ouvert

med flyttkartongers innehåll öppnas även hjärtan och sinnen till bredden

saker kommer upp som man aldrig trodde sig veta, minnas, eller kunna tala om nånsin igen

så inflyttad är jag allt, men lätt, åh nej, inte på något sätt

men jag antar att det måste få vara lite ont för att kunna njuta av det goda till fullo

(har inte hunnit känna in allt som jag borde om jag ska vara ärlig
det kommer snart)

och jag älskar ju ytan till fullo och blir lycklig och energifylld bara jag tänker på att få inreda mer och ha vänner över och allt det där

mes amis
vad skulle jag göra utan er?
ni är mina ledstjärnor och inspiration, evig tacksamhet

ni förgyllde min helg och min måndag
och alla andra dagar
comme toujours

(16 dec är inte så värst långt borta nu)

annars så hägrar tröttheten mest
trött i kroppen något ofantligt
och i huvudet är det inte bättre heller

tur att man har 25 m2 att rensa systemet och bara ligga i sängen och dricka te och lyssna på andrew sisters och läsa nils ferlin och äta pepparkakor och packa upp i badrummet

nu skall jag lämna fars hem och sticka hem till mitt internetlösa (men litteraturrika) jag

later my friends!


ps. vi ses väl på hootchy kootchy club på kägelbanan 15 dec? ds

and now, will i be ready? when everything changes?

ja ni

nu är det natten till den 1 dec 2006, dvs natten till dagen då jag får nycklarna till lägenheten i min hand

min allra första riktigt egna lägenhet, inga sambos eller familjemedlemmar som skall dela bostadsutrymme utan bara jag och mina tankar (vilket kan vara nog med sällskap, believe me)

mycket flyger i huvudet
mest positivt
kommer sakna att ha någon därhemma som man kan säga godnatt till och så att man vet att man aldrig är riktigt riktigt själv
och att vara ensam med alla de egna tankarna jämt och ständigt kan vara destruktivt

men jag tror att allt kommer gå bra
allt kommer verkligen bli som förbytt
no return, verkligen

men jag tror jag är redo

idag så debatterade pappa med ulla hamilton (m) i p4 om miljön i stockholm och hur viktigt det är att bevara miljöförvaltningen

återigen länge jag var så stolt som när jag hörde på webbsändningen och att höra någon som brinner för att vi alla ska få en bättre hälsa och som kan backa upp sina argument och ge konkreta lösningar

nu bör jag sova
innan dess skall jag bara fylla i min flyttanmälan till skatteverket
absolutism celibat och egenflytt
(vuxenpoängen rasslar verkligen in)

god natt!
imorgon ska jag förfesta med coca-cola och bergsprängare med electro på pinnstolar i en tom lägenhet
(galet vart livet kan ta en om man vågar ta risker)

et je me vois dans une lumière nouvuelle

midsommarafton, gisetorpet, 1986

ja snart så är det inte så lång tid kvar minsann

innan lilla rebecka sitter i soffan på disponentgatan och läser en bok istället

nope, inget internet eller hemtele för bställt så det kommer bli några amish first weeks, men jag ser även detta som ett socialt experiment (många såna i lilla rebeckas liv för närvarande!)

annars då är det en oändlig ström av händelser som passerar förbi och jag gör mitt bästa för att försöka vara i ögonblicket men det känns svårare än någonsin

gotta live it before it slips away är något som kräver enorm mental ansträngning
eller, kanske, ingen alls
vet inte

just nu vet jag att jag ska packa lite mer lådor
ha teaterlektion
vara på cafékväll på cuf med representant från greenpeace som gäst
plugga lite musikteori
plugga sångtext till interpret på torsdag

men allt kommer lösa sig
jag måste bara släppa detta kroniska tvivel att allt kommer skita sig
det kommer gå bra

(och som en parantes: att han är borta ur hjärtat har aldrig känts bättre, jag var min egen fånge, nu är jag äntligen fri, och pausen efter detta kommer vara lång)

j'aime mes amis pour toujours

stolt dotter, leendes

mina föräldrar gör mig stolt bara genom att vara dem

men i förra veckan var det max-utslag på stolthetsskalan när jag läste detta (kan inte fatta att pappa glömt säga något om det, han är ack så blygsam...)

för er oroliga stockholmare som naturligtvis börjar undra:
vad ska/kan göras?

satsa på kollektivtrafiken
och
återinför trängselavgifterna

effekterna i folkhälsa av stockholmsförsöket har i undersökningar visat sig vara så positiva att det vore rent ut sagt idiotiskt att ta bort

vilket osökt leder mig in på att ni alla kanske skall ta er en fundrerare på det borgerliga partiet som vill återinföra trängselskatten och förbättre kollektivtrafiken...

inte så pjåkigt, eller hur?
när man inte är i opposition längre så kan saker hända snabbare än man tror, dessutom om man har folkets stöd i ryggen...

love you all!

kaos

(först och främst, en parantes: hur fett är inte detta? äntligen bekräftelse!!! kolla in filmen också!!!)

frågor en söndagseftermiddag med huvudet uppstickandes mellan högarna av kläder, grejer, cd-skivor, souvenirer, skor, skor, skor, fjäderboan, pärmar, noter, slutarbeten från psykologitiden, grupp f, hösten 04 och papper papper papper

hur kan jag lilla rebecka äga såhär mycket saker redan med bara tjugo, snart tjugoett, års samlande?

det är verkligen känslosvallningar att flytta, mer än vad jag trodde

tog mig i kragen och började med att rensa gamla pärmar med kort / barndomsanteckningar / teckningar osv, och hittade massa kort från farmor och morfar

jag saknar dem verkligen
och hoppas att de ser mig, som jag fortfarande ser dem på natten ibland, och att jag gör dem lika stolt fortfarande som de skrev att jag gjorde på alla kort

jag lovar att aldrig sluta underhålla er med alla mina upptåg så att ni har något att le åt på molnet däruppe

annars så är det mycket vänner som kommit och gått
saker man glömt att man haft
saker man velat glömma
saker man blir så nostalgisk och småstolt över
saker som betytt mer än man trott
saker som kan slängas utan större eftertanke

resan tar onekligen en enorm vändning nu och jag vet inte ifall jag hinner med allt trots all energi
trodde aldirg att det skulle kännas så stort och övermäktigt som det gör nu

jag lovar att göra er alla stolta och klara allt
men mest av allt så vill jag bara göra dig stolt rebecka

jag hade ett litet återfall från absolutismen igår, men absolut inte överstyr på något sätt!

efter anders trevliga inflyttningsfest med alldeles för goda ostar och årgångsvinet som jag efter mycket övertalning smakade (gudomligt) så tog jag sören effe och nat oss an the divine cocktail club och dansade tills alla ljus i lokalen var tända, mycket mycket roligt och sören och jag svettades ikapp (hann vann såklart) till den gudomliga dj:n som gick lös på ett sätt jag inte hört sen den numera svunna bar 25 / panorama berghain / delicious donuts - perioden

vad säger man?
världsklass!

nu är jag för andra dagen strandad på minnenas och oorganisationens ö
jag ska klara det trots att ljuset i tunneln känns längre bort än nånsin

lördag 2 dec 2006 kl. 10.00 går flyttlasset
fredag 1 dec 2006 kl. 19.30 så bjuder david till sommarfest och jag kommer givetvis med surrogatsyskonen, s & j, i armkrok

pray that i'll survive la prochaine week-end

om j berg inte funnits i min brokiga itunes så hade jag nog inte överlevt denna helgen heller
men jag är åh så glad att de fem åter trätt in i decembermörkret med mig och är kamrater när jag är solitär

och beskyddaren har nog aldrig varit mer aktuell än nu...

jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är jag född
jag hade nästan glömt
jag ville vara spirituell
en gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag

och det har inte jag

jag ska nog klara mig ändå
(hoppas hoppas hoppas)

calme moi

hur kan det vara så svårt att finna sinnesro

att bara andas in och andas ut

andas in och andas ut

konstant

såhär har det aldrig känts 04.51

inte ens om du sa att du älskade mig skulle jag följa med dig hem

för jag är på väg hem till mitt nu
utan tvekan ens

tänk att jag äntligen är där nu

men vem bryr sig
egentligen?

jag är ju bara en av miljarders miljarder
eller hur?

(nu kanske jag verkligen bara ska hålla käften en gång för alla)

it's better in than out

but now you're finally just a friend at last

om ens det

jag sa till julia att jag fortfarande tappar andan varje gång du kommer in i ett rum

men nu är det på ett helt annat sätt

jag trodde att jag hade sett dig så klart från första början
men det hade jag ju såklart inte
det går ju inte!

