die erste Wochen

Kära blogg!


Vaknade 12, som vanligt av hårdrockarna tvärs över gården som satte igång sitt blandband. Denna gång faktiskt också ackompanjerat av paret som idkar umgänge, också tvärs över gården, som jag länge hörts ryktas om, men aldrig hört.


Igår var första dagen som jag verkligen aktiverade mig med mina mål: efter en snabb frühstuck bar det av med U-bahn från Samariterstrasse (som är närmast vår adress, Jungstrasse 19) till Potzdamer Platz, för att gå på Neue Nationalgalerie och deras nuvarande utställning "Berlin - Tokyo", om konstnärer som sedan 1900-talets början vallfärdat från sitt respektive land, för att bli inspirerad och utvecklas i det andra.

Mycket otroliga målningar och fotografier, och även nutida videoinstallationer osv. Man glömmer lätt hur mcyekt som faktiskt hände inom konst före och efter Första Världskriget, hur det bara kokade av inspiration och upplevelser i ståder som Berlin och Paris. Underbart att få återuppleva det. Kul även att se att några japanska konstanärer, verksamma på 1950-talet, inte bara var inspirerade av dada-ism (ingen favvis hos mig dessvärre) och surrealism, utan även en släng av pop-konst! Sjuklt intressant och inspirerande!

Efter drygt 2,5 h av inspirationsinjektion, promenixade jag nästan hela vägen hem igen, men genom lite kända kvarter. Stod vid Brandenburger Tor och blickade ut över den enorma, långa allén, och fortsatte sedan åt andra hållet, nerför Unter den Linden, vek av och åt lunch utanför Checkpoint Charlie, fortsatte gå lite på Freidrichstrasse, där alla märkesbutiker ligger, tog en tur in på Gallerie La Fayette, fortsatte upp till Alexanderpaltz och tog tuben hem igen. En utflykt på 6 h!

Väl hemma så inser jag och Carl att vi behöver handla mat, så vi sticker till Lidl, går hem och lagar spaghetti, dricker lite öl, lyssnar på lite chansons av Edith Piaf och spelar backgammon fram till midnatt.

Kan det bli mer bohemiskt underbart?

Såhär, efter en vecka, tänkte jag sammanställa lite info om vistelsen hittills:

* Allt är så sjukt billigt. All mat ute i stånd osv kostar max 3 EUR, och så snackar vi mycket mat!
* Tyskar är trevligt folk. Inte för påstridiga, men man kan börja snacka lite varsomhelst, och så kan det sluta med backstage-pass (se föregående inlägg)
* Tyskar är ärligt folk. Glömde mina flip-flop's när vi var på ett fullsmockat Badeshiff i förrgår när vi bytte plats, 2 h senare när jag går tillbaka ligger de fortfarande kvar. När vi är hemma (och vakna) har vi alltid ytterdörren öppen, de enda som kommer hit högst upp i huset är våra grannar, som vi känner väl (världens snällaste) och som gör likadant. De ger alltid rätt växel till turister också.
* Engelskspråkigheten är dock mer utberedd hos de i gatustånden (oftast invandrare) än hos personalen på muséerna. Skumt.
* Det är så sjukt lätt att hitta (om man har karta alltså). U-bahn finns överallt, grymt bra skyltat med alla respektive linjer. Eller också kanske bara jag har bra lokalsinne :-)
* Och främst: Manana råder. Carls uttalande (i huruvida vi skulle ta upp vår packning direkt, till lägenheten från hyrbilen, efter att vi kom tillbaka från MELT): "Men det vore väl soft att skjuta upp det?" är något av oskriven lag. Bara att acceptera. Och det är soft.

Annars har jag mest sovit efter MELT, och även var med Carl, Erik och Joss på Badeshiff, grymt nice pool, situerad i en av floderna, där de anlagt sandstrand och karibisk bar, med grym livemusik. Underbart.

Idag ska vi väl på nåt mer museum allihopa, och Effe är tillbaka efter en kort sejour i Polen. Sören åkte ju dock hem i tisdags morse :-(

Detta kanske inte var det roligaste inlägget hittills, men någon gång måste man dagbokssammanfatta också!
Mer humor kommer, I'm just getting started here!

Auf Wiedersehen