23.11.06

dagen med insikt

dagen jag gick vidare

dagen verkligheten kom

i am open, i am free

*****************************************

ingående:

om det här varar är en ny fas på ingång, en fas jag inte varit i på över fyra år

men det är ambivalens i alla steg, känslan var alltid en förutsättning för mig att känna mig levande, att kunna relatera, att kunna flyta ovanpå ibland

och nu när jag har mer människor i mitt liv än vad jag nånsin har haft så står jag samtidigt mer avsides än någonsin

om jag överlever att lågan försvunnit (att jag tvingats släcka den) så kommer jag komma ut på andra sidan starkare än någonsin

men jag kan inte sluta undra vad som skulle brutit ner mig mest:
att krampaktigt hålla kvar på obestämd tid
eller att klippa alla banden

jag valde det sistnämnda, och nu börjar allting


klartext:

jag har behövt älska för att känna mig levande

någon måste ständigt befinna sig i periferin, eller i blickfånget, för att allt skall vara uthärdligt, vara mitt bidrag till det konstanta samtalsämnet, hägringen i de långsamma timmarna, inspirationen som sporrar till 110% av mig själv när kraften tryter

att släppa inte bara honom, utan behovet och beroendet
är nog det allra jobbigaste jag nånsin gjort

om du klarar detta utan återfall (jag får aldrig mer se dig i ögonen, då är kapituleringen nära) så är du modigare och starkare än du nånsin varit
kämpa, rebecka
gå vidare

och trots att karin bara belyser det allra mörkaste, så finns det mycket sanning:

du går, och ingenting av detta har jag givit dig
jag nådde aldrig dit, där ditt väsen ligger bart
du går, och ingenting av mig tar du med dig -- lämnar mig åt nederlaget

(jag lovar att inte bli bitter)