Felicitations a mon père

Idag fyller min älskade pappa 55 år.

Märkte att det ej blivit så mycket bilder eller historier om honom här på bloggen, kan bero på att mamma har en tendens att bli väldigt färgstark väldigt ofta, men trots att pappa håller sig lite i bakgrunden när det gäller detta, så förtjänar han desto mer ett litet inlägg.

Pappa är den mest intelligenta personen jag vet.

Ända sedan jag var liten har jag vetat att jag kan gå till honom och fråga vadsomhelat mellan himmel och jord, och med 99% säkerhet på en lång utläggning om orsak och verkan om saken i fråga. Han pratar 4 språk flytande, och har typ grundläggande kunskap i ytterligare 2. Han gick tolkskolan i lumpen och lärde sig ryska.

Han är prefekt på Karolinska Institutet, chef över Miljömedicinska Enheten, vilket är allt annat än en glidarpost. Sjukt mcyekt ansvar, jobbar mycket, men klarar allt galant. Blev t.o.m omvald som prefekt en tredje period, man får egentligen bara sitta två, men de andra kunde hitta någon vettig ersättare så han fick stanna. För att alla tycker att han är så bra.
Och det tycker jag också.

Men det jag gillar honom mest av allt för är hans ständiga kapacitet att överraska mig. Bara idag har följande frambringats:

när jag satte mig brevid han i soffan för att läsa senaste numret av QX, sneglade pappa över tidningen han läste och sa: "du, jag läste faktiskt den där när den låg framme här. Jag blev faktiskt riktigt postivit överraskad, riktigt bra skrivna och intressanta artiklar. Och tänk vad många ställen och klubbar det finns listade!", varpå jag svarar: "Jaha, men i en perfekt värld så ska det ju egentligen inte finnas 'ställen' på sättet", och han svarar: "Nej, just det."

och så var det ju den gången i gymnasiet då jag precis fått upp ögonen för Tyskarna från Lund (tack, Ragnar!), och spelar de på högsta volym i mitt flickrum. Pappa kommer då in, och jag antar då för att han vill att jag skall sänka. Men istället ställer han sig bara och ler tills låten tar slut, och utbringar då ett "Grym musik, men lite för lite dator/elektroniskt bara. Kan bli hårdare."

och så den gången i första ring då pappa skulle förklara blommor och bin kortfattat / varna mig för the danger that is the male population (Sörens favorit) : "Det är män drift att vilja. Det är kvinnors skyldighet att säga nej." (Skall givetvis tas med en nypa salt, men som one-liner är den oslagbar)

Så med detta vill jag säga tack och jag älskar dig pappa Göran, som lärt mig så mycket under mitt liv hittills, som stöttat mig och trott på mig, trots våra vitt skilda vägar, intressen och personlighet, och även att gett mig någon att alltid diskutera med och se upp till.

Je t'aime! Må de leva minst 55 år till!

****************************************************

Annars?

Skolan är fortfarande grym. Har dansat 3 h idag (balett + jazz), och haft 3 h masterclass med min favvislärare Guddan. Underbart underbart underbart.

Och imorgon fyller mormor år. Och så ska jag fika med David. Och gå på middag hos mormor. Och förberede interpretations-sång. Och massa massa annat. Shit vad man ligger i alltså!

(Älskar fortfarande livet, alla er som är i det, och allt som kommer hända mig imorgon, allt som jag vet och allt som jag inte vet.)

Love love love immer!

Veckans band / artist, v. 35

Tiga

är: kanadensiska dj:n tiga sontag som gör egna låtar såväl som remixar till andra artister. har jobbat med de flesta av de bästa inom elektrovärlden. är vitt känd för diverse framgångrika mixar, t.ex "comfortably numb" av scissor sisters, och ett par mixar för depeche mode, the kings of the kings. läs mer info här!

varför: omöjligt att sitta still. (lyssna på "you gonna want me" så fattar ni.) skön röst, och sköna element i låtarna och i mixarna. underbart också med en snubbe som utöver att göra sjukt bra remixar även gör grymt eget material. är realtivt ovanligt inom elektro, brukar vara antingen eller.

"i know
you gonna want me
but when you want me
it might be a different story"

cred: jesposo och matt, som på roskildes wigga-camp i silent-area H (inga nämnda, inga glömda) spelade hans mix av peaches "shake yer dix" så hela campet kom i gungning och även lovordade hans spelning på metropol-scenen så mycket att jag skippade mitt andra roskilde-crew och drog dit istället. no regrets whatsoever.


dagens "shit-just-det-fan-vad-galet":
när jag ögnade igenom roskilde-programmet 06 såg jag att jag faktiskt ringat in (och besökte) ricardo villalobos spelning. kom på det nu, liksom. så jag har sett han live. respect 2 me!

och just det:
kommit på lite fler tänkbara dj-namn till mig själv

dj what(so)ever
dj housewife
dj bourgeois
dj bex
dj miss fit
dj bendover
dj goodbye kitty
dj bbb (berlin backgammon bitch)
dj neurosedyn (gammal favorit, myntad med staffan, telia melodifestival mars -06)
dj top dog (smeknamn från telia melodifestival 06)

någon / några favoriter?

jag älskar älskar älskar att jag skall vakna och gå till skolan imorgon.
allt kommer verkligen bli så bra.

buenos noches amigas!

at last, I AM BORN

snälla snälla snälla du som sitter däruppe och ser mig

låt mig ha den här dagen för alltid

allt jag
sett
mött
hört
känt

människor
färger
ting
ljud
dofter
känslor

har varit så gränslöst
inspirerande
glädjande
lustfullt
och
hoppfullt

jag har i princip aldrig mått såhär bra

(inte ens när mitt köp på granit inte gick igenom så sänktes min glädje)

allt runt mig
prcis allting
är så sjuk inspirerande att jag nästan spricker

allt är hopp
allt är skönhet
allt är ljus
tack för att jag får vara där just nu
jag älskar dig
amor fati

(insikt:

jag kommer dansa 6 h i veckan i skolan
plus
fäktning 1,5 (eventuellt 3) h i veckan

ht 2006 = träningsvärk?)

just a perfect day

idag vaknade jag vid 11.10.

somnade igår vid 03.30.

slutade jobba igår 02.00.

började jobba igår 10.00.

jepp, ni läste rätt. 16 h jobb i princip utan paus. ute på beateluns underbart vackra fåfänga. mycket fint bröllop. men oj så skoj. med så sköna kollegor.
you really made my day/night, guys!


annars idag:

varit med mamma på långholmsdagen, mycket mycket trevligt indeed.
promenerade runt i solen bland några äldre damers koloniträdgårdar, med fantastisk utsikt över kungsholmen/smedsudden/västerbron, köpte lite fina plantor, gick på några konstnärers öppet hus, fikade för 5 kr på några söta småtjejers café och satt på en filt och pratade om livet och kärleken. (gud vad jag älskar mamma alltså. och det är verkligen sjukt hur lika vi är. på alla bra sätt. åhh vad jag önskar att hon pappa och ulrik kommer finnas i mitt liv för alltid. snälla låt det bli så.)

men coolast var ändå det lilla loppisståndet som vi stannade vid precis innan vi gick. mamma fick syn på en liten vit mugg, handmålad med snirklig, fransk text och lite fina cirklar, och föll direkt. även jag tyckte den var söt. 5 kr fick hon ge. innan hon stoppade ner den i väskan, så frågade hon tjejen vem som hade gjort den. hon svarade:

"ja, det är en kille som bodde i min gamla lägenhet. han har gått beckmans, men han jobbar mest med musik. ja, han är rätt stor i frankrike faktiskt. han heter jay-jay johanson."

jag hör detta, och ler väldigt brett. säger till henne att om de fortfarande har kontakt så kan hon hälsa honom att hans handmålade kopp (som bar texten "la vie est un fécond perpétuel") från och med nu står hemma hos rebecka, ett vädigt stort fan. hon lovade att detta skulle hon minsann göra.

sen åt jag middag hos mamma och ulrik och snackade lite mera om livet. väldigt god pastapestomangold middag.

sen så gick jag innan beck-filmen började. sa att det fick räcka med att jag såg den som gick förra söndagen. men lik förbannat sitter jag här hemma igen och kollar. måste vara för rafael edholms skull. inget annat...


annars i helgen har jag:

vart på pleasure på dramaten med ragnar. visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. men det uppskattades. mycket. fyra väldigt olika, men ändå mycket lika, mäns berättelser om sina liv, och sina erfarenheter och tankar om sexualitet. om självförakt och maktlöshet. om grupptryck och normer. väldigt hemsk, men mycket bra.

sen så åkte vi till hans kursare sara och lovisa's korridor vid norrtullsgatan och drack vin, pratade singelliv, garvade och lyssnade på bollywood-musik.

