but it doesn't feel like summer

men jag försöker så gott det går
varför kan jag inte bara slappna av
och ha semester
ute som inne
bara ute som det ser ut nu
jag kan inte hitta in
in i lugnet
(slappna av)
festa in sig i sommaren fungerade inte i år
betyder det att jag är vuxen nu?
för det här var ju inte alls som det skulle vara
i alla låtar jag hör så hör jag bara undertonen av sog hela tiden
(kanske för att allt som spelas här på disponentgatan ä magnetic fields / anna ternheim)
jomen visst är jag peppad inför arvika
det ska bli kul
behöver två dagar med kontorsarbete för att verkligen vilja hoppa ut stolen in i min bästa electrostass och bara njuta av ana matronic och alla andra
men nu så är allt så outgrundligt sogligt på något sätt
jag vill verkligen inte in dit igen
in i det där mörka molnet där bara jag verkar få plats
målade naglarna svarta igår
konstigt att det verkar vara något juvenilt uttryck för allt inombords
jag vill bara ha kärlek nu
och vad bortskämd jag är
lila lilla rebecka
jag ha älskat och varit älskad, jomenvisst
men nu så blev allt så malplacerat
fel tid, fel plats, fel du
och jag hatar alla avtyck som finns i mig
som bara påminner om allt som aldrig blev avslutat på riktigt
jag tycker det är sorgligt att de inte vill svara på sms ens
jag la ner mitt hjärta inför dem på så många sätt
(olika tider givetvis, splitvision ä inte min grej)
jag bad bara om ett svar
men försvarslös stod jag bara utan något att säga
de kunde inte få ur sig någonting
bara tomma ord som flöt förbi och reflektioner över deras ångest men som inte berörde ändå
jag vill kunna lita på allt igen
igår så fick jag höra att min utstrålning avskräcker
jag som ut som a million bucks, så mycket kan jag säga
men mitt beteende med att på något sätt ha som en sköld runtomkring mig blev så påtagligt igår på 2.35:1
alla kom fram till mina vänner istället och pratade
men jag undrar om jag verkligen ville ha uppmärksamheten
vill jag släppa in någon igen?
har jag blivit för rädd?
är allt pga göteborg?
eller har hjärtat blivit för tungt till slut?
det känns som en sten som faller djupare ner mot botten för varje dag
passerar vackra, älskande par som lyckligt hoppfulla ser ut mot framtiden med ett leende
de är som ett helt liv bort
jag kommer aldrig komma nära dem
jag är på utsidan
kanske självvalt
men hur mycket ska man behöva kämpa egentligen?
räcker jag inte bara som jag är?
måste jag vara där, just då, för att det ska hända?

let this be the epitaph for my heart
cupid put too much poison in the dart
this is the epitaph for my heart
because it's gone, gone gone

snart är hoppet slut
sad as it seems
jag vill bara ha kraft för att klara morgondagen
och allt som väntar på mig där
mycket kommer hända under hösten och jag hoppas att det kommer hålla mig upptagen så gott det går
för inget moln i göteborg
det kommer inte fungera då
har hört många bra saker sägas om kärleken genom åren

kärlek är viljan att tala med varandra

så tala till mig