where something starts another thing comes to an end

idag började rebecka på artisten

fantastiska människor, späckat schema non-stop det kommande halvåret, tre projekt som ska repas utanför skoltid (alltså efter 19.00) och visas upp denna vecka, fortfarande helt ofattbart, enormt eget ansvar, förtroende, drömmar, föhoppningar och rädslor som snurrar på högfart i huvudet

och sa adjö till kärleken

jag har älskat dig så
jag kommer aldrig glömma dig

take care

(i'm still yours)



affirmation/förhoppning:

låt mig vinna, snälla
bara en enda gång
låt kärleken hitta mig igen
låt honom hitta mig
på allvar
få honom att släppa rädslorna
ge mig tillbaka den sinnesfrid jag får när han kysser mig

idag i gårda

sitter jag på innergården i solen

bloggar jag

fb:ar jag

lyssnar jag igenom musikalsoundtracks non-stop (hairspray går varm!)

pluggar och skriver jag musikteoriuppgifter

spelar jag lite keyboard och lägger stämmor

städar jag lägenheten lite

lagar jag mat

är jag tacksam över min underbara familj och mina fantastiska vänner som finns där, men i en annan stad

längtar jag efter morgondagen

är jag lugn och lycklig

from the inside out

kanske för att jag sitter på innergården i gårda och skriver detta

kanske för att jag faktiskt tog en tur utanför lägenheten idag

kanske för att intrycken blandas kraftigt hela tiden, likså humöret och sinnesstämningen och jag blir konstant konfronterad med det på ett sätt som man kunde gömma sig från i stora hemstaden


allt kännas annorlunda

jag känner inte igen gatorna jag går på, gatan utanför vardagsrumsfönstret, gården från mitt sovrumsfönster

jag känner inte igen mig själv och vad jag vill och hur jag alltid brukar vara

allt inombords som utåt är i uppror och i grav förvirring

allt jag vet är att jag ska befinna mig på det som varit en dröm för många (förmodligen för mig också, trots att tvivel blandat med självkänsla i botten grumlar det hela),

artisten,
på upprop klockan 10 på måndag

har hittills träffat micaela och johan, och även sprungit på david på stan, och alla möten har varit bra och ökat spänningen och nervositeten mewn även skänkt mycket välbehövlig glädje och lugn

jag tror att allt kommer bli bra så länge jag försöker tro på mig själv och att de såg nånting i mig som är värt att beskåda

allt kommer bli bra
(vi säger det nu iallafall)



och så har vi ju situationen som jag alltid lyckas sätta mig i, gång på gång
kärlek vs. kärlek


i detta fall så har vi ju

kärleken till karriären och en barndomsdröm, bekräftelse, största lycka och livsdröm i ena ringhörnan
vs.
den mest perfekta man jag träffat och som jag vill utveckla ett dagligt liv tillsammans med, resa med, skapa med, älska med, leva med i den andra


och som vanligt kan jag inte få både och, så lätt kan ju livet inte vara

och givetvis ska ju saker inträffa och arta sig så att jag aldrig kommer få veta hur den ena vägen kommer gå om jag väljer den andra

och givetvis så gör den begränsade tiden att känslor och saker inte hinner utvecklas så att man skulle kunna få en hint om vilken väg den ena kärleken hade utvecklats

och givetvis så kan jag inte begära att han ska släppa in mig så djupt på den här korta tiden som jag har gjort med honom

och givetvis kan jag inte tvinga honom att hålla fast vid något han redan bestämt sig för är dödsdömt



men

jag är här
och jag vill försöka
för jag är din
mitt hjärta ser dig le framför mig

och jag kommer alltid finnas kvar så länge du vill ha mig
för jag vill ha dig tills mina ben inte bär mig längre
tills det sista andetaget lämnat mina lungor
tills jag sluter mina ögon
och ser nånting annat

toto, i don't think we're in kansas anymore...

så nu har jag alltså lämnat den stad som varit mitt hem sen min födelse för snart 22 år sedan

har inte riktigt sjunkit in än
kommer nog ta ett litet tag till
kanske ett långt tag till

nu när sommaren närmar sig sitt slut och allvaret snart tar vid så tänkte jag följa en god väns exempel på sin blogg och ge nytillkomna en liten resumé, var ett tag sedan...


jag heter alice rebecka teresia

jag kommer om en vecka, den 27 augusti, påbörja min 3åriga utbildning på teaterhögskolan, artisten, inr. musikal

jag bor i göteborg (gårda) med min vän carl-johan

jag har en helt fantastisk pojkvän, jp
som jag är (i princip) säker på att jag vill vara med livet ut, men som tyvärr bor i stockholm, och som jag därför inte vet hur allt kommer bli med längre fram

jag sitter just nu hos min vän christian som har internet och skriver detta inlägg

jag och carl-johan och han pojkvän marcus ska ha lite gäster hos oss ikväll

jag är för första gången i livet oförmögen att avgöra mitt sinnestillstånd

nervositet
glädje
förväntan
stress
saknad
sorg
rädsla

och tusen saker till
snurrar i huvudet

och nu ska jag bege mig hem igen

höres snart!

tack

gästerna

mamma
mormor
rudolf
marica
julia w
friman
johan k
susanne
per-erik
kerstin
filippa
karolina
hugo
pappa
ulrik
ellinor
stina
lorena
jp
gustav
david b
anders
sören
rebecca
andreas
christian
johanna
peter
eva
gabriel
ingrid
mattias
anna
ragnar
louisa
nathanael
natacha
johan kling

för att ni förgyllde min dag/kväll/natt med er närvaro och era givmilda hjärtan och öppna sinnen och gav mig världens bästa avskedsfest


staden

stockholm i mitt hjärta
karlaplan, värtavägen, karlavägen, birger jarlsgatan, södermannagatan och disponentgatan

för härbärge de senaste 21 ½ åren


skolorna

östermalmsskola, hedvig eleonora, engelbrekt, södra latin, stockholms universitet / psykologen, kulturama

för utbildning och erfarenhet


jobben

folket

somrarna

höstarna

vintrarna

vårarna

kärlekarna

sorgerna


nu lämnar jag er

nu är tiden inne

well, the rain keeps on coming down
it feels like a flood in my head
and that road keeps on calling me
screaming to everything lying ahead

and it's a winding road
i've been walking for a long time
i still don't know
where it goes
and it's a long way home
i've been searching for a long time
i still have hope
i'm gonna find my way home

and I can see a little house
on top of the hill
and I can smell the ocean
the salt in the air
and I can see you
you're standing there
and you're washing your car
and I can see California sun in your hair

and its a winding road
i've been walking for a long time
still don't know
where it goes
and it's a long way home
i've been searching for a long time
still have hope
i'm gonna find my way home

all these dreams took me so far
and I felt I just couldn't go on
and I want to hang
out the window of your car
and see just how good this baby can run

'cause it's a winding road
i've been walking for a long time
and I still don't know
where it goes
and it's a long way home
i've been searching for a long time
still have hope
we're gonna find our way home

it's a winding road
still have hope
one day we'll find our way home
it's a long way home
i've been searching for a long time
still have hope
we're gonna find our way home

it's a long way home
it's a long way home

gotta live it before it slips away

10 dagar till

så länge är stockholm min hemstad

sendan hägrar göteborg

och främst, artisten

nu börjar jag verkligen freaka big time


affirmationer:

jag kommer inte vara underlägsen alla där

jag kommer tro på mig själv och att jag är förtjänt av att vara där

jag kommer trivas att bo med cj

det kommer lösa sig med vänner där

och de vännerna jag har i stockholm kommer jag hålla kontakten med

jag kommer inte dö av hemlängtan

och kärleken kommer visa sina sidor, for better or worse


nu gäller det

detta är punkten jag väntat på hela livet, egentligen

vändningen som skulle rädda mitt sjunkande skepp och ge mig riktning och styrfart


varför är jag då så rädd att jag bara vill gömma mig?

varför blir jag inte lugnare oavsett hur djupa andetag jag tar?

varför är den blåa himlen mer ångestladdad än den gråa?

den största kampen jag kommer behöva utkämpa i höst (och de kommande 3 åren) är den mot min egen (inbillade) otillräcklighet


snälla rebecka, älska dig nu

du måste

han kommer inte alltid vara där


mirror, mirror, do you see?
who's reflecting me?


nu vill jag att tårarna sköljer bort allt tvivel och renar mig från det onda, tunga


let me live

happy pride!

lite ögongodis från lördagens svettiga, men underbara pride-parad som i år spenderades i det underbara centerpartiet!

(foto copyright: miss lovely annie johansson, riksdagsledamot)



rebecka (a.k.a the french maid / hushållsnära tjänster) och centertanterna kerstin och maggan (andreas och mattias) posar utanför ro på väg till humlan efter en gudomlig brunch



på plats i humlan posades det med världens absolut bästa och mest sympatiska kvinna: allas vår maud!



och väl i paraden så hittade en fotograf från stockholmpride.org mig och anna, och det var dags för posing igen...

tack alla underbara centermänniskor och alla andra runtomkring för en fantastisk pride!

lovar mer klänningsprovning på nästa efterfest (inga nämnda, inga glömda)!

i can't take this anymore

you've been through this before
you know where to find me
someone's aiming at your cellardoor
there's someone behind me

sister, sister can't you see
that memories surrounds me
i recall what used to be
love can not blind me

are you holding up joy
do you still think it's all about you
with your head on desperate plan
and you can every grain of sand
and still your fingers to my hand
and we don't stand a chance

searching through a pile of debree
your whole life's down there
searching makes you feel free
nothing else compares

i'm waiting for a change to come
my expectations are low
you know, this is not the time for regret
it's time to let go

are you holding up joy
do you still think it's all about you
with your head on desperate plan
and you can every grain of sand
and still your fingers to my hand
wish i could make you understand

are you holding up joy
i guess we all need to know
mirror, mirror you see
it's refelecting me
there's a hole in the sea

and you still think it's all about you
when you're kneeling on the floor
like a prisoner of war
still you begging me for more
you know I've been through this before

are you holding up joy
i guess we all need to know
mirror, mirror you see
who's refelecting me
are you missing me?

are you holding up pride
i guess we all want to know
mirror, mirror you see

are you missing me?


nu orkar jag inte med allt runtom längre

stressen konsumerar mig

allt som ska hinnas me doch orkas

alla man ska räcka till inför

och framför honom så lägger jag ner mitt hjärta

jag orkar verkligen inte med det längre

om han inte vill ha det så släpper jag hjärtat för gott

alla saker som ska få plats där

med mitt liv och allt runtomkring

mina mål

aldrig släppa riktning och fokus

rustningen bär jag och skölden måste upp för att jag inte ska blöda ihjäl

var är jag på väg?

nu är min hemstad så liten att jag knappt ser den

den är bara min en vecka till

jag måste släppa den

jag måste släppa detta livet

jag måste släppa taget

jag måste gå vidare

jag ser knappt genom de tunga tårarna som aldrig slutar strömma

snälla

låt de befria mig den här gången

jag behöver er så mycket