Roskilde 2006

Hej alla glada!

Kan fan knappt stava ordentligt efter gårdagens eskapader med Johanna (var vi på 54? åkte jag buss hem? vad drack jag?) men jag ska göra ett försök iallafall, bara för er.

Nu är jag back in town igen, efter nästan 2 veckors festande/semester. 5 dagar på Roskilde, 5 dagar i Småland (Virserum) Behövde lite rehab efter nonstoppartytwentyfoursevenforlife i Danmark...

Men jag måste säga att det var helt underbart.
Vad som kunde slutat i enorm besvikelse/ensamhet/stöld mm blev tack vare FISK och världens bästa Södra + Västerås-reprezent (lite samlingsnamn, jag kommer gå in på detaljer) helt jävla fantastiskt!

Som ni läst så drabbades ju bästis av elakartad stämbandsinflammation (blödande stämband, för er som är intresserade), och har nu talförbud, frekventa logopedbesök och är sjukskriven, så inget Roskilde där. Då steg ju givetvis paniken. (Att jag dessutom var på väg att flytta ut, med alla de känslorna i bagaget, gjorde inte direkt saken bättre)

Men efter ihärdigt genomsökande av bekantas bekantas bloggar gjorde jag en rövare och ringde FISK-David för att få tag i hans bandmedlemmars nr, som jag visste skulle till Roskilde. Klara, Francis och Nicoles hade jag ju redan. Långsamt börjar nätet växa.

Tåget ner är något av en pärs. Klara, som jag ev skulle få tältplats vid, har mobilen av, och jag har ingen aning om var de är på det enorma campet som är större än vad du nånsin drömt om.

14.07: Sitter på smockat tåg från Köpenhamn till Roskilde, fortfarande ingen kontakt med någon, vet ej var jag ska bo eller med vem.

Framme i Roskilde kommer då rövarnas rövare: ringer Jesper, som jag aldrig träffat (utgår från att alla som spelar i ska/bossa/reggae-band inte kan vara helt sjuka i huvudet), presenterar mig och mitt ärende och får ett "kom hit för fan!" till svar. Räddad!

När Jesper dock säger att det inte spelar någon roll ifall jag tar bussen till West eller East Entrance börjar dock oråd anas. FETT.

Väl framme vid entrén får jag informationen att de bor i H, läääängst söderut (also known as Silent Camp) och jag börjar traska med all packning. Det tog ett tag (kolla karta här!) men efter sju svåra år möts jag av stora famnen av Jesper och Mattias, (a.k.a Jesposo och Matt) och hittar 1,5 m2 obebodd mark där jag smäller upp Rusta-tältet! FRAMME!

Första ölen öppnas ca 15 sekunder efter att sista tältpinnen är ispikad i marken (ja, när man spikar i något är det ispikat!), och ca 15 sekunder efter det åker rosa peruken på! (Bästa köpet ever, trots att det var mina sista cash på Hultsfred, och jag fick leva på tiggd öl/mat hela sista dagen).

And the rest, as we say, is history.

Av nån jävla idiotanledning så verkar det inte gå att ladda upp bilder på bloggen här, men de kommer publiceras, var så säkra! Vissa är för bra för att hållas för mig själv! (Gäller även Hultan-bilderna, Johanna LORDI!!!)

Nu hägrar 4 dagar av tvätt, packning, både upp och ner, inför avresan till Berlin på torsdag!
Jepp, kan knappt fatta det själv, men på torsdag lyfter planet som ska ta mig till den tyska huvudstaden, där jag ska spendera 3 veckor med Carl och Sören (a.k.a the Frick-boys) och deras deutsche leute. Vart jag ska inackorderas får lösa sig. På sikt. Först så ska vi på MELT och se Pet Shop Boys, Hot Chip, Soulwax, 2manydjs, WhoMadeWho och Aphex Twin! Galet!!!!

Så alltså, åter torsdag 3 augusti på svensk mark!

Måste dock avsluta detta blogginlägg med de absolut bästa citaten från Roskilde, inte i samma kaliber som bilderna (som kommer komma någongång) men iallfall:

" - Alltså, jag hörde att Axl Rose bet en tant i benet när de spelade i Stockholm! Shit!
- Ehh, det var en vakt... "

" THIS IS A SILENT CAMP!!!! "

" Shit, minns inget från igår, det är helt svart... Anyway, VAR ÄR MITT VIN?!? "

" Öltången kan även användas som tveeggat svärd, tortyrredskap och kjollyftare! "

Och, all time favourite, publicerad i Festivalavisen:

(Hört någonstans på området, när en tjej frågar ett killgäng om någon har eld)

" Slicka din egen fi--a! Vi lyssnar på 2pac!"


(Ja, det är fortfarande jobbigt på många plan, saknad finns alltid där, men även hopp att han har det underbart och kan koppla bort, precis som jag försöker. Vi kommer hur det än blir alltid ha ett band, pour la première l'amour. Bara för att jag inte skriver så betyder det inte att det inte finns där. Vi höres i september.)

Kärlek till alla everywhere från en bakis tjej som bor hemma hos päronet (igen)!

Adios!