time to work (and time to play)

hola

stor vecka det här

som jag förutspådde (i likhet med större delen av världens befolkning) så blev i tisdags barack obama vald till den 44:e amerikanska presidenten i ordning, och jag kan inte vara lyckligare eller rättare sagt mer hoppfull inför de kommande 4 åren (förhoppningsvis 8 åren) som denne demokrat kommer styra usa och därigenom även ha en enorm inverkan på resten av världen

hans tal när valresultatet tillkänngavs fick nog inte bara mig att gråta
att se att en afroamerikan från och med årsskiftet kommer bli världens mäktigaste man tycker jag är enormt stort som det är, men att höra att han i tacktalet nämner "caucasians, hispanics, african americans, gays, straights, disabled and non-disabled" som de som utgör den amerikanska befolkningen var på något sätt en sån upprättelse, då den förra presidenten under sina två mandatperioder bl.a kämpat för att få en grundlagsändring som förhindrar äktenskap för en av ovanstående nämnda grupper

jag har ett sån otrolig tilltro till vad som kan hända i och utanför usa den kommande tiden tack vare barack obama, och jag ser med spänning och glädje fram emot attfölja hans första mandatperiod

sen har vi ju detta med frihandlen, som är en fråga där jag verkligen inte kan stödja hans ställningtagande, men jag antar att han kommer tänka om och utveckla handelsmöjligheterna med resten av världen under den tid han sitter, då jag tror att en stor anledning till att han blev vald var att amerikanarna såg en stor möjlighet till inhemsk tillväxt på arbetsmarknaden (pga bl.a finanskrisen) med honom som president och då med denna tråkiga syn på frihandelns baksidor

men, finns det tid finns det hopp, och jag är mycket hoppfull på att få se ett usa som kan placera sig på kartan över världens mest demokratiska, jämställda och fredliga länder

och dessvärre så drogs äktenskapsrätten för samkönade par även in i kalifornien igår efter en folkomröstning, som därigenom annulerar 18000 äktenskap registrerade från sommaren fram tills nu, vilket är totalt vedervärdigt och tragiskt, men där jag hoppas att kampen fortsätter på ett större nationellt plan för att bryta ner fördomarna och öka jämställdheten

och kanske tom så att sverige kan gå i fronten för nationer med samkönade äktenskap från och med sommaren? allt annat än det i ett så pass jämställt och demokratiskt land som kära svedala vore helt otänkbart för mig som svensk medborgare 2008!


mycket på hemmaplan också

tyvärr så nåddes jag av nyheten att min kära son kai thomas inte tog hem segern i grease-finalen i norge igår, och allt jag kan säga är att han är lika fantastisk ändå och att världen ligger för hans fötter

och idag så tilldelades jag även den tyngsta (textmässigt) rollen i vår talteaterproduktion hösten 2008: "snart kommer tiden", an absurd komedi av line knutzon

jag blev otroligt glad och hedrad över detta, och kommer göra mitt allra yttersta för att fördjupa mig och förstå rebeckas (ja, hon heter så i pjäsen också) handlingar och motiv, och inte minst memorera ca 120 sidor text på 5 veckor

4 och 5 december kör vi redovisningar, så alla välkomna till a307 på artisten!

annars så blir det lite klassmys för finfina m2 imorgon kväll här hemma hos mig för första gången på terminen, och tror det kan bli mycket trevligt! som alltid med elsa, slei, toothpick och david barnes

nu ska jag knyta mig, med manuset i högsta hugg

god natt mina vänner

alltid dessa listor

rippar en lista från kära dottern, med lite egna tillägg (i brist på vilja att skriva löpande text):


tre saker som jag går i gång på:
humor, entusiasm och talang

tre saker jag inte kan vara utan (då jag antar att människor inte räknas som saker:)
ipod, mobilen och datorn

tre saker jag ångrar:
egentligen ingenting, men måste jag säga något så blir det väl att jag inte fortsatte spela piano som liten, att jag inte började med sångpedagog tidigare samt att jag ej dragit mig ur diverse destruktiva förhållanden i tid

tre saker som gör mig glad:
min älskade familj, finurlig (och ofinurlig) humor och kärlek i alla dess former

tre saker som gör mig arg:
orättvisor, trångsynta människor och att vara sjuk

tre människor jag beundrar:
är så förutsägbar att jag säger alla människor som vågar följa sitt hjärta, oavsett vad andra tycker

tre saker jag skulle vilja göra:
vara anställd i ensemblen på stockholms stadsteater, spela en huvudroll på broadway och bli mamma

tre maträtter eller ingredienser jag gillar i köket:
massaman curry, färsk basilika och citronpeppar

tre tv-program jag ser:
de officiella: kobra, babel och debatt
de inofficiella: färjan, a shot at love with tila tequila och hell's kitchen

tre saker jag har med mig i livet:
mitt behov av att visa känslor för andra, min vilja att utvecklas som människa och min kreativa drivkraft

tre saker på önskelistan:
ny mobil, diverse dvd-boxar (typ l-word och weeds) och massa massa underkläder från agent provocateur

tre sajter jag inte kan vara utan:
qx, facebook och wikipedia

tre saker som hänt i veckan:
varit massor med finaste familjen, mött ett gammalt ex som inte ens bor i europa längre på bussen (och fikat med densamme) samt fått en grav halsinfektion och typ är sängliggande

tre pjäser jag tycker ni kan se:
krig och fred på stadsteatern (helt jävla sjukt bra, intensiv och innovativ) den fule på dramaten (en rolig liten satir, ingen stor teater men kul) samt tre systrar på stadsteatern (ska se den imorgon och förväntningarna är skyhöga, och tror dem infrias)

tre saker jag hoppas (jag får i göteborg nästa vecka):
min hälsa tillbaka, en utmanande roll i talteatern samt nån form av av mys med fina människor (mest en)

och såklart att obama vinner!!!

heja obama!!!

cloudy

långhelgen v. 37/38

värmefläktsinköp på clas olsson
promenad i indiansommar vid bältspännarparken
blåbärsglass
jason robert brown-föredragsskrivning
sånginlärning till showprojektet
musikalnörderihäng hos micky
tvättstugan
storkok goes indian, igen
dammsuga
sortera klart tiotusen noter

glida ner till ica focus i mjukishood, sänkt huvud, laakso i öronen, osminkad, skymning, inte möta några blickar, inhandla varor för 167.50 kr i självutcheckningen, inte ens prata med kassörskan

måste medge att man blivit något av en eremit här i gårda
det är liksom jag, kaffebryggaren, högtalarna, ipoden, laptopen, tv:n och jag
på gott och ont

det får väl visa sig med tiden

några veckor kvar tills första sthlms-trippen för terminen: älskade farfar fyller 85 år och detta ska firas med dunder och brakfest med hela släkten, ska bli underbart kul
kanske hinner med lite vän-häng också, men la familia har prio ett

dessförinnan ska showprojektet sparkas igång på allvar, sånglektioner med fantastiska monica uträttas och inte minst ska vara kära scen-ettor få en upplevelse de sent kommer att glömma

sjukt att tänka att det var ett år sen nu då undertecknad fick upplevelsen delgiven sig, och nu helt plötsligt är det en själv som ska hålla i trådarna

kan inte bli annat än storslaget

på det stora hela så känns allt runtom väldigt bra nu, men har någon form av stress inombords som inte vill ge med sig

kanske är det känslan av att sommaren försvann för tidigt, det är kallt i luften, himlen är grå och träden dör långsamt

kanske är det oron inför praktiken, vart man kommer hamna, vad man kommer få göra, och med vem

kanske är det frustrationen att musikteorin aldrig verkar klarna

kanske är det nån form av saknad

nu ska jag inte låta himlen bli alltför mörk
men molnen måste få hopa sig ibland

nu: hämta det sista i torktumlaren, brygga monsterkopp kaffe, ta notpärmen under ena armen och musikteoriböckerna under den andra

och låsa in mig i c600-korridoren

in memoriam

mycket går upp och ner i livet just nu, skolan är underbar och jag stormtrivs med allt på det stora hela

men idag fick jag ett besked som överskuggade allt

när jag strösurfade på aftonbladet.se så ser jag ämnet för kvällens uppdrag granskning: ungas ohälsa och den stigande och alarmerade självmordsfrekvensen, som berör mig djupt då tanken slagit fler än mig under svåra stunder

under rubriken ser jag då en bild och ett namn

bijan, 23, valde att ta sitt liv

en enorm chock väller över mig då jag inser faktum

en av mina första ungdomskärlekar som jag träffade i 15årsåldern, har valt att avsluta sitt liv

trots att det var ett par år sen vi sågs sist så minns jag honom så otroligt starkt, och tänkte så sent som i somras på att kanske ringa och ta en fika och höra hur allt är

han var en otroligt stark, inspirerande, driven och insiktsfull person, som i unga år genomgått och överlevt en hjärntumör, och som hade stora tankar på hur hans framtida liv med karriär, fru och barn en dag skulle vara

och med den visdom, värme och godhet han redan då hade införskaffat sig var jag övertygad över att han skulle bli en fantastisk pappa någon dag

chocken över att han vid 23 års ålder valt att avsluta sitt liv är överväldigande just nu

mina tankar går till hans föräldrar och vänner som förlorat en så unik och varm människa

oavsett hur orättvist allt känns just nu, hur ledsen och bestört jag är och hur mycket jag önskat att jag kunde hade funnits där att tala med, så vill jag genom alla tårar verkligen tacka dig bijan

jag är lycklig över att jag fick lära känna dig och allt du var, den godhet, ärlighet och lycka du spred, och jag kommer aldrig att glömma dig

du var, och kommer alltid att förbli unik för mig, och jag är så ledsen över att jag inte fick möjligheten att säga det till dig

vila i frid, älskade vän

jag kommer aldrig glömma dig

thoughts for the day

dagens reflektionsämne: cynism / rädsla

första skoldagen på ett sätt idag, ettorna spexade som sig bör, som undertecknad gjorde förra året

imorgon (läs: idag) hägrar insparksfesten (den lilla alltså) och tankarna går runt i mitt huvud, som sig bör (för undertecknad) vid tillfällen som upprepas, vanligtvis årligen

vem jag var då, vad jag trodde, vad jag trodde att jag visste, vem hjärtat mitt talade sitt språk för då, vad jag inte visste att jag skulle veta tillbaka på samma plats ett år senare

nog får jag väl säga att året mitt har varit gott

aldrig trodde jag att så mycket livserfarenhet, bra och dålig, privat och annat, kunde komprimeras ihop på ett sådant sätt

eller, va fan
nu tröttnar jag snart på mig själv
hur då dålig?
hur kan något ha varit dåligt?
jag har ju släppt människor som sårade mig för länge sedan
jag vet att jag är bättre än dem
jag kan inte hålla på och framställa mig själv som någon att tycka synd om längre
med sorgsna, vetydiga inlägg som lägger någon form av dimridå över mitt liv som levs bakom dörrarna
för det är jag verkligen inte
den enda som kan tycka synd om mig är jag, som jag skäms över att jag faktiskt gör ibland
och av många gånger banala saker

jag har släppt personen som cirkulerade bortom förra årsskiftet som faktiskt aldrig var värd mig överhuvudtaget, och dennes handlingar, som ej längre bär några spår någonstans

men vad jag däremot är rädd att denne tagit ifrån mig, eller som på något sätt försvunnit, är denna cynism inför den naiva kärleken, och känslan av att bara kunna ge sig hän, som så barnsligt infann sig förra året, och som jag någonstans vissta kunde (skulle) såra mig, men som jag totalt kastade mig huvustupa in i ändå

och insikten om att inte kunna göra det, som att plocka upp spillrorna igen, är lika smärtsam
den är liksom bedövande på något sätt
jag är inte helt levande längre
så mycket i mitt liv är sprudlande, leende, blomstrande kärlek som spirar runt omkring i människogestalt på så många sätt
och jag har betraktat det, och älskat det på avstånd, men inte kunnat släppa in, eller släppa ut

jag hör om andras liv som liknar det jag levt, och tvivlar på utgången instinktivt
det kommer inte gå
jag kan inte se allt det vita framför mig på samma sätt som förut, inte det svarta heller
förr som nu
det gråa breder ut sig allt mer

jag går djupare in att leva allt det andra, och jag måste medge att konsten är väldigt tacksamt att fly in i

sommaren har varit mycket turbulent på det känslomässiga planet, otroligt många känslor som varit begravda, många i flera flera år, har kommit upp till ytan, konfronterats med mänskligt motstånd och har till slut varit tvungna att hanteras, och jag har skämts inför min feghet på ett aldrig tidigare sätt

jag som har plockat upp det mesta till ytan för allmän beskådan hela livet, ryggade helt plötsligt inför något så enkelt (eller varit så enkelt) som kärlek och närhet

allt trevande ledde också till att jag sårat
jag känner att jag måste få säga ord som jag inte kunnat få möjlighet att säga förrän nu

det var aldrig ett spel jag spelade, utan en väg som jag försökte staka ut, då dina oväntade ord satte mig i en helt ny situation som jag egentligen hade begravt alla tankar på för länge sedan
det var aldrig min intention att såra dig, trots att jag förstod att den metod jag använde skulle drabba oss båda på svåra sätt
och jag vet ingenting om vad framtiden kommer visa för mig
men jag kände att det svar jag gav dig var det ärliga då, och oavsett om jag skulle ångra mig så hade det inte varit rätt mot någon av oss, allra minst dig, att för mig fortsätta söka efter något som jag inte visste ifall det skulle komma

och till dig som korsat min väg nu
jag är så tacksam för din kravlöshet och din ärlighet
och att ingen av oss vet vart vi kommer gå
men finns där i tankar
jag kan inte säga mer än att jag är lycklig över att jag mött dig och allt det fantastiska insiktsfulla som du är

detta var inget rop på räddning
för allt är ju upp till mig som vanligt
men jag trodde att det kune vara av intresse att förklara varför inte k-ordet flanerat lika aktivt i människogestalt här på senaste tiden

men nog finns det otroligt mycket kärlek därute
och jag vill inte säga ännu en gång att jag är tacksam för allt, det är för uppenbart

men jag har slutat söka därute nu
allt jag behöver finns i mig
så där börjar sökandet

tids nog

'cause there's beauty in the breakdown

ett mästerverk att börja säsongen med...

second time around

hej käraste vänner

nu har det mjukstartats med livet som m2a på artisten i göteborg, med allt vad det kommer innebära

och så har ju sommaren bjudit på så mycket mer än vad jag någonsin kunde drömma om: tusen nya, underbara människor som jag har haft turen att lära känna, nya platser som jag upptäckt och älskat och mer upplevelser att smälta än vad jag någonsin hade kunnat drömma om

mer har hänt än vad jag någonsin kan berätta om, varav mycket är saker som jag själv inte ens har kunnat ta in helt än


men

att hänga med pappa, mamma och ulrik har varit underbart

att leva sthlms liv med fika, nattliv och picnicar med long lost friends, fler än vad jag hade trott att jag hade kvar och som till min stora glädje fortfarande har mig högst levande i sina liv, var en enorm lycka och bestående kärlek hela sommaren

att åka på arvika ännu en gång var underbart, med all musik och upplevelser det bar med sig

att jobba på pride ännu en gång var underbart, med alla gamla vänner och nya vänner det
innebar

att få några sejourer i göteborg med gamla vänner och nya upplevelser var underbart

att få åka till kära vänners landställen och andas lantluft, hoppa säck, discodansa och bada var underbart

att få dela liv med skapande konstnärer från hela världen och föra en otrolig dialog, få se fantastiska verk och själv få skapa utanför ramarna på open lab var helt underbart

och
att få leva lite flickrumsliv hos mor och far och bara få vara liten för en gångs skull har nog varit det allra bästa

och kan väl med all säkerhet säga inga nämnda, inga glömda, i ordets rätta bemärkelse

skratten har avlöst varandra på alla de bästa sätten, och jag älskar verkligen att le på det sättet ni alla har fått mig att göra

enorm kärlek denna sommar

jag kommer bli en mer aktiv bloggare nu under hösten, det kan kan jag lova, nu när jag sitter på plats i min underbart fina nya 37m2 lägenhet, nyrenoverad och superfräsch, fortfarande i gårda, över innergården (kan man ha mer tur?)

