Bekännelse

Kunde ju liksom inte bara droppa obskyr info i förra inlägget utan att länka,
så därför,
varsågod:

Dominik Eulbergs gig på Big Wheel Stage, Melt! Festival 2006

Jag syns naturligtvis inte i videon, men stod någonstans framför scenen och dansade, och minns att detta var ett av de bästa gigen / ögonblicken på hela Melt! som någon turligt nog lyckats fånga på film.

Så ni som inte riktigt fattat vilken musik jag uteslutande lyssnat på i Berlin + efter min hemkomst, här ges ert lystmäte.

Det blir liksom inte bättre än såhär.
Varje gång jag ser videon måste jag hoppa upp från kontrosstolen och bara dansa.
Så bra är det.
Verkligen.

Vem hänger med 2007?

ht 2006, les grandes dates (so far) + einstein II + dirrty à 2006:

28 aug: skolstart, kulturama, musikallinje heltid år 1

29 aug: pappa 55 år (felicitations!)

31 aug: miss kitten, grodan

1 sep: soulwax + 2manydjs, plats okänd so far

2 sep: pop dakar, gula villan, universitetet

5 sep: terminsstart, ssif fäktsektion, nybörjare

8 sep: cullbergbaletten, dansens hus

22 okt: george michael, globen

10 nov: örjan andersson dance company, dansens hus (bara för att du har insisterat så länge)

15 dec: kulturama, terminsavslutning

16 dec: då jag nu blir 21 år gammal tar jag emot era gratulationer!

ca 28 dec - ca 3 jan: nach berlin över nyår, förhoppningsvis med johanna. reunion med de underbaraste av de underbara. i miss you!


bara ett axplock alltså, kommer förhoppningsvis fyllas på mer successivt... :-)

******************************************

yes!

har ännu en gång bevisat min otroliga intelligens genom att göra följande val:

middag med sören (underbart gott, comme toujours: lammytterfilé med höstens primörer)
2 campari med juice
2 glas vin
1 underberg
2 glas mousserade vin
2 espresso
alla melt! 2006 videos på youtube
discodans
nattbussen hem 03.10
släcka lampan 04.15
-
vakna 08.23, inkapabel att somna om (fan att du ska ha lärt mig att gå upp så tidigt, t.o.m efter utekvällar / helgen)


när jag ska jobba idag. stenhårt. plus göra bra intryck och gå på museum med andia.
bara att räcka över nobelpriset nu.

now i will start to collect the smithereens that once was i.

*************************************************

Och så älskar älskar älskar jag "london bridge" med fergie.
det blir liksom inte mer moraliskt förfall / utmanande / provocerade / sexigt signerat en kvinnlig artist denna höst.

eller vad sägs om:

all my girls get down on the floor
back to back drop it down real low
i'm such a lady but
i'm dancing like a ho
because you know what,
i don't give a f-ck
so here we go!

(så jag kan gilla populärmusik också! det trodde ni inte va!)

ses snart! nu hägrar frulle...

realitycheck:

hemköp, åhléns city, 18.32:

kommer in, stänger av min iPod, lyssnat på kent som vanligt, denna gång "hjärta & smärta ep" (tror närmre bestämt "flen - paris", favoriten).

går runt hörnet på första matvaruhyllan.

möter markus mustonens blick.

we lock eyes.

jag fortsätter vidare.

ibland vet man bara att gud ser på en och ler.
(som då.)

min opinion:

jag har nu tagit steget.
sett det mest kontroversiella av allt.
och nu väntar världen på domen,
som lyder:

vidrigt, galet, obcent, sjukt underbart.
oavsett hur mycket jag ville kunde jag inte sluta titta.
en djup insikt i någon helt annans sinne, vision, åsikter och syn på omvärlden.
som jag tackar för.

(för er som ej förstått hittills så har jag idag besökt paul mccarthy-utställningen på moderna)

je suis marilyn et marlene.
je suis monet et mccarthy.
je suis morrissey et manson.
je suis tous.

je reviens à bientôt.

(just det: sa jag att martina svarade på mitt mail idag? vad hon skrev kommer dock inte här. men det var mycket snällt!)

jag försökte vara intellektuell, berest, belevad, äckligt ung..

books oh books along a dusty road
take to the right after the sign you'll find me there
my nose is bleeding from rubbing it into books
i'm working hard on an intellectual look

Hittills, juli - aug 2006:

Påbörjade:
"Polyfem fövandlad" - Willy Kyrklund
"Glamorama" - Bret Easton Ellis

Avslutade:
"Hella Hells bekännelser" - Unni Drougge
"Fans" - Fredrik Strage
"Vad gör alla superokända människor hela dagarna" - Fredrik Lindström
"Underbar och älskad av alla" - Martina Haag

Planer:
"Livet är en fest" - Stefan Wermelin med redaktion från SR
"11 minuter" - Paolo Coelho (måste få arslet ur vagnen!)
"Samlande dikter" - Dan Andersson
"Ta vad man vill ha" - Louise Boije af Gennäs
"Mitt liv" - Linda Rosing (går det att inte läsa den här boken?)
Vad som helst av Denise Rudberg (efter Ragnar inrådan)


Tips tas emot av öppna armar!

Veckans band / artist, v. 33

Stereo Total

är: berlinbaserad duo bestående av fransyskan Francoise Cactus och tysken Brezel Göring, som med hennes mjuka, poppiga skolfröken-attityd, rökiga röst och franska brytning, och hans elektroniska, statiska, skinnjacksbärande uppenbarelse gör elektronika, med oftast väldigt banala texter. här finns en skön intervju med dem för er intresserade! och här finns en till!

varför: dessa två ytterligheter bildar tillsammans något av den roligaste liveupplevelsen som finns. men det funkar i stereon också. förfest som efterfest. banala texter, simpla melodier och främst ett enormt mått självdistans (kolla intervjun för deras "innehållsförteckning" av förra plattan) går alltid hem hos mig.

"moi ce que j'aime
c'est faire l'amour
spécialment à trois
je sais c'est démodé
ca fait hippie complet
mais je le crie sur les toîts
j'aime l'amour à trois"

cred: mina vänner från jungstrasse, berlin, som fick mig att stanna på deras spelning på berlin festival. såååå värt det. hoppade mer än på le sport på popaganda (och johanna, you know what that means!)

en ensam kväll

idag är den första kvällen så långt jag kan minnas som jag faktiskt spenderat helt själv.

solitär total.

(skulle på bio med sören, som föregicks av ett 45 min långt telefonsamtal om allt mellan himmel och jord. men pga sömnbrist och dåligt utbud på sf så struntade vi i det. just as good!)

och det känns faktiskt riktigt riktigt ok.

har böcker

tidningar

dator

musik

film

tv-kanaler

så det räcker och blir över

så allt känns helt ok.

kommer träffa så mycket folk och cateringjobba så mycket nästa vecka att detta känns som en skön paus. lugnet innan stormen. detta var sista lördagskvällen fri iallafall. innan skolan börjar, 28 aug. helat galet att fr.o.m 28 aug är jag student på musikalutbildningen. det är ju bara så galet underbart att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

kom på att jag faktiskt inte var på fyra utan fem jävla bostadsvisningar idag. nej, inte jävla. det var ju faktiskt ganska trevligt. var på andreas (gammal vän från psykolog-instutionen från min tid på su, now turned brat-mäklare... men väldigt human sådan!) visning på kungsholmsgatan också. fin lägenhet. många fina lägenheter som beskådades idag.

vill bara slå ett slag från den gamla hederliga vhs:en. fixade och donade lite i vardagsrummet här och hittade en relativt omärkt kassett som jag stoppade in och tryckte på play. visade sig innehålla:

* en gammal musikbyrån-special och fotografen jonas linell och kent, och deras samarbete på deras samtliga skivomslag (glömt att jag hade den, sjukt rolig att kolla på deras respektive utveckling, utseende-, stil-, och artistmässigt). kolla hans sida för andra sköna bilder! kent-länken har du dock till höger i listan här

