Surviving tomorrow

...känns det som att allt handlar om nu.

Allt går verkligen upp och ner i en jävla fart, värre än värsta berg-och-dal-banan.

Ena sekunden så känns detta rätt just nu, det måste göras, och hoppet finns längst ner i tunneln, lysandes lika klart som tusen solar.

Och i den andra så faller jag handlöst, ner i tre år av minnen, kärlek, gemenskap, förtroende och oförglömliga ögonblick som kan vara över. För alltid. Och jag ser honom komma gående bredvid en annan på stan. Våra blickar möts, men de är tomma. Alla minnen som kunde passerat förbi, finns inte. det är tomt. Allt är tomt. Jag är tom.

Men jag måste fokusera. Måste måste måste.

Imorgon smäller det ordentligt. Skulle vara 100% pepp ifall det inte var så att förra veckan (i stora drag) bestod av:

* Peter och jag har långa diskussioner, slutar med beslut att flytta isär efter tre års förhållande, 1,5 års samboskap
* Flyttlådor, påsar, väskor till tusen måste packas, allt jag äger ska ner och transporteras till c/o-adressen (pappa), där allt skall packas upp så snabbt som möjligt
* Johanna ringer och meddelar att hennes heshet i Hultsfred berodde på blödande stämband, hon är tillsvidare akut sjukskriven, och måste ställa in Roskilde = jag måste åka ensam
* Diverse sommarjobb sket sig

Men, men... Livet måste gå vidare. Jag får inte hänga upp mig på detta. Jag måste vara stark, jag måste gå vidare, jag måste kämpa.

Nu är jag äntligen klar med alla förberedelser:

*hämtat tågbiljetter: Sthlm - Kbhvn, Kbhvn - Alvesta (landar på pappas hyrda sommarställe i Småland veckan efter Roskilde)
*inköpt drycker, vin, cider och öl = 261 kr(!) Älskar Systemet....
*växlat pengar, 1382 SEK = 1100 DK. Får ej bränna mer, då är det verkligen KRIS!
*i princip gjort det sista klart med jobbet, projektanställningen tar slutar imorgon

Igår så drog jag dessutom en lunch med en polare, och dessutom et picnic med Sören och Carl, som predikade om Berlin, och jag blev sjukt sugen. Läget nu är att om det ej blir ngt med de sommarjobb jag sökt, så drar jag, och blir borta tills skolan börjar, 28 aug.

Jag drar nog i vilket fall, kommer troligtvis kommer kunna klämma in det mellan jobb iallafall. För just nu vill jag bara bort från den här staden, tänka på annat, uppleva annat, inte bli påmind.

UPDATE: Sista middagen med Peter, på ett långt tag. Valet föll på Il Forno Di Pino på Kungsholmen. Som ödets nyck, så sitter mitt ex, som jag dejtade precis innan jag träffade Peter för ca 3,5 år sedan, längst inne i restaurangen. Vi registrerar varann, och trots att det verkligen inte var meant to be mellan honom och mig, långt ifrån, så blev jag så otroligt rädd över att jag och Peter någon gång kommer ignorera varann så, och knappt möta varandras blick.

Just nu är allt... ok. Avskedet var otroligt jobbigt, jobbigare än vad jag kunde tänka mig, tårar föll, men just nu måste jag blicka framåt. Behålla hoppet.

Imorgon somnar jag på en äng i Danmark! Groovy!
Jag kommer se Bob Dylan, Moz, Frans Ferdinand, Scissor Sisters och Arctic Monkeys.
Träffa massa trevligt folk, dricka öl och sola.

Allt kommer lösa sig, allt kommer bli bra.

Gud vad jag saknar dig Johanna! Get well soon!

/ Indiebitch