i'm not going back to the hidden place again

this is me.

like it or not.

(i like it. alot.)

så många ytterligheter samlat i en enda storlek 36 (egentligen 38 men 36 sitter tajtare så jag tar alltid 36 istället) att man nästan blir mörkrädd. just when you think you got me figured out, the season's already changing... men det finns de som klarar det trots allt. all cred till er! jag är evigt tacksam!

just nu lyssnar jag på transformer av lou reed.
den är verkligen grymt bra.

och samtidigt så funderar jag på hur jag skulle kunna göra detta blogginlägg ännu mer fjortis än vad den är just nu. tror det är omöjligt.

eller...
så skulle jag kunna berätta att jag fantiserar om lägenheten hela tiden.
alltså, när jag inte fantiserar om att vara världens största musikalstjärna och sjunga maybe this time (sådär klipp) eller and i'm telling you (så bra att jag nästan bölade) eller aldrig inför en publik som bara applåderar tills händerna blöder och gråter tills de får vätskebrist.
och att jag trots min höga ålder har sjukt svårt att hålla ordning och reda runt mig, skyller på platsbrist jämt, t.o.m så att ulrik ger förmaningar.
och att jag kommer vara fullbokad alla helger framöver: amsterdam, styrelsekonferans med cuf, flytten, jobb... fattar inte hur jag kommer orka.

but when there's a will there's a way.

f.ö så blir jag så full i skratt när jag hör sl-chefer och dy.l på nyheterna säga saker i stil med: "jag tycker att vi i år var mycket förberedda för väderväxlingen". vilken planet bor du på?


nu måste jag gå och göra nytta i den riktigt världen, den som finns utanför fönstret där luften är kallare och man möter riktiga människors blickar. trots trötthet så måste jag. det bara är så.