En idiots bekännelser

Nej, helt tappad bakom en vagn är jag inte, i de flesta fall.

Men nu, när detta scenario rullats upp, känner jag en sällan känd känsla: total förvirring.

Rebecka ska köpa lägenhet.

Ja, nån gång ska det väl ske, ensamboendet för allra första gången. Efter nästan 1,5 år av samboskap känner jag väl att jag har ett litet hum om vad det innebär att inte bo med familj längre, men just processen leta - hitta - kolla - buda - köpa är för mig som hieroglyfer.

Har en inbyggd misstro mot mäklare (förlåt Andreas!), och känns hela tiden som att någon hin håle-liknande figur med Batman Joker-leende står och gnider handflatorna samman (på det där Magnus Härenstam-aktiga sättet), när de ser min entusiasm och naivitet när jag surfar runt på diverse bostadssidor.

Så därför ber jag er, kära läsare (ja, jag vet att ni är ett par stycken, såg faktiskt att jag hade drygt 700 profile views hittills i förra veckan):
Aide-moi!

Vad ska man kolla efter?
Har storleken betydelse?
Är sovloft kefft?
Är balkong kul om man inte bor högt upp?
Finns det alltid en hake, då priset och månadsavgiften är okej?
Vad är för mycket / för lite att betala?
Vad är bra resp. dåligt planerat egentligen?
Är det så svårt att hitta bra lyor som man tror?
Eller är det så att alla smarta människor liksom inte går via förmedlingar (och heller inte klagar offentligt), eftersom det är som att be om att få en käftsmäll av någon som kommer sticka med ditt livs besparingar?

Har nog aldrig varit i större behov av hjälp än just nu.
Hittat en som jag vill kolla på på söndag. Adress får ni om ni hör av er. Någon kunnig som vill hänga på? Jag behöver er. Den ligger på Kungsholmen.

Nu ska jag återgå till mitt zombie-liknande tillstånd...

Buenos noches