vi avslutade med en öl på mosebacke. även det, mycket trevligt. ragnar hetsade mig till att gå fram och be om cigg, trots min icke-rökning, av en snubbe som han trodde var martin kellerman. efter att jag gått fram, och fått lite slemmiga vibbar, kom ragnar på att han sett fel. resten av vistelsen spenderades med att undvika slemmiga blickar från mk-look-a-liken's håll. tack liksom.

och igår så jobbade jag arslet av mig nonstop. no more, no less.


annars imorgon:

välkommen till upprop och terminsstart för kulturamas musikallinje år 1, höstterminen 2006

nu börjar det. nu äntligen börjar det.
can't wait.

samt att jag måste handla födelsedagspresent till pappa (55 år) och mormor (82 år) som båda fyller år nästa vecka.


annars mer:

just fått inside-info om var 2manydjs / soulwax spelar på fredag. för att hindra publikanstormning så lägger jag dock ej ut denna info här :-)


dagens önskan/dröm:

jag skulle också vilja ha en egen färgnyans uppkallad efter mig. tycker klein-blått är så fint. om jag fick välja skulle det lätt få bli någon nyans av rosa, gärna ljus, åt pastell-hållet.


dagens garv:

berglin i svd. hittade tyvärr inte dagens ruta här på nätet, men denna går inte av för hackor heller...


ciao my friends!

Moz tells me what he really feels

I'm writing this to say
In a gentle way

Thank You - but no

I will live my life as I
Will undoubtedly die - alone

I'm writing this to say
In a gentle way

Thank You ...

I will live my life as I ... oh
For whether you stay
Or stray
An inbuilt guilt catches up with you

And as it comes around to your place
At 5 A.M.; wakes you up
And it laughs in your face


tänk att vissa människor verkligen är onåbara
de har verkligen låst dörren
och slängt bort nyckeln
på ett oändligt fält
där ingen nånsin kommer hitta den
förräns om kanske hundra år
men då är det försent
för gräset har vissnat och dött
och nyckeln har rostat sönder
och oavsett hur mycket man försöker
så går låset aldrig att låsa upp igen
man får dö ensam i rummet man stängde för länge länge sen

årets mest morbida upplevelse

hepp

så har man skrivit ut det vita arkivet, och ska fylla i det

innan ni dömer ut mig som ett miffo / dödssjuk, så vill jag bara säga att vi aldrig vet något om var vi är på väg, eller hur det kommer sluta

men jag är inte i fara på något sätt

detta sker i garderande syfte

och för att jag har en massa massa tankar om hur det ska genomföras

och för att jag (som jag sa till dig) vill visa, när den dagen kommer, alla vänner och släkt hur mycket jag verkligen älskade dem, för sista gången, så att de verkligen vet att jag alltid kommer vara med dem

******************************************************

annars så ska jag fika med johanna och christian idag (kanske lära mig lite notläsning, får se hur det går)

och så gå på pjäs med ragnar också

jäklar vad man ligger i alltså

just det, för er som undrade:
sörens land var grymt grymt grymt
(smedjebacken, dalarna om någon undrar!)

det var skogspromenader minimal electro korvgrillning ostprovning backgammon poesiläsning film noir-beskådande regn och sol

(och jag hann till jobbet igår, men det var med marginal på 30 sek, och då hade jag haft 20 min på mig att duscha, sminka mig, välja kläder och byta om... vi tidsplanerar bättre nästa gång, ok?)

självinsikt.

jag har nog blivit lite pretantiös på senaste tiden.

utan att jag själv liksom märkt det.

skumt.

(jag och sören kom fram till det över vårt 16:e parti backgammon, 04.25 igår morse. när jag dömde honom för att han hade klassisk musik-samlingsskivor på landet, och inte enskilda kompositörer. och när han sa att han gillade eminem. och när han sa att han inte riktigt diggar poesi.)

så nu återstår alltså kampen mot att bli som de tjejerna som jag hatade i gymnasiet, som levde för att visa hur smarta de var, och för att få alla andra att känna sig dumma. så var aldrig jag. iallfall inte då. då fick jag alla att skratta istället, genom att dra en dålig vits eller ställa en dum fråga. bara för att jag visste att de skulle gå loss som fan ifall jag gjorde ett försök att göra ett inlägg i debatten mot dem. och de brukade alltid titta så dömande och nedlåtande på mig. jag kände deras avsky när jag gick förbi, och deras känsla av total överlägsenhet. men jag brydde mig faktiskt inte. de fick tycka det. trots att jag visste att det inte var sant. för jag orkade inte ändra deras bild av mig.

