from the inside out

kanske för att jag sitter på innergården i gårda och skriver detta

kanske för att jag faktiskt tog en tur utanför lägenheten idag

kanske för att intrycken blandas kraftigt hela tiden, likså humöret och sinnesstämningen och jag blir konstant konfronterad med det på ett sätt som man kunde gömma sig från i stora hemstaden


allt kännas annorlunda

jag känner inte igen gatorna jag går på, gatan utanför vardagsrumsfönstret, gården från mitt sovrumsfönster

jag känner inte igen mig själv och vad jag vill och hur jag alltid brukar vara

allt inombords som utåt är i uppror och i grav förvirring

allt jag vet är att jag ska befinna mig på det som varit en dröm för många (förmodligen för mig också, trots att tvivel blandat med självkänsla i botten grumlar det hela),

artisten,
på upprop klockan 10 på måndag

har hittills träffat micaela och johan, och även sprungit på david på stan, och alla möten har varit bra och ökat spänningen och nervositeten mewn även skänkt mycket välbehövlig glädje och lugn

jag tror att allt kommer bli bra så länge jag försöker tro på mig själv och att de såg nånting i mig som är värt att beskåda

allt kommer bli bra
(vi säger det nu iallafall)



och så har vi ju situationen som jag alltid lyckas sätta mig i, gång på gång
kärlek vs. kärlek


i detta fall så har vi ju

kärleken till karriären och en barndomsdröm, bekräftelse, största lycka och livsdröm i ena ringhörnan
vs.
den mest perfekta man jag träffat och som jag vill utveckla ett dagligt liv tillsammans med, resa med, skapa med, älska med, leva med i den andra


och som vanligt kan jag inte få både och, så lätt kan ju livet inte vara

och givetvis ska ju saker inträffa och arta sig så att jag aldrig kommer få veta hur den ena vägen kommer gå om jag väljer den andra

och givetvis så gör den begränsade tiden att känslor och saker inte hinner utvecklas så att man skulle kunna få en hint om vilken väg den ena kärleken hade utvecklats

och givetvis så kan jag inte begära att han ska släppa in mig så djupt på den här korta tiden som jag har gjort med honom

och givetvis kan jag inte tvinga honom att hålla fast vid något han redan bestämt sig för är dödsdömt



men

jag är här
och jag vill försöka
för jag är din
mitt hjärta ser dig le framför mig

och jag kommer alltid finnas kvar så länge du vill ha mig
för jag vill ha dig tills mina ben inte bär mig längre
tills det sista andetaget lämnat mina lungor
tills jag sluter mina ögon
och ser nånting annat