Cosmo-tjejens uppgång och fall

SNÄLLA ALLA, ORKA LÄSA DETTA INLÄGG! TROTS ATT DET ÄR RÄTT LÅNGT!

Goda ting:
* Melodifestivalturnén som eventpersonal för Telia, start 13 feb
* Självförtroendet inför (den troliga) flytten till Berlin i april
* 3, min mobiloperatör som gett mig 1000 gratis SMS(!) till ALLA nät i Sverige att förbruka fram till april

Onda ting:
* Jag är fortfarande sjukt mörkrädd, kan typ inte sova hemifrån ens
* Värsta giftgastransporten välte på den väg som min SweBus tar hem till Sthlm från Sandviken idag, all trafik blev stående typ 5 h. Måste vara en varning av Gud typ
*Total fantasitorka inför Johannas födelsedagspresent. Men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog lösa sig finemang

ÅH VAD MÅNGA SOM KOMMER LÄSA DET HÄR JAG ÄR SÅ FANTASIFULL ROLIG KUL OCH OEMOTSTÅNDLIG HUR KOMMER DET SIG ATT ALLA BARA INTE KAN LÅTA BLI ATT ÄLSKA LILLA MIG?

-------------------------------------------------------

Lackerat min tånaglar idag för första gången på typ ett år. Hade liksom inget bättre för mig, och får ibland infall att om jag typ lackerar tånaglarna / använder den där foundationen / har på mig den där parfymen så kommer mitt liv automatiskt bli lite mer Carrie-glamouröst. Utan att jag liksom gör någon större effort. Needless to say, resultatlöst hittills.

Om det ändå liksom det fanns något, typ ett läppglans, strumpbyxa, dvd-box, väska, kalender eller ögonskugga som bara transformerade mig från den lite manhaftiga, lätt rundade, småfinniga, fetthåriga, mjukisdräktsbärande sak jag är till typ den tjejen som är kvantessensen av Cosmopolitan, skulle jag köpa det direkt. Ni vet, en pryl som skulle funka som typ den fen i Askungen som gör hennes trasor till värsta D&G-klänningen och möss-polare till biffiga kuskar.

Jag har alltid, eller så långt jag kan minnas, känt mig okvinnlig i jämförelse med min omgivning. I högstadiet kulminerade det, då alla snobbiga tjejer hade Canada Goose-jacka, DKNY-jeans, värsta sminket etc, så hade jag lite mer praktiska, tåliga men ändå snygga byxor och tröjor. Mamma klädde mig alldit i det hon tyckte var fint. Och jag tyckte faktiskt då att det var fint, men i hemlighet så önskade jag jag bland att jag var som dem.

Det kvittade att de hade IG i typ alla ämnen, var storrökare och kom till skolan med herpesblåsor runt munnen (helt sant, min klasskompis i 7an på Engelbrektsskolan kom till lektionen med sin helt förvrängda mun, och när sedan någon frågade varifrån hon fått det där, replikerade hon blixtsnabbt att hon "sugit för mycket k-k". 14 bast, liksom!). De var liksom Cosmo-tjejerna, för mig då. De var snyggast (när blåsorna botats med penicillin), populärast och behövde liksom inga betyg för att de kände så många kring Stureplan, så det skulle säkert fixa sig för dem senare i livet iallafall.

Jag var extremt utmobbad i högstadiet, det vet alla som känner mig, och det är ingen jag hymlar med heller. När folk frågar mig varför så vet jag faktiskt inte. Finns det någonsin någon anledning? brukar jag svara. Brukar säga att det var för att jag stod ut från mängden, vågade säga vad jag tyckte, men kunde prata med lärare på en human nivå och inte käftade emot som vissa andra. Det skedde främst från just de här snobbtjejerna, som liksom inte kunde passera förbi mig i korridoren utan att slänga ur sig något taskigt, spred falska rykten, och (makabert nog) "utbildade" aspiranterna som just börjat 7an och ville göra sig populära och komma med i coola gänget, att "det där är Rebecka, henne skall ni hata". Hörde de faktiskt ordagrant säga det en gång. Och mycket värre saker har hänt, men det hör inte hemma här.

Vad jag vill komma till är väl att jag har sett många av de idag, hört talas om att de i princip kuggat gymnasiet, jobbar i garderober på olika uteställen osv. När jag tog en drink med några kompisar förra veckan så var en av de mitt sällskaps servitris. Skadeglädje är inte det jag känner, det är fel ord. Men jag vill bara säga till alla osäkra, utstötta tjejer som finns att:

FÖRSÖK VARA DE NI ÄR, VAR KOMPROMISSLÖSA MOT ERT HJÄRTAS VILJA, OCH ÄLSKA ER SJÄLVA. DET FINNS SÅ MYCKET YTA I VÄRLDEN, BARA FÖR ATT DU INTE ÄR SNYGG PÅ YTAN SÅ BEHÖVER DET INTE BETYDA ATT DU INTE ÄR VACKER OCH PERFEKT. TROTS ATT DET ÄR JUST VAD MEDIA VILL FÅ OSS ATT TÄNKA.

SKIT I DET.

Så jag sitter nu här, 6 år efter högstadiet, med mina nylackerade tånaglar, lite runda kropp, rosa mjukisdräkt, finniga fejs och feta hår. Och inser att jag faktiskt är rätt nöjd.

Jag älskade inte mig själv då, men jag gör det nu. Efter en lång tid så insåg jag att de inte heller älskade sig själva då, och efter att ha mött deras välsminkade men osäkra blickar mot mig på stan förra året, fortfarande bärandes samma märkesjacka och väska som då, och att de vänder sig om och viskar om mig till sin kompis, så insåg jag att det fortfarande inte gör det.

JAG GICK VINNANDE UR DENNA STRID.

Respektera andra och mobba aldrig varandra.

_______________________________________________________________

Nu ska jag steka upp lite blodpudding med lingonsylt och rivna morötter till kvällsmat. Och ett glas mjölk till. La även märke till på ICA kvantum idag att blodpudding är nyckelhålsmärkt. Blev lite paff, trodde av någon anledning att det var onyttigt/farligt.

Men yippi mig, betyder att det nu finns ytterligare en sak som jag FÅR äta.
I ain't complaining.