imorgon är det officiellt upprop för alla 2or och 3or på skolan och vi ska få se våra fina 1ors stöveldans, skall bli mycket kul

dessförinnan så ska det ätas lite lunch med kära klasskompisarna och verkligen försöka inse att vi inte är yngst längre, och heller inte är äldst, skum känsla det där

nu fortsätter project runway-maratonet här i gårda, och rebecka sitter mer nöjd än någonsin, och så redo att ta sig an sitt andra år på musikalutbildningen, med upplevelser som hon aldrig i sin vildaste fantasi (och det är en vild fantasi som hon har) trott att hon skulle fått uppleva

tacksamhet i överflöd (nästan som vanligt då)

men mest så vill jag ge kärlek till rebecka, som gått och vandrat sin väg nu så länge, med alla ups and downs som det har inneburit, men kommit ut helskinnad och starkare, vackrare och mer öppen och intresserad än någonsin

if i can do it, anyone can

and summer came again

jag är en dålig bloggare

efter påpekan från både mor och farfar på att bloggen varit så dåligt uppdaterad (= inget liv? eller kanske rentav för mycket?) så tar jag nu äntligen tag i detta och får ner lite ord och tankar i skrift

tänkte att detta inlägg får vara något av ett (ny)startskott på rebeckas resa, som tar sig nya toppar, dalar, vändningar och insikter


så först då en liten uppdatering:

jag har avslutat första året på min yrkesutbildning inom musikal på teaterhögskolan i göteborg, och knöt ihop den påsen med mycket skratt och gråt över de minnen som utgör ett av de bästa och definitivt mest utvecklande åren i mitt liv

jag befinner mig nu i stockholm för att sommarbeta som forkningsassistent, med datainmatning och bullermätningar, samt lite cateringjobb, som jag gjort heltid sedan första dagen jag ankom till stockholm efter

jag letar ny lägenhet i göteborg (bl.a efter att carl-johan flyttat till frölunda), och beger mig imorgon bitti tillbaka för lite browsing och även lite välbehövd semester i form av bokläsning och lite kurering efter förkylningen jag dragit på mig efter dessa gångna intensiva veckor med heltidsjobb och heltidsfestande

jag håller även på att förbereda nästa läsårs projekt, som bl.a kommer bestå av ett showprojekt med tema stephen schwartz, en sondheim-musikal och ett egenprojekt på våren, då jag har stusen tankar och planer, har redan börjar skriva manus, välja musik och tänka ut scener och regi i huvudet, men är fullt medveten om att jag likaväl kan göra något helt annat än det jag tänkte från början

jag tror att min semester kommer bestå av den planerade trippen till göteborg, en tripp till älskade arvikafestivalen i juli, lite varierade aktiviteter under stockholm pride / europride, och så förhoppningsvis lite slappande i en solstol med en bra bok, musikalrepertoar i ipod-lurarna och anteckningsblock och blyertspenna på någon strand / gräsplätt / sjötomt

så det är väl den, till ytan, relativa sammanfattningen


annars så är det väl en rätt så nöjd rebecka som ständigt kontemplerar över livet, det lovar jag, men inte i ord på bloggen utan i sitt huvud

detta år känns som det gått fruktansvärt fort, men samtidigt så har det inneburit så otroligt många förändringar i både livsstil och emotioner att jag inte kan minnas hur mitt liv såg ut innan jag var en del av det som är teaterhögskolan i göteborg, med alla toppar och dalar som det innebär

det jag kan säga är väl att jag varje dag fortsätter vara så tacksam över alla människor som korsat min väg detta år, vissa som jag kommer vandra tillsammans med ett tag till, och vissa som jag kanske inte kommer träffa på ett långt tag

jag har förstått mer än någonsin att uppskatta varje dag i taget, inte försöka stressa fram resultat utan försöka ha så mycket tillit jag kan att allt är en del avdet som är min resa, och att det någon dag kommer falla på plats

eller så gör det inte det, och jag vet faktiskt inte om jag vill att det någonsin ska göra det

over and out for now, så hörs vi snart igen




mina ack så kära medsystrar i ett av tusen artisten-ögonblick, detta innan terminskonserten i maj

spring awakening

ja ni kära läsare, vilken klyschig titel tänker ni säkert

men i ordets bemärkelse är det inte bara den musikal där båda medlemmarna i min familj på artisten fått anställning till hösten/våren (jonas i malmö, mari i karlstad, båda huvudroller, spricker av stolthet)

men det är också det som händer en gång varje år, på ett större eller mindre sätt beroende på vilken state of mind man är i (men gud vad pretantiös jag verkar, nu får jag styra upp detta inlägg)

i helgen var jag och roomien och vandrade och klättrade i skogen utanför utby, och det var en befrielse och ett uppvaknande av sällan skådat slag

insåg inte hur mycket jag saknat att få kunna gå i naturen på regelbunden basis, stå mitt i en skog och andas in alla dess hemligheter, lyssna på tystnaden och bara få känna sig fri på det sättet man inte kan göra bland asfalt och rödljus



mycket som vaknade upp denna helg, som varit på gång en längre tid men av olika anledningar ej har kunnat konkretiseras förrän nu

jag har äntligen vaknat
visserligen till något som jag inte riktigt känner igen
och som jag inte ens vet om det är en bättre känsla i längden
allt jag vet är att jag behöver den just nu

om några timmar är jag i stockholm igen för en veckas vistelse, med allt kaos, lycka, stress, vilsenhet, trygghet, kärlek och minnen som det innebär

och sedan hägrar det extrema faktum att det bara är en månad kvar på det första året av min högskoleutbildning, och att man som god student borde sätta sig ner och sammanfatta vad man lärt sig (vilket det gjorts flertalet tafatta försök till på staggen med början redan för flera måndare sedan)

jag vet verkligen inte vad jag ska säga
jag kan inte komma på någonting

förutom att jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan
och att jag förändrats till det bättre på sätt jag inte trodde var möjliga
och att människor jag inte hade en aning om fanns för ett år sedan
(eller fick reda på idag, för exakt ett år sedan)
kan jag idag inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan

och jag kommer aldrig sluta bli sentimental så fort vi är ute alla 5 på krogen / på pubarna på skolan och jag ska skåla var tionde minut, men jag kan lova att tona ner det lite grann

vi har bara varandra till låns, och vilket lån jag har fått uppleva

nu ska jag ta en vårpromenad och försöka låta alla nya intryck om livet sjunka in

no other sorrow can compare

efter en mycket bra helg med fredagsmiddag med underbara familjen på artisten (pappa jonas och farmor mari)

och lite annat häng med roomien på diverse (ute)ställen i göteborg (och även mycket städning av lägenheten)

så har en intensiv vecka (som alltid) med space, sånglektion, musikteori och masterclass börjat i skolan idag och allt känns prima på många sätt


men liksom de flesta svenskar som känner jag samtidigt en stor sorg och frustration över det som drabbat engla

kan inte föreställa mig den smärta och sorg som hennes familj känner just nu, och att den mentalt sjuka mördaren äntligen åkt fast känns som en klen tröst då deras blott 10-årig dotter aldrig mer kommer komma hem

man påminns om hur skört och orättvist livet kan vara

behövde verkligen höra pappa, mamma och ulriks röster i telefonen ikväll, och längtar till nästa vecka då jag får krama dem riktigt ordentligt

jag älskar er, ni är mitt allt

med tända ljus i alla fönster i lägenheten vill jag önska alla att ta hand om sig och sina nära och kära, och aldrig ta varamdra för givna

saturday fun

i samklang med min kärlek till listor ger jag er denna!
(ifall jag kommer med i dn påstan någon gång)

