No turning back.

Nu är de uthämtade.

Och de ligger liksom på nattygsbordet och stirrar på mig, påminner mig om vad som stundar. Känns nästan lite overkligt.

Jag är verkligen som ett litet barn på julafton.

Det närmaste jag kan komma denna känsla är när jag minns att jag i sista minuten fick tag i Spice Girls-biljetter till konserten maj -98, och väl inne på toa på Globen så bara rann tårarna ner för mitt 12-åriga ansikte.

Kanye West
Morrisey
Kent
Franz Ferdinand
Scissor Sisters
The Streets
Phoenix
Bob Dylan
Arctic Monkeys
The Strokes
Pharell

I'll be watching you, aight!

Vart väldigt bra dag. Är extremt beroende av väder, bra väder = bra dag, dåligt väder = dålig dag, mulet = pms osv. Men idag var bra.

Satt på altanen på taket någon timme i solen och läste min gamla Geri Halliwell biografi "If Only" som jag som 14-åring inhandlande på språkresa i Oxford och sträckläste. Mycket navelskådning och ytligheter, men stundtals lite insikt ocm hur mycket man faktiskt får offra för kändisskap, och hur mycket som förändras av framgång, både positivt och negativt.

Sen träffade jag en gammal klasskopmis från gymnasiet helt spontant så, Pernilla. Mycket trevligt må jag säga. Hade mycket att prata om, och det glädjer mig att hon fortfarande har kvar sin braiga musiksmak. Samt att hon verkat hitta sin väg i livet. Blir alltid glad när folk har gjort det, oavsett om det är poet eller, i detta fall, läkare.

Nu är det natti, ska luncha med mormor imorgon minsann!

/ De festival-bitch