gotta live it before it slips away

10 dagar till

så länge är stockholm min hemstad

sendan hägrar göteborg

och främst, artisten

nu börjar jag verkligen freaka big time


affirmationer:

jag kommer inte vara underlägsen alla där

jag kommer tro på mig själv och att jag är förtjänt av att vara där

jag kommer trivas att bo med cj

det kommer lösa sig med vänner där

och de vännerna jag har i stockholm kommer jag hålla kontakten med

jag kommer inte dö av hemlängtan

och kärleken kommer visa sina sidor, for better or worse


nu gäller det

detta är punkten jag väntat på hela livet, egentligen

vändningen som skulle rädda mitt sjunkande skepp och ge mig riktning och styrfart


varför är jag då så rädd att jag bara vill gömma mig?

varför blir jag inte lugnare oavsett hur djupa andetag jag tar?

varför är den blåa himlen mer ångestladdad än den gråa?

den största kampen jag kommer behöva utkämpa i höst (och de kommande 3 åren) är den mot min egen (inbillade) otillräcklighet


snälla rebecka, älska dig nu

du måste

han kommer inte alltid vara där


mirror, mirror, do you see?
who's reflecting me?


nu vill jag att tårarna sköljer bort allt tvivel och renar mig från det onda, tunga


let me live