jag hade bara en massa mallar i huvudet som du till 80% passade in i och då blev det liksom du, och allt eftersom tiden gick så fylldes de resterande 20% med vad jag nu inser var mina egna förhoppningar och drömmar, men som jag då trodde var ditt potential

men det var det ju inte, det var det aldrig
och det är absolut inte ditt fel, mitt hjärta skenar bara iväg ibland så
förlåt
men nu kommer det nog aldrig hända igen

när jag är borta
är du
potential

jag kan överleva utan att behöva älska
ingen sorg alls
(kanske lite bara, men mest abstinens)

men jag måste spara på allt tills dagen då sanningen verkligen uppenbarar sig
som typ julia och jon

tills dess
solitude

(och det riktigt läskiga var att jag liksom inte ens känner attraktion eller drivet längre, till någon, inget behov av att göra mig till, få uppmärksamhet, känna mig snyggast, nu vill jag bara få flyta ovanpå ett tag och inte dyka ner i något projekt eller jobb, jag vill vara fri)

jag
en
ö

guarding the trenches

ikväll ska det dansas lite är planen

tre gäng är det som är potentiella, känns galet och mycket priveligierat

tänker tillbaks på min uppväxt när jag knappt hade några vänner alls och kände mig utsatt och ensam nästan jämt

nu är ensamheten något jag måste ta mig tid till att vara, för att rensa huvudet och får kraft att hinna träffa och ge till all dem som ger mig såp mycket, konstant

åh vad jag önskar att jag kunde träffat dig rebecka när du var 14 och varje dag kändes menlös och du undrade varför du kom hit egentligen du kände dig som den misslyckade och ifall det inte bara skulle vara bäst att avsluta det hela

åh vad jag hade velat se dig djupt i ögonen och säga att du inte skulle oroa dig, tusentals vänner och upplevelser hägrar, och du är bättre och mer begåvad än vad du någonsin kan ana

och att jag älskar dig något otroligt

när jag var 14 hade jag ingen rebecka p, 21 år som kunde komma och krama mig och säga allt det där

men jag klarade det rätt bra ändå


dansas ska det nu

och jag är mycket spänd på hur första kvällen i mitt nya liv kan arta sig

och för att ej hålla er alltför mycket på sträckbänken, för ni undrar ju säkert


rebecka pershagen
har fr.o.m 20/11/06 exkluderat:

alkohol
män


från sitt liv

kalla det socialt experiment
kalla det oförutsägbart
kallla det första steget till celibat, absolutism och klosterliv

intressant är det iallafall

nu återstår bara frågan om jag är lika intressant när jag är nykter?

när jag får svar ja på den frågan kan det gamla livet få börja spöka med några sporadiska gästspel igen

tills dess

no drinking
all thinking

och definitivt inget pt/lw

vi ses på dansgolvet mates!
yihaw!

23.11.06

dagen med insikt

dagen jag gick vidare

dagen verkligheten kom

i am open, i am free

*****************************************

ingående:

om det här varar är en ny fas på ingång, en fas jag inte varit i på över fyra år

men det är ambivalens i alla steg, känslan var alltid en förutsättning för mig att känna mig levande, att kunna relatera, att kunna flyta ovanpå ibland

och nu när jag har mer människor i mitt liv än vad jag nånsin har haft så står jag samtidigt mer avsides än någonsin

om jag överlever att lågan försvunnit (att jag tvingats släcka den) så kommer jag komma ut på andra sidan starkare än någonsin

men jag kan inte sluta undra vad som skulle brutit ner mig mest:
att krampaktigt hålla kvar på obestämd tid
eller att klippa alla banden

jag valde det sistnämnda, och nu börjar allting


klartext:

jag har behövt älska för att känna mig levande

någon måste ständigt befinna sig i periferin, eller i blickfånget, för att allt skall vara uthärdligt, vara mitt bidrag till det konstanta samtalsämnet, hägringen i de långsamma timmarna, inspirationen som sporrar till 110% av mig själv när kraften tryter

att släppa inte bara honom, utan behovet och beroendet
är nog det allra jobbigaste jag nånsin gjort

om du klarar detta utan återfall (jag får aldrig mer se dig i ögonen, då är kapituleringen nära) så är du modigare och starkare än du nånsin varit
kämpa, rebecka
gå vidare

och trots att karin bara belyser det allra mörkaste, så finns det mycket sanning:

du går, och ingenting av detta har jag givit dig
jag nådde aldrig dit, där ditt väsen ligger bart
du går, och ingenting av mig tar du med dig -- lämnar mig åt nederlaget

(jag lovar att inte bli bitter)

i try

första dagen på mitt nya liv, everything according to plans so far, inga abstinensbesvär / ågren, bara ännu mer beslutsamhet om att detta är så rätt beslut