(att jag gick ut med bättre slutbetyg än dem är givetvis en helt annan sak.)

jag vill aldrig någonsin att någon ska ha den bilden av mig som jag hade om dem. pretantiös okej, på ett roligt sätt, men dömande aldrig. jag är inte en dömande människa.

om mindre än en vecka har jag chansen att skapa mig ett helt nytt jag för en grupp totala främlingar, som skall vara åtmindstone det närmsta året: min nya klass.

jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har sjukt höga förväntningar på hur jag vill bli uppfattad. känns som att det alltid blivit fel hittills i dessa sammanhang, skulle väl vara undantaget för universitetet, har blivit en skrikig exhibitionistisk fjantmaja varenda jävla gång. har gjort samma jävla lista inför varje terminsstart: bli blygare, mer mystisk, inte visa så mycket känslor, hålla saker inombords. och alltid har det gått åt helvete. och jag vara alltid lika frustrerad och ensam, eftersom jag kände att ingen ville ha mig.

jag kan vara glad nu över att jag misslyckades med det alltid. för det lärde mig vikten av att kompromissa istället för att totalförändra, att du aldrig kan kämpa mot din natur, lyssna på sitt inre, vara ärlig mot sig själv och att man faktiskt inte kan vara älskad av alla.

kändes som en sån befrielse när jag raderade numret till ett flertal kompisar för ett tag sen, eftersom jag aldirg känt att jag fått någpt tillbaka från dem. om man försökt skrapa på ytan ens med dem, så har garden höjts ytterligare. och jag har bara gett och gett till dem, ännu mer, i tro om att de, nån dag, skulle kunna ge tillbaka det jag ville he av dem. sorgligt var det att inse att det aldrig skulle hända. men o så nödvändigt.

inte vara så självutplånande
tro på dig själv
du är bäst, rebecka
jag älskar dig så mycket
hade jag träffat dig när du var 12 skulle jag vilja kramat dig, tittat dig djupt i ögonen och sett gnistan där allra längst in, den som de försökte knäcka och nästan lyckades med, och säga till dig hur fantastiskt underbart unik och speciell och stark du är
för stark är då, något otroligt
och du kan verkligen göra precis vad du vill
så många älskar dig
så många har du gjort oförglömliga intryck på
så många är glada över att de mött dig, precis som du är med dem
öppna ögonen imorgon också, snälla
allt det ljusa därute är bara ditt
ljuset älskar dig
det kommer vara du och jag resten av livet, och varenda dag tills jag dör kommer jag visa dig hur mycket jag beundrar, älskar och respekterar dig
det lovar jag

din / rebecka


mina vänner och min familj,
som fyller mig med lycka och kärlek varje dag,
tack för att jag detta liv fick vara med er

(jag har börjat älska mig nu, som ni älskar mig. inte en dag försent)

Veckans duell:

2006 års mest värdelösa sommarplåga:


Mange Schmidt - Glassigt vs. Basshunter - Boten Anna


Egna reflektioner:
Personligen tycker jag att det nästan är hugget som stucket: wannabe-kille utan utstrålning (Basshunter känns dock lite bonnigare med ärmlös hood-tröja à 2002), värdelös text och erbarmeliga försök till att köra lite avspänd koreografi den egna låten i videon i båda fallen.

Medans Basshunter gått loss på konfirmationspresent-synthen och samplat lite av bottenskrapet av techno-sörjan i slutet av nittiotalet, har Mange lånat lite kassa överblivna Herbie/Basic Element-beats från ännu längre tillbaka. Även där hugget som stucket.

Och medans Basshunter bräker ur sig sin skvallerbyttabingbong-melodi på sin söta hobbyskånska med en text som känns som ett vinnande bidrag i en dikttävling om IT och kärlek för 2:a-klassare, så känns Manges skitnödiga, pretantiösa, wannabe-wigga rap som ett förlorat vad, som skrevs 04.36 en torsdag efter mycket sprit och gräs. Så även där, hugget som stucket.

Och ni?
Opinioner mottages varmt!

Nu åker jag till Sörens land!
C ya!

