I väntan på innehåll...

Åh vad jag önskar att jag hade något intressant att skriva.

Att mitt liv tagit en dramatisk positiv vändning de senaste dagarna, att dagarna är fyllda av kompisar som drar i en och vill träffas, att jag är superpopulär och innehar alla VIPkort i hela staden.

Att någon modellscout upptäckt mig och sett det potential som jag alltid har sett, under de otaliga timmar (kan nog räknas ihop till månader) jag spenderat framför spegeln i jakt på en rätta looken.

Att Goran Visnjic bara lämnade fru och barn efter att han sett mitt foto på min blogg som han av någon anledning lyckats googla sig till på internet, svepte in i rummet i vit läkarrock (som han givetvis har när han inte spelar Luka Kovac, eller hur?) och svepte upp mig på en vit springare.

Att Idol 2006 sket i uttagningar i år, och istället bara gick efter hear-say på stan (och i min bekantskapskrets), och enhälligt krönte mig till Idol, inför folkets jubel, barns skrik, silverkonfetti, hurrarop och glädjesnyftningar, och jag står inför folkmassan på 500 000, sjungandes en låt som knäcker "Right Here" med hästlängder.

Istället sitter jag här med mitt kalla kaffe framför datorn, ackompanjerad av väggklockans ihärdiga tickande och mörkrets inbrott utanför.


Allt jag har är en vacker pojkvän som älskar mig, få men trofasta och roliga vänner, en släkt som alltid välkomnar med öppna armar när jag än kommer, ett kommande turnéjobb på Melodifestivalen, en planerad temporär flytt till Berlin, en prunkande framtid, och ett sprudlande humör.

DAGENS I-LANDSPROBLEM ÄR ATT FOLK INTE KAN INSE SINA VÄLSIGNELSER INNAN DET ÄR FÖRSENT.

Sluta vara en sån ytlig idiot Rebecka och se till alla som älskar dig och vill dig väl!
Ja, det skall jag självklart göra, med början idag!

(Men någon gång så måste man väl få drömma sig bort lite?)