen på tisdag

jag borde öva ännu mer på min jonglering

jag borde utveckla en etyd till mitt djur till scenisk gestaltningen imorgon

jag borde städa mitt rum

men

jag kan inte göra något annat än vad jag gör just nu

ligga bredvid och lyssna på när han andas

han är så ändlöst vacker när han sover


låt mig få behålla det ett litet tag till

silent shout

jag skriker och skriker

men inget kommer ut

det fastnar nånstans på vägen

jag kan inte

det går inte

i'm back where i started

alla gamla hjulspår rivs upp igen

att jag aldrig växer med åren

som de i mig

när jag ser spegeln så tittar hon med rädda ögon på mig igen

hon som jag nästan aldrig ser längre

hon har gråten i halsen

igen

when you know you're off to a good start

kent - ingenting



redan en klassiker

kärlek i stora mått
som alltid

plus
en helt fantastisk dag i skolan

och
jp kommer om mindre än 20 h

denna helg ska jag njuta

mama, i'm comin home

sisådär

nu är biljetter t. o. r gbg - sthlm köpta!

ankomst: 11.50, 13 dec
avgång: 07.10, 17 dec

(200 pix t.o.r, som hittat!)

nu återstår bara att se ifall vi får något inbokat i schemat innan spexfixarveckan (v. 51) i skolan...

jag hoppas iallafall att jag får lyckan att få fira my big 22 i stockholm

(få träffa mina föräldrar och min stora lillebror
skåla med sören, johanna, lucky och alla andra frequents från de traditionsenliga middagarna
sjunga med gamla kultisar kanske?
och krama jp lite...)


annars så sliter jag i skolan så gott det går

början av veckan gick sådär
mycket dålig självkänsla och tvivel på sin kommande utveckling sätter (onödiga) käppar i hjulet
detta är sannerligen ingen räkmacka (trodde jag ju givetvis inte från början, men att det skulle börja krypa under skinnet såhär tidigt, och att jag var så här tunnhudad, räknade jag inte med...)
ifrågasättande konstant av absoluta sanningar man lärt sig hittills i sitt liv
många sittande-i-hörn denna vecka med tårar längs kinderna, tankar som flyger runt ifall man verkligen kommer klara detta
men det går väl över snart...

tack min lycklig stjärna för min underbara klass och s1:orna (och o1:orna)
you are my angels

och såklart lärarna
you push me
but i know that it's in the right direction

och idag så klarade jag att jonglera för första gången!
det går framåt!



du klarar detta, rebecka
jag älskar dig

det fattas mig ord

se den.

första paniken (uppblandat med lite lycka)

1. csn har glömt skicka blankett = jag får första studielånspengarna om 3 veckor, tidigast. har nu 1 000 kr på fickan just nu efter att jag lagt undan pengar för denna månads hyra.

2. kan någon ställa upp som extra musikteorilärare och grundligt förklara t.ex. kadenser, och rätt så mycket utöver det också? la tonta har gjort entré på artisten, big time...

3. jag kommer hem tidigast 21 varje dag och har en hög disk i hon som jag vet att jag är skyldig carl-johan att diska. måste skjuta upp det till helgen. i owe you. love you, roomie.

4. fuck, jag går verkligen på min drömutbildning och om bara 3 år är det slut. och jag hinner inte suga i mig allt snabbt nog. kunskapen och lärdomarna rinner iväg alltför snabbt. stanna!

pretty much wazzup


annars allt väl i lilla london

saknar er!



men inte förglömma:


13 september,

2 månader sen dansgolvet på orion
2 månader sen "vaddå, läkare? seriöst? vad fan gör du här?"
2 månader sen "klart vi kan springa ifrån dem!"
2 månader sen första kyssen
2 månader sen mitt liv började fyllas med allt underbart igen

jag vill ha fler månader

puss

jag kan inte understryka det mer

jag älskar er
från djupet av mitt hjärta
inside out
for life

rebecka, lev de här 3 åren nu
gör det mesta av allt
känn dig värdig
de tycker om dig
du är så värd detta
och du är så duktig
du är så jävla bra

din kärlek räcker till
det gör den
jag lovar


och kärlek till en stafettläkare i bollnäs som räddar liv dagligen
jag älskar dig

in school, trying to grasp everything...

sitter i datasalen i vår finfina skola och försöker hålla ögonen öppna efter 1,5 h intensiv fys + instudering i förmiddags...

nästa lektion börjar 15 och då är det föreläsing med gunilla röör, ska bli mycket intressant!

annars så är börjar intrycken lägga sig mer och mer
men börjar bli tillfreds med allt
man börjar känna sig som rätt person på rätt plats, äntligen
och man kan börja fokusera mer och mer på uppgifter in hand och inte multitaska så mycket

känns mycket skönt

annars så var det mest underbara på länge hela den gångna helgen i minnenas stad (och ö) stockholm, och lilla essingen

tack laura och daniel för inbjudan, och för att jag fick äran att förgylla er bröllopsdag med några sånger (och för den underbara maten!)

tack alla gäster för otroligt rolig samvaro och en grym kväll som innehöll allt från alliansdebatter till magdans

och

tack jp

hur du kysser mig över bordet
hur du höll min hand hela tiden
hur du säger mitt namn
hur du tittar på mig när jag vaknar
hur du presenterade mig för alla gäster

i am the lucky one


denna helg ska jag:
sova
städa
slappa
längta
preppa


jag är en mycket lyckligt lottad stockholmsflicka i exil i världens bästa skola i sveriges (näst) bästa stad

sunday in a very different place of mind

nervös så jag spricker inför nästa vecka

musikalrepertoar som ska breddas och nötas
bröllopslåtar som ska repas
muskler som ska tänjas
improvisations-skills som legat i dvala sen gymnasiet ska vakna och prestera
mat som ska lagas
lägenhet som ska städas
ipod 30 gb som ska fyllas
klänning inför lördag som ska väljas
ny frisyr som ska klippas

men oj oj oj

vad välsignad jag är ändå

tacksamheten svämmar över

du har klarat dig hit, rebecka

ain't nothing to hit but the heights from here (tack elisabeth)


och måste bara skriva hur mycket jag älskar mina föräldrar och ulrik
trots att många andra namn flanerar på bloggen så är nu nummer ett
att ni älskar mig och stöttar mig betyder allt
ni är mitt allt

hit the hights, 'cause everywhere's comin' up roses for me and for you

liten summering av vecka ett som musikalartiststudent på artisten:

totalt overklig overväldigande känsla

overwhelmed by the responsibility

utvald, uppskattad och sedd på ett sätt som jag inte trodde var möjligt

nervös så jag skakar inför de kommande tre åren med resor till england, konserter på stadsteatern och göteborgsoperan och tusen projekt till

så taggad inför musikteori, tyskalektioner, repertoararbete, instudering, ensemblesång, fysisk teater, dans, tal, stage fighting, masterclass och alla andra tusen ämnen på schemat (som går från 08.30 - 20 varje dag, känns underbart)

vill krama alla musikalare, skådespelare och operasångare i M1 (min klass), S1 och O1 så hårt jag bara kan av kärlek

och likaså underbara lärarkåren

fnittrig

pirrig

leende


och trots att det nog tyngsta ansvaret jag någonsin upplevt lagts på mina axlar att förvalta och utveckla så har alla mina tvivel och dåliga självkänsla inför min röst blåsts bort under den första veckan tack vare

elisabet
sleiman
micaela
david

mina syskon de kommande tre åren (och även huvudrollsinnehavare i osama - the musical, soon in a theatre near you)

jag älskar er


och även många män denna vecka som sagt vad jag längtat efter ett helt liv

från derek var det att mitt läckiga mellanläge inte är något att skämmas över, utan en styrka, något som man med teknik kan lära sig att välja att använda, något som ger min röst färg, och att jag duger

och från herr jp var det de tre största orden
(you do the math)


stockholm nästa helg på kort visit för bröllopssjungande och firande med fästmannen!


nu ska jag sova och försöka fatta hur lyckligt lottad jag är

jag vill aldrig att de tårarna som faller nerför kinden just nu ska ta slut

för dem ger mig styrka

och mod

att vara jag

äntligen


och de vill ha mig här
och det är
en helt ny karriär

where something starts another thing comes to an end

idag började rebecka på artisten

fantastiska människor, späckat schema non-stop det kommande halvåret, tre projekt som ska repas utanför skoltid (alltså efter 19.00) och visas upp denna vecka, fortfarande helt ofattbart, enormt eget ansvar, förtroende, drömmar, föhoppningar och rädslor som snurrar på högfart i huvudet

och sa adjö till kärleken

jag har älskat dig så
jag kommer aldrig glömma dig

take care

(i'm still yours)



affirmation/förhoppning:

låt mig vinna, snälla
bara en enda gång
låt kärleken hitta mig igen
låt honom hitta mig
på allvar
få honom att släppa rädslorna
ge mig tillbaka den sinnesfrid jag får när han kysser mig

idag i gårda

sitter jag på innergården i solen

bloggar jag

fb:ar jag

lyssnar jag igenom musikalsoundtracks non-stop (hairspray går varm!)