Veckans band / artist, v. 34 2006

förlåt mig blogg, för jag har hädat (och glömt att uppdatera denna i tid, förlåt!)

so now:



Frou Frou

är: brittiska electronicaduon imogen heap och guy sigsworth. de har enbart släppt ett album, details (2002), och splittrades sedan 2003. båda skrev text och musik, och imogen sjöng. väldigt bra biografi här!

därför att: jag såg "garden state" och blev fullkomligt kär i deras slutlåt (let go). så melankolisk, känslofull elektronica har aldrig hörts varken förr eller senare. och att de enbart släppte ett album tillsammans bidrog även till intresset och mystiken. genomfantastiskt album, by the way. raktigenom själen på alla sätt och vis. (och jag kände just nu att det var precis vad jag behövde.)

let go, just let go
jump in
oh well,
what you waiting for?
it's all right
'cause there's beauty in the breakdown

cred: seulement moi, som såg filmen, hörde låten, blev kär, och började leta. så grattis världen! enjoy!

nu sticker jag ut till sörens land ett par dagar!
ska klämma böcker, gå i skogen och skriva av mig sånt som inte får skrivas här ens (nationalhemligheter givetvis!)

hoppas ni klarar er!

love always

det yttersta beviset / the ultimate proof

hej hopp ni alla.

idag så damp äntligen det yttersta beviset ner i mailkorgen, från vännen thomas från melt!:

i give you:

rebecka med vänner möter 2manydjs (och annat löst folk) backstage på melt! 2006

(kommentarer överflödiga)





















ich liebe alles!

och gud vad jag saknar er.
så fort jag får schemat i handen så bokar jag höstlovsresan ner.
no doubt!

un semaine nouvelle!

idag ska jag:

fika med
lucky
och
rudolf


imorgon ska jag:

luncha med
alfred

åka till sörens land för lite rekreation / bokläsning


i veckan ska jag:

träffa johanna och tala ut om livet

och dito med ullis...

bio med ragnar skulle ju också hinnas med, just det...

jobba på höstmodevisningen på NK för f12

jobba på bröllop för f12

kanske gå på pleasure på dramaten, om jag är ledig nån kväll


just nu:

har jag just ätit en god frukost och språkat med mamma


jetzt, ich liebe schon mein leben.
trots att vädret lämnar mycket att önska så är allt faktiskt superbra.

(ni har kanske märkt att lite saker läggs ut och sen tas bort här på bloggen. jag får mina infall ibland, förlåt. infall av självblottning. vädring av insidan av huvudet och hjärtat. vissa saker inser jag i efterhand passar bättre lagrade som drafts än som publicerade. aber, misströsta nichts. de kommer säkert komma ut i bokform nån dag. när allt blåst över. och jag är död sen länge...)

återigen, jenny, tack.
ingen fenix kan resa sig ur ingen aska.
oh, so true.

achieved

det blev "monsunbröllop" iallafall, med sören! grymt!

feat.
baguette
två sorters ost
rödvin
mörk choklad
mini-mer (samplad!)

ljuvligt ljuvligt ljuvligt

(lovar att scanna in "älska mer"-bilderna på oss inom en snar framtid, darling, pallar bara inte nu)

annars har det varit en mycket bra dag.

vaknade 13.00, efter att alarmet ringde, hade då sovit mindre än 9 h...

sen fikade jag med jenny. det var mycket trevligt. och vi har ännu sjkut mycket gemensamma upplevelser, mer än vad vi nånsin kunde anat. så det var mycket trevligt, och givande. hoppas få träffa henne lite mer.

och sen lite pit-stop för middag hemma

(glömde jag säga att jag i förmiddags slog ulrik i backgammon pour la première fois? hehe, det finns rättvisa i världen trots allt...)

och sen iväg till tanto med filt och vin-kåsor (fråga inte) för lite skön feel-good film. för det var det. om än en konstig en. men jag gillade miljöerna och människorna. och glädjen. blev sjukt sugen på att göra en ragnar, och dra till indien. verkar så underbart.

nästa vecka är ännu fri. lite fikor inbokade bara.

och sist:

jag vet, detta är absolut in pk, men hittade denna när jag surfade på youtube, och den är ju bara... underbar.

see you soon, mates!

rese-guide # 1

om ni funderar på att få lite brief info / inspiration / sköna tips om ett europeiskt resmål,

så f-ck "när och fjärran"

f-ck "packat och klart"

f-ck typ dn / svd's resereportage

48 h är allt ni behöver. for sure.

har suttit i 1 h nu och bara insupit de underbara rese-skildringarna av bl.a ibiza och tallinn, men bäst har nog varit carl reinholdtzon belfrage's skildring av moskva. grät av skratt konstant.
ett must-read!

over and out!

