no highheeled races down the aisle of "good girl gets good guy"

ojojoj

då var det söndag igen

den här veckan har gått... fort
eller, det har hänt mycket, mycket har uträttats

tvättstugan blev äntligen avklarad
ds-möte med sthlms cuf
fått fler arbetsuppgifter på jobbet (flytta och söka bland blodprover)
fantastisk föreläsning om modernismen på moderna muséet (förtjänar nästan ett eget inlägg)
det har dejtats/dansats/pratats konst faktiskt (men jag säger ingenting så har jag ingenting sagt)
haft avdelningsmöte på jobbet
tagit en after work på josefina med sören
haft middag (och hultsfred -06 retrospekt) och utgång med long lost johanna
varit på vilda vanadis med delar av (den numera) gamla klassen, badat, solat och åkt vattenrutschbana (samt skurit upp handen i en av de jävla vattenrutschbanorna)
vart på bbq goes houseparty hos the adorable mr federley och massa andra underbara (center)människor
och så har jag ju jobbat heltid hela veckan!

så när jag vaknade idag så kände jag att det kanske var läge att ta lite alonetime
och det kändes mycket bra och kravlöst
och vädret kunde ju onekligen lämna lite att önska
så efter att ha köpt pizza, en chokladkaka och hyrt storm så återvände jag till disponentgatan i stillhet

filmen var mycket bättre än vad jag hade väntat mig, hade hört mycket bra men visste på ett sätt inte riktigt heller vad jag hade att förvänta mig
så jag antar med (den fattiga retoriken) att betyget landar på typ väl godkänd
roligt med svensk action, något luddig historia med lite lösa trådar men grym, något ironisk, dialog och vissa scener som verkligen kändes i magen
lite bakfylla brukar ju också bidra till känslosvallningar, så jag fann mig sjäv sittandes i soffan gråtandes, vettskrämd och skrattandes om vartannat


nu har jag återigen dock återvänt till sylvie & me (jovisst, inslag av magnetic fields och sibelius givetvis)
sylvie är sylvie lewis, en av de mest singer/songwriters jag hört i mitt liv, med så träffsäkra och finurliga texter om hjärtesorg och avundsjuka, och otroligt finstämda melodier
och me, tja... det är jag

sylvie & me är numera liksom ett samlingsnamn för en sinnesstämning
när det är regntunga skyar, lite småkallt och en tom säng, tom lägenhet, tomma stolar som man tittar på lite nedstämt
allt är grått och man har ingen att titta på det tillsammans med
nu ska detta fanimej inte bli ett sånt där hjärta/smärta inlägg igen (känns som att det har varit det största innehållet procentuellt sen denna blogg tog sin början)

men jag är lite ensam tamejfan
har varit i väldigt varierande kontakt med the parade of the exes den senaste tiden, och jag börjar faktiskt tänka att det kanske inte var en sån bra idé i praktiken som i teorin
gamla saker väcktes till liv igen
nya missförstånd och frågor kom upp till utan
och de flesta kommer tyvärr för alltid förbli obesvarade
och det var liksom det som jag ville undvika mest av allt
känner mig så dum bara

det enda jag ville hela tiden var att någon skulle vilja ha mitt hjärta

men det verkar väldigt hopplöst just nu


nu börjar göteborg återuppta tankarna
bra och dåligt, mycket mer bra nu än förut, ångesten börjar släppa lite grann (musikteorin kvar såklart), men boendet kanske börjar se ljust ut, kan bli res-ne & nun-kat revisited, och så fick jag ett förväntansfullt sms från en av the high fives (klassen), micaela idag, och då börjar det kännas bättre

jag är jävligt bra, faktiskt
det var därför jag kom in
de såg, och de ser potential i mig
jag har all kapacitet de söker, och jag är villig att göra allt, och mitt bästa kommer att räcka
mina klasskompisar tycker, liksom lärarna att jag är värdig av den här platsen och den här chansen
jag kommer klara det här och jag är tillräckligt begåvad
jag duger
(några saker jag inte känt förrän idag)

nu har jag fått planer för ikväll, skall återförenas med en storasyster jag inte träffat på alltför länge och äta middag
tror det är precis vad jag behöver ikväll


jag orkar inte må såhär dåligt längre
jag vill inte det
jag vill inte vara ensam längre
det såg ju så bra ut ett tag
men inget klarar sig i slutet
inget som har med mitt hjärta att göra
jag vill ha ett nytt
ett hårdare
ett där bara jag och min familj och mina vänner och konsten får plats
inga andra
jag orkar inte längre
jag vill ju bara älska

jag förtjänar inte det här