* min absoluta absoluta darling:
music for one apartment and six drummers

blev lika nykär nu som första gången jag såg den. helt helt underbar. du blir en bättre människa när du sett den. iallafall gladare. lovar!

nu ska jag:

zappa vilt bland kanalerna

läsa lite tidning / böcker

kolla schema inför nästa veckas kulturfestival

et je me prepare pour un future inconnu


kärlek kärlek kärlek till er alla mina älsklingar, kända som okända!

ps. ikväll går den raktigenom totalvärdelösa sci-fi skräckisen "dreamcatcher" på tv3. se inte inte inte inte den. trots att morgan freeman är med. den saknar allt vad realistisk handling, intelligens och och kvalité heter. ironiskt nog var detta min och peters första sedda film på bio tillsammans, maj 2003. minns att jag när ljuset slogs på i salongen och eftertexterna började rulla var fullkomligt livrädd att peter hade gillat den. men så var tack gode gud ej fallet. ds.

En uppmärksamhetssökande narcissist har talat:

Men, alltså...

Hur kan jag ha 848 profile views, men inga kommentarer? Typ nånsin?

Antingen är ni blyga,

eller så hatar ni mig egentligen i hemlighet,

eller så tycker ni att mitt liv är patetiskt och roas av min fattiga ursäkt till existens som är denna webbsida,

eller så har nån ställt in min blogg som startsida på er dator för att jävlas,

Oavsett vad: snälla maila eller kommentera nån gång bara?


F.ö så var jag nästan tvungen att ta fram näsduken när Peter Jöback sjöng "She" av Charles Aznavour med Filharmonikerna idag. Fan vilken underbart vacker och fulländad låt, både text- och musikmässigt.

Och så har jag varit på fyra lägenhetsvisningar idag (själv, både Sören och Ragnar keffade ur.) Men det är lugnt). Fyra jävla stycken. Och kände mig lika dum på alla. Eftersom jag var ensam i lägenheten på de flesta, och liksom inte vet vad / om jag ska fråga (allt finns ju redan i foldern man får när man kommer liksom), så sa jag liksom bara "Hej, hej", gick tyst runt och insöp stämningen och sen tackade jag för mig och gick jag. Mäklarna måste trott jag hade nåt mentalt sjukdomstillstånd alt. planerade nån form av terroristattentat.

Men whatever.

Äntligen hemma nu, ska städa, surfa och sova lite, så får jag se vad jag känner för att göra ikväll...

Du känns... förändrad.

- Du har liksom ett lugn nu.
- Jag kände knappt igen dig!
- Du är som en annan person.
- Det känns som om du har landat på nåt sätt.
- Vad har hänt? Du ser ut att må underbart.
- Är allt bra? Vad har du gjort? Du känns liksom... här, på ett helt annat sätt.
- Nu är första gången jag verkligen sett vem du är, Rebecka. Du lyser liksom.


Well, axplock av vad lite vänner och familj sagt som jag träffat efter min hemkomst. Och vid vidare eftertanke så konstaterar jag att de nog har rätt. Jag är verkligen förändrad. På nåt sätt. Jag vill inte stressa längre, allt löser sig så småningom. Jag duger som jag är. Jag har massor att ge som jag aldirg haft självförtroende nog för, utan kompenderat med att vara skrikig, galen och skämta om allt. När det egentligen hade räckt bara med att vara. Eller... nej, hon var ju jag såklart. Ett tag. Men det är jobbigt när man fastnar i fastcementerade roller, som etableras innan man haft en chans att reflektera över vad de egentligen innebär, och man är fast i facket för alltid. Jag vill vara fri nu. Jag vill inte vara henne mer. Jag har älskat henne mycket högt, och gud vad mycket jobbiga saker hon faktiskt har klarat av hittills i livet, när jag tänker efter. Det har jag grym respekt för. Men hennes mask faller av nu. Jag behöver inte gömma mig bakom henne mer. För hon bakom masken är mycket starkare. När jag trodde att jag bar en skottsäker väst mot omvärlden, så var det egentligen bara en piltavla. Och i Bulls Eye träffade pilar ofta. Men utåt syntes det aldrig. Och om det gjorde det så kändes det som oäkta och överspelat för alla andra.

