Ich höre dich!

14.20:

- Hej, det är Rebecka, läget?
- Shit, va galet! Allt bra! Fan va kul att du skall komma ner hit! Vi har snackat och du kan bo här alla tre veckor!
- Fan va schyst! Men hur blir det med Melt, har ni bekat hotell eller?
- Öhhh...
- Eller ska ni bo i tält?
- Ja, det blir nog det. Det löser sig.
- Alltså jag har tält, vill ni att jag ska ta med det?
- Nej, asså, släpa inte för tungt för fan.
- Men har ni tältplats där jag kan sova då?
- Öhhh...
- Så jag kanske ska ta med det?
- Öhhh... Det löser sig.
- Okej... Har ni köpt biljett? Det är inte utsålt va?
- Nej, asså, det löser vi när du kommer. Det är lugnt.
- Ska jag ta med något annat sen till resten av tiden?
- Öhhh... Nej, det är lugnt.
- Okej, så ni har typ handduk, lakan och kudde och så?
- Öhhh... Nej, öhhh, om du vill ha det så kan du ju ta det med dig.
- Okej, hur kommer jag dit ni är då?
- Ta S-bahn från Schönefeldt till Warschauerstrasse.
- Sen då?
- Vi möter dig där.
- Då ringer jag när jag är på S-bahn då, ha mobilen nära till hands!
- Lugnt.
- Shit... Då ses vi om 48 h då!
- Ja... Det verkar så! Du är så sjukt välkommen! Vi kommer ha så galet kul!
- Yep... Men då hörs vi på torsdag då!
- Yep... Ha det bäst tills dess!
- Lovar! Ha det grymt, ses snart, bye! Hälsa Sören!
- Lovar! See you!

*klick*

Bara ett litet referat av årets (hittills) bästa telefonsamtal.
På torsdag 12.20 lyfter flyget från Arlanda, landning 14.00 på Schönefeldt.

Detta kommer kanske bli det bästa jag nånsin gjort!
Språkresa all over again: 21 dagar av kultur, nya vänner, festande och allmän madness.

Auf Wiederhören.
Ich liebe meine Leben!