tired? no, i just love to love to be a walking corpse

nåväl mina vänner,
har väl blivt lie väl mycket egenorsakad kölhalning denna vecka måste jag medge

lördags utgång på grodan efter 11h-jobb pass, slutade efterfesten 09.00 i söndags morse
tisdags drinkades det lite med johanna i fv, loftgångarna fick sig en rejäl törn!
onsdags blev fika till vitt vin med rudolf (och sen så var man ju nomad också så osäkerheten inför sovplats bidrog), som sdan blev lite pt/lw med absolut ingen speciell
torsdags var ju camparidrinkprovning med darcy (backgammonreglerna måste styras upp bättre nästa gång, lovar!) och så bjöd ju sören på vin sen också...
fredags skulle ju softas lite, men när ullis bjuder in underbara vänner, man får sjunga lite och det visar sig mot alla odds att riche faktiskt inte är så opersonligt efter allt, så var kölhalningen en nödvändighet

so what about tonight then?
trots stor entusiasm så säger krpppen nejnejnej

jag får ju liksom inte bli som tara reid
men jag vill ju bara ha roligt
och ojojoj vad roligt jag har just nu
det kom över mig igår kväll på riktigt
jag måste leva allt fullt ut nu
trots att jag inte känner allt allra längst in (sånt dröjer)
så är allt bara så så bra i hjärtat och hjärnan och kalendern att jag nästan blir rädd ibland


men sen så kan det ju faktiskt inte vara så att bara för att öppningen/hålet i hjärtat inte längre är breddfyllt så börjar något nytt, annat (annan) gro direkt där. så kan det ju inte vara. så kan jag ju inte vara. så vårdslös får man ju inte vara med känslor. så lätt kan man ju inte börja falla.

eller?


middag hos mamma nu
sen massa möjligheter om man orkar
ska fråga

jag vill bara vara intressant
jag vill att de ska lära mig något som jag inte redan vet
jag orkar inte höra samma saker om och om igen
eller lära upp någon
eller ha överseende när saker känns keff
but, oh, i know, it never does with you

(you är någon annan nuförtiden)

så synd att jag inte hade möjlighet att skriva tidigare idag, hade verkligen så mycket att bjuda på då, inspirationen flödade. men det uteblivna koffeinet i kombination i något försök i världsklass att liksom festa sig ett nytt liv gör mig något matt just nu

önskar ibland bara att magic eight ballen kan ta ens beslut så att man slipper göra bort dig för chaps i onödan så att de kanske inte ens vill ha camparidrinksprovning igen

men det tror jag inte (hoppas)
i know i'm fabolous
men att promillehalten kan bidra till att kreativiteten/intensiteten/spontaniteten kan slå över och bara bli galna requests till 118 118 runt midnatt (uppmaning: gör det aldrig, oavsett anledning!)

now all that remins is the wait
och det har jag fefinitivt inte tid med!

can't let it slip away
life or love?