lördag, augusti 26, 2006

Moz tells me what he really feels

I'm writing this to say
In a gentle way

Thank You - but no

I will live my life as I
Will undoubtedly die - alone

I'm writing this to say
In a gentle way

Thank You ...

I will live my life as I ... oh
For whether you stay
Or stray
An inbuilt guilt catches up with you

And as it comes around to your place
At 5 A.M.; wakes you up
And it laughs in your face


tänk att vissa människor verkligen är onåbara
de har verkligen låst dörren
och slängt bort nyckeln
på ett oändligt fält
där ingen nånsin kommer hitta den
förräns om kanske hundra år
men då är det försent
för gräset har vissnat och dött
och nyckeln har rostat sönder
och oavsett hur mycket man försöker
så går låset aldrig att låsa upp igen
man får dö ensam i rummet man stängde för länge länge sen

Inga kommentarer: