Come on babe..

... we're gonna paint the town
And all that Jazz
I'm gonna rouge my knees
and roll my stockings down
And all that Jazz

Start the car, I know a whoopie spot
Where the gin is cold, but the piano's hot
It's just a noisy hall where there's a nightly brawl
And all that jazz

Detta har min dag bestått av. Om jag levde på 1930-talet skulle jag vara Velma Kelly. 4 life!

Ångest:
*Göteborg
*Jobb
*Livet

I den ordningen ungefär.
Hjälp av någon önskas snarast.

Och så ska man ju fylla 20 också med middag, fest och hela konkarongen. Som om jag kommer ha tid liksom. Har ju massor att göra.

Helgen var lugn: bokbyte hos Alfred, Anna och Alice (babyn på bilden), fika med Oscar och Johan, slappa hos Ludvig (lördag), slappa med Peter (söndag).

Pratade med Johanna idag, hon sa att hon tyckte att min blogg var rolig att läsa. Att den var moget skriven. Tack, liksom. Lyckades iallafall lura någon. Annars har det varit mycket ångest idag. Vet inte varför, känner liksom ett tryck över bröstet över allt som måste bli klart och allt som jag borde göra.

Varför kan vi inte få byta liv, Alice?
Jag skulle bara vilja bli matad på beställning, få konstant uppmärksamhet, bli buren överallt och slippa ta ansvar.
Så får du, 6 mån gammal, öva koreografi, sångtexter och monolog till ett intagningsprov, konstant hålla ögonen öppna för alla typer av jobb, vara en uppmärksam, vänlig och rolig flickvän, vän och dotter, ständigt komma med initiativ till allt, orka med människor som inte hör av sig, orka drömma och hoppas inför framtiden samtidigt som du måste hålla fötterna på jorden och inte bryta mot jantelagen.

Låter det lockande? Bara höra av sig.

PS. Kristina från Duvemåla är så inte jag. Känns som ett skämt att jag skall sjunga Duvemåla Hage som ett av mina nummer i Göteborg. Nej förresten, att jag skall framföra Do Re Mi som Maria i Sound of Music är faktiskt ett ännu större skämt.

Självkritik - självförtroende, 1-0. DS