gratitude

nu skäms jag nästan över uppdateringsfrekvensen igen

men mycket mentalt arbete har det varit på sista tiden som de flesta gånger snurrar så fort i huvudet att man inte hinner sätta sig ner vid ett tangentbord och hinna få ur sig lite

det har varit lite hattrullande den senaste tiden får jag medge, men allt har varit under kontroll och alkoholintaget mycket måttligt

arbetet i skolan tar mer på krafterna än vad man ibland tänker: mycket fysisk rörelse, mycket mycket sång och scenisk gestaltning-blocket tar mental energi och sätter krafter och tankar i rullning som varit fastcementerade en längre tid

jag har alltid eftersträvat äkthet i allt det jag gör på scen, och alltid trott på att om du inte upplevt och levt livet som det är med alla toppar och dalar och utforskat det, och försökt minnas det i kroppen och det mentala muskelminnet, så kan du inte förmedla och leva i det du gör

problemet är bara att jag fastnat någonstans på vägen. någonstans så har alla negativa upplevelser och livserfarenheter färgat av sig för mycket på mig inte bara som person utan också som konstnär

i rolltolkningar lägger jag in nästan en komplett arketyp redan efter första genomläsningen av manus, vilket givetvis hjälper i vissa fall när man skall improvisera, men när sedan regin kommer in i bilden så har jag enormt svårt att känna det regissören vill att jag ska göra ifall det inte är i linje med min tanke, och ifall jag inte riktigt vet var repliken kommer ifrån blir jag helt låst

i rollen som stella i linje lusta med en alkoholiserad man som hon trots våld väljer att gå tillbaka till gång på gång såhar karaktärsarbetet varit mycket svårt. mycket svårt att släppa tidigare erfarenheter, som färgat mig med löften om att aldrig stå ut i ett sånt förhållande igen, samt utmaningen att kunna behålla kärleken levande till en man som gör mig så illa. och minnen som inte är alltför fjärran av att skärma av och bortförklara den man älskar och dennes beteende gång på gång. att behöva återuppleva alltihop. och behöva rättfärdiga allt

så det är lite kampen i stort just nu


nu ska jag nog nöta kudden lite, och ladda för en späckad vecka som avslutas med finfint besök i helgen

men jag vill bara säga att jag är så tacksam för allt runtom

jag strör ju betygelser runt mig till mina medmänniskor annars, och dem är jag fortfarande oförändrat tacksamoch lycklig över

men dagens insikt är att jag är så otroligt tacksam över att jag föddes till konstnär, och att jag föddes inte bara med en talang som jag har insett, utan även en vilja och behov av att förmedla och berätta, och att jag har möjligheten till det

djupa andetag from now on

over and out