Jag är nykär!

Visste att det skulle komma tillbaka, förr eller senare, som en bumerang ungefär.
Så kom den bara, kärleken, och svepte över mig någon gång i förra veckan.
Jag är typ bigamist.
För jag har fem killar som jag nog för evigt ingått äktenskap med, i vått och torrt, viss otrohet inräknat givetvis, men som jag vet att jag i slutändan alltid kommer hitta tillbaka till.

Jag snackar givetvis om Backstreet Boys.
Deras ljuva stämmor, smäktande texter, danssteg och...

Nej, men seriöst!
Tror ni jag är så mycket fjortis eller?
Har sjukt mycket mer mognad än så!

Mina killar heter Markus, Martin, Harri, Sami och Jocke.

Sjukt egentligen att man kan ha ett kärleksförhållande till ett band på detta sätt. Det vill säga att jag inte gillar allt de gör eller säger, men kommit att acceptera det för att det är en del av dem, och jag älskar dem som de är. Och de älskar mig, det vet jag!

Just nu snurrar Hjärta & Smärta EP fortare än någonsin i iPoden, det snöar utanför, och jag har t.o.m fraktat hem min pappas gamla gitarr hit, så jag kan återuppta mina forna talanger som gitarrvirtous!

Är faktiskt ett faktum att jag är självlärd gitarrist (amatörmässig, men iallafall!) enbart p.g.a. att jag ville kunna spela och sjunga låtarna från B-sidorna, och min far var ytterst hjälpsam med att skriva ner de 20 mest grundläggande ackorden på ett rutat papper till mig.

Nu har jag skämt ut mig tillräckligt för er alla, ni tror jag är värsta nörden / stalkern / wanna-ben, och jag kan väl i ärlighetens namn inte neka till något av dem!

Jag äger alla skivor.
Jag äger två nyckelband.
Jag äger två t-shirtar.
Jag äger en pin.
Jag har varit på fem konserter.

Jag är ett Kent-fan.

Och jag skall bevara elden
i en sång för vår elit...