det är läskigt det där med muskelminnet
när det funkar precis som deja-vu'er, men fysiskt
för helt plötsligt så minns jag precis hur hans kind kändes mot mina läppar
och mina händer mot hans ryggrad
och när han höll mig
och lika snabbt igen var de borta igen
(nu har dem återintagit platsen som höst-kungar igen. satte just på hagnesta hill, gud vet nu när jag kommer släcka lapmpan och ge upp kampen med minnena för inatt)
torsdag, oktober 12, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar