fötterna blöder

i heart ricardo villalobos

efter att ha kommit över två st mixar à 2 h 57 min av min bäste herre så kan man lugnt konstatera att helgen, om inte hösten, är räddad

går inte att stå still, är som ett obotligt gift som sprider sig i kroppen som en löpeld, det pumpar inifrån och ut, från bröstet ut genom kroppen till fingrarna och tårna, och man är bara fast för alltid

men det känns som himlen

greatness greatness

nu måste jag verkligen sova

ps. dagens reflektion: om en person ser skitsnygg ut på 50% av de bilder man har sett, och som ett miffo på de resterande 50%, kan man då på något sätt göra en prognos för hur verkligheten kan vara? ds.

touch me
touch me
i long to live for real