sånt som flyger kors och tvärs i huvudet just nu

spiegel im spiegel är så vemodigt hoppfull att jag bara blir så uppfylld av miljoners miljarder känslor

har ikväll hittat mycket glädje / stöd / hopp / förtröstan i enigma / cajsa-stina / cabaret, recordings from the original cast / fläskkvartetten

barnen mina skall heta alice aurora och isak arvo
men det visste ni kanske redan, eller?

åhh vad jag är förväntansfull inför imorgon kväll

jag tror förkylningen är på väg bort nu, kroppen vill det, den är redo att gå vidare

prisa gud, han är äntligen äntligen tillbaka:
jag älskar dig, cfh

för du lyckas se allt så klart
lyckas kanalisera det man tänker så ofta men aldrig riktigt får fram
(nästan lite moz-varning där, dvs mycket fin komplimang!)

sjukt vad roligt det ska bli att se hur val-spurten -06 kommer bli nästa vecka, efter alla utspel med förolämpningar, ångest spioneri, gråt och fan och hans moster behöver man ju fan inte ens kolla på nån såpa ens

veronica maggio känns lite som det utsedda soundtracket till mig i höst

varför ska man tänka på nån annan än sig själv?
ego

dom har vart gamla, dom har vart unga
de har vart smarta, de har vart dumma
dom har jobbat på bank, de har rest överallt
har gett alla en chans om jag kunnat
dom har vart snygga, dom har vart rika
dom har vart stygga, de har vart dryga
men inte nånstans har det funnits en man
som lyckats få mig att mjukna...

och min favoritvers:

det brukar bubbla från start, med spännande prat,
romantiska möten med kyssar
men sen tröttna jag direkt
vilken äcklig andedräkt
hans irriterande ticks, han är royalist
jag förtjänar faktiskt något bättre
jag vet, jag kan fixa vem jag vill

men ändå så vill jag faktiskt inte ta den till mig alltför hårt
är många världar mellan henne och mig
är inte alls så som man känna ibland med viss (läs: moz) att allt liksom stämmer och det är som ens egen innersta röst har talat genom någon annans penna och stämma
men visst har man träffat på en och annan snygg, rik, smart, intensiv och lite pretantiös royalist i sina dagar
men det skall vi inte tala om här
(hur det än har slutat så har det varit riktigt fint
no hard feelings
det är bra minnen där längst in, när jag tänker på middagar med agnosticism vs. ateism, massive attack och barriärer i berlinmurens kaliber som aldrig kunde brytas ner
så då får man stänga en dörr och öppna en annan istället
som jag tror kan fungera alldeles utomordentligt
så länge du fortsätter söka sanningen och inte ger upp som så många gånger förut
you owe it to yourself this time)

galenskaparna knäcker så otroligt hårt, fortfarande
(även om jag tycker att "stinsen brinner", "grisen i säcken" och "tornado" är oöverträffade av senare verk)

anton berg is the shit när det gäller choklad!

naxos knäcker!

(de två sista citaten: cred till my love sören, utan dig skulle jag ha så mycket mindre att skratta åt. du är den enda som det är uthärdligt att spela christer petterson-backgammon med.)

tomorrow night i'm gonna be irresistible