time for departure

livet rullar på, skolan och alla däri är underbara som väntat, vännerna likaså och det enda negativa är dygnsomställningen som är under uppbyggnad

massor händer
jämt och ständigt
hinner inte nämna allt, så då skulle jag aldrig göra något annat

men nu kände jag att det var läge att kommentera en av dagens nyheter:

harri mänty lämnar efter kent efter 11 år

på något skumt sätt så gjorde nyheten mig faktiskt rätt så ledsen
så klart att de inte har nån aning om vem jag är, men för mig i min lilla värld och mitt lilla liv är de så stora, och har inneburit så mycket och varit soundtrack till de allra viktigaste faserna och milstolparna

ja, jag vet så klart att kent inte kommer lägga ner, men denna kvintettet har under så länge utgjort en sån obestridbar helhet, samtidgit som de kompletterat varandra, och symboliserar för mig inte bara ett av sveriges bästa band genom tiderna, utan är bland de finaste och mest nyanserade exemplena på manlig vänskap som jag iallafall har sett (dokumentären "så nära får ingen gå" för att nämna ett exempel)

så jag vill önska harri lycka till med vad han nu kommer vilja göra, och resten av grabbarna hoppas jag kommer göra en ännu mer lysande platta till hösten än nånsin, trots förlusten på 1/5

gläds dock åt att jag hade turen att få närvara vid hans sista spelning med bandet i sverige




(ja, jag vet, jocke är i blickfånget men detta var den enda bild jag själv har tagit då harri skymtar förbi, längst till höger i bild, tagen på hultsfred i somras)

tack för allt hittills
och lycka till

love always