bästa lunchställe: mysrummet bakom omklädningsrummen (gbg)
bästa brunchen: string (sthlm)
bästa kaffet: sosta / non solo bar (sthlm)
bästa konsertlokalen: hugget som stucket mellan t1 och t2 (artisten)
bästa baren: stage door (gbg)
bästa restaurang: den som plånboken tillåter för given månad
senaste stockholms(åter)upptäckt: gustav adolfsparken
senaste göteborgsupptäckt: vårsol i slottsskogen
senast sedda teater-/dansföreställning: assassins på artisten
senast sedda utställning: andy warhol på moderna muséet
favoritråvara: pasta
favoritfärg på kläder: gråskalan
favoritmärke: euroshopper
favoritskor: alla mina högklackade som samlar damm i garderoben nuförtiden
klädkonto per månad: obefintligt
dricksprocent: nej
modeförebild: mamma
motionerar: dansar fyra gånger i veckan och promenerar till skolan
mest överskattade affär: biblioteksgatan
det dyraste jag har köpt: min lägenhet på lilla essingen
favoritprodukt på systemet: campari / amaretto
favoritprodukt på apoteket: ibumetin
bästa fyllekäket: mcdonalds
lyssnar på: musikal / electro / indie
bästa förfestmusiken: kander and ebb's score till chicago
senast gnolade: cocaine blues av johhny cash
senast köpta skivan/-låten: sylvie lewis senaste
Mitt sämsta köp någonsin: ingen ånger över något
dansar helst till: david krafft's ipod
senaste impulsköp: öl på skolpuben
senaste fyndet: öl på stage door
senaste secondhandfyndet: troligtvis en klänning
fulaste klädfärg: ärtgrön
i dvd-spelaren/datorn: californication om och om igen
användbar pryl: notblock
favoritlyxartikel: parfym och märkeshårspray
favoritgalleri: mormors vardagsrum
här bjuder jag mamma på middag: skäms för mycket för min dålia huslighet
här bjuder jag pappa på middag: i hans kök
mode jag aldrig vill se igen: buffalos och pastelltopar
värsta huvudbonaden: vikingahjälm
favoritaccessoar: peruk
bil/transportmedel: spårvagn
återvinner: glas, plast, plåt, pantamera
håller på: har inte tid för sport
så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: ipod och dagdrömmar

all different kinds of praise

nu har m1:s första musikalprojekt the king and i tagit slut

och känslorna är mycket blandade

det var stor lycka och stolthet när vi tog emot applåderna igår kväll, men även mycket vemod i och med att detta var sista gången vi fick möjlighet att visa upp detta arbete för en publik (som jag måste säga rakt igenom varit fantastisk och jag är så tacksam över alla era fina ord)

men mest enorm tacksamhet över att få ha jobbat med en regissör vars främsta prioritet har varit att utveckla alla oss 5 till vårt allra yttersta, och som lagt ner ofantligt mycket energi på detta, samtidigt som han har varit en stor inspiratör, föreläsare, stöd och vän

och förutom alla tekniker, svenna, perukmakare och kostymörer

så vill jag tacka min surrogatfamilj för denna otroligt utvecklande, frustrerande, tårfyllda, skrattfyllda och helt fantastiska resa

ni 4 är något alldeles speciellt fantastiskt

om jag vetat vad jag vet nu, när jag såg våra 5 namn där på listan i april 2007, hade jag aldrig behövt vara orolig

nu hägrar konsert ikväll med det grymma san diego-gänget (om rösten min kommer på plats igen efter 4 föreställningar på 3 dagar av mixbelt i tvåstrukna registret), och sedan den sprakande farewell-festen

i helgen: sömn

och även ett enormt tack till de fantastiska m2:orna som denna vecka visat hur bra sondheim (och dem själva givetvis) kan vara med den totalgjutna föreställningen assassins, med massa skratt och tårar i ögonvrån, stående ovantioner och sprudlande lycka och stolthet

längtar redan till vårt sondheim-projekt

nu ska jag välja klänning inför ikväll!


tänk vilken tur jag har att få vara precis där jag är
hur ska jag klara 3 mån i sommar utan er alla?

rivers beneath my feet

ja du, johanna

undrar vad jag egentligen skulle göra utan dig
känner mig så dum att jag fortsätter jaga runt män och deras bekräftelse som en speedad vettvilling när jag redan har allt det jag kan tänkas behöva för resten av livet i dig

kärlek, humor, förståelse, stöd, ärlighet och respekt

man kan inte begära mer egentligen, eller hur?

tack för att du är marken som jag får landa på när jag faller

nu lider återigen en sejour i estocolmo mot sitt slut, och som jag förutsåg i föregående inlägg så känner jag mig allt annat än pepp på att sätta mig på flyget till en tom lägenhet i gårda

ska ju såklart bli kul med intensivvecka av king and i men kände att ett par dagar till med vänner och familj inte hade skadat mig denna gång

tack till sarah, sören och ulrika (och mormor och sonia) för att ni får mig att skratta så mycket och att jag får betyda något i era liv

tack till mamma, pappa och bror för inkvartering och villkorslös kärlek, som ni kan skriva upp kommer tillbaka tusenfalt

sist men inte minst,

saker jag lärt mig av stockholm under just denna specifika resas gång:

* promenader i snön är otroligt underskattat, och allt är mycket vackrare än jag minns det

* debaser medis ska jag nog inte gå på igen

* verkligen dags att radera samtliga nummer till alla ex i mobilen, och alla gamla sms

in the midst of all things

saker jag glömt att jag älskar med stockholm (men alltid blir påmind om när jag är här):

* vyn och känslan av inflygningen till bromma flygplats (detsamma att åka in med tåg över bron vid tanto)

* doften och ljuden från utanför mitt flickrumsfönster på birger jarlsgatan

* att gå på kungsgatan med ipod-lurar i öronen och depeche mode på högsta volym och känna folket runtomkring sig


saker jag vet att jag älskar och alltid kommer älska med stockholm:

* känslan av att kunna sammanstråla på stan oavsett tid på dygnet med en gamla bekanta (som känt en längre än 8 månader)

* middagar med familjen med skratt och diskussioner som inte är längre bort än en promenad (alt. en busstur med 1an då jag bodde på la ess)

* hur en solnedgång kan se ut från tegelbacken

* vyn från katarinavägen, sommar som vinter

* hagaparken

* rosendals trädgårdar


saker jag blev förvånad över att jag börjat älska med stockholm:

* musei-känslan av att kunna peka ut minst 15 olika offentliga platser där ens liv har tagit en ny vändning / stora känslor har väckts till liv

* all otroligr vacker och innovativ arkitektur och stadsplanering som man liksom tar för givet när man bor här


saker jag hoppas jag någon dag kommer kunna älska med stockholm:

* hornstull (nej, jag kommer inte fatta grejen, tycker det är för jävligt fult)

* känslan av att behöva åka härifrån (som just nu är obefintlig)

it can all change in a second

sorg till glädje

ensamhet till närhet

tårar till skratt

längtan till verklighet


en mycket mycket mycket lycklig bec bloggar från gårda, som hon i sista minuten fick besked om att hon kunde få lämna över påsk,

för att istället få träffa älskade älskade far, mor, bror, mormor, mer släkt och underbara vännerna i stockholm

sjukt att bara en sån här grej kan få en att börja gråta av lycka

jag är så lycklig just nu

nu ska jag packa resväskan, ses på östkusten över påskhelgen

alla sånger jag sjunger nu har lycka i tonerna

äntligen

i'm every woman

rep av musikalprojektet i m1: lady thiang i all sin prakt


din inre kvinna-maskerad i skolan: husan i brädspelet cluedo


i julklappen från mamma: helsidenklänning med pärlbroderier

you came to me wearing nothing but a song

sylvie lewis nya går varm

likaså soundtracket till parade, lykke li och underbara underbara soundtracket till chicago

annars så är det tvätt- och städdag i gårda

lite datorhäng

bildspanande från den underbara välkommen hem m3-festen igår

preppande inför schlager/thorsten flinck-maskeraden ikväll

och så ska jag väl ta tag i min kreativa ådra med lite skrivande hoppas jag snart

många projekt som gror i huvudet, ett tal/dans-projekt i synnerhet

och så vill jag bara tillägga hur konstigt livet kan te sig ibland

tänker på hur jag tänkte att livet skulle te sig när jag satt där på lilla essingen för ett år sen, med den vardag jag kände då, med de vänner man umgicks med dagligen, vilka motioner jag skulle skriva för cuf, och life as i knew it i allmänhet

jag är så tacksam över allt jag fått uppelva på min resa hittills, i synnerhet kanske det senaste året med den omvälvande flytten och det totalt nya livet här i göteborg, och för alla underbara nya människor som nu delar mina dagar

men jag hittade min farewell for now-bok som under min avskedsfest fylldes med lyckönskningar och öppenhjärtiga ord av vänner och familj och påmindes mer än någonsin om hur mycket kärlek som faktiskt finns kvar i hufvudstaden, och att jag trots avstånd finns i andras tankar och vardagsliv, precis som de finns i mitt, men bara på ett annat sätt nuförtiden

man frågar sig vilka spår man sätter hos människor
och om man någonsin kommer få veta det egentligen

nu ska jag städa köket och göra mig redo för kvällen ochh ytterligare kreativitetsyttringar

och mysa lite med barbabello

what money can buy when you want to

får erkänna att denna helgen unnade jag mig lite extra lyx i tillvaron

1 st spårvagnskort (giltigt i en månad) à 310 kr, så att jag nu kan åka obehindrat på helger och annars då jag har tid i den sköna göteborgsregionen, började med en tripp ner på stan och sen ut till frölunda igår för att spana in carl-johans eventuellt framtida boende