Nu slutar all strävan här. Efter vänner, efter självförtroende, efter respekt, efter uppmärksamhet.

Nu ska jag bara stanna upp och landa och vara.
Alla som fortfarande älskar mig iallafall, vill jag börja ett helt nytt liv med.


(Tänk att det här är första gången jag vaknat på morgonen och varit rädd för döden. Innan har jag alltid förlikat mig med tanken, tänkt carpe diem, stressat och försökt göra så mycket intryck på allt och alla att det blivit överhettning. Och tänkt att when it's time, I'm ready. Nu vill jag inte stressa längre. Bara vara. Men jag ser vägen nu, som jag aldrig gjort förut. Jag har fattat att jag har oändliga möjligheter att förverkliga mig själv, varenda dag. På så många mer sätt an vad jag trodde var effektiva. Och att det finns så mycket skönhet runt mig som bara uppenbarar sig och låter mig se, låter mig tro på den godhet jag alltid strävat efter att finna.

Snälla. Låt mig inte dö nu. När jag just kommit på att jag har så sjukt mycket kvar. Men om det händer något, så vet jag ju att det var meningen. Det vet du. Men om det skulle hända, så är min sista, sista önskan, att jag får ha den känsla jag har nu för alltid. För evigt.

Du vet att jag inte är rädd. Inte alls. Bara att jag skulle bli så ledsen för att jag inte fick se mer. Men om du inte har något mer planerat för mig, then I know.

Men jag vill bara tacka för allt hittills.)

Skickades till Piratförlaget 16.45 idag:

Hej där.

Om ni skulle kunna vbf:a detta brev till Martina skulle jag bli så superjätteglad!

**********************************************************
Hej Martina.

(Jag skrev fanmail trots att det lät supernördigt bara för att de veeeerkligen skulle vbf:a det, förlåt! Eller så är jag värsta nörden... Jag är typ det...)

Jag gillar dig så supermycket, i synnerhet ditt sätt att skriva. Och jag har aldrig ens träffat dig. Men efter att ha avslutat "Underbar" på mindre än 2 dgr så är jag bara så uppfylld av vilja att bjuda dig på en kanelbulle och kokoste på kvartersfiket och bara berätta hur bra det är att du finns. Och har skrivit den här boken.

Vem är jag?
20 årig flicka
Gått teater på Södra
Ska gå yrkeslinjen på Kulturama nu, eftersom jag kuggade Scenskolan
Just gjort slut med min pojkvän sen 3,5 år, varav 2 år sambo
Och därför att jag inte har pengar så har jag hamnat tillbaka i flickrummet hos pappa igen, höjden av lycka verkligen
Jag harvar på cateringjobb och har gjort så många tråkiga/jobbiga/hjärndöda eventjobb att jag knappt kan räkna dem
Jag vann ett avsnitt (och kom 5a i finalen) av "Sikta Mot Stjärnorna" när jag var 16 och märkte idag att jag liksom lever på det lite fortfarande
Alla roller jag provspelat för i mitt liv har gått till Ebba Hultgren, ärligt! Jag lovar!
Jag har tusen gånger mer inre dialoger med mig själv om bl.a snygga killar jag träffar (i realtid alltså, typ, om jag har handen så, verkar det bimbo då?) än vad Bella har

Men jag har en dröm: jag ska lyckas som skådis / musikalartist.

Och utan förväntningar dök jag ner i boken, och kom knappt ut för luft.

Och jag vill bara tacka dig för all den humor, ärlighet, och hopp som du förmedlar till alla oss som kan känna oss missförstådda, småfeta, patetiska och låga, men som ändå bär den där drömmen inom oss, och tror att det kommer hända en dag. För det kommer det. I know it.