(om vädret håller i sig såhär blir det nog inget "monsunbröllop" i tanto ikväll. fan att man skulle missa all utomhusbio, dvs 4 st, i år... kreuzberg freiluftkino har liksom öppet varenda dag i drygt 3 månader. go figure. i miss berlin...)

confessions on a livingroomfloor

snälla snälla snälla håna mig inte för det som jag kommer komma att skriva nu.

för självklart skulle det vara otroligt fett att ha en egen lägenhet och allt det där.

men just nu så är jag faktiskt bara så otroligt glad över att bo hemma.

jag trivs faktiskt, i motsats till vad inbillat mig själv innan. och faktiskt inte från den ekonomiska aspekten (eftersom den i princip är oförändrad: när jag bodde borta så jobbade jag heltid, nu pluggar jag heltid på en utbildning som kostar pengar, då det är plus minus noll), utan det känns faktiskt skönt och som en befrielse att veta att oavsett vad, så har jag någon att äta middag med, spela backgammon med och prata med, när jag väl känner för det. och om inte så är det bara att gå ut och sätta sig i en park och softa och ta en paus, eller gå ut och träffa vänner. utan några förpliktelser överhuvudtaget mot någon. så länge jag mår bra så är allt bra.

känns mer som att bo i ett kollektiv faktiskt. med några som känner en väldigt väldigt väl. galet galet. men kul.

***************************************************

igår:

jobb, annorlunda catering, 15.00 - 03.00

idag:

jobb, f12 catering, 15.30 - ca 04.00

idag har jag sovit typ 8 h. igår sov jag inte ens 5 h (aldrig mer vardagsmorgonar där).

annars då?

ulrik sparkade mitt arsle (utan några instruktioner eller hjälp från mitt håll) i vårt allra allra första parti backgammon nånsin. gud vad duktig man känner sig / vad alla komplimanger i berlin var berättigade.

nu hägrar REVANSCH!

ang förra inlägget:

blev ingen fika med christian

eller fika med jenny

och ingen bio

men det kändes helt ok

men jag fick ju faktiskt gå på carmina burana istället för bio. och det var mycket trevligt. trots den tillsynes mentalsjuka speakern som stundtals kom in i någon form av frenesi och började skrika/stöna vissa textpartier. kanske inte det bästa jag sett, men vissa partier var riktigt fina. och sällskapet var även det mycket passande. (men du får hålla dig seriös nästa gång, inga mer smurfskämt).

nu ska jag
slappa några timmar,
försöka sova lite mer,
få backgammonrevansch,
fortsätta leta efter mening / syfte / substans i mange schmidts "glassigt" (och det absolut roligaste är att när jag googlar för att hitta texten och kolla hur banal den verkligen är, hittar jag den på hiphoptexter.com. måste ju vara världshistoriens största skämt!)
kolla upp lite planer inför nästa vecka
eller
så kanske jag bara ska slappa då?

för som en vis man en gång sa:
när du har sommarlov och du håller hov
då är det glassigt!

over and out maintenant mes amis

je vais dors, et confronte les pensées que je cache dans mon tête.
c'est pas d'amour, jamais, seulement pour ma famille et mes copains, mais tu as touche quelque chose dedans moi. tu es un homme comme tous des autres. avec un rire qui illumine des place la plus sombre. mais je sens que tu me vois comme une femme nouvelle. mais je ne connais qu'est-ce que tu chereche. avec moi. c'est pas d'amour, biensûr. et tu sais je me donne a toi seulement dans les chambres fermées. ta chambre à coucher fermé. mais quand tu prendais ma main, quand nous allonsait à ton appartement, je sensais de quelque chose se changais.

ou?
tous est comme autrefois?
demande-tu plus?

et tu ne peut jamais comprends les mots que j'écris...

ovisshet

imorgon ska jag

kanske fika med christian

troligtvis fika med jenny

eventuellt gå på bio

pas de choses sont decidé.
et tout ca me n'effraye pas.
je suis un fille nouvelle.

tack tack tack för idag kulturhusets utställningar andia johanna ulrik nk f12 armaniinvigning kollegor dj:n alice timander ricardo villalobos mitt eget mod och självförtroende och framfusighet för en underbar dag / kväll / natt.

snart börjar skolan.
galet galet galet.
måste hinna se chicago minst en gång innan dess.
plus att jag kanske ska ut till johannas land nästa vecka, yey!

l'amour pour tout le monde, partout!