pluggar och skriver jag musikteoriuppgifter

spelar jag lite keyboard och lägger stämmor

städar jag lägenheten lite

lagar jag mat

är jag tacksam över min underbara familj och mina fantastiska vänner som finns där, men i en annan stad

längtar jag efter morgondagen

är jag lugn och lycklig

from the inside out

kanske för att jag sitter på innergården i gårda och skriver detta

kanske för att jag faktiskt tog en tur utanför lägenheten idag

kanske för att intrycken blandas kraftigt hela tiden, likså humöret och sinnesstämningen och jag blir konstant konfronterad med det på ett sätt som man kunde gömma sig från i stora hemstaden


allt kännas annorlunda

jag känner inte igen gatorna jag går på, gatan utanför vardagsrumsfönstret, gården från mitt sovrumsfönster

jag känner inte igen mig själv och vad jag vill och hur jag alltid brukar vara

allt inombords som utåt är i uppror och i grav förvirring

allt jag vet är att jag ska befinna mig på det som varit en dröm för många (förmodligen för mig också, trots att tvivel blandat med självkänsla i botten grumlar det hela),

artisten,
på upprop klockan 10 på måndag

har hittills träffat micaela och johan, och även sprungit på david på stan, och alla möten har varit bra och ökat spänningen och nervositeten mewn även skänkt mycket välbehövlig glädje och lugn

jag tror att allt kommer bli bra så länge jag försöker tro på mig själv och att de såg nånting i mig som är värt att beskåda

allt kommer bli bra
(vi säger det nu iallafall)



och så har vi ju situationen som jag alltid lyckas sätta mig i, gång på gång
kärlek vs. kärlek


i detta fall så har vi ju

kärleken till karriären och en barndomsdröm, bekräftelse, största lycka och livsdröm i ena ringhörnan
vs.
den mest perfekta man jag träffat och som jag vill utveckla ett dagligt liv tillsammans med, resa med, skapa med, älska med, leva med i den andra


och som vanligt kan jag inte få både och, så lätt kan ju livet inte vara

och givetvis ska ju saker inträffa och arta sig så att jag aldrig kommer få veta hur den ena vägen kommer gå om jag väljer den andra

och givetvis så gör den begränsade tiden att känslor och saker inte hinner utvecklas så att man skulle kunna få en hint om vilken väg den ena kärleken hade utvecklats

och givetvis så kan jag inte begära att han ska släppa in mig så djupt på den här korta tiden som jag har gjort med honom

och givetvis kan jag inte tvinga honom att hålla fast vid något han redan bestämt sig för är dödsdömt



men

jag är här
och jag vill försöka
för jag är din
mitt hjärta ser dig le framför mig

och jag kommer alltid finnas kvar så länge du vill ha mig
för jag vill ha dig tills mina ben inte bär mig längre
tills det sista andetaget lämnat mina lungor
tills jag sluter mina ögon
och ser nånting annat

toto, i don't think we're in kansas anymore...

så nu har jag alltså lämnat den stad som varit mitt hem sen min födelse för snart 22 år sedan

har inte riktigt sjunkit in än
kommer nog ta ett litet tag till
kanske ett långt tag till

nu när sommaren närmar sig sitt slut och allvaret snart tar vid så tänkte jag följa en god väns exempel på sin blogg och ge nytillkomna en liten resumé, var ett tag sedan...


jag heter alice rebecka teresia

jag kommer om en vecka, den 27 augusti, påbörja min 3åriga utbildning på teaterhögskolan, artisten, inr. musikal

jag bor i göteborg (gårda) med min vän carl-johan

jag har en helt fantastisk pojkvän, jp
som jag är (i princip) säker på att jag vill vara med livet ut, men som tyvärr bor i stockholm, och som jag därför inte vet hur allt kommer bli med längre fram

jag sitter just nu hos min vän christian som har internet och skriver detta inlägg

jag och carl-johan och han pojkvän marcus ska ha lite gäster hos oss ikväll

jag är för första gången i livet oförmögen att avgöra mitt sinnestillstånd

nervositet
glädje
förväntan
stress
saknad
sorg
rädsla

och tusen saker till
snurrar i huvudet

och nu ska jag bege mig hem igen

höres snart!