På min blogg, som startades i samband med mina rep inför audition på Musikallinjen på Teaterhögskolan i GBG (där jag kuggade, trots att jag gick till sista förra gången), försöker jag ibland komma med fyndigheter som kan komma i närheten av dina. Sånt som liksom bara händer i mitt liv och bättrar på självförtroendet (som att killgänget jag hängde med på Roskilde dagen efter satt i 3 h och snackade med mig, utan att veta vem jag var, för att jag var osminkad nu, och de kände inte igen mig).

Och så blir det massa musik också. Och lite dagbok med affirmationer. Rätt mycket affirmationer faktiskt, måste hela tiden re-invent myself tror jag, gör att-göra-listor i oändlighet. Det är ett par personer som läser den ibland. Heder till dig om du finner ett ögonblick över nångång (www.rebeckapershagen.blogspot.com) mellan all manusskrivning!

Nej, försöker absolut inte tjata till mig nån roll i filmen, men finns det nåt över till en tjej som kan spela alla åldrar (men typ oftast blir type-castad som lite bitchig, neurotisk, medelålders skådespelerska?) så jobbar jag gratis. For life!

Och om du mot all förmodan har 1 h över nångång så finns en kanelbulle och te på valfritt fik att hämtas ut, i utbyte mot att jag får ge dig lite love-bombing under tiden.

Längtar till Martina-koden!
Du är bäst!

/ Rebecka

rebecka_pershagen@passagen.se

***************************************************************

Antingen har jag gjort bort mig fett mycket.
Eller så är detta bland det bästa jag gjort.

Time will tell.

jahapp!

så ska man hålla 1 h danslektion i showjazz (+ uppvärmning) för en svensexa kl 14.

life is really like a box of chocolates.

tack helen pia morran lucky mamma annika gardell vitan ullis kusinen sangria tranan bartenders och akuta telefonsamtal 00.53 för en trevlig gårdag.

jag är verkligen inget utan mina vänner och familj.
älskar er så djupt och innerligt, och är så tacksam över att ni valt att stanna kvar i mitt liv.
trots att jag är ohållbar i längden.

ikväll:
solitär på francis födelsedagsmaskis i gamla stan. ev middag med ullis.
dagens enkät:
manga-sköka, tennis-preppie-girl eller flygvärdinna ikväll?

tacksamheten svämmar nästan över i mig.
danke merci thank you kiitos tack.
över att jag bara får vara.
vid liv.
med er alla.

dagens låt:
you´re gonna want me - tiga

best money ever spent on a phonecall

ringa till pappa och ulrik, 1 min 22 sek, för att säga att jag älskar dem.

när det första man ser på aftonbladet och expressen är al-qaida som planerar flygattentat (och kanske annat), och familjen är i n y c, är man ju inte direkt supertrygg. eller glad. eller icke-orolig-nojig-stissig.

och visst.
mitt telefonsamtal skulle inte förhindra en naturkatastrof eller terroristangrepp.

men jag ville ringa och säga att jag älskar dem.

pappa
ulrik

(och mamma som är i stockholm.)

affirmation:
måste försöka sluta vara orolig, allt kommer bli bra, inget kommer hända.

var bara tvungen:

gud vad glad jag blir när jag läser detta.

önskar att fler i hans situation skulle komma fram och berätta, och få människor att förstå, när det finns så mycket fördomar om detta som är som fastcementerade...

expressen: jag växte upp med två mammor

hittills:

kräftfest
sol
själförtroende
skumpa
myggor
tårar
fullmåne
folköl
skratt
hunden
hidden cameras
läsa böcker
svaghet
prata
prata
prata

oändlig tacksamhet
till livet

inte alltid lätt, men ack så nödvändigt

drygt 24 h kvar

hope i make it out alive

Hahahahahaha

När jag satt på planet från Berlin så slog denna tanke mig faktiskt. Om det nånsin hänt. Och vad isåfall konsekvenserna skulle bli.

Och mindre än en vecka senare läser jag detta i tidningen... Stackars piloter alltså...

Expressen: Tryckte på fel tangent - kom 65 mil bort

Nu hägrar lite städning, tvättning och sen SwebusExpress till paradiset!

C U Friday, y'all!

/ Bec