Rapport, dag III

Spenderad tid: 4 h, 18.30 - 22.30

Efter lite förmiddagsrekreation (läs: rehabilitering från fredagen), bestämde jag mig slutligen för att göra en insats och rycka upp mig, eftersom jag vet att jag skulle ångrat mig annars. Så jag drog på mig fiiiinaste röda mössan, svartvitrandig halsduk och gårdagens leriga skor och ett gott humör! Efter nån timme so joinade gamla kompisen Ulrika upp också, och det blev riktigt trevligt faktiskt. Lite slutligt recensioner:

D Muttans Misson: Ehh... Såg bara 15 min, tur det. Första delen, med en imitation av Marilyn Monroe och med feministiskt manifest, var skamlöst dålig. Nästa del, med vild rap (fokuserad på slagorden "Lick My Pussy!") var lite bättre, om än väldigt grov. Är ovan vid att höra någon skandera dessa ord offentligt...

Elf Power: Lite slätstrukna, men funkar förmodligen bättre på skiva. Ingen live-upplevelse direkt. Inget jag skulle köpa tyvärr.

Hello Saferide: Dagens akt, utan tvekan. Otroligt smarta och fina texter ("Long Lost Penpal", underbar!), vackra melodier och totalt prestigelös och down to earth. Att himlen sprack upp och släppte fram solen just in time till att hon gick upp scen gjorde inte spelningen sämre. Bäst!

Mapei & Up Hygh: Grymma beats av killarna och jättebegåvad tjej. Rap är dock inte riktigt min påse, men grym utstrålning!

Whitest Boy Alive: Kul att kolla på, mest för avsaknaden av utrålning och den riktigt sköna nörd-attityden (speciellt trummisen, hehehe!). Lite sega låtar i början, men mot slutet tycker jag att det släppte loss rejält. Måste lyssna in mig lite mer på dem bara! Grymt även att bjuda in Cat5 (som jag missade igår, *snyft*) som fick framför "Sexy", med WBA's sångare släppandes loss i bakgrunden. Grymt!

Aqueen Dance & Ton: Som sagt ovan, rap är inte min påse, men grymma dansare och rappare!

Josh Ritter: Mer än värdig ersättare till The Concretes. Ej hört honom innan, men skön attityd och väldigt fina melodier. Även den konsert där jag spottade högst medelålder.

Sophie Rimheden: Trots feta melodier och genre som är min favorit, så gjorde avsaknaden av utstrålning i kombination med det nu väldigt väldigt kalla klimatet att jag sa tack och hej då. Kändes som att detta kan jag verkligen höra på skiva.

Tyvärr, tyvärr så missades därför Shout Out ouds, men det får tas igen på Roskilde!

Sammanfattningvis måste jag säga att Popaganda 2006 varit riktigt grymt. Första gången jag verkligen upplevt det på riktigt, och jag var väldigt positivt överraskad. Ingen grov fylla, inga bråk och folk höll sig på en nivå så att alla verkligen kunde roa sig. Och måste uttala mig i den brinnande frågan: jag tycker att 18års-gränsen är bra. Tycker givetvis lite synd om de musikintresserade yngre som inte fick komma in, men som jag skrev innan så tror jag att åldersgränsen gjorde att all ungdomsfylla, runtspringande ungar med stressade föräldrar och skrikande spädbarn uteblev.

Nu skall jag städa, köpa lite Mors Dags-presenter och ta tag i mitt liv!

Hej då, vi ses snart igen!