1 st itunes-download med min underbara sylvie lewis nysläppta album translations à 90 kr som ej går att få tag i sverige, som jag nu lyssnar igenom med enorm glädje och hopp över att någon gång få framföra i egen tappning med en liten kvartett

och

1 st bedårande sibirisk dvärghamster med bur (som jag delar vårdnad med cj) à 300 kr som är det mest bedårande vi någonsin sett, och som vi döpt till barbobello efter vår gemensamma fascination/kärlek/besatthet av barbafamiljen

kärleken är gränslös till denna nya familjemedlem vill jag lova, som vi lekte med hela kvällen igår

tänk bara vad kärlek kan köpas för pengar

annars så är läget rätt så bra, trött efter 12h dagar återigen, som kommer att förbli fram till the king and i's slut, vilket känns helt ok, men man har insett vikten av drygt 8 sömn varje natt för att klara allt det mentala (och även spara rösten)

så idag hägrar filmvisning i form av once och förtrollad, oscars-belönade respektive oscars-nominerad musikalfilm, nytt storkok av soppa inför nästa vecka, agility med barbobello och även mycket mycket sömn

och såklart så snurrar alla tankar om sommaren, logistik för mig själv, jobb, och livet i allmänhet

men det ska jag låta vila lite just nu

reaching what needs to be done

tired of impressing tired of proving
myself to people that i tought already knew me

tired of showing off tired of trying
nothing's for sure and nothing's for granted

tired of taking back instead of having
tired of giving with you never sharing

tired of coming home after working
to an empty house with no one to talk to

tired of nights with none of that sleeping
i'm tired in the mornings tired in the evenings

tired of telling myself "you can do it"
talking to myself just as if i knew things



nu är rebecka 3.0 på mycket stark ingång

det måste hon nog vara
för annars så vet hon faktiskt inte vad hon ska ta sig till
om inte förändringen sker någonstans i närheten av henne
snart

perhaps an encore?

maskinen
lykke li
housewives
tingsek
familjen
tima räisänen
(håkan hellström)

och
kent

kanske blir en tur förbi arvikafestivalen i år också?

over my shoulder

där finns du

jag känner doften av dig ibland

för det är bara du i hela världen som kan dofta så

och minns hur vacker du är och alltid har varit

och oavsett var jag kommer hamna så kommer jag aldrig glömma dig

aldrig någonsin

för mig är du helt perfekt

jag kommer tillbaka någon dag och tar dig i min famn

och drunknar i din skönhet som alltid klätt mig bättre än något annat



(i mitt alldeles egna hjärta: bänken på beckholmen, kajen vid hammarby sjöstad, nattpromenad i tessinparken, tranan vid odenplan, promenader över västerbron / s:t eriksbron / till beckholmen, strandpromenaden på lilla essingen, kungsholmens kyrka, kungsträdgården under körsbärsträden

och hundra ställen till)

if love songs

idag känns livet som en bra kärlekssång

typ en sån där glad sprudlande musikallåt, för att för en gångs skull referera till det som förhoppningsvis skall bli mitt yrke

erkänner att jag inte är den första som sätter på musikal på stereon eller ipoden när skoldagen är klar, brukar bli övervägande electro a la ricardo villalobos, singer/songwriter som anna ternheim eller hederlig nordisk pop/rock som the shout out louds, the raveonettes och älskade kent

men just idag så var det en sån dag så man nästan dansar fram lite på gatan

och eftersom jag sjunger med och lägger stämmor på allt i ipoden när jag spankulerar med hoppsasteg till och från skolan så var det ingen som stirrade mer än vanlitg på den dagliga rutten t.o.r gårda-valhallabadet-scandinavium-berzeeligatan-götaplatsen-artisten

skolan har gått helt ok, känner att jag är på väg med mitt arbete och vilar i det

och det är klart att 12h-dagar sliter lite, men det känns rätt så mycket värt det

och så styrde jag och roomien ihop en nyttig linssoppa som jag med gott mod intog framför tv:n och musikalspecialen av kobra, kändes inspirerande på alla de sätt

börjar peu om peu sjunka in det här med att man gjort sitt yrkesval

att leva drömmen tar mer kraft och främst mod än vad man tror

men nu börjar det lossna, tror i mitt hjärta att jag har något att göra på alla de musikalscener som finns därute

if y'all want me, that is

(men det tror jag)

nu skall den lilla flickan med stora drömmar nöta kudden för natten och drömma om ta tajta fodralen och höga klackarna som velma kelly, sally bolwes och charity hope valetine kan komma att innebära

och visst, när man tänker på uppväxtens skolgång med allt vad det innebar så ligger if they could see me now rätt nära till hands

stora pussar till er alla

och mest kärlek till familjen, den riktiga denna gången

mamma
pappa
ulrik

min älskade änglar som aldrig har tvivlat
mitt hjärta älskar er för alltid

soliloquy

söndag i gårda igen

mycket skön helg med klasshäng: middag på staggen i fredags med riddarna kring runda bordet, igår runt på stan med mannen i mitt liv, cj, förfest hos david med melodifestivalkoll och pizza och sen operahäng och boten anna hos kristina i o1

idag har jag kollat på den underbart fina och roliga filmen adam & steve (rekommenderas starkt!) och gått en nyttomatsrunde med cj på ica focus

känner mig starkare inför nästa vecka, tror att det kommer börja lossna nu och att mina rädslor kommer släppa så småningom

och så har jag börjat jobba med den grymma sondheim-låten uptown, downtown från marry me a little som jag hoppas ska bli något av ett örhänge på repertoarlistan

nästa vecka hägrar nya 10h-dagar i skolan, men det undantaget att vi kommer få sällskap fr.o.m onsdag av de underbara m3:orna som nu återvönder från sina respektive praktiker, och ska börja jobba med sin slutproduktion

kommer även bli lite homecoming-party för ovanstående nästa helg

nu skall bec göra storkok med linssoppa, och även bänka sig inför vännen matthias tv-debut på singing bee

överlag så är allt bra
mycket bra
och tror att det kan bli ännu bättre

over and out

when art reflects on life

(saxat från msn tidigare i veckan)

bec: men baby tyckte det lät om en grym ide att börja skriva

johanna: ja jag funderar på det

johanna: så man kan skriva av sig lite

bec: det tycker jag du ska göra

bec: asså man lär ju sig med tiden vad man kan skriva och inte

bec: men måste erkänna att jag knappt skriver dagbok längre utan allt hamnar på bloggen

johanna: jo jag förstår det

bec: fått bannor av mamma för allt privat

bec: men jag står ju för allt

bec: om man kollar på mitt liv genom blogghistorien så framstår det som att jag ej haft så bra tur med män

bec: vilket jag iofs inte haft...


kommentarer överflödiga

(då krävdes det alltså att man skulle skriva ner det för att inse faktum)

livet är bra kul ibland

(är lugn mest för att rebecka 3.0 är på gång

soon my friends, soon

fenix kommer resa sig)

annars så är livet typ prima

lite sliten i rösten efter veckan men överlag mycket bra jobbat av alla oss 5

och tack än en gång för middagen igår med alla pinsamma tal och skålar (från min del) och att ni 4 är precis de ni är och att vi kan samarbeta så bra som vi faktiskt kan

sjukt hur stor del av mitt liv ni är utan att man ens tänker på det ibland

hur kommer 3 mån sommarlov i stocktown utan toothpick, david barnes, sleimans arm och anna leonowens bli?

har redan separationsångest

i love and respect you all so very much

nu:
lördag i sängen med musikaldvd och röstvila

over and out for now

whatever will be, will be

otroligt skön helg måste jag säga

för det första så gick genuskonserten fullkomligt strålande, fantastisk stor och entusiastisk publik som dök upp, underbara svenna vid pianot och så främst min grymma klass, som kan bjuda på sig själva på sätt jag inte visste möjliga, balansera mellan humor och allvar galant och inte minst vara så begåvade att man bara vill gråta

tack för att jag får vara lillasyster i vår familj

konserten följdes av underbart litet häng i skolan med hela stora scen-klanen, vidaregång till staggen för firande av storebror sleimans 25årsdag med middag och någon öl, och sen vidare på hemmafest hos david i m3, med mycket bra folk, god öl och så grym musik att man kunde stanna hur länge som helst

fulländat

lördagen var mest slappardag, begav mig trots regnet ut i göteborgskvällen för att se melodifestivalen och kolla lite på bästa filmen darling, hemma hos bästa ylva, äta pizza och diskutera livet i allmänhet ända fram till småtimmarna, utan alkohol, mycket skönt

så idag är målet att föra in alla svenska texter till liberettot till the king and i (plugga den lite skulle väl inte skada heller), läsa ut boken som pjäsen är baserad på, handla lite middagsmat och få lite ordning i mitt rum innan min rumskompois ankomst som varit bortrest över helgen då jag varit gräsänka

nästa vecka kör vi lika hårt igen, fortsatt jobb med the king and i och borde fördjupa mig i karaktärsanalys nu av min kära lady thiang

överlag så känner jag även att alla tidigare nämnda bekymmer börjar släppa, nya sidor vända i boken konstant, och efter denna helg så har jag fått lite av den sköna nystart jag längtat efter, nya mål satta med utbildningen, mer distans till saker, och främst gamla jobbiga människor glömda till sist

so over and out for now från studentkvarten i gårda

kärlek

the time is now

bra skolvecka hittills

denna dag har spenderats hemma med manus och orginalboken i sängen, då vi bara hade rörelseämnen och jag inte känner mig helt återställd från förkylningen ännu och vågar inte riskera framträdandet på vår klasskonsert på fredag

hade dock öppet seminarium med derek nu på kvällen så då masade jag mig från gårda och blev bortsvept ov olika ljuds effekter på kroppen

annars så är väl saker och ting lite bättre

rösten i bättre skick än någonsin efter förkylningen, hade rösttekniklektion och kom upp till tvåstrukna b (snart trestrukna c alltså) i huvudklang, vilket innebär sopranläge

scary shit alltså

och idag så har det varit min älskade lillebrors födelsedag, vars firande jag tyvärr inte kunde vara nävarande på kroppsligt, men nog var jag närvarande själsligt, med de innersta lyckoönskingarna och ett handskrivet kort som jag gav mamma redan i helgen, men som nu överlämnades (och även en födelsedagspresent givetvis)

men saker sker ändå konstant inombords, har inte riktigt landat ännu sen stockholmstrippen och många intryck vet jag fortfarande inte hur jag ska hantera

vill förnya mig själv inside out, nytt fokus, nya drömmar, lägga alla gamla besvikelser och brustna hjärtan bakom mig

en gång för alla

om det nu överhuvudtaget går

och på önskelistan står även bättre självförtroende inför allt inom yrkesval, utseende och personlighet, oavsett motgångar i form både omvärlds emottagande och reaktioner

att vara nöjd precis som jag är och veta att jag duger oavsett om både jag och andra misstrott det

lättare sagt än gjort vill jag lova


just nu är målet att överleva på 250 kr fram till måndag med allt vad sleimans 25årsfirande, eventuellt gasquebesök och nödvändiga matinköp innebär

jag skickar massa kärlek till min älskade och mycket saknade familj idag, dagar som dessa önskar jag verkligen att jag kunde vara hos er både fysiskt och med sinnet

jag älskar er så mycket, och kommer så göra till tids ände

nu ska jag nöta kudden inför sånglektion, the king and i-genomsjungning, krå och konsertrep imorgon

when it's time to go on with it

mycket intensivt lov i stockholm denna gången


tisdag
rehabilitering efter måndagens insparksfest i form av sömn
lunch med mamma, häng med pappa och bror, käka middag och somna

onsdag
lite mer häng med bror, fika med sören, besök på kulturama, pippi långstrump på operan med mor (helt underbar, i synnerhet herren som dansade hästen lilla gubben) och lite mys med andia

torsdag
andy warhol på moderna muséet med mamma, nostalgiskt valentinfika med söta christian (fattar inte att det var 6 år sen nu), drink med andia ute på obaren och vidare till förfest hos sarah med utgång till kära solidaritet (och efterfest)

fredag
after work med herr habram (long time noo see), middag med far och bror och sen lite fördrink och riche-besök med ullis


så den lätta förkylningen kom ju inte direkt som en överraskning om jag säger så

nu gäller dock intensivkurering med tanke på nästa veckas (inte så nådiga) schema i skolan med sånglektion, dans och i synnerhet startskottet för jobbet på the king and i, m1:s slutproduktion


är dock ännu mer sentimental och nostalgisk än vanligt, var nog insparken som utlöste detta med insikten att nu så har det liksom snart gått ett år av utbildningen som var ens drömmars mål, och att man nu skall vara nån form av veteran, som kan, som vet, som är någon att rådfråga och som är någon som inte kan ursäktas som rookie längre

och resan tillbaka till ens förra hemstad, från en stad som inte ännu känns som mitt hem är också rätt konstig, att vara främling i två städer och den rotlösheten det innebär, och vetskapen att hela mitt kommande yrkesliv förmodligen kommer se ut på samma sätt

och mötet med gamla, gamla känslor i form av ens längsta (och hittills lyckligaste) förhållande, d.v.s ex-sambon peter som jag delade drygt 3 år med, och igår satt och tog en öl med

om jag ska vara helt ärlig så har mycket detta lov känts för jobbigt att ta tag i, och faktiskt t.o.m att ventilera här på bloggen,

så nu blir det en liten paus för att rebecka samla sin tankar

ett tag

i don't know why i'm frightened

mycket bra sångdag idag

efter en mindre lyckad och en hyfsat lyckad sånglektion denna vecka så toppade jag veckan med att göra ett riktigt bra jobb med as if we never said goodbye ur sunset boulevard (min drömroll om sisådär 30 år)

och det är ju faktiskt så att när rösten funkar och bär så känner man att livet är på topp i alla aspekter, precis som att man känner sig värdelös och misslyckad om man har en dålig dag och känner sig trött och sliten i rösten, då alla tidigare bedrifter är som bortblåsta

sjukt det där egentligen

annars så är det mest peppning inför våra kära sökandes slutaudition nu i helgen, lör - mån
känns jätteroligt och samtidigt helt sjukt
att man för mindre än ett år sen var i deras skor med all nervositet, tvivel, förberedelser, och vacklande hopp som en audtition innebär
på måndag är det liksom dags att lämna över kronan
nu har man burit "färskast på artisten" i snart ett år och nu är det dags att lämna över till dem som är de nyaste, duktigaste, (yngre) och ännu hungrigare personerna som kommer att vara m1 med start i augusti

nu tror jag inte min blogg har någon större genomslagskraft, men vill ändå skicka ut ett litet meddelande till de begåvade och hungriga personer som kommer att fylla min och min klass' skor i höst:

grattis till tre år av stora äventyr
tårar, glädje, murar, gapskratt, osäkerhet och stolthet
oavsett hur säkra ni har varit på ert yrkesval så kommer ni att tvivla, på er talang och på om allt slit verkligen är värt det i slutändan
och större delen av kampen kommer ni behöva utkämpa själva, oavsett om ni lämnat familj och vänner i en annan stad eller inte
men oroa er inte
det kommer finnas en hel skola av underbara människor, fantastiska lärare och främst en familj i form av er klass som kommer lyfta dig och du vet att du aldrig är ensam med dem omkring dig
och främst, glöm aldrig att du kämpat otroligt hårt för att komma hit
och att det finns en jury som ville ha dig där du är just nu
och det är många som tror på dig runtomkring, även om du själv tvivlar ibland
och de kanske inte alltid är nära till hands, men de finns

nu ska rebecka ta och sova lite, och jobba lite på extrakarriären som dj...

stor kram, och ses imorgon bitti för vissa av er!

when everything's either a beginning or an end

mycket upp och ner i lilla rebeckas liv just nu

är väldigt tacksam över att få ha mitt lilla musikalkollektiv runt mig, som ger mig allt från kramar och värmande ord till rejäla arselsparkar och tankeställare

jag är er evigt tacksam, och jag vet att imorgon är en annan dag

(middagen igår hos micky var för övrigt en av de godaste och trevligaste jag ätit på mycket länge, kärlek till er alla 4 som vågar visa nya underbara sidor av er själva hela tiden, och att ni står ut med 169 cm lång, 170 db stark rebecka)

eftersom jag mest är i ett vakuum just nu, inväntar kommande lovet nästa vecka och dessförinnan slutaudition för de nya kommande m1:orna (ej riktigt hunnit reflektera över det faktumet ordentligt ännu) så har jag ej så mycket att skriva

mer än att pianospelet med tonika / subdominant / dominant (tonikaparallell / dominantens dominant) går stadigt framåt, mycket att tacka fina pappas julklapp i form av svenska schlagerhits och kan informera om att det tragglas ted gärdestad, chips, lotta engberg, one more time och svenne & lotta på den stackars synthen i gårda, allt i jakt på den perfekta kadensen

så håll till godo med liten självintervju comme toujours...

vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?

hur komplext livet i alla dess skeeden är
hur svårt, och samtidigt superlätt allting är
hur mycket jag oroat mig i onödan över vissa saker, medans jag helt glömt bort att tänka på andra
men mest av allt måste jag nog säga att största negativa förvåningen är hjärtesorg, som gjorde otroligt mycket ondare än vad man kan läsa sig till i någon bok eller få varnat för sig av föräldrar
och mest positiva förvåningen är att folk (så småningom) kan komma att uppskatta en precis som man är, och att man är så fantastiskt mycket bättre, veckrare och starkare än vad man tror

mitt liv skulle bli lättare om?

om jag kunde lite mer självförtroende och riktning i mitt yrkesval, och inte snegla över axeln då det grönare gräset i form av psykolog / läkar / konstvetarutbildning eller karriär som dj / författare

och lite mer cash till semesterkassan tackar väl ingen nej till?

vilket var ditt första jobb?

nisse (= lägre än diskplockare) på en restaurang i stockholm en sommar då jag var 14

hade dock sjungit för betalning dessförinnan, om det kanske räknas...

vad är det bästa som kan köpas för pengar?

upplevelser
med människor man älskar eller bara med sig själv

vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?

att jag alltid tror det bästa om alla jag träffar, tror på alla människors godhet innerst inne och har lätt att förlåta, och att jag alltid lyssnar och försöker mitt yttersta att hjälpa om någon kommer till mig med en hemlighet / problem / förtroende

mitt bästa köp?

svårt att sätta i perspektiv såhär genom 22 år, men högt upp på listan kommer nog mina danslektioner i min ungdom, mitt år på kulturama, min kamera, min ipod med inspelningsfunktion och givetvis min lägenhet på lilla essingen

vad bjuder du på om du får oväntat besök?

mig själv, och en kopp kaffe

vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?

tanken på hur kallt golvet är i köket, att jag nog glömt köpa kaffe och smör igen och att första lektionen för dagen är hård fysisk träning

vad är du mest stolt över i ditt liv?

att jag ibland vågar tro på allt bra som andra säger om mig angående min utbildning och mitt yrkesval, att jag är smart och har självdistans, att jag har en kärleksfull relation till min familj, och att jag har vänner därhemma som jag betyder något för

och mest av allt att jag inte svek den rågblonda flickan som stod framför spegeln med hårspray som mikrofon 1989 (och fortsatt ända sen dess) och vågade tro på att hennes glädje och lycka inför det hon gjorde skulle vara det som bar henne som vuxen i de stunder hon skulle komma att tvivla

you gotta sing your own special song

saker börjar hända inom mig

är inne i ett skaparrus just nu, skriver på manus alla lediga stunder jag får över, spånar koregrafi- och regiidéer, och lyssnar igenom musik som kan inspirera och lyfta föreställningen

och försöker forumlera varför jag gör det jag gör, vad som är mitt budskap och främst hur mycket av det som kommer bli ren självterapi och vad som kanske rentav blir för privat att dela med mig av

men jag vilar i att jag faktiskt tror att andra personer kommer finna något att ta till sig i det här, eller det är min förhoppning

men mest så känner jag mer att det är något som måste komma ut ur mig, mer än att jag forcerar fram något

för det finns vissa historier som måste berättas även om ingen vill lyssna


annars så har jag just sett macbeth på göteborgsoperan, intressant regi och överlag väldigt bra

imorgon ska vi ha öppen lektion på teatern, dvs redovisa det vi jobbat med den senaste månaden inför intresserade lärare och s1:orna

och så ska vi ha lite internpub för att fira alla underbara s2:ors redovsiningar, samt sörja över att vi i m1:s scenisk gestaltning-block med bästa marianne är över

saker händer inom mig nu
något stort är på gång

did you give the world some love today?

idag har jag dansat

fått massage

masserat

lyckats fånga lite mer av min stella i linje lusta

börjat skriva på ett manus till ett (förhoppningvis) kommande projekt

spelat piano (hjälpligt)

diskat, städat lite och skurat toan

jag känner mig nöjd


nästa vecka hägrar genuskonsert och prepp inför slutproven som vi ska mecka med

saker börjar lätta annars också

hopp inför framtiden växer för varje dag

men en visst mått av sorg bär jag alltid med mig i mitt hjärta

vill bara säga att jag älskar och saknar mamma, pappa och ulrik

over and out

i don't want this feeling anymore

låt mig behålla det här
det kan väl jag vara värd

kom och slå sönder min värld
det är allt jag begär

det var inte mitt namn som du skrev
jag önskar jag var där nu

under bron i en stad
jag önskar jag var där nu

och jag minns inte var
jag önskar jag var där nu

under bron i en stad
där bara jag blev kvar

-----------------------------------------

think you’re going to make me cry,
make me cry, make me cry
think i’m going to wonder why,
didn’t i, pass you by

your mind is always changing
you say so all the time
don’t know how long you’re staying.
that will be your choice, not mine

think you’re going to make me run,
make me run, make me run
think i’m glad that i’m still young,
now you’ve begun to have your fun

your eyes are always straying
you want whatever’s far
i hear the words you’re saying
i’m learning you, by heart
i will know you, by heart

think you’re going to take your time,
drink your wine, move on to mine
music plays, the singer sways,
and you can say – you always move in time


förutom gamla känslor, kärlekar, ansikten, minnen, ånger, hat, tårar och djupa andetag

så är allt bara bra

imorgon ska jag vakna bortom allt det här

just make my world turn again

gratitude

nu skäms jag nästan över uppdateringsfrekvensen igen

men mycket mentalt arbete har det varit på sista tiden som de flesta gånger snurrar så fort i huvudet att man inte hinner sätta sig ner vid ett tangentbord och hinna få ur sig lite

det har varit lite hattrullande den senaste tiden får jag medge, men allt har varit under kontroll och alkoholintaget mycket måttligt

arbetet i skolan tar mer på krafterna än vad man ibland tänker: mycket fysisk rörelse, mycket mycket sång och scenisk gestaltning-blocket tar mental energi och sätter krafter och tankar i rullning som varit fastcementerade en längre tid

jag har alltid eftersträvat äkthet i allt det jag gör på scen, och alltid trott på att om du inte upplevt och levt livet som det är med alla toppar och dalar och utforskat det, och försökt minnas det i kroppen och det mentala muskelminnet, så kan du inte förmedla och leva i det du gör

problemet är bara att jag fastnat någonstans på vägen. någonstans så har alla negativa upplevelser och livserfarenheter färgat av sig för mycket på mig inte bara som person utan också som konstnär

i rolltolkningar lägger jag in nästan en komplett arketyp redan efter första genomläsningen av manus, vilket givetvis hjälper i vissa fall när man skall improvisera, men när sedan regin kommer in i bilden så har jag enormt svårt att känna det regissören vill att jag ska göra ifall det inte är i linje med min tanke, och ifall jag inte riktigt vet var repliken kommer ifrån blir jag helt låst

i rollen som stella i linje lusta med en alkoholiserad man som hon trots våld väljer att gå tillbaka till gång på gång såhar karaktärsarbetet varit mycket svårt. mycket svårt att släppa tidigare erfarenheter, som färgat mig med löften om att aldrig stå ut i ett sånt förhållande igen, samt utmaningen att kunna behålla kärleken levande till en man som gör mig så illa. och minnen som inte är alltför fjärran av att skärma av och bortförklara den man älskar och dennes beteende gång på gång. att behöva återuppleva alltihop. och behöva rättfärdiga allt

så det är lite kampen i stort just nu


nu ska jag nog nöta kudden lite, och ladda för en späckad vecka som avslutas med finfint besök i helgen

men jag vill bara säga att jag är så tacksam för allt runtom

jag strör ju betygelser runt mig till mina medmänniskor annars, och dem är jag fortfarande oförändrat tacksamoch lycklig över

men dagens insikt är att jag är så otroligt tacksam över att jag föddes till konstnär, och att jag föddes inte bara med en talang som jag har insett, utan även en vilja och behov av att förmedla och berätta, och att jag har möjligheten till det

djupa andetag from now on

over and out

i guess it's not over yet anyway

känner att uppdateringsfrekvensen på bloggen är skrämmande låg för i år, måste bättre på fjolårets statistik till varje pris

mycket som händer på alla plan i skolan just nu iallafall

gjorde mycket lyckad karaktärsimprovisation idag på scenisk gestaltningen idag: vi jobbar ju nu med den underbara linje lusta, där jag blivit tilldelad rollen som stella, och utforskade idag hur den morgonen hon lämnade belle rêve för gott kunde sett ut

blev mycket rörd och började gråta då jag levde mig in i karaktären och des känslor så mycket, kändes skönt och befrinade att kunna närma mig någon annan och deras liv så mycket

annars så händer massor med sången fortfarande, börjar hitta mixrösten och att ta ett tvåstrukna d är nu inga problem, känns konstigt och underbart

och så börjar vigheten komma (tillbaka?) i och med krå:n oc de kommande fyra danselktionerna i veckan, käns också mycket grymt

så allt är finfint just nu med andra ord

annars så är det premiärspelning med mitt synthband som hägrar imorgon kväll vid midnatt på puben i skolan, känns mycket mycket kul

kan inte ha bättre bandkollega än den underbara herr krafft

alla som är nyfikna kan masa sig till artisten imorgon kväll för billig öl, grym musik och de grymmaste människorna i världen!

nu hägrar sömn efter ännu en hård arbetsdag (med lite belöningsöl på staggen med klassen)

vill bara säga till sist vilken lyckligt lottad liten flicka jag är som får ha 4 fantastiska människor i min närhet hela dagarna! kärlek till er!
men snart är vi ju inte minst på skolan längre...

(förlåt detta sakliga inlägg, men nån gång måste man ju ha det också)

stor kärlek till er alla därute!

ain't nobody gonna rain on my parade

det börjar lossna nu

självförtroendet börjar stiga

att göra fel kan vara rätt, ingen dömer mig och ingen ställer kraven att jag måste vara perfekt jämt för att duga

igår var första dagen jag verkligen kände i mitt hjärta att jag skulle kunna vara redo för att jobba i denna bransch en längre tid, och att jag är tillräckligt begåvad för att klara det

rösten har kommit en enorm väg sen första skoldagen i höstas, är nu uppe på tvåstrukna a i huvudklang, vilket är sopranregister, och jag kunde knappast vara stoltare

plus att jag hittade mycket mycket bra ny repertoar att sjunga under våren igår:

stars and the moon - songs for a new world (jason robert brown)
my child will forgive me - parade (ursäkta den dåliga ljudkvaliten, och sånginsatsen...) (jason robert brown)

och mitt nya paradnummer, som jag kommer äga denna vår

don't rain on my parade - funny girl (bob merill / jule styne)

och annars så har jag den mest underbara klassen i världen
och jag får se nya fantastiska sidor av dem och av mig själv hela tiden
och det är verkligen vi fem, for real, for life

just nu kunde knappt saker vara bättre

jo, stockholm skulle kunna lite närmare geografiskt så att det inte behövde innebära ett projekt (och ett fyrsiffrigt belopp) varje gång man vill träffa la famiglia och vännerna mina

men nu ska jag hasta iväg till skolan för literepetitioner av hemliga projekt!

kärlek

just thoughts after midnight

varför vill man sova när tillfället är som sämst men kan inte när tillfället är som lämpligast?

varför är jag besatt av stjärnorna på slottet?

när känner man att man är vuxen?

varför har jag ont i fötterna av högklackat helt plötsligt då jag haft på mig det hela lovet?

hur kort ska jag klippa mig?

kommer vägen uppenbara sig snart?

hur vet man att det är äkta kärlek?

var hör jag hemma?

kommer santiago de compostela göra det för mig som jag hoppas?

ligger allt i mina händer?

128

så många känsloyttringar och rekflektioner blev det på bloggen under det gångna året

vet ej om jag ska vara nöjd eller missnöjd
känns lite tunt på ett sätt med tanke på att 2006 bjöd på drygt 200 inlägg

men jag får väl anta att jag varit så upptagen med att uppleva och känna att alla yttringar har hänt inne i mig istället än på bloggen

och bra är väl det, mamma varnar mig jämt för att bli för privat på bloggen så jag får se vad jag kommer göra under 2008, antar att det kommer bli en form av kompromiss

för utan det jag skriver och att få uttrycka vad jag känner när jag känner det så finns jag inte

så många gånger man frågat sig om man har rätt förhållningssätt till omvärlden, i och med att jag prioriterar kärleken framför allt, till vänner, familj, utbildning, yrke och eventuell partner

efter det gångna, väldigt intensiva lovet med mycket självrannsakan, skam, sorg, hopp, samtal och reflektioner så måste jag ändå dra slutsatsen att nej

jag skulle inte kunna vara den jag är utan kärleken till omvärlden som jag bär inom mig

så därför så mycket jobbigare att göra något man aldrig gjort förr, första dagen på det nya året: stänga en dörr för gott

under den senaste tiden så har dörren har slagits igen förr, och slagits upp med lika stor kraft, gläntat med nya uppenbarelser, öppnats på nytt och nu, slutligen, bommats igen, låsts med hänglås och nyckels har slängts bort

jag har som sagt aldrig gjort något som detta förut, och jag sörjer i mitt hjärta att det inte fanns nån annan väg ut än att totalt säga upp all form av kontakt

jag hatar absoluta avsked som av detta slaget, och har alltid trott att vägar som korsats och skiljts åt kan korsas igen, under andra former, men att band man delat med en annan människa

så detta är alltså första gången för mig
tack för att det var något du kunde ge mig för första gången

vet ej hur mycket mer jag orkar skriva om detta, eftersom det faktiskt är något som jag för första gången i mitt liv upplevt var för jobbigt stundtals att ens dela med mig till mina allra närmaste vänner

nu går jag in i 2008 med en stor sorg i mitt hjärta, men mest med enormt mycket hopp inför framtiden och en lycka över att jag just valde att inte ändra sättet, bli mer cynisk och pessimistisk till alla skeenden omkring mig

och mest av allt har jag en enorm lycka över att jag gång på gång blir påmind om hur fantastiska vänner och familjemedlemmar jag har, och som jag har lyckan att få finnas i deras liv, och få diskutera högt och lågt, skratta, gråta, dansa, chilla och allt däremellan

ni vet vilka ni är som gjort jullovet 2007 till det mest minnesvärda och underbara jag kunde fått uppleva

nu är det en trött, lite bakfull, mätt, nyårsfirad, nyshoppad, älskad och kontemplerande bec som sitter på sitt ständiga x2000 på väg till hemstaden från hufvudstaden

imorgon hägrar ett störra äventyr och ansvar än vad hon egentligen har preppat för

guida våra drygt 300 söknade mellan preprum, juryrum, pianister och samlingsrum

300 pers som tycker att jag måste ju vara någon form av juvel som lyckats ta mig in på och går på denna hårda och åtråvärda utbildning

och som tror att jag måste ha en begåvning utöver det vanliga

tänka sig

så konstigt människor kan reflektera ibland

jag som fortfarande bara är den lilla blonda sexåringen som stog med en hårspray framför spegeln och en dag hoppades att någon skulle vilja lyssna på henne

och älska henne

jag älskar henne och hon håller mig vid liv


wish me luck