(som sagt så yppas ej om vilka förändringar som genomförts / vad de innebär här på bloggen, innersta kretsen vet dock och är mycket positiva)

vill dock påpeka att ovantstående ej syftar till rökning, för att undvika alla eventuella missförstånd eftersom bloggen läses av många nära som kanske ej träffar mig så ofta
trust me, att röka i min sits vore att skjuta sig själv i benet, don't worry

annars väldigt bra dag
klarade min stämma på "ungt kött"
komplimang av främlingar i skolan
sjukt givande teaterlektion
jag älskar johanna och hon lyssnar på mig och jag vet att jag gör avtryck med allt det goda

och så har jag verkligen en surrogatbror som har kommit att betyda mer för mig än vad jag nånsin kunde ana den där kvällen i april på undici då jag fulade till mig en drink och du bara skrattade

sören
anytime anyplace
backgammon med christer petterson
melt! 2006
middagar med dans
sprängda högtalare
politiska debatter och msn-chatter i timtal
och you feel just the same
evigt evigt evigt true to you


jag mår... bra


i remember the crazy days
i danced the night away
not knowing when why or how

but now things are changed
i have been estranged
but all that is changing right now

i never believed
quite what i retrieved
down in the valleys of me

was it raw? was it pure?
had i felt it before?
i was walking upon smithereens

the sun has to rise
can't wear this disguise
and pretend that i know what i do

with peace in my heart
i embrace what i start
i'm reaching the essence of you


kärlek

and it's all coming back to me now

ungefär precis just då man känner sig som allra mest låst och kjättrad och oorginell och förutsägbar och fallandes ur hamsterhjulet långsamt

ungefär då brukar det komma något som ställer allting på sin spets

något som bara är liksom svaret på allt

och räddningen

stockholms poesifestival 2006

när jag trodde att orden inte räckte till längre så kom bara alla ni och visae mig allt det magiska som jag aldrig ens kunnat tänka mig i min vildaste fantasi

ni gav mig kraften tillbaka på det bästa tänkbara sättet
och öppnade allt det stängda

tack


annars så har rätt mycket hänt faktiskt, mycket förändringar här i livet på höstkanten
kan inte gå in på detaljer (eller, bör inte, vill inte, ska inte) men nu får den gamla rebecka kasseras för att ge plats åt

rebecka v 2.0
- mer uthållig, ärligare, mer självförtroende, friare och utan tillsatser

she's gonna blow you away
(ifall det inte blir några virus i systemet dvs)

återvändsgränd

jag ställer mig frågan hur många gånger jag

kan försöka göra om allt
börja om på nytt
se allt med nya ögon
se allt förflutet som banalt och naivt
rensa hjärtat
fokusera
prioritera om

innan det också blir förutsägbart?
innan alla tröttnar på mig?
som jag har tröttnat på mig?
så många gånger förut

i talk as if it's now, but nothing is new


jag kanske bara ska vara tyst istället

perdue

jag har förlorat kompassen, big time

och nu undrar jag om jag någonsin kommer hitta hem

när jag inte ens vet vart jag är på väg eller varför

det enda jag känner är alla de jag aldrig hinner se i ögonen

jag vill kunna titta tillbaka och vila

i don't wanna be on display anymore

älskade

euforin var mycket nära flertalet gånger under gårdagen

jag har en plats i världens bästa distriktsstyrelse, kan inte tänka mig en bättre lördag än att göra budget / planera 2007s kalendarium / prata politik / "visa på dockan" / äta trerättersmiddag / schlagerdansa med er underbart intelligenta, intressanta och fördomsfria människor! ingrid annika andreas all respekt!

centerfanan vajade högt över allas huvuden (hehehe) och när man inte tror att det kan bli bätttre så dansar jag in i ragnar med sällskap, som var i gasen, minst sagt, och jag har träningsvärk idag efter det hårda danspass som stundade

(kiitos för att du bjöd på årets första tequila-shot)

natten avslutades med kiropraktik-samtal på efterdyningarna av vad som enligt hear-say varit årets mest dekadenta fest där kära johanna kommit, sågs och segrat (och stupat) men jag hade roligt ändå!

trots oväntad pigghet var det dock framåt vargtimmen var det dags att gitta hemåt
it's a winding road, onekligen

så mycket som bör göras
så mycket jag inte orkar med
så mycket jag vill
så mycket som aldirg kommer hända

att välja rätt

gjorde just det totalt oberoende testet som jag snubblade över på theadvocates.org

och på enbart uppriktigt 10 frågor så var svaret liksom otvivelaktigt

blev givetvis center

fan vad stolt jag blir över mig själv när mitt val liksom fortsätter bekräfta sig både ideologiskt och i nyskapande idéer!